 |
| Williams använde sig av coachning i början. Foto: Karolina Brunström |
Coachning under matcherna ska vara
förbjudet – tycker jag.
Men får inte medhåll av vare sig
Serena Williams eller Sverigeettan Johanna Larsson.
– Det är ju bra att möjligheten
till coachning finns för den som vill ha det, säger Williams.
–Jag tycker att det är rätt så
nice att ha coachning på banan, säger Larsson.
Coachning har varit tillåtet sedan 2009. Men bara på WTA-touren där spelarna får kalla in sin
coach i ett sidbyte per set och mellan seten.
I min värld är det spelaren själv
som ska lista ut vilken taktik hon ska ha. ”Ska jag nöta högt på
hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer
på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar svaren på
hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller
motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika
självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i
långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad
backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.
Men på damtouren belönas inte
spelarnas taktiska skicklighet. När spelet går i baklås kallar
spelarna istället in sin coach som talar om för adepten hur hon ska
spela.
Jag ska inte gå så långt som att
säga att det förringar spelarnas insatser men tror ändå att
damtennisen skulle tjäna på att ta bort coachning. Vi ska komma
ihåg att nio av tio coacher är män och att det alltså är män
som kallas in på banan för att lösa de taktiska problem som
damspelarna ställs inför.
På presskonferensen efter Serena
Williams första match i Collector Swedish Open tog jag upp ämnet
med amerikanskan som visserligen inte vill förbjuda coachning men
inte heller använder sig av möjligheten.
– När jag började spela var coachning
inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i
början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag
inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det
hjälper mig i tennisen och i livet, säger världsettan efter sin
komfortabla seger mot kvalspelaren Ysaline Bonnaventure som
visserligen tog bara tre game men ändå gjorde en respektlös
WTA-debut.
Johanna Larsson använder ibland
möjligheten att kalla in sin coach Mattias Arvidsson.
– Framför allt om man möter en
spelare som man inte mött tidigare kan man vara osäker på hur man
ska spela. Får man en dålig start eller inte är så bekväm där
ute är det rätt så gott att kunna kunna kalla in coachen, säger
Larsson.
Riskerar det inte att bli orättvist då
toppspelarna har råd med de bästa coacherna medan andra spelare
kanske har sin mamma eller pappa som coach?
– Nja, det är bra att coachning inte
finns på ITF-touren för där är det fler spelare som inte har råd
att ha coach överhuvudtaget. Men på WTA-touren har i stort sett
alla spelare den tränare de vill ha och det gäller också flertalet
av de som har en förälder som tränare, säger Larsson som i dag
enkelt besegrade håglösa Richel Hogenkamp och på torsdagen möter tyska
framtidshoppet Anna Lena Friedsam.
