SO-segraren hoppas att få lyfta även Davis Cup-bucklan

Juan Martin del Potro tog i SO sin första titel på 33 månader

Senast de möttes var i höstens Stockholm Open.

På fredagen ställs argentinaren Juan Martin del Potro och kroaten Ivo Karlovic åter mot varandra – denna gång handlar det om Davis Cup-final i Zagreb.

Utan att ha någon speciell förkärlek för något av lagen tycker jag att det skulle värma lite extra om tidigare så hårt skadedrabbade del Potro efter OS-silvret och titeln i Kungliga hallen (hans första titel sedan januari 2014) fick kröna säsongen med en DC-triumf.

Argentina har förlorat sina fyra tidigare DC-finaler i vilka del Potro åkt på tre av sina endast fyra singelförluster i dessa sammanhang.

Mot Spanien 2008 förlorade han första dagen mot Feliciano Lopez och då länderna möttes 2011 kom argentinaren till korta mot David Ferrer och Rafael Nadal.

Så visst är väl höstens Stockholm Open-segrare – han besegrade Karlovic i raka set i kvarten -väl unnad att nu äntligen få lyfta bucklan.

Det var just del Potro som med seger i en gastkramande femsetare mot Andy Murray visade vägen till Argentinas semifinalseger mot titelförsvarande Storbritannien. 

Juan Martin del Potro har 13-4 i singelfacit i DC och är med sin 38:e plats sitt lags etta framför 41-rankade Federico Delbonis.

Mot detta ställer Kroatien upp med världssexan Marin Cilic och 20-rankade monsterservaren Ivo Karlovic som med sin 37 år blir den äldste singelspelaren i en Davis Cup-final på – 96 år! (Australiern Norman Brookes var 43 år då han spelade final 1920).

Karlovic var med i laget men fick inte spela då oseedade Kroatien 2005 tog sin hittills enda titel. Finalen nu blir hans första framträdande i DC på fyra år med allt vad det kan betyda i extra press.

Även om rankning har en underordnad betydelse i Davis Cup där vi under åren sett ett antal jätteskrällar talar hemmaplan och ett starkare dubbelpar (Ivan Dodig/Franko Skugor mot Leonardo Mayer/Guido Pella) för att Kroatien efter tre tidigare förluster mot Argentina nu tar sin första seger.
Det skulle förresten också värma med tanke på att Cilic har Jonas Björkman som coach.

Söderling i Kings of Tennis - men McEnroe platsar inte

Robin Söderling ser fram mot Kings of Tennis

Tidigare världsfyran Robin Söderling blir extra dragplåster till Kings of Tennis.

I dag blev det nämligen officiellt att Söderling under turneringen kommer att spela en uppvisningsdubbel i par med Thomas Enqvist och mot Jonas Björkman/Mark Philippoussis.

"Känns otroligt kul att få vara en del av Kings of Tennis, ett evenemang som jag besökt många gånger. Att jag nu får chansen att spela, känns fantastiskt!”, säger den tvåfaldige Grand Slam-finalisten i ett pressmeddelande.

Matchen blir Söderlings första sedan han sommaren 2011 utklassade David Ferrer i finalen i Swedish Open där hemmafavoriten tog sin tionde titel.

Kings of Tennis avgörs i Stockhom Waterfront 8-10 mars nästa och turneringen ingår på Champions Tour.

John McEnroe ville komma tillbaka för att försöka försvara sin titel – men fick nobben av turneringsdirektören Per Hjertquist eftersom denne valt att föryngra startfältet.

Bra eller dåligt för turneringen?

Det svaret får vi först under spelveckan men ett är redan nu klart:

Ser vi till spelarnas stjärnstatus är nästa års upplaga inte i närheten av de tidigare där vi sett bland andra Pete Sampras, McEnroe, Mats Wilander, Stefan Edberg, Carlos Moya och Marcelo Rios- samtliga tidigare världsettor.

Spanjoren Juan Carlos Ferrero är ende tidigare världsetta i 2017 års startfält som i övrigt består av Jonas Björkman, Mark Philippoussis, Magnus Larsson och Arnaud Clement.

Samtidigt som den kvintettens stjärnglans är långtifrån McEnroe & Co:s innebär föryngringen att spelstandarden höjs. För de åskådare som värdesätter spelkvalité högre än namnen på spelarna innebär föryngringen alltså en positiv utveckling av turneringen.

Återstår att se om det är just spelstandarden som bedöms vara viktigare än stjärnglans. Jag är inte säker på att så är fallet. Tycker själv att föryngringen är bra men hade samtidigt gärna sett en färgstarkare tidigare världsetta än Juan Carlos Ferrero - en av de mest anonyma spelarna bland de 26 namn som toppat listan sedan rankningen infördes 1973.

Kunde det då ändå inte gått att låta McEnroe mäta sina krafter med ”ungdomarna”?

Nej, det hade inte varit lyckat.  Visserligen gör McEnroe med sina känsliga handleder tennis till skön konst - men bara mot för honom passande motstånd. Något sådant finns inte i Stockholm nästa år. Istället skulle amerikanen fungerat som utfyllnad och det hade gagnat vare sig honom eller turneringen.

Eller underskattar jag kanske den 57-årige amerikanens betydelse som publikmagnet? Att döma av filmen filmen har publiken i Stockholm ännu inte tröttnat på hans teatraliska eller äkta utbrott:

    

Ber Billing om ursäkt för den helt felaktiga formuleringen

Var naturligtvis inte så här glad då han såg gårdagens inslag

I dag har jag största anledning att be KLTK:s sportchef Rickard Billing om ursäkt.

I gårdagens inslag med Fair Play-spelarna Pablo Figueroa och Isak Arvidsson formulerade jag en mening på ett felaktigt och klumpigt sätt vilket gav den felaktiga bilden att Billing är motståndare till att elitserielagen tar in utländska spelare.

Så är inte fallet. I intervjun med KLTK:s sportchef för runt ett år sedan uttryckte han sig istället så här:

”Fair Play och de andra klubbarna, Uppsala, Solna, you name it, det är upp till var och en, det höjer egentligen bara kvalitén på de matcher våra egna spelare får”.

På frågan varför KLTK inte tar in utländska spelare svarade Billing:

”Ja, det är väl egentligen inte mitt beslut från början men klubben tog ett beslut för ett tiotal år sedan att den är till för klubbens medlemmar och klubbens elitspelare och att det är de som ska spela, de såg inget värde i att kanske värva spelare från olika länder för att förhöja statusen”.

Så sa alltså Rickard Billing angående utländska spelare – inget annat.

Jag beklagar min felaktiga och missvisande formulering.

Sorry, Rickard!