Ymer hade ledning i skiljeset men saknade det som krävs

Får i alla fall med sig en nyttig erfarenhet från Miami

Elias Ymer hade 3-2 och egen serve i skiljeset.

Ändå var det inte otur eller små marginaler som gjorde att han i natt föll i sin debut i en Masters-turnering.

48-rankade Federic Delbonis vann med 6-1, 4-6, 6-3 i första omgången i Miami och med tanke på att argentinaren förra veckan skrällde mot världstvåan Andy Murray i Indian Wells finns det säkert de som använder uttrycker hedersam förlust för att beskriva Ymers sorti.

Jag gör inte det.

Det finns oerhört många lågt rankade spelare som kan hålla nästan jämna steg med motståndare av Delbonis kaliber. Däremot är det avsevärt färre doldisar som har det som krävs för att hålla spelet uppe då de i matchavgörande lägen inte längre kan spela utan press på axlarna. Då kryper sig istället osäkerheten på. Den kan visa sig i spänt och överdrivet försiktigt spel eller i ett vårdlöst satsande.

Elias Ymer bjöd på båda varianterna (mest den sistnämnda) från 3-2-ledning i skiljeset och gav då Delbonis så många gratispoäng att sydamerikanens ibland svajiga nerver inte blev testade riktigt på allvar.

Under åren har jag hört många spelare vara nöjda efter att ha förlorat siffermässigt ganska jämna matcher mot betydligt bättre rankade motståndare. En del spelare inbillar sig till och med att de hör hemma på en högre då de hållit nästan jämna steg och även efter tio sådana förluster tycker de sig vara nära att ta klivet upp.

Det är att lura sig själv. Jag tror definitivt inte att Elias Ymer gör det utan att han tar nattens förlust för vad den är: ett exempel på hur mycket han har kvar att utveckla.

Tycker däremot att det är oerhört skönt och tror också att det är viktigt för Elias självförtroende att att han inte åkte på den överkörning som det lutade åt efter första set. Då var han statist och om det fortsatt så hade sviterna kunnat sitta i under en längre tid.

Nu kan Sverigeettan ta med sig att han i alla fall lyfte sitt spel.