 |
| Stjärnskottet Calle Söderlund presenterade sig i dag på ATP-touren |
Men att det skulle bli så dramatiskt – nej, det trodde väl ingen.
Lika glad som jag är för Calles skull lika mycket lider jag med Fred.
6-3, 3-6, 7-6 till det 19-åriga stjärnskottet som är ende kvarvarande hemmahopp i singelturneringen i Båstad och som redan förra veckan var hetaste svenske spelare då han sensationellt tog sig till semifinal i Båstad Challenger.
Söderlund är en typisk matchspelare som lyfter sig då det är allvar, läser spelet bra och är mycket mentalt stark.
Simonsson har det kanske allra starkaste slagregistret av samtliga svenska spelare. Kan krossa sina motståndare på träning då han vågar spela fritt men får sällan ut lika mycket i en hel match.
En spelare med Simonssons slagregister och Söderlunds huvud skulle ha hela paketet.
Men så ser det nu inte ut och eftersom båda spelarna är unga – Fred blir 22 år i höst – har de tiden för sig.
De bjöd på stor underhållning på centercourten. Det var nerv och dramatik – precis de där ingredienserna som gör en match minnesvärd.
Fram till 6-3, 2-0 ägde Calle matchen. Han spelade säkert och med tålamod medan Fred radade upp missar innan han tog sig in/tilläts komma in i matchen. Spelkvalitén höjdes efterhand avsevärt och i skilje var det härligt att se hur två i dessa sammanhang helt oerfarna killar gick för seger.
Visst, det var lite gummi ibland och vi fick se fler servegenombrott än vad som är vanligt på herrtouren. Till slut lyckades Fred i alla fall hålla serven till 4-2. Men varken det eller att han vid 5-6 räddade en matchboll räckte.
Vid 4-5 i tiebreak missade han en backhandvolley i öppet läge.
Ytterst små marginaler avgjorde.
Tur och tillfälligheter? Kanske det.
Men det kan precis lika gärna vara så att den kyligaste av de två såg till att ha marginalerna på sina sida.
Oavsett vilket: Tack för underhållningen – båda två.
Efter matchen träffade Torbjörn Dencker och jag den lycklige segraren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar