Pressen på ordföranden ökar efter striden mot exproffset

Challenge tidigare idag  Läs här

Den bittra striden i tennisförbundets styrelse ökar pressen på ordföranden Thomas Wallén.

Konflikten med styrelseledamoten Cecilia Dahlman blir även under överskådlig tid en belastning för den 61-årige göteborgaren. Att Dahlman lämnar styrelsen må vara en lättnad för Wallén men innebär ändå inte att den bittra fejden är historia.

De som tagit exproffsets parti lär inte missa någon möjlighet att kritisera förbundsordförandens tillkortakommanden och även Walléns anhängare och skaran neutrala kommer se anledning att följa hans havanden och göranden lite extra noga.

Så lär det bli till den dag han kan presentera ett för svensk tennis lukrativt sponsoravtal.

Wallén hade räknat med att kunna visa upp ett sådant redan i oktober förra året men allt gick inte i lås och har ännu inte gjort det. Ju längre tid som går desto fler börjar tvivla på att Wallén ska leva upp till tennis-Sveriges förhoppningar om att han ska bli välgöraren som fixar de där sponsormiljonerna.

Även om den saken inte har någon som helst koppling till Walléns strid med Dahlman så kommer denna att ligga honom i fatet på alla områden – så länge han inte levererar vad som förväntas av honom.

Sker däremot det är jag övertygad om att konflikten snabbt glöms bort och att även de som nu eventuellt redan börjat tvivla på Wallén känner tacksamhet för utgången av striden mot Dahlman.

Utgången visar att ordföranden har mycket stark uppbackning.

Valberedningens ordförande Petra Tedroff berättade tidigare i dag på Challenge att Wallén har hundraprocentigt stöd från regionerna och också stöd från majoriteten i styrelsen.

Valberedningen gjorde naturligtvis helt rätt i att inte försöka slå fast vem som bär störst skuld till konflikten. Det hade nämligen varit ett Mission Impossible. Valberedningens uppgift är att hitta de personer som medlemmarna anser är mest lämpade att leda svensk tennis.

Inte heller jag tar ställning i konflikten och orsaken är enkel: jag vet inte vem som gjort eller sagt vad, vem som motarbetat den andre eller om Dahlman misstror Wallén mer än vice versa.

Däremot står det utom allt tvivel att svensk tennis riskerar att skadas av affären. Den som trodde att det skulle bli arbetsro efter oroligheterna under Stefan Dahlbos ordförandeperiod visar sig ha varit väl optimistisk.

Hur och i vilken omfattning sporten kan ta skada är för tidigt att säga. Att näringslivet under ett antal år haft lågt förtroende för svensk tennis styre är främsta orsak till de blygsamma sponsorsintäkterna och inte minst med tanke på historien skulle det vara förvånande om presumtiva sponsorer nu inte känner viss oro för hur styrelsen fungerar.

Att samtliga tre kvinnliga ledamöter lämnar sina uppdrag vid årsmötet i Jönköping är inte så dramatiskt som det vid en första tanke kan tyckas och som en del läsare vill göra gällande i kommentarer på nätet.

Såväl Annette Hedberg som Rebecka Hjorth förklarar att deras beslut att inte ställa upp för omval inte har med bråket att göra och att de meddelade valberedningen långt innan konflikten nådde sin kulmen.

Så de som nu anstränger sig för att göra detta till en genusfråga har konstruerat den själva men utan grund att stå på. En sådan strategi slår bara tillbaka mot de som använder den och gör mer skada än nytta i kampen för ökad jämställdhet. Det finns ett antal kvinnliga styrelseledamöter som under åren blivit överkörda just därför att de är kvinnor. Det är mycket allvarligt. Men just för att ingen ska kunna rycka på axlarna åt könsdiskriminering gäller det att fokusera på problemet – inte komma med exempel som saknar all bäring eftersom dessa ändå kan viftas bort med sakliga argument.

Ingen av de styrelseledamöter jag talat med under dagen har ens antytt att det skulle handla om en könsrelaterad konflikt utan konstaterar bara att Wallén och Dahlmans samarbetssvårigheter hade blivit så stora att de inte gick att överbrygga.

Frånsett den konflikten beskrivs arbetsklimatet som bra och att det är högt i tak med respekt för meningsskiljaktigheter.

Men Hjorts motivering - ”Det är inte roligt längre” - till att inte ställa upp för omval väcker ändå en del frågor.

Hjorth vill inte säga mer än just ”Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna över till någon annan”. Eftersom hon suttit i styrelsen i sex år kan det förstås ses som naturligt att glädjen försvunnit. Å andra sidan: på årsmötet i april förra året fick hon en delvis ny omgivning och att Hjorth meddelade sitt beslut till valberedningen redan runt ett halvår efter årsmötet ger i alla fall en fingervisning om att arbetsklimatet i den nya styrelsen inte blev vad hon hade hoppats.

Då Wallén tillträdde som ordförande betonade han vikten av att ha stora öron och att lyssna in vad rörelsen tycker och tänker. Själv saknade han erfarenhet av ideella ledaruppdrag och däri låg en av hans största utmaningar.

Efter det helt nödvändiga avskedandet av generalsekreteraren Ulf Dahlström – han hade kostat förbundet flera miljoner kronor varje år - blev Thomas Wallén arbetande ordförande och hans dubbla roller ifrågasattes av vissa i styrelsen.

”Att vara ordförande är ingen enmansshow”, säger en styrelseledamot som menar att flera i styrelsen under de första månaderna kände sig nästan överflödiga men att situationen snabbt förbättrade.

En annan styrelseledamot håller med om att mycket kretsat kring Wallén men tillägger : ”Det är naturligt eftersom Thomas i praktiken också är gs och svensk tennis ska skatta sig lycklig över att ha en ordförande som utan arvode jobbar heltid för sporten”.

I samma stund som Wallén ställde ultimatum att Cecilia Dahlman ska lämna styrelsen påbörjade förbundsordföranden ett högt spel.

En stor del av Walléns förtroendekapital ligger i att han är en energisk och framgångsrik entreprenör med gott renommé i såväl tennis-Sverige som i näringslivet.

Men så länge det inte genererar intäkter till svensk tennis har dessa vitsord ingen praktisk betydelse. Först när Wallén visar upp ett lukrativt sponsoravtal lär han bli kvitt oket som striden mellan honom och Dahlman skapat.