![]() |
Sverigeettan kan ta revansch i Bordeaux- på sig själv |
”Hela världen älskar en fajter”!
Klyschan må vara sliten men äger sin
riktighet och jag hoppas att Elias Ymer förstår vidden av orden.
Den 20-årige Sverigeettan är
långtifrån hetast av alla unga spelare som är på väg fram men
han är ändå ett av de där namnen som tennisälskare världen över
börjar få upp ögonen för.
Det är nu Elias bygger sitt varumärke.
Det är nu han ger den bild av sig som många kommer att ha på
näthinnan då de hör hans namn.
De tusentals åskådare som såg Elias
i förra veckans semifinal i Aix en Provence har nog uppfattningen
att han är nonchalant yngling som gör vad som faller honom in och
det utan hänsyn till arrangör, publik och sponsorer.
Att Elias i själva verket inte är sådan kvittar - för åskådarna som såg hans långa stunder helt
oengagerade och loja uppträdande mot Carlos Berlocq.
Bakslaget kom oväntat eftersom Elias tidigare i år visat upp en större kampvilja än kanske någonsin tidigare.
Även de största stjärnorna har dagar
då spelet inte stämmer. Men därifrån till att lättvindigt vika
ner sig är steget mycket långt.
Det handlar om att visa respekt – mot
sporten.
Bernard Tomic och Nick Kyrgios är två
skräckexempel på spelare med noll respekt mot det yrke som redan
gjort dem till mångmiljonärer. Men så är de inte heller älskade.
Visst kan vi imponeras av deras spel men mer är det inte. Kyrgios är
lika ödmjuk som Jan Guillou och Tomic tankar titt som tätt.
Men nej, jag jämför verkligen inte
Elias med de två dumdryga australierna men tar dem som avskräckande
exempel på vad detta med image betyder. Kyrgios och Tomic kanske är
jättefina killar innerst inne ( har dock inte hört något som sagt
det). Även om de till äventyrs skulle komma på tanken att från nu
och resten av karriären vara både sportsliga och ödmjuka skulle
det ta åtskilliga år innan deras skamfilade rykten repareras.
Det gäller alltså att vara mycket
noga med att bygga upp sitt varumärke och sedan förvalta det.
Enstaka bakslag för redan väletablerade och omtyckta stjärnor ger
inte mer än en snabbt lagad repa på fasaden medan liknande bakslag
för en uppkomling riskerar att ses som en stor del av fasaden.
![]() |
Den som visar sådan här attityd går alltid hem |
Oavsett om en spelare ger sitt yttersta
i åtta av tio turneringar är det undantagen som skadar hans rykte.
En åskådare struntar fullkomligt i om spelaren gett allt i alla sina
matcher veckan innan – viker han ner sig inför ögonen på
åskådaren är det bara just den bilden denne tar med sig hem.
Denna vecka har Elias möjlighet att i
Challengerturneringen i Bordeaux ta revansch för debaclet i Aix en
Provence. Resultatet kvittar. Det enda viktiga är att Sverigeettan
visar sig själv, sitt team, sina fans och alla andra i sporten att
han minsann är en krigare.
I sin roll som Sverigeetta fungerar
Elias som förebild för många barn och ungdomar i svensk tennis.
Med det följer ett ansvar. Extra stort blir det i en tid då många
svenska spelare uppträder så illa och har ett så negativt beteende
att sportchefen Johan Sjögren sett anledning att slå larm. Svensk tennis rykte skadat av könsord och svordomar
Elias är i många stycken en mycket bra förebild och han har verkligen mognat under de senaste åren. Men han
är fortfarande i början av sin proffskarriär och ett okänt kort
utanför den trängre kretsen. Det är nu och under de närmaste åren
han ska presentera sig för dem och han väljer själv på vilket
sätt det ska ske.
Elias har tuff lottning i Bordeaux.
Möter i första omgången tjecken Lukas Rosol som han i förra
veckan kvartsfinalbesegrade. Att under kort tid vinna två raka
matcher mot samma spelare är svårt. Det fick till exempel Rafael
Nadal erfara mot Andy Murray i Madrid och Rebecca Peterson skriver
säkert också under på det. Nyligen finalbesegrade hon i en
ITF-turnering Taylor Townsend för att veckan därpå åka ut mot
amerikanskan i första omgången.
Men som sagt: det är inte Elias Ymers
resultat som är av störst intresse nu.
Det är hans attityd och inställning.