Murray kan lära av Ymer - skotten dras med juniorlater

""Ååååh, nu slog han serveess igen"

Andy Murray är en fantastisk tennisspelare – och en tråkmåns på banan.

Hans minspel och kroppspråk påminner om en bortskämd junior som surar så fort det går honom emot. Killen fyllde 28 år i maj men har ännu inte gjort sig kvitt juniorlaterna efter förlorade poäng då han blänger på och/eller gapar något till sitt team på läktaren.

Det är bedrövligt att se.

Den skotske världstrean kan ju uppträda moget. Det visade han under sina två år med coachen Ivan Lendl som innan de inledde samarbetet gjorde klart att han inte tolererade att bli utstirrad eller utskälld av sin adept.

Det tog skruv.

Murray blev av med gamnacken och tog under Lendls ledning två Grand Slam-titlar och OS-guld.

När Murray nu fallit tillbaka i gamla synder är det hans coacher Jonas Björkman och Amelie Mauresmo som måste försöka få sin adept att ändra attityd. Självklart har det funnits saker – till exempel att utveckla Murrays offensiva spel - som stått högre upp på dagordningen men ju längre tid som går desto svårare lär det bli för Björkman/Mauresmo att förändra den hetlevrade skottens attityd.

"Vad ropade han nu då?"

När jag i dag såg Murray gnälla och muttra över Ivo Karlovic fantastiska servande – 29 servess – tänkte jag tillbaka på kroatens första match i turneringen. Då slog han 42 ess. Inte med en min eller gest visade motståndaren tecken på uppgivenhet utan peppade istället sig själv mellan poängen. Det var moget och proffsigt och spelaren fråga är nio år yngre än Murray. Så visst har skotten på den punkten en hel del att lära av Elias Ymer.

**

Måndagen andra veckan är den kanske häftigaste under Wimbledon. Efter söndagens traditionella vilodag går turneringen in i sitt slutskede och just måndagen bjuder en lång stjärnparad i såväl herr- som damturneringen.

I dag fick vi bland annat se:

•Serena Williams spela stabilt efter djupdykningen i tredje omgången mot brittiska ettan Heather Watson. Världsettan besegrade sin storasyster Venus och möter i kvarten tidigare världsettan Victoria Azarenka. Williams leder 16-3 inbördes och har inte tappat set på deras tre tidigare möten på gräs. Men vitryskan har varit nära seger i årets två tidigare möten, hade matchboll i Madrid och 1-0 i set och 4-2 i Franska mästerskapet.

•Titelförsvarande Novak Djokovic förlora de två första seten mot sydafrikanske veteranen Kevin Anderson. Den serbiske världsettan brukar ha råd att starta matcher lite på halvfart men har det inte på tisdagen. 2-2 i set då spelet ikväll bröts på grund av mörker. Segraren möter i kvarten fjolårets US Open-segrare Marin Cilic.

•Kanadensaren Vasek Pospisil vinna ytterligare en match i skiljeset. Tre av hans fyra matcher har gått till fem set. 56-rankade Pospisil är ende oseedade kvartsfinalist och frågan är om han har krafter kvar till mötet med Murray. Är kanske tur i oturen för Pospisil att han och Jack Sock är utslagna i dubbel. Titelförsvararna föll mot John Peers och Jamie Murray, Andy Murrays yngre bror.

•Gilles Simon slå ut världssexan Tomas Berdych i raka set.

•Stanislas Wawrinka ta sin fjärde raka 3-0-seger. Belgaren David Goffin pressade schweizaren till tiebreak i de två första seten men det var ingen överraskning att Goffin kom till korta. Han har 1-18 i matchfacit mot topptio-spelare.

Här i alla fall en tradition som brutits i Wimbledon

Wimbledon håller hårt på sina traditioner.

Men allt är sig inte likt.

Den sportsliga publik som fanns tidigare är borta – åtminstone då hemmaidolerna spelar.

Att Andy Murray, Heather Watson och de andra britterna har ett mycket röststarkt stöd är i sig inte anmärkningsvärt. Det är däremot jublet då hemmaspelarnas motståndare slår dubbelfel eller svarar för grova missar.

Vi såg ett antal exempel på det – främst i första set - då Murray idag besegrade kroatiske kanonservaren Ivo Karlovic men det var ändå ingenting mot den skock enögda fanatiker som häromdagen jublade när Serena Williams drabbades av mental kramp mot Watson. Ju grövre missar från Williams desto större jubel från åskådarna.

Sådant uppförande brukar vi vara förskonade ifrån inte bara i Wimbledon utan i tennis överhuvudtaget. Sedan finns det förstås alltid undantag som bekräftar regeln. Davis Cup och Fed Cup är sådana men så handlar det där också om landskamper. London-OS 2012 är ett annat undantag. Roger Federer blev i finalen mot Murray överrumplad av den då ovanliga inramningen runt Wimbledons centercourt och kanske var det just där och då den brittiska publikens beteende förändrades.

Jag är absolut inte någon stockonservativ tennissnobb som menar att det ska vara knäpptyst under bollduellerna eller att åskådarnas reaktioner ska inskränka sig till artiga applåder.

Men att hoppa upp ur stolen, sträcka armarna i luften och jubla när en spelare gjort dubbelfel är något helt annat.

Det är osnyggt och osportsligt.

Jo, jag vet att det går till på motsvarande sätt i fotboll, hockey, handboll, basket och en rad andra idrotter. Publiken jublar inte bara när motståndarlagets straffskytt missar utan buar och busvisslar också då straffskytten gör sig redo.

Det är så det fungerar i dessa idrotter.

Men i tennis råder andra oskrivna regler. Och ska nu tennis ta efter andra idrotter är det väl lika bra att ta steget fullt ut. Varför inte bua eller busvissla när en spelare ska serva? Eller varför inte mitt under bollduellen då spelaren har ett upplagt smashläge?

Kanske är det läge också för golf att haka på trenden. Tänk er Henrik Stenson i omspel mot en hemmafavorit i US Open. Sänker svensken sin tremeterspuff vinner han. Runt omkring står skränande och busvisslande åskådare som gör allt för att störa honom.

En önskvärd utveckling?

Inte i mina ögon. Alla idrotter har sina traditioner och sina oskrivna regler och det ger dem dess särprägel och charm.