lördag 16 april 2016

Mognare Monfils är på jakt efter karriärens tyngsta titel


Laddade inför söndagens Monte Carlo-final
På söndagen kan Gael Monfils ta sin i särklass tyngsta titel i karriären.
Den 29-årige fransmannen har utan tvivel mognat under det sex månader långa samarbetet med coachen Mikael Tillström.
– Vi har jobbat med hur han ska vara både på och utanför banan, säger Tillström till Challenge inför sin adepts möte med Rafael Nadal som är uppe i sin tionde Monte Carlo-final och suktar efter nionde titeln där.
Att Monfils trots sin stora potential tagit bara fem titlar – samtliga i 250-turneringar - kan delvis förklaras av att hans karriär kantats av skador men också av att han under perioder haft mycket svårt med fokuseringen.
Vi har under åren också sett ett antal matcher då han spelat bländande för att helt plötsligt tappa koncentrationen och då lagt mer vikt vid att slå konstslag än att vinna poängen.
Under Tillströms ledning har Monfils lagt mycket av publikfrieriet åt sidan vilket ökat effektiviteten.
Han har inte tappat ett set fram till finalen.
– Jag tycker att han den här veckan spelat sin bästa tennis för året. Han har spelat väldigt smart och taktiskt, säger Tillström.
Frånsett semifinalen mot landsmannen och världsnian Jo Wilfried Tsonga har Monfils inte haft någon på papperet riktigt tuff uppgift.
Kan ta sin 48:e titel på grus
En sådan väntar däremot i finalen. Det förefaller ju som om Nadal är uppe ur sin långa formsvacka.
Med det inte sagt att tidernas främste grusspelare är sitt bästa jag. Såväl i kvartsfinalen mot Stanislas Wawrinka som i semifinalen mot Andy Murray fick världsfemman god hjälp av motståndarnas kraftiga mentala djupdykningar.
Å andra sidan visar det sig kanske att just dessa segrar är vad som behövs för att Nadal ska kunna göra sig av med den där osäkerheten som vi inte såg skymten av på hans storhetstid men som under en längre period lyst igenom i många matcher.
Tillström:
– Nadal har inte samma power som förr även om formen börjar visa sig. Gael har en tuff uppgift men är tillräckligt bra för att klara den. Han förstår och använder sina styrkor oftare och måste fortsätta att spela aggressivt,
Frågan är om och i så fall hur de båda spelarnas rutin från stora finaler kommer att spela in.
Nadal har spelat 20 Grand Slamfinaler (14-6). Monfils ingen.
Nadal har spelat 41 Masterfinaler (27-14). Monfils har spelat 2 (0-2). Båda förlusterna kom i Paris, 2009 mot Novak Djokovic och året därpå mot Robin Söderling.
Nadal leder 11-2 inbördes och har vunnit deras fyra tidigare möten på grus med klara siffror. Men vi ska komma ihåg att deras senaste möte på grus var 2011 då Nadal fortfarande var ohotad gruskung.





Svenskduons andra titel i år


Börjar bli vana vid att segerposera tillsammans
Fyra turneringar – två titlar och två kvartsfinaler.
Snacka om att Johan Brunström och Andreas Siljeström fått bra utdelning på årets samarbete.Senaste titeln kom i dag i Challengern i italienska Barletta där duon besegrade Flavio Cipolla/Rogerio Dutra Silva med 0-6, 6-4, 10-8.
Det var tredje gången i turneringen som svenskduon vände 0-1 i set – starkt!
Brunström och Siljeström inledde säsongen med att ta titeln i Bangkok och följde upp med en kvartsfinal där.
Men det var först för några veckor sedan de bestämde sig för att satsa tillsammans kontinuerligt. ”Premiären” slutade med en kvartsfinal i Napoli.
Challenge i morgon: Mikael Tillström om sin adept Gael Monfils chanser mot Rafael Nadal i söndagens final i Masterturneringen i Monte Carlo.



Fajtern gav hängläppen läxa i hur mentala matchen vinns


Alla som tävlat i tennis vet hur stor inverkan den mentala styrkan har. Det kvittar vilken nivå vi talar 
om. Grand Slam-final, seriespel, Skinkcupen eller det varje vecka återkommande mötet med en kompis.
Sällan blir skillnaden i mental styrka så tydlig som då fajtern Rafael Nadal i eftermiddags besegrade hängläppen Andy Murray i semifinalen i Masterturneringen i Monte Carlo.
2-6, 6-4, 6-2 till spanjoren som i sin tionde Monte Carlo-final kan ta sin nionde titel och den första sedan 2012.
Murray spelade fokuserat och på mycket hög nivå i första set.
Inte med en min visade Nadal tecken på den frustration och/eller ilska som han måste ha känt inombords för att han förlorade även de långa bollduellerna där han brukar vara som starkast.
Då han bröt skottens serve direkt i andra set knöt världsfemman näven och visade sitt fajtingface mot teamet på läktaren.
Plötsligt var han med i matchen och visade stundtals prov på det spel som gjorde att han för några år sedan var bäst i världen och i det närmaste oslagbar på grus.
När det började ta emot för Murray påminde 28-åringen från Dunblane om en tjurig tonåring som tycker att hela världen är emot honom. Han tjafsade med domaren Damien Dumusois och var missnöjd med allt och alla.
Frånsett under åren då han hade Ivan Lendl som coach visar Murray stundtals sitt team noll respekt och jag ser mycket hellre en spelare som knäcker racket men kämpar till det yttersta än en gamnacke som Murray.
Noterbart från semifinalen: Nadal drog i stort sett konsekvent över den tillåtna tiden mellan poängen. Först då spanjoren hade matchboll fick han en varning av Dumusois. Genant!
Fotnot: Nadal möter Gael Monfils eller Jo-Wilfried Tsonga i söndagens final.


Finalen i Barletta efterlängat styrkebesked av Sverigeettan


Ifjol tog Ymer i Caltanissetta sin första Challengertitel
I morgon kan Elias Ymer ta sin andra Challenger-titel i karriären.
Framgången i Barletta är efterlängtad och också vältajmad. Nästa vecka spelar Elias 500-turneringen i Barcelona där han gått in på wild card. Den 20-årige Sverigeettan har 45 poäng att försvara från ifjol då han gick fram till åttondelsfinal efter segrar mot Thiemo de Bakker och Nick Kyrgios för att att därefter förlora mot David Ferrer.
Även i år har Ymer en tacksam lottning då han inleder mot just de Bakker som med plats 101 på rankningen är en av de på papperet sämsta bland de direktkvalificerade.
Med tacksam lottning för Ymer menar jag förstås just den första omgången och inte mer än så. Elias är rankad 142 och i så här stora turneringar är varje seger för honom bonus. Ifjol blev det två och då ska vi komma ihåg att oberäknelige Kyrgios var matchotränad och tämligen ointresserad.
Lyckas Elias besegra de Bakker även i år ställs han mot andraseedade världssexan Kei Nishikori.
Fördelen för Elias Ymer i ATP-turneringar är att han där fortfarande kan spela utan press mot flertalet motståndare.
På Challengertouren ligger den tiden bakom honom vilket medför en större mental anspänning. För spelare på Elias nivå är framgångar på Challengertouren i mina ögon ett bättre besked om var de befinner sig i karriären än om de vid några några enstaka tillfällen per år kan spela jämnt med - men ändå förlorar - mot långt bättre rankade motståndare.
Elias besegrade i dag estländske veteranen Jürgen Zopp med 6-2, 6-4 och räddade den enda breakboll han hade emot sig. I söndagens final väntar  år äldre tjecken Adam Pavlasek som är rankad 120 pch som vunnit deras två deras tidigare möten – förra säsongen- på Challengertouren i raka set. Båda spelarna har var sin Challengertitel från förra året på meritlistan. Ymer har 1-0 i finalfacit, Pavlasek har 1-4.