torsdag 14 juli 2016

Någon som anser sig ha rätt att kräva mer av Elias Ymer?


Sverigeettan vet att han måste slita ont för att lyckas - och gör det.
Häromdagen gjorde Elias Ymer vad som stod i hans makt för att besegra spanjoren Albert Montanes i SkiStar Swedish Open.
Det räckte inte.
På väg från läktaren till pressrummet hörde jag flera åskådare som var besvikna eftersom de hade väntat sig mer av Sverigeettan.
Jag önskar att de morgonen efter hade gått ner och ställt sig vid de nedre banorna. På en av dem tränade Elias.
Det handlade om en och en halv timmes hårdkörning med coachen Fredrik "Fidde" Rosengren.
Detaljer nöttes och under den tid jag kollade träningen kommenterade ”Fidde” i stort sett varje slag.
Gå runt. För nära bollen. Släpp ner. Såja. Gå bakåt. Bra. Gå framåt. Längre fram. Tre bollar till sen får du dricka. Gå runt...”
 Puh!
Elias var trött. Men han borrade ner huvudet och körde på.
Likadant på de övriga träningspass som stod på hans schema den dagen.
Jag blev verkligen imponerad. Men varför? Grabben är ju tennisproffs och det här var för honom en vanlig arbetsdag.
Jovisst, men det visar också hur mycket Elias brinner för sporten. Det är långtifrån alla som dagen efter en förlust gör som han gjorde. 
Vissa hade efter en förlust passat på att testa det nattliv som lockar så många andra ungdomar. Andra hade deppat och slappat på hotellet.
Bara den som är motiverad att bli så bra som möjligt gör som Elias gjorde.

"Fidde" Rosengren granskar sin adept
Rosengren menar att det just efter en förlust är mycket viktigt att göra på det sättet eftersom fokus då hamnar på vad som väntar istället för det som varit. I dagens matchprogram skrev Elias Ymer en krönika där han bland annat tog upp de höga förväntningar han har på sig. Han var bara 17 år då han just i Båstad debuterade på ATP-touren och pressade runt 20-rankade Grigor Dimitrov.
Genast höjdes förväntningarna på Elias och en del trodde till och med att hans karriär skulle gå i raketfart – det trots att det är ytterst sällsynt med tonåringar bland de 100 främsta på rankningen där snittåldern är runt 27 år.
Elias är idag 20 år och rankad 155.
Han avslutar sin krönika så här:
Jag lovar att jag varje dag gör jobbet för att bli så bra som jag kan”.
Någon som tycker sig ha rätt att begära mer av honom?


















8 kommentarer:

  1. Man kan inte begära mer av honom. Det är svårt att komma igång och hitta spelet efter en skada. Självförtroendet naggat i kanten. Han kommer igen! Hur är det med hans bror?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke tränar för fullt och hoppas att kunna göra comeback tidigare än vad som tidigare sagt (september)

      Radera
  2. Han gör så givetvis så gott man kan begära. Är dock tveksam om han har "det" som krävs för att etablera sig på touren. Serven känns lite som en Akilleshäl.
    Brorsan tror jag mer på:

    http://swetennis.se/svenskt/mikael-ymer-jag-ar-mycket-nara-en-comeback/

    SvaraRadera
  3. Jag har kollat på ca 10 av Elias Challengermatcher i år och min känsla är att han redan nu har slagen som krävs för att med marginal gå in på topp-100. Jag tycker dessutom att han verkar ha den mentala styrkan för att vinna mer än sin "fair share" av de viktiga bollarna. Han har en hyfsat bra offensiv också och styr för det mesta matcherna.

    Det som jag tycker saknas i Elias spel är framförallt mognad och den smartness som ex.vis Carl Söderlund tidvis visar prov på. Några axplock:
    1) Inleder oftast matcherna dåligt och hamnar i underläge pga några enkla misstag i början.
    2) Alldeles för många oprovocerade misstag under transportslag, vilket gör att han har svårt för riktigt säkra bollare, även om de helt saknar egna vapen.
    3) Halvdålig shot selection rent generellt, men särskilt i defensiven behöver han bli mycket bättre på att slicea över bollen med längd i ytterlägena, istället för att panga ut bollen, alt lobba upp den i luften i onödan.
    4) Serven är över medel på Challengernivå, men behöver förbättras för att ta nästa steg. Känns stressigt i serverörelsen.

    Det var några av mina reflektioner. Vore intressant att läsa fler reflektioner från andra som har följt Elias!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressanta reflektioner Henke!

      Radera
  4. Elias kommer att bli en stabil topp 100 spelare inom ett par år. Går inte att misslyckas med allt stöd han får. Varför det tar lite tid förstår man när man läser inlägget och dina kommentarer från träningen. Är man 20 år och inte vet när man skall "gå runt", "gå bakåt" och "för nära bollen", då har man en bit kvar till toppen tyvärr :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har under åren sett ett antal etablerade toppspelare "gå i tennisskola" hos sina respektive coacher. Bland annat då Nadal inför Franska. Toni Nadal gick till och med vid flera tillfällen fram och rättade till Nadals grepp. Då hade Nadal redan fyra eller fem titlar i Paris...

      Radera
  5. Om han håller sig skadefri är jag övertygad om att Elias kommer att lyckas. Han har alla slagen, det är främst consistency som behöver bli bättre. Serven har förbättrats enormt under sista året och fortsätter att utvecklas. Han har ett stort långtidsperspektiv på sin tennis. När andra reagerar på att han inte alltid presterar så som de förväntar sig tar han det lugnt och tänker på att träna hårt varje dag och göra allt han kan för att bli bättre. Han är mycket proffsig i allt han gör och tar till sig coachning. Han är stark i matcher och lider inte av dåliga matchnerver. Tvärtom, när det verkligen gäller spelar han ofta som bäst (fast självklart inte alltid). Elias kan inte jämföras med Micke som har ett helt annat sorts spel - mer defensivt - vilket ofta mognar snabbare än offensivt spel. Rankning under 150 vid hans ålder är ett mycket bra facit. Hur många spelare i värden under 20 har sådan rankning just nu?

    SvaraRadera