måndag 2 februari 2015

Bara att lyfta på kepsen för bandyförbundets starke GS

Bandyförbundets GS Marcus Norman vill se handling
Det talas mycket om vikten av att motverka tidig specialisering.
Det görs väldigt lite åt problemet.
Hur intresserat svensk idrott egentligen är av frågan får vi snart ett svar på.
Kommer Svenska bandyförbundets motion om en tvingade uppdelning mellan vinter- och sommarsäsong (gällande lagidrotter för barn upp till 14 år) få gehör på RF-stämman 29-31 maj eller åker förslaget i papperskorgen?
Jag befarar det sistnämnda men att alla inblandade parter samtidigt kommer att berömma bandyförbundet för att ha lyft en mycket viktig fråga där det är oerhört angeläget att alla specialförbund och dess klubbar lever upp till riktlinjerna i dokumentet Idrotten Vill.
Ja, typ så kan det komma att låta och vips är det problemet sopat under mattan – igen!
Eller är jag för pessimistisk?
Kanske är specialförbund och föreningar i själva verket redo att sluta stirra sig blinda på sina egna intressen (till största delen ekonomiska) för att istället ta ansvar för barn- och ungdomsidrotten i stort.
En fingervisning om detta får vi redan på torsdag då representanter för lagidrotterna har möte och då bland annat kommer att diskutera bandyförbundets motion.
Förbundets ordförande Stig Bertilsson och generalsekreteraren Marcus Norman är beredda på att motionen kommer att få mothugg, inte bara från andra idrotter utan också från de egna leden.
Men som Norman säger i intervjun jag gjorde med honom och som är publicerad i dagens SvD:
”Ibland måste man fatta beslut som är obekväma för en del men bra för idrotten i stort. Vi ledare ska just leda och är inte med i någon popularitetstävling även om jag har känslan av att en del tror det”.
Med det uttalandet vinner Norman definitivt inga popularitetspoäng bland ledarkollegor.
Däremot vinner han något långt viktigare, nämligen respekt.
**
Till slut är det kanske på plats att inför RF-stämman påminna om vad som står i Idrotten Vill som antogs 1995:

För att stimulera ett livslångt idrottsintresse ska vi erbjuda barnen möjligheter att pröva på flera idrotter. Forskning visar att en allsidig motorisk träning i unga år har en positiv inverkan på idrottsprestationerna senare i livet. Barn mår bra av och bör därför uppmuntras att utöva flera idrotter, inte tvingas att välja på grund av utifrån riktade krav. Detta förutsätter ett samförstånd och en samverkan mellan de idrotter där barnen är aktiva”.
Vackra ord.
Snart vet vi hur många som i likhet med Marcus Norman vill gå från ord till handling.




1 kommentar:

  1. Allt handlar om vad vi vill med vår idrott. Vill vi ha utövare som kan uppnå virtous nivå eler vill vi ha vår idrott till primärt en social eller fostrande rörelse? Det sätt som Zlatan spelade fotboll dygnets alla vakna timmar i sin ungdom är ju egentligen inget annat än tidig specialisering. Han orkade och ville göra det för att det var det roligaste han ville. Hade han blivit lyckligare eller bättre för att någon tvingat en innabandyklubba i händerna på honom? Vi måste också veta vad vi ställs mot internationellt - vilket är utövare som ägnat sig åt väldigt specifik motorisk träning innan puberteten då hjärnan är som mest mottaglig för att tillgodogöra sig tenikträning. I en individuell och avancerad idrott som tennis blir mängden tröning innan puberteten särskilt utslagsgivande. Jag gillar Normans tänk, vi behöver ifrågasätta vad vi gör och ständigt utvärdera oss själva. Men iställlt för att prata om att sätta upp tvång eller hinder i idrotten är det viktigare att prata attityder, drivkraft och mående inom barnidrotten. Inget barn slutar med en idrott så länge det tycker att det är det roligaste de vet att hålla på med.

    SvaraRadera