Den här Murray vill bara Nadal se i lördagens semi

Nej, det där håller inte mot Nadal...

På lördagen har världstvåan Andy Murray chans att ta gruvlig revansch – på sig själv.

Hans juniortjuriga uppträdande i semifinalen i Monte Carlo mot Rafael Nadal hade varit genant för alla spelare som försörjer sig på sporten.

Efter ett mycket bra första set vek lipsillen från Dunblane ner sig allt mer för att vara uppgiven i skiljeset.
Genom åren har han haft ett antal sådana där djupdykningar men tack och lov är de numera sällsynta.

Däremot hänger den negativa attityden med. Han tjurar, blänger på och gormar åt sitt team och har ett negativt kroppsspråk. Trist att se men ändå av underordnad betydelse så länge han offrar sig i bollduellerna och bjuder på det bästa motstånd han för dagen kan.

Det gör han oftast.

Den mentala genomklappningen i Monte Carlo var förhoppningsvis undantaget som bekräftar regeln att Andy Murray i mognad åtminstone börjar närma sig sina 28 år.

På lördagen ställs han åter mot Rafael Nadal, nu i semifinal i Masterturneringen i Madrid där spanjoren mot Joao Sousa tog sin trettonde raka seger på favoritunderlaget. Världsfemman blandade storspel med grova missar av slaget vi aldrig såg på han storhetstid och som nu gör honom betydligt mer sårbar än då. Titlarna i Monte Carlo och Barcelona har utan tvekan stärkt Nadals självförtroende

...men det här kan göra det

men fortfarande saknas en del pusselbitar i hans spel.

Förutsatt att Murray spelar på hög nivå i semifinalen kan den mycket väl bli en repris på fjolårets final

mellan dem då skotten tog sin första Mastertitel på grus. Bara två av hans 32 titlar har kommit på grus där Nadal tagit 49 av sina 69 titlar.
Nu behöver Murray förstås inte vinna för att ta revansch på sig själv efter debaclet i Monte Carlo - det räcker med att han kämpar.

I den andra semifinalen möter världsettan Novak Djokovic sexan Kei Nishikori.

Ymer till semi efter en av karriärens tyngsta segrar

På jakt efter tredje Challengertiteln

Ser vi till rankning tog Elias Ymer i dag sin femte största skalp i karriären då han besegrade

72-rankade Lukas Rosol i Challengerturneringen i Aix en Provence.
Men jag tycker att kvartsfinalsegern väger tyngre än hans segrar förra året mot Nick Kyrgios och Carlos Berlocq som båda hade en bättre rankning än Rosol.

Kyrgios låg 41:a men var både matchotränad och ointresserad då han mötte Elias i 500-turneringen i Barcelona och 65-rankade Berlocq hade 1-0 i set och 3-2 med break i andra då han gav upp på grund av skada.

Just den 33-årige argentinaren – nu 147 på rankningen - blir Ymers motståndare i lördagens semifinal i Aix en Provence där den 13 år yngre Sverigeettan idag slog ut förstaseedade Rosol med 7-6, 6-2. En mycket stark insats av Elias och då inte minst med tanke på att den betydligt mer meriterade och rutinerade tjecken skaffade sig ett tidigt break.

Vilken seger är egentligen Ymers största i karriären och hur ska hans sammanlagt tolv segrar mot topp-100-spelare rangordnas?

Nej, just det – helt omöjligt att avgöra även för de som sett samtliga dessa matcher eftersom man bland annat ska väga in var i karriären Elias själv befann sig. Dessutom kan han ju ha ha svarat för ännu bättre insatser mot spelare utanför topp-100. Därför nöjer jag mig med att här lista hans tolv segrar mot topp-100 uifrån den rankning motståndarna haft:

Kyrgios

41: Nick Kyrgios (2015).

52: Michail Kukushkin (2014).

60: Albert Ramos-Vinolas (2015).

65: Carlos Berlocq (2015).

72: Lukas Rosol (2016).

81: Igor Sijsling (2015).

84: Jurgen Melzer (2015).

86: Joao Souza (2015).

90: Daniel Gimeno Traver (2015).

95: Maximo Gonzalez (2015).

97: Blaz Rola (2015).

99: Guido Pella (2015).