onsdag 25 november 2015

Kollektiva bestraffningen är en skamfläck för friidrotten


Det är illa ställt med rättssäkerheten i friidrott.
Internationella friidrottsförbundets (IAAF:s) beslut att stänga av alla ryska friidrottare från internationella tävlingar kommer förhoppningsvis att få efterräkningar.
De ryska idrottare som aldrig testat positivt men nu tvingas leva med stämpeln som fuskare borde ha möjligheter att få upprättelse på juridisk väg.
Att rysk idrott under många år haft stora problem med dopning är ingen nyhet och det var väl ingen som utbrast ” Va, det kan väl ändå inte vara sant” då det avslöjades att det förekommit systematisk dopning inom rysk friidrott.
Men innebär systematisk dopning då att ALLA ryska friidrottare varit dopade? Naturligtvis inte. Men låt säga att så ändå skulle ha varit fallet, varför har då inte alla ryska friidrottare lämnat positiva dopningsprov?
Är IIAF:s och antidopningbyrån Wadas dopningstester verkligen så otillförlitliga att bara en bråkdel av alla ryska fuskare åkt fast? Om så skulle vara fallet kan vi  bara föreställa oss hur många dopade friidrottare det finns totalt.
För det är väl ingen som tror att det bara är ryssar som dopar sig. Och vad hade förresten hänt om systematisk dopning avslöjats i ett annat land. Hade omvärldens accepterande av kollektiv bestraffning varit lika stor då?
Jag tror inte det.
Det är bra att IAAF och Wada tar krafttag mot dopning. Men man ska börja i rätt ände och det är att avslöja och bestraffa friidrottare som dopat sig – inte att stänga av rena friidrottare på grund av att de tävlar för ett visst land.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar