Unga svenskor inger hopp - och historien ger perspektiv

Kajsa Rinaldo Persson slåss för en kvartsfinalplats. Foto: Bengt Helmersson

Det mest positiva i veckans ITF-turnering i Helsingborg är inte att sju av de elva startande hemmaspelarna nått andra omgången.

Bäst av allt är nämligen att snittrankningen för dem är 20.2 år.

Detta väcker visst hopp om att Sverige inom bara några år ska kunna ha fyra, fem spelare som etablerar sig på WTA-touren – vilket i sin tur skulle innebära svensk damtennis bredaste topp genom tiderna.

Observera att det står visst hopp. Det av anledningen att Sverige under några tidigare perioder haft till och med fler heta framtidsnamn än nu utan att det blivit en spets att tala om.

Till exempel var det så i början på 1990-talet då det bakom världstjärnan Catarina Lindqvist och de två övriga topp-100-spelarna Maria Strandlund Tomsvik och Cecilia Dahlman fanns en uppsjö av unga talanger som tycktes ha kapacitet att gå långt.

Men det visade sig att alla utom en saknade vad som krävdes. De nådde visserligen framgångar i mindre sammanhang men bristerna i slagregistret, fotarbetet, inställningen, den ekonomiska uthålligheten, förbundsstöd, eller vad det nu handlade om i de olika fallen förhindrade fortsatt klättring.

Bara Åsa Svensson slog sig in på WTA-touren där hon tog två titlar och nådde 28:e plats på rankningen.

Under en följd av år var Åsa ensam svenska på proffstouren och detsamma gällde hennes arvtagerska Sofia Arvidsson innan hon fick sällskap av Johanna Larsson – som nu försvarar de blågula färgerna på egen hand.

Med tanke på hur det sett ut genom åren ska vi alltså inte dra några höga växlar på den just nu ljusa situationen.

Samtidigt bäddar den självklart för optimism och det är ju inte fel att i alla fall hoppas.

Även om 31-åriga veteranen Sofia Arvidsson i ITF-turneringen i Helsingborg bröt en fem matcher lång förlustsvit är jag övertygad om att hon ursäktar påståendet att det med tanke på framtiden för svensk damtennis är främst ungdomarnas framfart som glädjer. (Borträknat Sofia är snittrankningen på de kvarvarande svenskorna 18.5 år)

•17-åringarna Ida Jarlskog, Julia Rosenqvist och Kajsa Rinaldo Persson spelar på torsdagen om en plats i kvartsfinal och det i en 25 000 dollar-turnering där de enligt sin rankning inte hör hemma.

•21-årige Malin Ulvefeldt - som i likhet med Jarlskog och Rosenqvist kvalat in – har också en kvartsfinal för ögonen.

Det skulle vara mycket anmärkningsvärt om någon i den kvartetten skräller igen medan det finns anledning att ha större förväntningar på 20-åriga Sverigetrean Susanne Celik som redan har en titel i en 25 000 dollar-turnering.

Rebecca Peterson är självklar ledstjärna bland framtidshoppen

Störst press ligger naturligtvis på Rebecca Peterson som förra veckan segrade i 25 000-dollar-turneringen i Ystad och nu är ute efter sin tredje raka final i denna kategori turneringar. Redan för två år sedan tog den 19-åriga stockholmskan två titlar av samma storlek och förmodligen hade Rebecca redan nu passerat denna nivå om det inte varit för handskadan som ställde till det för henne i fjol.

Att Rebecca Peterson snart ser till att den svenska representationen på WTA-touren dubbleras är jag övertygad om och därefter hakar Susanne Celik på.

Vem av de unga talangerna kan göra dem sällskap om fyra, fem år eller kanske något tidigare eller något senare än så? Någon? En, två, fler?

Åter räcker det med en tillbakablick i historien för att inte våga sträcka sig längre än till konstaterandet att det i alla fall finns fog för optimism.

”Bara” det är ju kul.