Fajtern gav hängläppen läxa i hur mentala matchen vinns

Alla som tävlat i tennis vet hur stor inverkan den mentala styrkan har. Det kvittar vilken nivå vi talar 

om. Grand Slam-final, seriespel, Skinkcupen eller det varje vecka återkommande mötet med en kompis.

Sällan blir skillnaden i mental styrka så tydlig som då fajtern Rafael Nadal i eftermiddags besegrade hängläppen Andy Murray i semifinalen i Masterturneringen i Monte Carlo.

2-6, 6-4, 6-2 till spanjoren som i sin tionde Monte Carlo-final kan ta sin nionde titel och den första sedan 2012.

Murray spelade fokuserat och på mycket hög nivå i första set.

Inte med en min visade Nadal tecken på den frustration och/eller ilska som han måste ha känt inombords för att han förlorade även de långa bollduellerna där han brukar vara som starkast.

Då han bröt skottens serve direkt i andra set knöt världsfemman näven och visade sitt fajtingface mot teamet på läktaren.

Plötsligt var han med i matchen och visade stundtals prov på det spel som gjorde att han för några år sedan var bäst i världen och i det närmaste oslagbar på grus.

När det började ta emot för Murray påminde 28-åringen från Dunblane om en tjurig tonåring som tycker att hela världen är emot honom. Han tjafsade med domaren Damien Dumusois och var missnöjd med allt och alla.

Frånsett under åren då han hade Ivan Lendl som coach visar Murray stundtals sitt team noll respekt och jag ser mycket hellre en spelare som knäcker racket men kämpar till det yttersta än en gamnacke som Murray.

Noterbart från semifinalen: Nadal drog i stort sett konsekvent över den tillåtna tiden mellan poängen. Först då spanjoren hade matchboll fick han en varning av Dumusois. Genant!

Fotnot: Nadal möter Gael Monfils eller Jo-Wilfried Tsonga i söndagens final.