Mer grusspel än han planerat trolig följd av Federers skada

Knäskadan ger anledning till huvudbry

Federer knäskadad!

I en sport där skador hör till vardagen borde nyheten om Roger Federers knäskada inte väcka minsta förvåning.

Men det gör den.

Schweizaren har under sin långa karriär varit mycket förskonad från skador. Visst, hans rygg har krånglat vid några tillfällen men den 34-årige världstrean har ändå klarat sig ifrån längre uppehåll.

Hur det blir nu återstår att se.

Federer berättar på Facebook att han skadade sig dagen efter Australian Open-semifinalen mot Novak Djokovic, att undersökningen visade på en meniskskada och att han genomgått artroskopi.

Han har lämnat återbud till ATP-turneringarna i Rotterdam och Dubai.

”Jag ber om ursäkt till mina vänner i Rotterdam och Dubai, för jag såg fram emot att spela dessa turneringar. Samtidigt som det här är ett olyckligt bakslag, är jag glad för att min läkare sade att ingreppet gick bra”, hälsar Federer.

Jag tror att det påtvingade uppehållet får honom att stuva om i det ursprungliga turneringsschemat. Enligt det blir Franska mästerskapet hans enda grusturnering i år.

Med tanke på att grus är det för kroppen - och då i synnerhet för knäna - skonsammaste underlaget ligger det nära till hands att Federer omprövar sitt beslut att i år avstå samtliga vårens tre Masters-turneringar i Monte Carlo, Madrid och Rom - turneringar där vi självklart vill se alla de största stjärnorna. (Att Federer ska spela alla tre är att hoppas på för mycket)

Federer räknar med att göra comeback i början på mars då det är dags för Masters-turneringen i Indian Wells – den enda turnering han enligt ursprungliga planeringen ska spela före Franska mästerskapet.

Ymers förlust en påminnelse om långa vägen till toppen

För unga spelare är förluster många gånger inte bara lärorikare utan också nyttigare än segrar.

Förlusterna kan fungera som påminnelser om hur lång väg de har kvar och hur mycket arbete de måste lägga ner för att överhuvudtaget ha en möjlighet att nå sina mål.

I dag åkte 19-årige Sverigeettan Elias Ymer på just en sådan förlust.

I 250-turneringen i Montpellier föll han med 6-1, 6-4 mot 93-rankade 34-åringen Paul-Henri Mathieu.

Fransmannen hade sin bästa period för 7-8 år sedan och även om han fortfarande glimtar till ibland – ifjol var han i en ATP-final - känns det inte förolämpande att kalla Mathieu en föredetting.

Men han är fortfarande en skicklig hantverkare och det finns så många av samma sort att de utgör en stor och svårgenomtränglig massa för alla de unga talanger som tror eller i alla fall hoppas att steget till topp-30 eller till och med topp-20 inte ska vara så stort. Förr eller senare inser de att steget är oerhört stort och ju förr desto bättre.

Jag påstår inte att Elias underskattar svårigheterna som ligger framför honom  men lika fullt kan han vända besvikelsen över sådana här förluster till en sporre.

Efter matchen snackade jag med Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren som tillsammans med Dan Eklund utgör Ymers coach-team. Rosengren menar att förluster kan vändas till något positivt även för coacherna.

– Självklart vill man att spelaren man har ska vinna. Men jag menar att man blir ännu mer kreativ efter förluster. Då ser man precis vad spelaren behöver jobba extra med och vad man ska lägga extra mycket tid på, säger Rosengren.

- När allt bara rullar på med segrar är det lätt att man som coach blir lite latare och snällare.

Matchen visar hur små marginaler det är i tennis. Första set är inte mycket att säga om, där skaffade sig Elias tre breakbollar först vid 1-5-underläge. I andra set hade han sina chanser. Men Elias lyckades där inte utnyttja någon av sina fyra breakbollar medan hemmaspelaren tog tillvara på sin enda.

Här är framtidshoppen som ofta hamnar i skymundan

Rebecca Peterson är för första gången ankare i FC-laget

Säg svensk tennis framtid och nio av tio tänker på bröderna Ymer.

Visst, Elias och Mikael är framtiden – i svensk herrtennis.

Deras motsvarigheter på damsidan hamnar alltför ofta i skymundan.

En förklaring tror jag är att det finns så stolta traditioner bland herrarna. Vi hoppas få se en ny Björn Borg, Stefan Edberg eller Mats Wilander eller få uppleva något som i alla fall påminner lite om storhetstiden på 1980-talet.

Något liknande att jämföras med finns inte bland damerna.

Å andra sidan: just att det finns så mycket otrampad mark där borde kanske innebära att Rebecca Peterson, 20 år, Susanne Celik, 21 år, Cornelia Lister, 21 år, Jacqueline Cabaj Awad, 20 år, och de andra framtidshoppen uppmärksammas mer än vad som görs.

Efter Robin Söderlings sista match sommaren 2011 har de svenska tennisdamerna överglänst herrarna. I drygt två år låg både Johanna Larsson och Sofia Arvidsson topp-100 medan det inte funnits någon svensk på ATP-rankningens topp 100 sedan just Söderling.

Arvidsson har lagt av. Att överlägsna Sverigeettan Larsson avstår (hon vill fokusera på egna karriären) veckans Fed Cup i Israel är ett mycket stort avbräck.

Samtidigt ger det Peterson, Celik, Lister och Cabaj Awad möjlighet att visa upp den del av svensk tennis framtid som det tyvärr inte talas så mycket om.

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD.

**

Sveriges Fed Cup-lag spelar tillsammans med 15 andra nationer i division I:s Europa/Afrika-zon.

Lagen är indelade i fyra grupper och Sverige spelar i samma grupp som Portugal och Ukraina.

Sett till nationsrankning är 21-placerade Sverige favorit i gruppen före Ukraina (30) och Portugal (37).

Men det styrkeförhållandet är missvisande inför gruppspelet i Israel eftersom Sveriges FC-kapten Lars-Anders Wahlgren inte har Larsson att tillgå. En titt på den individuella rankningen ger en bättre bild.

Visserligen tvingas också Ukraina ställa upp utan sin bäst rankade spelare -21-rankade Elina Svitlova – men i Lesia Tsurenko (rankad 35) och Kateryna Bondarenko (73) har laget två på papperet starkare spelare än Rebecca Peterson (135) som för första gången får känna hur det är att vara lagets ankare. En mycket nyttig erfarenhet då det känns självklart att Rebecca  kommer att ha den rollen i framtiden.

Tvåan Susanne Celik är rankad 325, Jacqueline Cabaj Awad 508 och Cornelia Lister 580. Lister har hittills nått sina största framgångar i dubbel (rankad 211) och lär bilda par med Peterson (97).

SvD idag

Även om det under åren visat sig att rankning ofta har underordnad betydelse i Fed Cup och Davis Cup talar det mesta för att Portugal blir gruppens slagpåse.

Om förstarankade Michelle Larcher de Brito (rankad 197) skriker lika mycket som då hon kom fram för några år sedan – hon nådde till och med högre decibel än Sjarapova och Azarenka – kan hon kanske åtminstone inledningsvis skrämma slag på motståndaren.
**

Gruppsegraren i Sveriges grupp möter segraren i gruppen där Kroatien, Estland, Turkiet och Israel ingår.
Mötet mellan gruppsegrarna avgör vilket av lagen som senare i år får kvala till World Group II.
Motståndare i det kvalet blir ett av de fyra lag som förlorar i World Group II:s första omgång vilken avgörs i helgen.

**

Kan Sverige då inte åka ur diivsion I? Jo! Men det är föga troligt och jag drar inte här och nu hur det skulle kunna gå till. Förhoppningsvis kommer det inte heller finnas anledning att ta upp saken efter de två gruppspelsmatcherna.

Ymer mot fransk veteran vars kapacitet sällan syns numera

Mathieu visade i Båstad att takterna sitter i - ibland.

Elias Ymer fick den sett till rankning näst svåraste lottningen av de fyra kvalsegrarna som i dag slog sig in i 250-turneringen i Montpellier.

Den 19-årige Sverigeettan ställs på tisdagseftermiddagen mot femton år äldre hemmafavoriten Paul -Henri Mathieu som i dag ligger 93:a på rankingen där han 2008 klättrade så högt som till tolfte plats.

Mathieu har fortfarande stor kapacitet. Problemet för honom är att den numera visar sig ytterst sällan.

Förra året hade fransmannen 7-12 i matchfacit på ATP-touren. De sju segrarna togs i tre turneringar:

•En seger kom just i Montpellier.

•Två tog han inför åskådarna på SkiStar Swedish Open i Båstad där Mathieu efter att ha kvalat in gick till kvarten.

•Resterande fyra segrar kom i Kitzbühel. Även där kvalade Mathieu in för att sedan ta sig hela vägen till sin nionde ATP-final och den första på sex år.

I övrigt handlade hans 2015 om idel förluster på ATP-touren, missade kval och spel på Challengertouren där det inte blev några framgångar att tala om.

Idag har Mathieu nio landsmän framför sig på listan vilket bara understryker fransk tennis fantastiska bredd. Ja, där finns förstås också en vass topp med världsnian Jo Wilfried Tsonga och tian Richard Gasquet i spetsen.

Gasquet är förstaeedad i Montpellier där tio hemmahopp återfinns i startfältet.

Tung prestigeseger för Ymer - gav excoachen tankeställare

Lita på att dagens seger betydde extra mycket för Elias

Elias Ymer är klar för sin första ATP-turnering för säsongen.

För bara några minuter sedan kvalade den 19-årige Sverigeettan in i 250-turneringen i Montpellier.

Som grädde på moset besegrade Elias i kvalfinalen jämnårige ryssen Karen Khachanov (4-6, 6-4, 6-2).

Det var en tung och prestigefylld seger.

Förra säsongen coachades de båda tonåringarna av Galo Blanco vilket självklart skapade en speciell rivalitet mellan spelarna och som också kunde ge anledning till tvivel om vem Blanco valde att vara mest lojal mot.

Samarbetet mellan Blanco och Ymer bröts efter åtta månader. Elias flyttade hem till Sverige medan Blanco fortsatt som coach för Khachanov.

Ytterligare en faktor som gjorde kvalfinalen speciell är att den fungerade som lite försmak inför Davis Cup-mötet mellan länderna i mars.

Dagen fick alltså ett glatt slut för Elias Ymer.

Men den kunde ha börjat bättre.

På morgonen kom den nya världsrankningen på vilken Elias tappat elva placeringar. Detta eftersom han inte kunde försvara sina poäng från motsvarande tid förra året. Då kvalade han in i Australian Open där han i år föll i första kvalmatchen.

Elias är nu rankad 155 och ligger tre platser efter Khachanov.

Förstå att segern i kvalfinalen i flera avseenden fungerade som mer än plåster på såret för Sverigeettan.

Ymer tog årets första seger DC-försmak på kvalfinalen

En seger till och årets första huvudturnering väntar

I skuggan av Australian Open-finalen tog Elias Ymer i dag sin första seger för säsongen.

Det skedde i kvalet till 250-turneringen i Montpellier där den 19-årige Sverigeettan besegrade jämnårige hemmasonen Maxime Janvier (6-3, 6-3) som är rankad 330 och gick in i kvalet på wild card.

Eftersom det numera är bara 16 spelare i kvalet är Ymer genom segern framme i kvalfinal. Där väntar ett högintressant möte med ytterligare en 19-åring: ryssen Karen Khachanov.

Precis som Ymer debuterade Khachanov i Davis Cup för tre år sedan och mycket talar för att den 154 rankade ryssen finns med i det DC-lag som i mars tar emot Ymer & Co i division I-mötet i Kazan.

Även om det inte finns anledning att dra några höga växlar på Ymers seger idag var den mycket välkommen. Han inledde året med att förlora första kvalmatchen i ATP-turneringen i Chennai och samma visa blev det i kvalet till Australian Open.

Djokovic är i egen division men Nadal närmare rekordet

Djokovic har tagit sex av sina elva Grand Slam-titlar i Australian Open

”Djokovic tar en Grand Slam i år”

”Djokovic kommer att ta fler Grand Slam-titlar än Federer”.

Knappt har överlägsne världsettan Novak Djokovic slagit in matchbollen i Australian Open-finalen förrän kommenterar som de ovan syns och hörs lite överallt.

Och det är klart att Djokovic KAN göra det.

Att spekulera, tippa och gissa hör till idrotten och det är kul att göra det. Men det handlar just om spekulationer, tips och gissningar och det oavsett hur mycket personen ifråga kan om sporten.

Just i stunden är det lätt att bli så förblindad av en spelares överlägsenhet att perspektivet går förlorat och att spekulationen, tipset, gissningen istället blir ett tvärsäkert påstående.

Så var det till exempel runt Rafael Nadal för fem, sex år sedan. 2010 tog han tre Grand Slam-titlar, var uppe i totalt nio och det sågs från vissa håll som bara en tidsfråga innan han skulle bli passera Federer – som då hade 16 – och bli segerrikaste herrspelare i Grand Slam-historien.

Under de senaste fem åren har Nadal tagit sammanlagt fem Grand Slam-titlar.

14 totalt alltså. Tre efter Federer som tog sin senaste i Wimbledon 2012. Men i dag är det väl ingen som säger att Nadal ska gå om schweizaren? Det trots att spanjoren är fulltränad efter sin motiga fjolårssäsong. Den blev hans första utan minst en Grand Slam-titel sedan 2004 (året därpå tog han sin första i Franska mästerskapet). Att världsfemman i Australian Open föll bort direkt mot storspelande landsmannen Fernando Verdasco är en sak, spelet Nadal visade gav en fingervisning om att han snart är redo att slåss om också de tyngsta 

titlarna.

Nadal tog sin 14:e Grand Slam-titel efter finalseger mot Djokovic i Paris 2014

Men nu pekas istället Djokovic ut som framtida rekordman. Han tog idag sin elfte Grand Slam-titel.

Ytterligare sju krävs för att bli segerrikast och han har alltså lika många titlar upp till Nadal som Nadal har till Federer.

Med tanke på den 28-årige serbens totala dominans förra året och på hans inledning på 2016 ser det NU ut att vara en tidsfråga innan Djokovic har rekordet.

Men vad händer om han precis som Nadal får skadeproblem? Eller åker på några förluster som sänker självförtroendet? Eller hamnar i en formsvacka? Eller Milos Raonic/någon av de andra bakom skaffar sig det som krävs för att utmana på allvar?

Det är inte mycket som behövs för att plötsligt totalförändra den bild som i dag ser ut att gälla i ytterligare några år.

**

Djokovic har nu lika många Grand Slam-titlar som Björn Borg och Rod Laver. Roy Emerson har 12, Pete Sampras och Nadal 14 och Federer 17.

**

Djokovic är värd alla superlativer som finns. Han var förra året i en egen division och har inlett 2016 i samma överlägsna stil. Dessutom har han under de senaste åren vuxit enormt mycket som sportsman och är en bra förebild.

**

Dagens final (6-1, 7-5, 7-6) blev lika förutsägbar som väntat. Visst fanns det en kort period i andra set då Murray såg ut att kunna skapa dramatik men mer än en antydan om att en sådan skulle kunna infinna sig blev det inte.

Inför finalen skrev jag i SvD att Murray måste ha ett trumfkort i bakfickan för att bryta mönstret – förslagsvis genom att komma fram på nät oftare än han brukar göra i deras möten - som renderat honom tio förluster på de senaste elva matcherna.

Tidigare i turneringen har den 28-årige skotten varit mycket effektiv framme vid nät och till exempel vann han där 31 av de 38 poäng i kvarten mot David Ferrer. Mot Djokovic var motsvarande siffror 22-34. (1-4 i första set)

Självklart är det mycket svårare att hitta bra attacklägen mot världens bästa försvars- och kontringsspelare men det var också som om Murray inte kände sig bekväm med taktiken, inte riktigt trodde på den fullt ut. Följden blev att många attackslag var för lama för att han skulle skaffa sig riktigt bra volleyläge.

••

Det finns en sak som gör Djokovic seger extra glädjande. Han valde att under det korta uppehållet mellan säsongerna avstå spel i den penningstinna jippoligan International Premier Tennis League (IPTL). Visserligen hade världsettan tänkt vara med men han lämnade återbud med motiveringen att han behövde vila efter en krävande säsong och bygga upp sig inför 2016. Förhoppningsvis följer fler toppspelare hans exempel nästa år. Om inte så kan vi fortsätta att avfärda deras kritik om för långa säsonger som gnäll.