Att tre kvinnor blev två ger en helt missvisande signal

Valberedningens ordförande Petra Tedroff

Tre kvinnor skulle föreslås som nya ledamöter i Svenska tennisförbundets styrelse.

Det var valberedningens ordförande Petra Tedroff mycket tydlig med då jag för en tid sedan intervjuade henne.

Men i valberedningens förslag finns bara två kvinnliga ledamöter.
Om årsmötet i Jönköping 23 april går på valberedningen förslag kommer styrelsen - inklusive ordföranden - att bestå av fem män och två kvinnor.

Hallå, det är väl inget att uppröras över, säger säkert några och menar att det viktigaste är att få en stark styrelse.

Det håller jag med om. Kompetens är viktigare än kön. Fem kvinnor och två män, fyra män och tre kvinnor  - sådana siffror kvittar när man har kompetens som kriterium.

Kallar mig inte feminist eftersom det ger Schyman-vibbar och är emot kvotering eftersom det är lika förnedrande för den inkvoterade som orättvist för den bortkvoterade.

Om Petra Tedroff inte varit bestämd med att det skulle in tre nya kvinnor efter Rebecka Hjort, Anette Hedsberg och Cecilia Dahlman hade det inte funnits någon anledning att reagera.

Men nu var Tedroff bestämd på den punkten.

Genom att hon var det sänder ordföranden och de övriga i valberedningen nu ut en signal om att de inte hittade tre tillräckligt kompetenta kvinnor.

Det är en inte bara mycket olycklig utan dessutom helt missvisande signal eftersom det i tennis-Sverige finns ett stort antal kvinnor som skulle vara mycket betydelsefulla tillskott i förbundsstyrelsen.

Dessutom ska vi komma ihåg att det inte längre är tre utan fyra nya ledamöter som ska väljas in. Detta eftersom vice ordföranden Anders Rydberg beslutat att inte ställa upp för omval då han informerades om att två starka regioner vill ha bort honom.

Inte ens att det faktum att det plötsligt blev en fjärde plats ledig räckte för att valberedningen skulle föreslå en tredje kvinna.

Nu är det förstås långtifrån enbart Tedroff & Co som bär ansvaret.

Valberedningen har i sitt arbete täta kontakter med regionstyrelserna vilka i praktiken sitter vid makten i svensk tennis och som såväl lanserar egna namn som kasserar andras förslag.

Om det skulle vara så att valberedningen till regionstyrelserna presenterat några kvinnliga kandidater som förkastats av regionerna hoppas jag verkligen att Petra Tedroff (eller någon annan i valberedningen) tar bladet från munnen.

I år klarade två kvinnor – Marianne Marescotti och Ann-Christine Ekqvist - regionernas och valberedningens granskning.

Hade de gjort det om det inte vore för att Riksidrottsförbundet (RF) säger att män och kvinnor ska vara representerade till minst 40 procent i beslutande och rådgivande organ?

Det får vi aldrig ett svar på.

Kanske lika skönt det...

Välkommet att två svenska dubbelspecialister bildar par

Årets Challengertiteln i Bangkok visar att de fungerar bra ihop

Sverige har fått ett nytt dubbelpar.,

Med start denna vecka i Napoli kommer Johan Brunström och Andreas Siljeström att kampera ihop.

– Vi ska köra på och se hur det går, säger Brunström till Challenge.

Efter  att tidigare ha spelat ihop vid bara några enstaka tillfällen – ett par turneringar 2011 och två i början på denna säsong – är tanken nu att de att ska fortsätta ihop.

– Vi har inte satt något slutdatum, säger Johan som fyllde 36 år i går och ligger 92:a på rankningen där han som bäst varit 31:a.

Andreas, 34 år, ligger pinnhålet före på rankningen (har som bäst varit 57:a) och tog så sent som i söndags en titel på Challengertouren.

Jag välkomnar att de nu bestämt sig för att satsa tillsammans och tror att dubbeln överhuvudtaget skulle tjäna på om fler landsmän bildade par. Det ger en landslagskänsla som man inte får annars.

Dessutom skapar det en tidigare saknad spänning kring uttagningarna till Davis Cup. Robert Lindstedt är Sveriges klart bäste dubbelspelare och han och Brunström har 7-1 i DC-facit. Men hur resonerar DC-kapten Fredrik Rosengren om den nykomponerade duon gör succé ihop?

Brunström/Siljeström är fjärdeseedade i Challengern i Napoli.

Även då han inte är sitt bästa jag är Djokovic bäst i världen

En historisk segerkyss från herrtennisens gigant

Världsettan Novak Djokovic spel var inte ruggigt imponerande under Masterturneringen i Miami.

Ändå stod han där ikväll med bucklan.

Snacka om imponerande.

Den 28-årige serben tappade inte ett set på vägen fram till sin 28:e Mastertitel, den som gör honom segerrikast i historien i dessa sammanhang.

Rafael Nadal har 27 titlar, Roger Federer 24 och Andre Agassi 17 – där har ni toppkvartetten.

Att Djokovic inte presterat på topp i säsongen andra Masterturnering tror jag har en enkel förklaring: han har helt enkelt inte behövt göra det.

Vi har tidigare sett åtskilliga exempel på hans förmåga att höja sitt spel till en tillräcklig nivå för att vinna. Det även då de på papperet svåraste motståndarna spelat på topp.

Det gjorde inte Kei Nishikori ikväll. Ett litet hopp om en någorlunda jämn tillställning tändes då den japanske världssexan bröt direkt. Det var ingen slumpens skörd att Djokovic bröt tillbaka direkt. Han toppar de flesta listor och så även den över spelare som oftast bryter tillbaka direkt, han gör det 39 procent av gångerna han tappat serven.

Finalen – 6-3, 6-3 – bjöd på mängder av oprovocerade misstag och det vi kommer att minnas var just att Djokovic blev segerrikast i Masterhistorien.

Den förkrossande överlägsne världsettan har tagit årets tre första tunga titlar – Australian Open, Indian Wells och Miami – och hans enda förlust på 29 matcher kom då han i ATP-turneringen i Dubai tvingades ge upp på grund av en ögonskada.

Det är bara att bocka och buga, ta av sig hatten eller göra vad som helst för att visa sin uppskattning för racketartisten som om han får vara frisk och skadefri kommer att dominera årets säsong på samma sätt som han gjorde under 2015.

**

Susanne Celik tog i 25 000-dollarturneringen i Kofu sin första titel på 22 månader. Celik kvalade in i turneringen där hon inte släppte set. Den 21-åriga Sverigetrean har bara en förlust på de 14 senaste matcherna och förhoppningsvis håller formen i sig då hon nu reser till Sydkorea för mer ITF-spel.

**

Sverigetvåan Rebecca Peterson pressade etablerade WTA-spelaren Madison Brengle till tre set i semifinalen i 50 000-dollarturneringen i Florida. Trots förlusten innebar turneringen  ett stort kliv framåt för 20-åringen som haft en tuff inledning på året.

**

Den populära podden Tack Sverige gästades häromveckan av Mats Wilander. Tidigare världsfyran Thomas Enqvist har också varit på besök hos Anton Edman och du kan höra deras samtal här:

iTunes: https://itun.es/se/hIGY-.c

Acast: http://aca.st/6c2bbe

Ta´t lugnt Djokovic - du har ju ändå domarna på din sida

Han brukar i och för sig inte ligga och ta igen sig....

Novak Djokovic spelar ikväll sin sjunde final i Masterturneringen i Miami.

Han är överlägsen världsetta och skulle inte behöva hjälp av domarna.

Tyvärr får han det ändå.

Semifinalen mot formstarke belgaren David Goffin var ett typexempel. Goffin var den bättre spelaren i första set då Djokovic plågades svårt av den tryckande värmen.

För att kunna återhämta sig mellan bollduellerna drog serben i stort sett konsekvent över tiden – 25 sekunder – mellan sina servar.

Genom att strunta i reglerna gav domaren Djokovic en stor fördel.

Situationen då Djokovic till slut fick en varning säger allt.

Djokovic menade att han gjort sig lite illa under den senaste bollduellen och att det var därför han inte kunde sätta igång nästa poäng efter 25 sekunder.

Då talade domaren om för världsettan att denne dragit över tiden ett antal gånger under matchen.

Eh! Borde inte Djokovic ha fått varning redan första gången?

Jo, det är klart han skulle ha fått.

Istället blev matchen ytterligare ett i raden av exempel på att domarna är helt i händerna på fixstjärnorna.

Hur stor betydelse har det då att Djokovic tillåts göra så här?

Kanske ingen som helst. Det är fullt möjligt att han inte skulle påverkas det minsta även om han med en tidig varning fick press på sig att hålla tiden.

Men det är också möjligt att han skulle bli stressad och frustrerad över att inte få hålla den rytm som passar honom.

Oavsett vilket skulle det i alla fall vara spännande att se om och i så fall hur Novak Djokovic påverkas.

Men för att vi ska få uppleva den dagen krävs domare med integritet och som tycker det är viktigare att följa regelerna än att vara tjenis med fixstjärnorna.

Den dagen känns tyvärr mycket avlägsen.

Damerna hetare än herrarna Dags för fler hemmatävlingar

Sverigetvåan imponerar i Florida....

Damerna fortsätter att vara det största glädjeämnet i svensk tennis.

I dag spelar Rebecca Peterson semifinal i 50 000-dollar turneringen i Florida och Susanne Celik är klar för final i 25000-dollarturneringen i Kofu.

De båda svenskorna har haft en tuff inledning på 2016. Även om veckans framgångar inte kommer i de allra tyngsta ITF-turneringarna har Rebecca och Susanne på sina respektive nivåer mycket hård konkurrens av betydligt bättre rankat motstånd.
Att de plockar viktiga poäng är en sak men ännu värdefullare är att de nu får det självförtroende som säkert tagit lite stryk under säsongens första månader.

Ovanpå det kan svensk damtennis i stort dra fördel av framgångarna.

Bakom Peterson och Celik finns ett antal framtidshopp som sporras extra då det går bra för spelare som inte ligger alltför långt framför dem på rankningen.

Naturligtvis är 57-rankade Johanna Larsson – svensk tennis enda spelare på topp-100 i singel – den stora förebilden men avståndet till Jacqueline Cabaj Awad, Kajsa Rinaldo Persson, Cornelia Lister och de andra är så stort att Larsson för dessa inte fungerar som draghjälp på samma sätt som Peterson och Celik gör.

Apropå draghjälp: det är hög tid att de svenska tennisdamerna får åtminstone ett par stora ITF-turneringar på hemmaplan. I år har det tillkommit två svenska Challengers på herrsidan vilket självklart är bra. Att damerna inte ges samma förutsättningar är – ytterst diplomatiskt uttryckt – dåligt.

...liksom trean gör i Kofu

136-rankade Peterson, 20 år, har mött idel bättre rankade motståndare i Florida – där sex topp-100-spelare fanns i startfältet - och har inte tappat ett set på vägen fram till dagens semifinal mot förstaseedade Madsion Brengle. Amerikanskan slog tidigare i år ut Johanna Larsson i Australian Open, är med sin 60:e plats etablerad på WTA-touren och egentligen ”för stor” för denna kategori turneringar.

Celik, 21 år, är också utan setförlust – på sju matcher ! Rankad 309 kvalade hon in i Kofu där hon idag slog ut sjundeseedade Yuxuan Zhang. I finalen väntar sjätteseedade och 155-rankade kinesiskan Lin Zhu.

"Det är för lite fokus på individuell fysisk utveckling"

Hur ska Sverige åter bli en tennisnation att räkna med – på allvar?

Det är grundfrågan i den serie som Challenge inleder i dag och där jag kommer att träffa en mängd experter som ger sin syn på vad som kan göras bättre inom just deras område.

Eftersom det inte finns någon patentlösning eller självklara svar är serien tänkt att fungera som ett diskussionsforum där många parter ska komma till tals.

Även om det inte finns bara ett sätt på vilket man kan bli bra i tennis finns det i alla fall några måsten. Det optimala är att dessa bildar en röd tråd som följs.

Min uppfattning är att det saknas en röd tråd i svensk tennis.

För att bli bra i tennis är stark fysik en förutsättning. Hur får man det och vad i den fysiska träningen är viktigast?

Challenge har träffat Ali Ghelem, Robin Söderlings fystränare som här ger sin syn på saken:

Se och lär av Gael Monfils!

Monfils bjöd efter den tunga förlusten sin överman stora famnen

Under de senaste dagarna har jag fått många samtal, mejl och sms från ledare, tränare och föräldrar som tycker att många juniorers uppträdande under JSM i Göteborg varit under all kritik.

Det har handlat om kastade racketar, svordomar, skrik, allmänt osportsligt uppträdande och dåliga förlorare.

Även om det inte finns anledning att tvivla på uppgifterna kan inte jag – som inte var på plats – ge några konkreta exempel och vet inte heller om det handlade om ett fåtal eller många juniorer. Ibland kan ju en liten skara som på ett negativt sätt sticker ut från mängden ge en hel grupp dåligt anseende.

Alla med hett temperament vet att det ibland kan slå slint på tennisbanan och att det då och då resulterar i ett osnyggt uppträdande. Det är förstås inte alls bra men jag har i alla fall förståelse för en spelare som av frustration knäcker en racket eller skriker ut sin ilska – OM det sker någon enstaka gång och inte blir ett mönster.

Betydligt värre är då en förlorare - som kan ha uppträtt hur sportsligt som helst under matchen – som inte tackar sin överman på ett respektfullt sätt. Vi ser ständigt exempel på det. Förlorare som knappt tar motståndare i hand eller som demonstrativt vänder bort blicken då de möts vid nät.

Ett skolexempel på hur en stor sportsman uppträder fick vi natten till

idag i Masterturneringen i Miami. Fransmannen Gael Monfils -  som coachas av Mikael Tillström - hade efter två och en halv timmes kamp förlorat kvartsfinalen mot Kei Nishikori. Inte nog med det. Monfils hade haft fem matchbollar. En blytung förlust som självklart sved i den 29-årige fransmannen.

Vad han gjorde ?                                          

Och så här ser han ju ut

 Jo, gick med ett brett leende fram till nät för att där krama om och klappa om Nishikori.

Efter att ha tackat domaren stannade Monfils på väg ut från banan upp för att skriva autografer till några barn.

Den där några minuter långa scenen som utspelade sig efter kvartsfinalen är faktiskt ännu mer minnesvärd än matchen i sig.

Ska inte gå så långt som att skriva att vi fick se två vinnare.

Däremot fick vi bästa tänkbara exempel på vad som menas med uttrycket ”en stor förlorare”.

Respekt!