Här är spelarna som bör få wild card till Swedish Open

Vem ska ha wild card?

Varför fick just dessa spelare en friplats?

Varför nobbades de här?

Inför i stort sett varje turnering blir det debatt kring arrangörens val av wild card.
Rubrikerna här intill är bara                              

några exempel och fler lär vi få inför sommarens två Båstad-turneringar.     
Eftersom Collector Swedish Open inleder festen i det svenska tennismeckat tänker jag här resonera kring wild card-frågan i WTA-turneringen.

Fast resonera är kanske fel ord. Det handlar mer om att motivera de i mina ögon givna valen av de spelare som ska få de två återstående friplatserna sedan självskrivna Rebecca Peterson på tisdagen fått den första. 

Bäddat för WTA-debut i Båstad

1. Susanne Celik. Den 20-åriga Sverigetrean borde ha fått wc redan förra året men valdes då bort trots att hon utvecklats mycket starkt och det utan något förbundsstöd att tala om. Efter världsettan Serena Williams återbud trodde jag att Celik skulle få wild card och med det göra debut på WTA-touren.  Men arrangören sa sig vilja fylla åtminstone en liten del av luckan efter megastjärnan med en namnkunnig spelare. Valet föll på - Alize Cornet! Ingen brydde sig om att hon var där och ingen höjde på ögonbrynen då fransyskan föll i första omgången. Men den blundern är historia. Allt fler har fått upp ögonen för Celik som sedan en tid ingår i SOK:s satsning. Hon är självklar för ett wc och får hon inte ett kommer jag efter Båstadveckorna att promenera hem till Stockho..., nåja, till tåget i alla fall.

Veteran och publikfavorit

2. Sofia Arvidsson. Hon är 31 år och rankad 341. Är wild card inte avsett för unga talanger som får en möjlighet att skaffa sig erfarenhet? Vissa hävdar att det är enda syftet med wc. Jag håller inte med utan tycker att friplatser också kan ges till äldre spelare som gjort mycket för sporten men som av en eller annan anledning rasat på rankningen.

Få spelare har varit så värdefulla för svensk damtennis som Sofia. Den sympatiska halländskan tilldelades häromåret en utmärkelse av Internationella tennisförbundet (ITF) som med det visade sin uppskattning för svenskans mångåriga lojalitet mot Fed Cup. Arvidsson har sina bästa år bakom sig men är ändå Sverigefyra.

Med sin stora potential har hon utan tvekan större förutsättningar att hävda sig i den tuffa konkurrensen än spelare som är med för att se och lära. För den kategorin spelare är ofta kvalet bästa skolan.

Att Sofia vid några tillfällen underpresterat i Båstad är mest kuriosa eftersom hon nu kan spela utan den press som ibland hämmat henne. Hur det går för henne i veckans ITF-turnering i Helsingborg ska inte heller vägas in i wc-beslutet – det är ju inte Arvidssons dagsform som ska ge henne en friplats i Collector Swedish Open.

Så ser alltså jag på saken och då med utgångspunkt att arrangören har tre wild cards att dela ut vilket sker nio gånger av tio. Det finns fyra wc. WTA har bestämt att arrangören ska ha två och att ett ska reserveras för en spelare som ligger topp-20 spelare/varit världsetta eller tagit en Grand Slam-titel eller en av WTA-tourens tyngsta titlar. Det är ytterst sällsynt att en sådan spelare dyker upp och det ska ske veckan efter Wimbledon är osannolikt. Det innebär att arrangören får disponera tre wild card.

Den fjärde friplatsen då?

Jo, den går till den spelare som på rankningen ligger närmast efter den sist direktkvalificerade.

En märklig regel eftersom spelarna på den nivån inte har något att tillföra turneringen. Naturligare skulle vara att arrangören får förfoga över även detta wc.