Wimbledon håller hårt på sina
traditioner.
Men allt är sig inte likt.
Den sportsliga publik som
fanns tidigare är borta – åtminstone då hemmaidolerna spelar.
Att Andy Murray, Heather Watson och de
andra britterna har ett mycket röststarkt stöd är i sig inte
anmärkningsvärt. Det är däremot jublet då hemmaspelarnas
motståndare slår dubbelfel eller svarar för grova missar.
Vi såg ett antal exempel på det –
främst i första set - då Murray idag besegrade kroatiske
kanonservaren Ivo Karlovic men det var ändå ingenting mot den skock
enögda fanatiker som häromdagen jublade när Serena Williams
drabbades av mental kramp mot Watson. Ju grövre missar från
Williams desto större jubel från åskådarna.
Sådant uppförande brukar vi vara
förskonade ifrån inte bara i Wimbledon utan i tennis
överhuvudtaget. Sedan finns det förstås alltid undantag som
bekräftar regeln. Davis Cup och Fed Cup är sådana men så handlar
det där också om landskamper. London-OS 2012 är ett annat
undantag. Roger Federer blev i finalen mot Murray överrumplad av den
då ovanliga inramningen runt Wimbledons centercourt och kanske var det just
där och då den brittiska publikens beteende förändrades.
Jag är absolut inte någon
stockonservativ tennissnobb som menar att det ska vara knäpptyst
under bollduellerna eller att åskådarnas reaktioner ska inskränka
sig till artiga applåder.
Men att hoppa upp ur stolen, sträcka
armarna i luften och jubla när en spelare gjort dubbelfel är något
helt annat.
Det är osnyggt och osportsligt.
Jo, jag vet att det går till på
motsvarande sätt i fotboll, hockey, handboll, basket och en rad
andra idrotter. Publiken jublar inte bara när motståndarlagets
straffskytt missar utan buar och busvisslar också då straffskytten
gör sig redo.
Det är så det fungerar i dessa
idrotter.
Men i tennis råder andra oskrivna
regler. Och ska nu tennis ta efter andra idrotter är det väl lika
bra att ta steget fullt ut. Varför inte bua eller busvissla när en
spelare ska serva? Eller varför inte mitt under bollduellen då
spelaren har ett upplagt smashläge?
Kanske är det läge också för golf
att haka på trenden. Tänk er Henrik Stenson i omspel mot en
hemmafavorit i US Open. Sänker svensken sin tremeterspuff vinner
han. Runt omkring står skränande och busvisslande åskådare som
gör allt för att störa honom.
En önskvärd utveckling?
Inte i mina ögon. Alla idrotter har
sina traditioner och sina oskrivna regler och det ger dem dess särprägel och charm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar