En sevärd orankad doldis

Skönspelande Julie Gervais

En 24-årig spelare som saknar rankning och tvingades kvala till den lilla ITF-turneringen i Djursholm

– kan det verkligen vara något att se?

Ja, definitivt!

Fransyskan Julie Gervais har klockren träff, skön tajming och spelar så avslappnat att man kan tro att hon har vilopuls i sina matcher.

Så varför spelar hon då på denna nivå?

Jag blev nyfiken på Gervais då hon häromdagen utklassade Emma Ek med 6-0, 6-2 och det var inte främst siffrorna som imponerade utan sättet som fransyskan spelade på.

Åkte hem och kollade in hennes meritlista. Den var kort och föga imponerande. Sommaren 2009 nådde hon sin hittills bästa ranking – 924. Hon har vunnit 15 av de blott 28 matcher hon spelat i karriären.

Åkte i dag tillbaka till 10 000 dollar-turneringen i Djursholms TK för att träffa Gervais och få veta varför hennes karriärer sett ut som den gjort.

– Jag var skadad i sex år. Det var skador här och här och här, sa hon och pekade på i stort sett varenda kroppsdel.

Och nu?

– Jag är frisk och skadefri sedan ett år.  Jag slutade med laktos och vitt bröd och sedan jag slutade med det har jag inte haft några problem med skador.

På sina två matcher i kvalet släppte hon två game, på sina två första matcher i huvudturneringen tappade hon fem och i dagens kvartsfinal blottades en svaghet då det visade sig att hon är mycket beroende av att styra bollduellerna.

Det blev ändå vinst med 7-5, 6-1.

Jag har inte en aning om Julie Gervais denna vecka tar sin första ITF-titel eller om hon en dag ska lyckas försörja sin på sin tennis.

Oavsett vilket har hon under veckan bjudit på både bättre och vackrare tennis än vi är vana att se på denna nivå.

Fotnot: Fanny Östlund blev med en plats i kvartsfinal bästa svenska.

Ymer är redo för comeback

Visst har Elias anledning att vara glad

Challenge kan i dag presentera en nyhet som lyser upp i höstmörkret:

Elias Ymer, 19 år, gör nästa vecka comeback efter axelskadan som tvingat honom till drygt tre veckors uppehåll.

Jag träffade som hastigast Elias idag i Salk-hallen - där han tränat med sin två år yngre bror Mikael - och Sverigeettan berättade att han nu känner sig så bra i axeln att han tänker spela nästa veckas Challenger i Bratislava.

Det var just i en Challenger i Rennes som Elias veckan före If Stockholm Open fick så svåra problem med axeln att han tvingades bryta en match. Han hade inget annat val än att lämna återbud till SO och Sveriges ödeskval i Davis Cup mot Danmark.

Magnetröntgen visade dessbättre att skadan inte var av allvarlig art utan skulle läka med vila men hur lång tid det skulle ta kunde läkarna inte säga. I värsta fall kunde säsongen ha varit över för den 132-rankade svensken som nu får en möjlighet att i slutet av året fortsätta sin klättring mot topp 100.

Han är en av de coolaste DC-debutanterna i historien

Spelare och maskhållare av klass

Så här några dagar efter Mikael Ymers starka Davis Cup-debut tänker jag tillbaka på andra svenska debutanter som övertygat.

Björn Borg står självklart i en klass för sig. Bara 15 år gammal vände han i sin första DC-match 0-2 mot Onny Parun från Nya Zeeland.

Ett alldeles speciellt minne av en svensk debutant härrör sig från 1986 års semifinal borta mot Tjeckoslovakien som inte hade förlorat hemma på 19 år (!).

På gruset i Prag hade Kent Carlsson och Stefan Edberg skaffat Sverige 2-0, en ledning som tjeckerna reducerade genom dubbelseger.

Sista dagen skulle grusspecialisten Carlsson möta kanonservaren Milan Srejber innan Stefan Edberg avslutade mot världsnian Miloslav Mecir som hade 3-0 inbördes mot Edberg och också trivdes bättre på grus.

Att Carlsson skulle besegra Srejber kändes nästan som ett måste.

De båda svenska singelspelarna hade redan åkt ut till arenan för att värma upp då reserven Mikael Pernfors kom ner till frukosten. Micke hade på våren svarat för en jätteskräll då han gick till final i Franska mästerskapet och att han ändå fick nöja sig med att vara reserv i DC-laget säger allt om den stenhårda konkurrensen. Han hade ingen brådska under frukosten eftersom söndagens första match skulle börja först några timmar senare. Pernfors och jag bestämde att vi skulle åka tillsammans till arenan.

Efter ett tag kom han lugnt fram och frågade om vi möjligen kunde åka tidigare än bestämt, ja, faktiskt helst så snart som möjligt.

Det gjorde vi.

Under bilfärden var den svenske bolltrollaren och underhållaren precis som vanligt, avslappnad och rolig.

Så här långt efteråt minns jag förstås inte exakt hur mina ord löd men det var något i stil med:

”Det känns tryggt att ha Kent i laget. Han kommer att vinna mot Srejber och fixa en finalplats”.

Micke log och höll med.

Framme vid arenan fick han lite bråttom ur bilen men det var ändå inte så att jag tänkte på det just då.

Däremot en halvtimme senare.

Då kom beskedet att Kent Carlsson var skadad och inte kunde spela. Sverige skulle sätta in – Mikael Pernfors!

Micke hade fått beskedet under frukosten men röjde inte med ett ord eller en min att han snart skulle göra DC-debut.

Förstå att jag ångrade orden under bilfärden om hur tryggt det kändes att Kent Carlsson skulle spela.

Pernfors förlorade första set med 7-5.

Sedan vände han lika övertygande som iskallt: 6-0, 6-0, 7-5.

Sverige var i final.

”Det trodde du inte va”, sa Micke och blinkade då han efter matchen kom till presskonferens.

Svenska tennistjejerna värda större hemmaturneringar

Denna vecka spelas årets sjunde och sista svenska ITF-turnering för damer. Liksom fyra av de övriga turneringarna har den 10 000 dollar i prispengar - den lägsta kategorin på ITF-touren.

Nu kan Sveriges DC-lag byggas kring bröderna Ymer

SvD:s bildpuff i dag efter Sveriges seger

På svensk tennis storhetstid noterade vi mest pliktskyldigt Davis Cup-segrar mot Danmark.

Sedan några år är dessa landskamper vidöppna.

Att helgens ödeskval mot Danmark avgjordes i sista matchen är alltså inte förvånande.

Matchhjälte och segerorganisatör: 17-årige debutanten Mikael Ymer.

Trots tappat fokus, dalande energi och sviktande nerver besegrade han efter drygt tre timmars spel ett år äldre Christian Sigsgaard med 6-4, 6-0, 3-6, 5-7, 6-2.

Att gå ut i en femte och avgörande match i Davis Cup är en av de tuffaste utmaningar en spelare kan ställas inför och sedan må det gälla final i Elitdivisionen eller som i helgens fall, ett kval där förloraren åker ner i divison II.

Även många etablerade toppspelare har under åren fått mentala kollapser på grund av för hög anspänning i Davis Cup. Mikael Ymer klarade eldprovet. Han gällde som storfavorit mot Sigsgaard som kastades in i hetluften eftersom hemmalagets singeltvåa Andreas Bjerrehus var ledbruten efter fredagens fem timmar långa holmgång mot Markus Eriksson.

Sigsgaard är en spelare som Ymer besegrar alla dagar i veckan men att infria favoritskapet när förlust inneburit att Sverige för första gången degraderats till division II är imponerande.

Något liknande såg vi för två år sedan.

Den gången var det då 17-årige Elias Ymer som vann den avgörande matchen i ödeskval mot just Danmark.

I mars nästa år väntar en svår bortamatch mot på papperet starkare Ryssland och jag tar för givet att Ymer-bröderna då får förtroendet i singel.

Det är kring dem förbundskapten Fredrik Rosengren ska bygga sitt lag, åtminstone så länge det handlar om andra underlag än grus där brassesvensken Christian Lindell fortfarande känns som bästa alternativ som singeltvåa och kommer att göra så åtminstone ytterligare en tid.

Om tre, fyra år kan Sverige med Elias och Mikael i spetsen ha ett lag som hävdar sig bra i Elitdivisionen men 40:e platsen på världsrankningen visar ändå att det fortfarande är en bra bit kvar

SvD idag

för att slå sig in bland de 16 bästa nationerna.

Danmark är 42:a och hade i kraft av hemmaplan en stor möjlighet att efter sju tidigare förluster ta sin första seger.

Men det rödvita hoppet försvann i praktiken redan i fredags då Mikael med sin överhalning av danske ettan Frederik Nielsen gav Sverige 2-0.

Jag har under åren sett många DC-debutanter men få som uppträtt kyligare än tonåringen från Skara som efter segern mot Nielsen sa att han kunde vunnit klarare om bara spelet stämt bättre...

Snacka om att ha både självförtroende och krav på sig själv.

Mikael har fantastisk känsla i sina handleder, stor fantasti och utvecklad spelförståelse – samt oerhört mycket kvar att utveckla.

Att han fortfarande är junior märks främst på att han då och då tappar fokus. På nivån han till vardags befinner sig har Ymer utrymme för svackor men förr eller senare straffar det sig.

Så kunde ha blivit fallet i går då han efter 6-4, 6-0 såg ut att vara på väg mot en komfortabel seger men plötsligt tappade fokus samtidigt som Sigsgaard spelade upp sig.

Mikael Ymer blev alltmer tagen av stundens allvar och spelade nervöst. Då hade tappade 5-3-ledningen i fjärde set tycktes en mental kollaps lura runt hörnet.

Att han undvek den är djupt imponerande.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Efter Petersons tyngsta titel väntar annan sorts utmaning

Peterson har nu åtta ITF-titlar på meritlistan

Rebecca Peterson tog i dag sin tyngsta titel i karriären.

Hon besegrade förstaseedade Anna Tatishvili med 6-3, 4-6, 6-1 efter närmare två och en halv timmes spel i finalen av 50 000-dollar-turneringen i Maco, USA.

Frånsett andra set servade Rebecca mycket starkt och framför allt då i skiljeset.

Segern ger 20-åringen från Järfälla 80 rankningpoäng men eftersom hon har en del poäng att försvara från motsvarande tid förra året blir det inget stort avancemang på listan där hon inför turneringen låg 141.

Kommande vecka spelar Rebecca en 50 000 dollarturnering i Waco där startfältet är av ungefär samma kaliber. Att undvika reaktion efter karriärens största framgång blir största utmaningen.

Sättet han blir matchhjälte på imponerar mest av allt

Så ser en färsk matchhjälte ut

Mikael Ymer upphör inte att förvåna.

I dag blev han matchhjälte när Sveriges Davis Cup-lag genom segern mot Danmark säkrade nytt division I-kontrakt.

Att 17-åringen från Skara besegrar ett år äldre Christian Sagsgaard är i sig inte anmärkningsvärt, det gör han under normala förhållanden alla veckans dagar.

Men att han gör det i en femte och avgörande DC-match där allt håller på att gå åt skogen är beundransvärt och djupt imponerande.

Jo, jag vet, Sagsgaard är totalt okänd, orankad och spelade sin första DC-match men det kvittar.

Det var Ymer som i rollen som skyhög favorit hade all press på sig. Sagsgaard hade absolut ingenting att förlora.

Lägg därtill att Sverige sedan debuten sedan 1925 inte förlorat en match efter 2-0 ledning och att Danmark aldrig vänt 0-2.

Under åren är det många spelare – även sådana med stor rutin – som drabbats av DC-frossa i en femte och avgörande match. Att Sverige vid förlust skulle ha åkt ner i division II för första gången i historien ökade bara trycket på juniorvärldsfyran som svarade för en så övertygande debut då han i fredags besegrade Nielsen.

Det var enda match som gick emot mina förhandstips på landskampens fem matcher vilket – lyckligtvis – räckte för att Danmark inte skulle infria det knappa favoritskap de i mina ögon hade.

Sättet på vilket Mikael Ymer i dag säkrade slutsegern imponerar mer än segern i sig. Visst kan man tycka att det skulle ha varit mer övertygande om han följt upp 6-4, 6-0 med typ 6-3 i tredje men då hade han inte fått bekänna färg på sättet som nu blev fallet. Dessutom hade en 3-0-seger lätt kunnat tolkas som tecken på svagt motstånd.

I tron att allt var klart tappade han på juniorvis fokus och när Sigsgaard tilläts spela upp sig började nerverna att spöka för svensken som aldrig spelat mer än tre set på match.

Nu stod det plötsligt 6-4, 6-0, 3-6, 5-7 (Mikael hade 5-3) på resultattavlan.

Skulle han tappa 2-0 i set ?

Skulle det bli han som för alltid förknippas med matchen som fick Sverige att hamna längre ner i seriessystemet än någonsin tidigare?

Mikael berättade på presskonferensen att det var just sådana frågor som dök upp i hans huvud.

I pausen inför skiljeset repade han mod, peppades av lagkamraterna och återfick lugnet samtidigt som hemmafavoriten kroknade.

6-2.

För tredje året i rad blev en Ymer matchhjälte efter att ha hållit Sverige kvar i division I.

2013 var det då 17-årige Elias Ymer som vann den avgörande matchen mot just Danmark.

Förra året säkrade Elias 3-2-segern mot Lettland.

På grund av axelskada kunde den överlägsne Sverigeettan inte spela helgens match i Slagelse.

Tur då att det fanns en annan Ymer att tillgå.