lördag 24 september 2016

Som klubbordförande är hon viktig förebild i svensk tennis

En nöjd ordförande. Foto: Mikael Tillström
Idag invigdes Ekerö TK:s nya hall.
Challenge var på plats och fick en pratstund med klubbens ordförande Sofia Tillström som var rörd då klubbens yngste respektive äldste medlem klippte bandet som förkunnade att hallen var invigd.
Stefan Olsson spelade uppvisningsmatch och skrev autografer, det spelades minitennis, pingis (!) och på kvällen hölls en lite försenad 50-årsfest.
Tillström berättar i inslaget bland annat om klubbens mångåriga arbete för att få till stånd hallen och om medlemmarnas engagemang och ekonomiska stöttning utan vilka drömmen inte hade blivit verklighet.

                                                                             

Beslutet att rata Rosengren är lika oklokt som oroande - "obekväma" personer behövs


Efter ödeskvalet mot Israel har Rosengren gjort sitt som DC-kapten
Davis Cup-kapten Fredrik ”Fidde” Rosengren anses obekväm och alltför elitinriktad.
Det är min teori till varför Svenska tennisförbundet väljer att inte förlänga avtalet med honom.
Oavsett orsak är det ett mycket olyckligt beslut för svensk tennis. Rosengren är en eldsjäl och jag har under livet träffat på fyra, kanske fem personer som varit lika hängivna sitt arbete som ”Fidde” är.
Har Rosengren lyckats med sitt uppdrag då Sveriges Davis Cup-lag för fjärde året i rad tvingas kvalspela för att försöka behålla sin plats i division I?
Nej, är väl ett svar som ligger nära till hands.
Men vem bär ansvaret för att det i dag ser ut som det gör i svensk herrtennis – Rosengren, förbundet, regionerna eller klubbarna?
Om de tre sistnämnda parterna i sina respektive roller lyckats bättre än vad som är fallet hade en Davis Cup-kapten – oavsett vem – haft ett såväl bättre som bredare spelarmaterial att ställa på benen än det som Fredrik Rosengren haft tillgång till.
Förbundets nye generalsekreterare Christer Sjöö motiverar på förbundets hemsida beslutet att inte förlänga avtalet med Rosengren:
Arbetet med förbundets verksamhetsinriktning för 2017 och framåt är i full gång. I dagsläget är det för tidigt att säga hur framtiden för landslagsverksamheten kommer att se ut. Mot den bakgrunden har vi valt att inte förnya ”Fiddes avtal.”
Inte ett ord om att förbundet skulle ha för avsikt att erbjuda Rosengren en annan roll i landslaget och därför är budskapet tydligt: oavsett hur den framtida landslagsverksamheten organiseras passar Rosengren inte in.
Ha då i minnet att det inte är många månader sedan som en person i förbundsstyrelsen sa till mig att Fredrik Rosengren är som klippt och skuren för en ännu mer central roll än den han har.
Den personen har nu alltså tvingat vika sig för dem som menar att Rosengren är alltför elitorienterad och för rak i sin kommunikation om det han anser måste förändras för att svensk herrtennis ska bli att räkna med igen.
"Fidde" lär få många attraktiva anbud att välja på

Och jo, Rosengren är rak.
Magnus Tideman är en annan som är det. Framlidne Tim Klein var likadan. Den entusiasmerande, kloke, bullrige och härlige tysken varnade tidigt för att Sverige var på väg att bli en B-nation men hans kritik viftades nonchalant bort av högdjuren.
Kanske såg de Klein som obekväm just därför att de själva var för bekväma, för nöjda med det som var.
Jag tror inte att den nuvarande förbundsstyrelsen är nöjd men beslutet att inte ta tillvara på Fredrik Rosengrens kompetens och erfarenhet visar på en oroande bekvämlighet.
Skrev i början att jag under hela livet träffat fyra, fem personer som är lika hängivna sitt arbete som Rosengren. En av dem är Salk:s sportchef Johan Porsborn.
Honom gjorde sig en mindre begåvad styrelse av med. Det blev ramaskri i klubben och då den mindre begåvade styrelsen ersattes av en begåvad anställdes Porsborn igen.
Jag är långtifrån säker på att Rosengren får samma uppbackning eller att nuvarande förbundsstyrelse inser att de gör sig av med en person med långt mer kunskap om och större erfarenhet från internationell elittennis än vad den kvarvarande samlingen personer har – tillsammans.
Naturligtvis har Rosengren många förespråkare i svensk tennis och då i synnerhet bland dem som anser att det talas alldeles för mycket om bredd och på tok före lite om elit.
Tyvärr är dessa personer i stark minoritet.

I morgon: Vad gör förbundet nu?