söndag 25 september 2016

Svensk tennis sitter på en ännu inte utnyttjad tillgång


Svenska tennisförbundets beslut att inte förlänga avtalet med Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren rör upp känslorna i tennis-Sverige.
Gårdagens inlägg på Challenge rusade snabbt upp i topp på ”läsarbarometern” och ledde till många reaktioner i framför allt mejl och på FB.
Många menar att förbundet inte har råd med en heltidsanställd DC-kapten, några tycker att Rosengren gjort sitt och många håller med mig om att förbundet fattat ett oklokt och oroande beslut.
Flera menar att ”Fiddes” syn på hur man utvecklar talanger till toppspelare är förlegad och att han och andra tränare från den gamla skolan nu ska kliva åt sidan för unga tränare.
Det resonemanget känner säkert många av oss äldre igen från våra arbetsplatser. Förmodligen tyckte vi likadant en gång i tiden då vi var unga och ville fram. Med tiden kommer insikten om att erfarenhet är viktig och att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt för varje nu generation tar över. Det borde vara lika självklart som att de äldre inser att hjulet inte kan se ut exakt som det gjorde förr.

Jag menar att svensk tennis istället är alltför dålig på att ta tillvara erfarenheten från den tid då Sverige utvecklades till världens främsta tennisnation. ”Jonte” Sjögren, Hasse Olsson, Tomas Eklund, Percy Rosberg är bara några namn på listan över personer som vet hur man gjorde då.
Skulle det sättet fungera i dag? Nej, inte rakt av förstås men många av dessa personer lever inte heller kvar i dåtid utan har följt tennisens utveckling och sitter på en kompetens som en ung tränare inte har en chans i världen att läsa sig till.
Sjögren & Co skulle kunna fungera som mentorer och åka ut i klubbarna och entuasiasmera alla de många tränare som saknar all erfarenhet av hur en talang utvecklas till en toppspelare.
Det finns idag ett stort antal verksamma tränare/coacher som vet:
Magnus Tideman, Martin Bohm, Thomas Högstedt, Jonas Björkman, Thomas Johansson är några av dem som jobbar med utländska spelare eller förbund. (Tideman har nyligen avslutat samarbetet med Jeremy Chardy)
Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström på Good to Great. De har själva gjort resan som spelare och samtidigt som de nu är i hög grad verksamma för de sin kompetens och erfarenhet vidare inte bara till spelarna på akademin utan också till de många tränarna. Där ett exempel på hur erfarenhet tas tillvara.
Fredrik Rosengren och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren på Svenska tennisförbundet. Ingen av dem får förlängt kontrakt.
Wahlgren fick beskedet i somras och efter DC-kvalet mot Holland möttes Rosengren av samma besked.
Nu då?
Förbundet ser över landslagsverksamheten och har långt framskridna planer på att inte ha en heltidsandställd Davis Cup- eller Fed Cup-kapten.
Istället ska arbetet begränsas till de få matchveckorna och något kortare läger inför dem.
Exproffsen Åsa Svensson (som varit assisterande FC-kapten) tätt följd av Sofia Arvidsson är hetaste namn och det skulle förvåna oerhört om det inte blir någon av dem.
DC-kapten? Vet inte alls. En gissning är att förbundet vill ha ett mycket stort namn som ger landslaget uppmärksamhet även då resultaten inte räcker till sådan. Dessutom skulle ett sådant val säkert också mildra kritiken mot beslutet att inte förlänga avtalet med Rosengren.
Jag håller med om att det inte behövs en heltidanställd kapten för de båda landslagen men menar samtidigt att några veckors kaptensuppdrag per år kan betraktas mest som en ytbehandling.
För hur ska det se ut under ytan?Vem ska göra jobbet med landslagsspelarna under resten av året? Ska de – bara någon enstaka spelare är självförsörjande – lämnas åt sina öden och att förbundet istället lägger sina knappa ekonomiska resurser på yngre spelare?
Och om så blir fallet: vem vill då spela i landslaget?
En idé som lagts fram är att många tränare – från klubbar och akademier – ska vara inblandade i landslagen En reser med då, en annan då...
Det kan förstås fungera men endast under förutsättning att det finns en gemensam linje som skapar nödvändig kontinuitet.
Om inte kommer det att dröja ännu längre innan svensk tennis får den där röda tråd som det pratas så mycket men som ännu inte börjat tvinnas.