Vem är den trevligaste spelare du
träffat?
Otrevligast då?
Det är frågor jag ofta får från
vänner och från läsare och framöver kommer jag då och då att
berätta om några möten som fastnat i minnet.
Generellt är tennisspelare mycket
tillmötesgående och det handlar förmodligen om den tradition som
finns i sporten. Spelarna vet att de är varumärken och uppträder i
regel mycket proffsigt även vid sidan av banan. Deras raka motsats
är fotbollsspelarna och även om man självklart inte kan dra alla
över en kam har Zlatan & Co oerhört mycket att lära av Roger
Federer och de andra stora tennisstjärnorna.
Det innebär inte att man får en
exklusiv intervju med Federer bara därför att man ber om en. Ibland
kan rena tillfälligheter göra att man får en one-to-one-intervju
med ett av tennisens största namn. Det hände mig sommaren 1988 då
Sverige skulle möta Frankrike i Davis Cup-semifinal i Båstad. Sverige hade
Mats Wilander och Stefan Edberg i singlarna. Frankrike ställde upp
med Henri Leconte och fixstjärnan Yannick Noah.
Under veckan frågade jag vid flera
tillfällen färgstarke och spektakuläre Noah om han kunde ställa
upp på en intervju.
Det blev nej varje gång. Mellan
träningarna valde Noah att stanna på rummet på Villa Z.
Men så hände det. Vid ett besök i
videobutiken – där det nu finns en krog – på torget stötte
jag ihop med det franska lagets svenska värdinna. Vi kände varandra
ytligt, bytte några ord och jag frågade vad hon skulle hyra för
film.
Hon rodnade, pekade på hyllan med
porrfilmer och förklarade att det var de franska spelarna som bett
henne att hyra några mjuk6-filmer. Värdinnan hade nu stått där i en halvtimme utan
att ha vågat närma sig hyllan.
Minns så här långt efteråt inte
exakt hur orden föll men förklarade i alla fall att jag kunde ta
henne ur den för henne obekväma situationen genom att plocka ut
några filmer, fixa med betalningen framme vid disken och sen ge henne filmerna utanför
butiken.
Hon blev lättad och sa genast ja då
jag bad om en gentjänst: att hon talade om för Yannick Noah att
killen – ja, jag vara ju bara 34 år då – väldigt gärna ville ha en exklusiv intervju som tack för hjälpen.
Dagen efter ställde Yannick Noah upp för en
timmeslång och mycket öppenhjärtig intervju.
**
I tider av rådande moralpanik känns det säkrast att förekomma eventuell kritik: de personer som upprörs av att de franska spelarna efterfrågade några p-rullar och att jag införskaffade dem kan väl kanske anses preskriberat efter 27 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar