 |
| SvD idag. Elias berättar om sitt 2015 och tankarna kring denna säsong |
Tangerat världsrekord, första titeln
på Challengertouren och närmare 100 platsers klättring på
rankningen.
Vad sägs om Elias Ymers 2015?
– Det var sjukt bra. Att kvala in i
alla Grand Slam var helt, heeeelt otroligt och nästan för bra för
att vara sant, säger huvudpersonen själv till SvD.
Låter han så nöjd att det kan tolkas
som kaxighet? Kanske uppfattas det så av vissa men se då vad Elias
känner inför sitt första besök på Idrottsgalan:
– Det är hur stort som helst och
för mig är det en ära bara att få vara med. Sveriges bästa
idrottare är ju där. Brukar inte kungen vara där? Shit, det
skulle vara grymt.
19-åringens starka självförtroende
blandas alltså med en stor portion ödmjukhet. Den märks även på
hans inställning inför möjligheten att bli tilldelad Lilla
Bragdguldet.
– Att vara nominerad är jättestort
för mig. Om jag förberett tacktal? Haha, nej, konkurrensen är ju
så grymt hård.
Elias har under veckan tränat i Växjö
tillsammans med Fredrik Rosengren som tillsammans med Elias
ungdomstränare Dan Eklund utgör Sverigeettans coachteam under
säsongen.
Den har inte börjat bra. Förlust i
kvalet i Chennai följdes av förlust i första kvalmatchen till
Australian Open där Elias däckades av den 43-gradiga värmen.
– Det var lite läskigt. Jag ledde
6-3, 2-0 men var då helt färdig och visste att det var kört,
berättar Elias som efter matchen behandlades med dropp i två
timmar innan han återhämtade sig.
Det var just i Melbourne som hans
fantastiska fjolårssäsong tog sin början. Inte ett tappat set på
tre kvalmatcher efter vilka han stod inför Grand Slam-debut, ovanpå
det som förste svensk i herrsingel i dessa sammanhang sedan Robin
Söderling i Wimbledon 2011.
Då Elias kvalade in även i Franska
mästerskapet, Wimbledon och US Open blev han tredje spelare genom
tiderna med det oslagbara rekordet att under en säsong kvala in i
samtliga fyra Grand Slam-turneringar.
Vilken av kvalframgångarna sätter du
högst?
– US Open, det var ju där det blev
jackpot.
På våren gick han till åttondelsfinal
i 500-turneringen i Barcelona och i juni spelade Elias på gruset i
Caltanissetta hem sin första Challengertitel.
2015 var också året då han fick
hundrabästalistan inom räckhåll. Han låg 127 som bäst och
slutade säsongen som 136.
– Jag borde ha gått in på topp
hundra. Kanske hade det gått om jag inte skadat axeln, säger
Elias som under hösten tvingades lämna återbud till bland annat
Stockholm Open.
Han lämnade i mars Sverige och
akademin Good to Great för att istället ha sin bas i Barcelona och
Galo Blanco som coach. Efter åtta månader avslutades samarbetet.
Bröt du upp från Sverige för tidigt?
– Nej, jag tyckte att det var rätt
tid att göra det och jag ångrar ingenting. Jag hade ju bra
resultat under året.
Pressar det dig att ha poäng att
försvara?
– I Australien kände jag det så
och det var lite jobbigt. Men nu har jag inga poäng att försvara
förrän i april. Jag försöker tänka att det inte går lika
snabbt uppåt för alla utan att det måste kunna få ta lite tid.– Sedan vet man ju att det kan räcka med ett eller några riktigt bra resultat för att det ska lyfta, säger Elias som inte sticker under stol med att det känns svårt att vara ensam svensk på hög nivå.
– Australien och många andra länder har flera upcoming stjärnor. De blir hjälpta av varandras framgångar. Jag önskar att jag inte var så ensam. Men det är som det är.
**
Fakta:
 |
| Förstasidespuff i SvD |
Född: 10 april 1996 i Skara
Längd: 183 centimeter
Vikt: 78 kilo
Klubb: Salk
Främsta meritere : En Challenger-titel, fyra
klarade Grand Slam-kval under 2015, matchhjälte i Sveriges Davis Cup-lag
då han som 17-årig debutant vann den avgörande matchen i 2013 års kval
mot Danmark.
En av fyra tennisspelare som ingår i
Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) topp- och talangprogram. En av fyra kandidater till Lilla Bragdguldet.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar