Hjärtat och hjärnan inte ense inför Wimbledon-finalen

SvD i dag

Hjärtat klappar för Federer.

Hjärnan säger att Djokovic är knapp favorit.

Ett är klart: Eftermiddagens Wimbledon-final har alla förutsättningar att bli något alldeles extra.

Det är runt två år sedan jag sedan skrev jag att Roger Federer skulle stanna på 17 Grand Slam-titlar och vill i alla fall minnas att det var med reservationen förmodligen – schweizaren har ju slagit omvärlden med häpnad många gånger förr.

Men vi får gå tillbaka till sommaren 2012 då det skedde senast.

Föregående år hade varit Federers första sedan 2003 utan en Grand Slam-titel och han låg vid säsongens början drygt 5000 poäng efter världsettan Novak Djokovic på rankningen.

Med sin sjunde Wimbledon-titel återtog Federer förstaplatsen och passerade sedan Pete Sampras som tidernas meste världsetta.

Om vi jämför Federer och Djokovic från det att schweizaren för tre år sedan tog sin senaste Grand Slam-titel ser det ut så här:

•Federer har varit framme i en Grand Slam-final, fjolårets Wimbledon där han förlorade mot just serben.

•Djokovic har tagit tre Grand Slam-titlar och varit uppe i ytterligare fem finaler.

En markant skillnad alltså men så har världsettan också under de senaste säsongerna spelat i en division över de svåraste konkurrenterna Federer, Rafael Nadal och Andy Murray.

Samtidigt kan man förstås påvisa en svaghet i Djokovic finalfacit och då inte bara under den tidsperioden utan även sett till hans karriär i stort. Åtta vunna och lika många förlorade Grand Slam-finaler ger ju en fingervisning om att den 28-årige serben inte är de stora matchernas man.

Federer har 17-8 i finalfacit, är uppe i sin tionde Wimbledon-final och kan i dag bli förste spelare med åtta titlar.

Är det någonstans han ska utöka sin ledning på listan över spelare med flest Grand Slam-titlar är det självklart just på gräset. Med sitt breda register har den 33-årige schweizaren en fördel på gräs som är enda underlag där det fortfarande går att få utdelning på att spela serve/volley – en spelstil som ytterst få av hans konkurrenter behärskar. Innan han förra året anlitade Stefan Edberg som coach hade Federers spel överhuvudtaget utvecklats åt det mer passiva hållet vilket gång efter annan straffade sig mot i första hand Rafael Nadal. Federers försvar har alltid varit hans akilleshäl och i hans fall gäller verkligen det gamla begreppet ”anfall är bästa försvar”.

Tvåfaldige Wimbledon-segraren Edberg är en av tidernas främsta serve/volleyspelare och har vässat världstvåans offensiv betydligt. I årets tredje Grand Slam-turnering har Federer i flera matcher spelat minst lika bra som på storhetstiden och insatsen i semifinalen mot Andy Murray är utan tvekan en av hans bästa i karriären.

När Federer spelar så där avslappnat och ledigt som han gjorde då är det som om hans spel styrs av en autopilot. Alla bara flyter på. Hans serve har imponerat rakt igenom hela turneringen. Federer har tappat bara ett servegame på sina sex matcher och haft endast ytterligare tre breakbollar emot sig.

Djokovic har tappat fem servegame, haft sammanlagt 25 breakbollar emot sig och har överhuvudtaget inte lyst lika klart som sin finalmotståndare.

Men den 27-årige serben är en av tourens bästa returnerare och har i flera matcher mot Federer dragit upp tempot till en nivå där schweizaren inte hängt med vilket gjort att bristerna i försvarsspelet kommit i dagern.

Federer kommer med all säkerhet att få ett kompakt stöd från de 15 000 åskådarna runt centercourten. Men ska det och storformen räcka till en 18:e Grand Slam-titel?

Jag tvivlar.

Fotnot: Artikeln införd i dagens SvD.