Två som lyste upp i mörkret

Julia och Ida har anledning vara nöjda

Bakslagen för svensk tennis radade upp sig förra veckan.

Fed Cup-laget föll ner i blåbärsdivisionen och inget av de fyra svenska lagen tog sig till slutspel i lag-EM för 14- och 16-åringar.

Ja, det var faktiskt så illa att samtliga svensklag föll redan i första matchen.

Sägas ska att de svenska juniorlagen hade på papperet svåra lottningar men vi ska också komma ihåg att inget av länderna Sverige föll mot överlevde efterföljande omgång.

När det är som mörkast kan ljusglimtar lysa upp lite extra och det var precis vad 17-åringarna Julia Rosenqvist och Ida Jarlskog gjorde på ITF-turneringen för juniorer (grade 2) i Tunisien.

Julia finalbesegrade Ida i singeln och tillsammans spelade de hem dubbeltiteln, för övrigt deras andra på två veckor. I den första turneringen gick båda de lovande svenskorna till kvartsfinal i singel.

**

Bloggkollegan Åke Magnusson skriver under rubriken  Ett veckoslut i moll så här angående den svenska insatsen i lag-EM: "Juniorresultaten signalerar, att vi ligger långt efter de bästa nationerna i Europa. Eftertankens kranka blekhet – för att tala med Hamlet – torde råda bland förbundsansvariga". 

**

Challenge 6 februari

Till sist vill jag inte undanhålla Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) - eller någon annan för den

delen - Tennis Stockholms motivering till valet av Mikael Ymer som "Årets föredöme 2015". (Challenge kunde berätta om valet redan i lördags men då var den klockrena motiveringen inte riktigt färdig):
"Mikael är inte bara en enastående tennisspelare utan även ett stort föredöme. Mikael uppträder alltid sportsligt på banan och är en mycket god kompis vid sidan av densamma. Mikael besitter dessutom en beundransvärd inställning som kännetecknas av stor träningsflit och ett mycket hårt arbete för att nå toppen".

Första Challengern för året

Elias har en Challengertitel på meritlistan

Elias Ymer gör i veckan säsongspremiär på Challenger-touren.

Det sker på hardcourt i Bergamo där den 19-årige Sverigeettan inleder mot Tristan Lamasine, 22-årig fransman som är rankad 207 och som gjort sina bästa resultat på grus. Det var just på grus som Lamasine förra sommaren i Tampere spelade hem sin hittills enda Challenger-titel och i semifinalen mot 89-rankade Jarkko Nieminen tog en av karrärens största skalper.

Lamasine har vunnit hälften av sina 60 matcher på Challenger-touren där Ymers facit är 21-27.

Liksom fransmannen har Ymer en Challenger-titel och också den på grus förra året (Caltanissetta).

Förra veckan kvalade båda spelarna till ATP-turneringen i Montpellier. För fransmannen tog det stopp direkt medan Ymer kvalade in för att sedan komma till korta mot Paul-Henri Mathieu som sedan tog sig hela vägen till final.

Segraren mellan Ymer och Lamasine ställs förmodligen mot Dustin Brown, om nu denne lyckas undvika reaktion efter förra veckans framgång i Montpellier där han kvalade in och gick till semi (föll mot världstian Richard Gasquet).

Sverige ner i blåbärsdivision men klandra inte Larsson

Challenge 7 januari Läs krönikan här

Vem vill vara i Sverigeettan Johanna Larssons sits i dag?

Förmodligen ingen.

Nu är det nämligen många som lastar henne för att Sveriges Fed Cup-lag åker ner i blåbärsdivisionen.

Jag har under kvällen fått flera sms och mejl från förbannade personer i tennis-Sverige som menar att det är Larsson och inte spelarna - som förlorat tre matcher i gruppspelet i Israel - som bär ansvaret för degraderingen.

Reaktionerna är väntade. Redan då jag i början på året försvarade Larssons beslut att denna gång sätta den egna karriären före Fed Cup blev det ett fasligt liv.

Challenge 18 januari. Läs artikeln här

Att tonläget höjs ytterligare nu då hennes frånvaro sannolikt kostade Sverige en plats i division I är inte anmärkningsvärt.

Även om vi i bara kan spekulera i hur gruppspelet i Eliat slutat för svenskorna om landets klart bästa spelare varit med i laget är det väl ingen som tvivlar på att Sverige i alla fall hade lyckats säkra nytt kontrakt – eller?

”Nu ändrar du väl i alla fall uppfattning”, skriver en person sedan Sverige i dag förlorat ödesmatchen mot Turkiet med 2-0.

Svar: Nej, självklart inte!

Johanna Larsson är 27 år och har sin kanske sista chans att kvalificera sig till ett OS. Hon bedömer att möjligheterna att göra det skulle försämras om hon spelade Fed Cup.

Även om ett OS rent sportsligt inte smäller lika högt som de fyra Grand Slam-turneringarna menar många tennisspelare att upplevelsen under ett OS är något alldeles extra och det är självklart att Larsson vill göra det som hon anser optimerar hennes chanser att få spela Rio-OS.

Det är vad hon tror som räknas.

Därför kvittar det att hennes möjligheter i själva verket kanske inte alls hade försämrats utan eventuellt till och med kunde ha varit ännu större om hon spelat Fed Cup. Genom åren har vi ju sett många Fed Cup- och Davis Cup-spelare lyfta sig efter sådana här landslagssamlingar.

Efter Sveriges degradering finns i mina ögon en risk att Johanna nu känner extra press på att lyckas på WTA-touren – allt för att ”bevisa” för tennis-Sverige att hon gjort rätt val.

**

Vem eller vilka ska då kritiseras för Sveriges insats? FC-kapten Lars-Anders Wahlgren? Nej, och den som tycker det borde förstås redan före gruppspelets första match ha förklarat vilka spelare han skulle ha satsat på och varför. Att med facit i hand säga ditt eller datt har inget värde. Är det då spelarna som ska ha kritik? Nej, Sveriges unga och orutinerade lag stod inför en svår utmaning. Insatsen blev sämre än förväntat – på en (1) punkt. Den oväntade förlusten mot svaga Portugal var ett bakslag som också bäddade för nedflyttningen. Att Sverige förlorade mot storfavoriten Ukraina med 3-0 är absolut ingenting att säga om och dagens förlust i ödesmatchen mot Turkiet kom inte som en kalldusch.

Susanne Celik föll med 6-3, 6-2 mot Ipek Soylu och har inte tagit ett set på sina tre singlar.

Rebecca Peterson svarade åter för ett bra första set men kroknade sedan. Turkiska ettan Cagla Buyukakcay säkrade med 2-6, 6-4, 6-0 Turkiets seger. Peterson vann under veckan en av sina tre singlar och föll i par med debutanten Cornelia Lister i den avgörande och så oerhört betydelsefulla dubbeln mot Portugal. Jacqueline Cabaj Awad debuterade i går då hon och Lister föll i dubbeln mot Ukraina.

Inget snack om annat än att det är ett klent facit och visst hade vi hoppats att åtminstone någon av spelarna skulle lyfta sig och skrälla. Men sett till förutsättningarna är detta ändå vad det fanns anledning att förvänta sig – ja, frånsett då alltså den ödesdigra förlusten mot Portugal.

**

Sverige har nu åkt ner två divisioner på lika många år och 2017 väntar länder som Lichtenstein, Litauen och Egypten.

Det är ju inte så att man får gåshud direkt.

Hallå SOK! Ymer får pris - förebild med rätt inställning

Utmärkelsen kommer vältajmat. Foto: Sabina Kidane

Mikael Ymer har haft en tuff inledning på 2016.

Därför känns det extra roligt att kunna avslöja att den 17-årige juniorvärldstrean tilldelas en fin utmärkelse av Tennis Stockholm.

Ymer har nämligen valts till ”2015 års föredöme” - en utmärkelse jag tycker att han ska ta med och sticka under näsan på potentaterna i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).

Det var från deras topp- talangprogram Mikael blev utsparkad och då bland annat med motiveringen att han visar dålig inställning.

Den beskrivningen av Mikael Ymer känner ingen i tennisen igen utan tvärtom är just hans fina inställning en av anledningarna till att Tennis Stockholm valt honom.

Utmärkelsen värmer säkert Mikael lite extra efter den tuffa starten på året där han också tvingats skjuta på säsongspremiären på grund av en bäckenskada.

**

Det är en sak att SOK inte talar klarspråk utan säger att Mikael Ymer har en timeout från topp- och talangprogrammet. Nu har jag hört och sett ett antal tennisledare säga och skriva samma sak och det bara understryker att tennisen tyvärr väljer att ha en underdånig attityd mot SOK. En timeout tar man själv och det är ju inte så att Mikael valt att ta ett uppehåll från SOK. Han är utsparkad.

ITF:s luddiga regler gav Sverige tuffare utmaning

På lördagen spelar Sveriges Fed Cup-lag för att hålla sig kvar i division I.

Motståndare är Estl..., nej, Turkiet.

Enligt Internationella Tennisförbundets (ITF) regler ska sista laget i grupp A (vilket blev Sverige) möta sista laget i grupp C (Estland) i en match som avgör vilket av länderna som åker ner i division II.

Men nu får Rebecca Peterson & Co istället möta nästjumbon i grupp C, alltså Turkiet och anledningen torde vara att turkiskorna i dag förlorade den sista gruppspelsmatchen mot just Estland.

Men ingenstans på ITF:s hemsida står att inbördes möte värderas högre än tabellplacering.

Om ITF är så mån om denna lagtävling som organisationen hävdar att man är borde ett första steg vara att införa regler som klart och tydligt anger vad som gäller – och att man också efterföljer reglerna.

**

Även om Turkiet i dag förlorade mot Estland håller jag turkiskorna som en svårare motståndare för Rebecca Peterson & Co. Estland har inte ens fullt lag på plats och trion står och faller med Anett Kontaveit.

Turkiets etta är 142-rankade Cagla Buyukakcay som tagit två segrar på sina tre singlar i gruppspelet. Hon är också en stark dubbelspelare (rankad 116) även om det blivit tre förluster i gruppspelet där hon haft olika partners vid sin sida,

Ipek Soylu är rankad 161, har 1-1 i singlar i gruppspelet och avstod singelspel i dagens match mot Estland.

Bakom dessa har Turkiet i Basak Eraydin och Pemra Ozgen två spelare med bättre rankning än svenska tvåan Susanne Celik.

**

Som väntat föll Sverige i den avslutande gruppspelsmatchen mot Ukraina. Rebecca Peterson inledde mycket övertygande mot Lesia Tsurenko som samlade ihop sig och visade varför hon ligger så högt som 35 på världsrankningen. 1-6, 6-2, 6-0.

Susanne Celik föll med 6-1, 6-3 mot Katerýna Bondarenko och i dubbeln förlorade Cornelia Lister/Jacqueline Cabaj Awad med 6-2, 6-4 mot Olga Savtjuk/Anastasiya Vasylyeva.

Oväntade förlusten i Fed Cup innebär risk för ödesmatch

Det räckte inte att Peterson tog sin första singelseger i FC

Efter dagens oväntade bakslag mot Portugal riskerar Sveriges Fed Cup-lag att komma sist i gruppen – något som skulle innebära att svenskorna kan åka ur division I.

Sverige var på papperet favorit mot Portugal men just eftersom laget är ungt och orutinerat lovade jag igår att inte plocka fram fiaskostämpeln vid förlust.

Konstaterar därför bara:

•325-rankade och matchotränade singeltvåan Susanne Celik föll med 6-3, 6-4 mot Maria Joao Koehler, 912:a på världsrankingen. Visst, för två år sedan var Koehler ytterst nära att ta sig in på topp-100 men de två senaste åren har hon utan framgång spelat främst på ITF-touren.

•Rebecca Peterson tog sin första singelseger i Fed Cup genom att besegra Michelle Larcher de Brito med 7-6, 6-4. 135-rankade Peterson är för första gången ankare i Fed Cup-laget och det var mycket starkt av henne att vinna måstematchen mot den betydligt mer rutinerade 196-rankade portugisiskan.

•Nu hjälpte inte det. Peterson och FC-debuterande Cornelia Lister föll i den avgörande dubbelmatchen med 6-3, 6-3 mot de Brito/Koehler.

Med tanke på att Portugal i onsdags inte tog ett set mot gruppens storfavorit Ukraina är det inget som talar för svenskorna i fredagens avslutande gruppspelsmatch mot Lesia Tsurenko & Co.

Kommer Sverige sist i grupp A väntar ödesmatch mot jumbon i grupp C och förloraren åker ner i division II. Det mesta talar för att Estland – med 91-trankade Anett Kontaveit - kommer sist i grupp C. Estländskorna har förlorat de två första gruppspelsmatcherna och har betydligt sämre matchkvot (1-5) än nästjumbon Turkiet som har en seger och 3-3 i matchkvot.

Världsnyhet att 1041-rankad spelare är klar för comeback

Att en spelare rankad 1041 gör comeback är inget som normalt väcker intresse.

Men eftersom det nu handlar om tidigare världsfyran Juan Martin del Potro är comebacken en världsnyhet.

Efter tre handledsoperationer och sju sorger och åtta bedrövelser säger den 27-årige argentinaren att han nu är redo att komma tillbaka.

Comebacken är planerad till ATP-turneringen i Delray Beach som startar 15 februari.

Den kraftfullt spelande sydamerikanen hade inte ens fyllt 21 år då han sensationellt spelade hem US Open-titeln 2009 efter finalseger mot Roger Federer. Då var det många som trodde att del Potro skulle bli främste utmanare till Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic.

Senare samma år gick del Potro till final i ATP-slutspelet i London efter en gastkramande semifinal mot Robin Söderling.

Men snart började skador att störa argentinaren som 2010 spelade bara sex matcher och de två senaste åren har varit så eländiga att han haft funderingar på att lägga av. Men trots bara sporadiskt spelande har han kunnat visa att kapaciteten finns kvar.

Det gjorde han bland annat genom att 2014 ta titeln i Sydney – en av hans bara fyra turneringar under säsongen.

Ifjol blev det bara två.

Hur många blir det i år?

- Var tålmodiga, att komma tillbaka till touren är en del i rehabprocessen, hälsar argentinaren till alla sina fans.