söndag 24 juli 2016

Låt spelarna klara sig själva - coachningen en björntjänst


"Först slår du högt på backhand två gånger, sen kliver du in i banan och sen...
Tennis är en komplex sport.
Det krävs bland annat bra teknik, stark fysik och ett taktiskt kunnande.
Tyvärr har damtennisen en regel som gör att spelarnas taktiska skicklighet inte väger så tungt.
På WTA-touren är det nämligen tillåtet med coachning och har så varit sedan 2009.
WTA skulle göra spelarna och sporten en tjänst genom att förbjuda coachning.
Sannolikt kommer vi i eftermiddagens Ericsson Open-final att få se Katerina Siniakova och Laura Siegemund kalla in sina respektiva coacher på banan.
Jag ska inte gå så långt som att säga att coachning förringar spelarnas insatser men tycker att WTA gör ”sina” spelare en björntjänst.
Extra mycket så eftersom nio av tio coacher är män vilket sänder en signal om att spelarna inte har förmåga att på egen hand hitta en bra taktik.
Tennis är en sport kvinna mot kvinna eller man mot man. Att lista ut hur man bäst ska använda sina styrkor och utnyttja motståndarens svaghet är en del av tjusningen.
Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.
Säkert invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska börja spela annorlunda.
Flertalet spelare använder sig av coachning vilken tack och lov inte är tillåten i Grand Slam-turneringarna utan just enbart på WTA-touren.
Världsettan Serena Williams vill inte förbjuda coachning men använder sig inte heller av möjligheten. Så här sa hon då jag intervjuade henne under fjolårets Collector Swedish Open i Båstad.
När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet”.
Kloka ord.
Men majoriteten spelare på WTA-touren förefaller vara för coachning.
Måtte tillåtandet av coachning inte sprida sig till Grand Slam, till herrtennisen och framför allt: inte till juniortennis.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar