"Det är för lite fokus på individuell fysisk utveckling"

Hur ska Sverige åter bli en tennisnation att räkna med – på allvar?

Det är grundfrågan i den serie som Challenge inleder i dag och där jag kommer att träffa en mängd experter som ger sin syn på vad som kan göras bättre inom just deras område.

Eftersom det inte finns någon patentlösning eller självklara svar är serien tänkt att fungera som ett diskussionsforum där många parter ska komma till tals.

Även om det inte finns bara ett sätt på vilket man kan bli bra i tennis finns det i alla fall några måsten. Det optimala är att dessa bildar en röd tråd som följs.

Min uppfattning är att det saknas en röd tråd i svensk tennis.

För att bli bra i tennis är stark fysik en förutsättning. Hur får man det och vad i den fysiska träningen är viktigast?

Challenge har träffat Ali Ghelem, Robin Söderlings fystränare som här ger sin syn på saken:

Se och lär av Gael Monfils!

Monfils bjöd efter den tunga förlusten sin överman stora famnen

Under de senaste dagarna har jag fått många samtal, mejl och sms från ledare, tränare och föräldrar som tycker att många juniorers uppträdande under JSM i Göteborg varit under all kritik.

Det har handlat om kastade racketar, svordomar, skrik, allmänt osportsligt uppträdande och dåliga förlorare.

Även om det inte finns anledning att tvivla på uppgifterna kan inte jag – som inte var på plats – ge några konkreta exempel och vet inte heller om det handlade om ett fåtal eller många juniorer. Ibland kan ju en liten skara som på ett negativt sätt sticker ut från mängden ge en hel grupp dåligt anseende.

Alla med hett temperament vet att det ibland kan slå slint på tennisbanan och att det då och då resulterar i ett osnyggt uppträdande. Det är förstås inte alls bra men jag har i alla fall förståelse för en spelare som av frustration knäcker en racket eller skriker ut sin ilska – OM det sker någon enstaka gång och inte blir ett mönster.

Betydligt värre är då en förlorare - som kan ha uppträtt hur sportsligt som helst under matchen – som inte tackar sin överman på ett respektfullt sätt. Vi ser ständigt exempel på det. Förlorare som knappt tar motståndare i hand eller som demonstrativt vänder bort blicken då de möts vid nät.

Ett skolexempel på hur en stor sportsman uppträder fick vi natten till

idag i Masterturneringen i Miami. Fransmannen Gael Monfils -  som coachas av Mikael Tillström - hade efter två och en halv timmes kamp förlorat kvartsfinalen mot Kei Nishikori. Inte nog med det. Monfils hade haft fem matchbollar. En blytung förlust som självklart sved i den 29-årige fransmannen.

Vad han gjorde ?                                          

Och så här ser han ju ut

 Jo, gick med ett brett leende fram till nät för att där krama om och klappa om Nishikori.

Efter att ha tackat domaren stannade Monfils på väg ut från banan upp för att skriva autografer till några barn.

Den där några minuter långa scenen som utspelade sig efter kvartsfinalen är faktiskt ännu mer minnesvärd än matchen i sig.

Ska inte gå så långt som att skriva att vi fick se två vinnare.

Däremot fick vi bästa tänkbara exempel på vad som menas med uttrycket ”en stor förlorare”.

Respekt!

Viktig pusselbit försvinner - föreslagna styrelsen är svag

Rydberg lämnar stor lucka efter sig

Svenska tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg ville sitta kvar i styrelsen.

Men efter motstånd från två av de starkaste regionerna väljer Rydberg att inte ställa upp för omval.

Jag beklagar verkligen det.

Med honom försvinner mycket erfarenhet och kompetens och då inte minst när det gäller ett specialförbunds roll, möjligheter och ansvar i Sveriges största ideella folkrörelse.

Den kunskapen är oerhört viktig men har nonchalerats av valberedningen som nu presenterat sitt förslag till styrelse.

Drar en djup suck men tyvärr inte av lättnad då jag läser igenom förslaget.

Vi kanske inte kan kräva att en valberedning ska tänka utanför den så kallade boxen men i det här fallet har ordföranden Petra Tedroff och de tre ledamöterna krympt boxen på ett lika anmärkningsvärt som oroande sätt.

Tedroff & Co tycks ha haft bara ett urvalskriterium: ett stort tennishjärta.

Och jo, det är nödvändigt att ha ett sådant för att brinna för sin uppgift men det krävs långt mer än starkt engagemang för att bidra till svensk tennis utveckling.

Var är visionären i styrelsen? Han eller hon som pekar ut riktningen för var svensk tennis ska vara om fem år och som förstår vilka verktyg som krävs för att målet ska nås.

Svar: Det finns ingen.

Var är politikern eller den med ett stort politiskt nätverk som vet vilka trådar förbundet ska dra i för att till exempel få kommunerna att inta en välvilligare inställning mot tennis?

Svar: Det finns ingen.

Efter årsmötet i Jönköping 23 april kommer det inte heller att finnas någon ledamot med djup insikt i den ideella idrottsrörelsen. Jo, visst har några ledamöter erfarenhet från klubbarbete eller liknande men det väger ändå fjäderlätt mot Anders Rydbergs meritlista.

Han satt i Riksidrottsstyrelsen (RS) 2009-2015 och var där vice ordförande de fyra sista åren. Dessutom har Rydberg erfarenhet från ledaruppdrag på klubb- och distriktsnivå och han har suttit i förbundsstyrelsen i tio år.

Tedroff & Co imponerar inte i år

Då kan man förstås tycka det är bra att nytt blod kommer in.

Men det finns bättre och sämre tillfällen för ett inte nödvändigt blodbyte.

Det är svårt att hitta sämre tajmning än i år.

Två ledamöter – Rebecka Hjort och Anette Hedsberg – har avsagt sig omval och en – Cecilia Dahlman – har hoppat av efter stridigheter med ordföranden Thomas Wallén.

Inför faktum att tre nya ledamöter skulle väljas in och att ordföranden har bara ett års erfarenhet av uppdraget borde det ha varit ännu mer självklart att behålla en så rutinerad kraft som Anders Rydberg.

Nu blir det lite hela havet stormar och det redan året efter att Wallén tagit över efter Stefan Dahlbo och två nya ledamöter (Dahlman och Henrik Mitelman) valts in.

Anders Rydberg kan vara både fyrkantig och bufflig och har dragit på sig ett antal inflytelserika fiender bland vilka några nu fått honom att avsäga sig omval.

Med det är Rydbergs antagonister nöjda.

De som ser mer till sak än till person och mer till svensk tennis bästa än till vad som gynnar egna särintressen har däremot anledning att vara djupt bekymrade.

**

Valberedningen föreslår omval av Wallén som ordförande. Kenneth Bergbom och Henrik Mitelman har ett år kvar på sina mandatperioder.

Valberedningens fyra förslag är (med valberedningens kortpresentation inom parentes):

Martin Claesson ("En sann entreprenör med stort hjärta för svensk tennis”).

Ann-Christine Ekqvist ("En engagerad problemlösare med passion för rullstolstennisen”).

Marianne Marescotti ( "En förändringsexpert med bakgrund som elitspelare”).

Alexander Hartman ("En multibegåvning som vill ge tillbaka till svensk tennis”).

Wallén är nog inte så nöjd som det ser ut här

Det är ju inte så att man får ståpäls direkt.

Det skriver jag utan minsta avsikt att nedvärdera någon i kvartetten. Samtliga fyra har fina cv:n inom sitt gebit men när man lägger ett pussel ska bitarna passa i varandra och inte se i likadana ut vilket är fallet här.
Entreprenören Claesson har ändå alla förutsättningar att bli ett tillskott och det låter i alla fall lovande att Hartman beskrivs som en multibegåvning.

En sådan kommer nämligen att behövas i en styrelse där tre – Marescotti, Ekqvist och Kenneth Bergbom -till vardags jobbar som klubb/sportchef. Det är ett viktigt jobb och klubbarna utgör hjärtat i svensk tennis. Men att en så liten yrkeskår blir så kraftigt överrepresenterad i förbundsstyrelsen är mer än märkligt.

Ännu mer bekymmersamt är att samtliga de fyra nya föreslagna ledamöterna är vana vid operativa roller.

Vad svensk tennis behöver mer än något annat är strategi.

I min värld är det strateger som lägger upp strategier.

Valberedningen har av allt att döma en annan uppfattning.
Eller så anser den att svensk tennis behov av strategi är överskattat.

 

Johansson har lyft sin adept till en ny nivå på rekordtid

Johansson har uträttat mycket på knappt två månader

 Exproffset Thomas Johansson har fått belgaren David Goffin att lyfta.
Goffins facit sedan de inledde samarbetet i början på februari:
•Kvartsfinal i Marseille.

•Seger mot såväl Marin Cilic som Borna Coric (Johanssons tidigare adept) i Davis Cup-matchen mot Kroatien.

•Semifinal i Mastersturneringen i Indian Wells efter seger mot bland andra världsfyran Stanislas Wawrinka.

•Minst semifinal i Masterturneringen i Miami där den 25-årige belgaren ikväll besegrade fransmannen Gilles Simon med 3-6, 6-1, 6-2.

Dessa resultat ska ses mot bakgrund att Goffin fram till i år inte varit längre än kvartsfinal i någon av ATP-tourens nio största turneringar.

Frånsett rent speltekniska detaljer har Johansson under sin korta tid ihop med Goffin jobbat mycket med att stärka belgaren mentalt.

Det gav utdelning ikväll då han trots spelövertag och sex missade breakbollar förlorade första set.

– Det var mycket starkt av honom att vända och vinna. Vi har jobbat mycket på hans mentala och taktiska spel på banan, säger Johansson till Challenge.

Speltekniskt har fokus legat på serve och det offensiva spelet.

– I hans serve har det handlat om hans uppkast och att han måste använda benen eftersom han är ”bara” 180 centimeter men också om hur han ska placera sin serve, säger Thomas som själv mäter 180 centimeter och hade en fruktad serve.
– I det offensiva spelet har vi jobbat mycket på att han ska våga komma fram på nät och extremt mycket med hans volley. Den har blivit mycket bättre.
Goffin är rankad 15 och har legat på rätt sida 20-strecket sedan maj förra året.

Trots framgångarna nu menar Thomas Johansson att det finns stort utrymme för utveckling.

– Han har redan tagit ett stort steg men för att ta nästa steg upp mot topptio måste han ytterligare förbättra de saker som vi jobbar på.

Att David Goffin har 2-25 i matcher mot topptiospelare understryker vad Sveriges senaste singelsegrare i Grand Slam (Australian Open 2002) säger.

I semifinalen i Miami får Goffin möjlighet att hyfsa sitt facit mot topptio, där väntar nämligen världsettan Novak Djokovic eller sjunderankade Tomas Berdych.

Wilander och stjärnskottet bryter efter bara åtta dagar

Challenge 21 mars Läs artikeln här

Samarbetet mellan Mats Wilander och amerikanska stjärnskottet Madison Keys är över – efter bara åtta dagar!

För bara en liten stund sedan lämnade Wilander beskedet till Challenge:

- Vi har avslutat vårt samarbete och jag är på väg hem.

Den forne världsettan vill inte berätta vad som ligger bakom det plötsliga uppbrottet som förvånar eftersom 21-åriga Keys efter sin motiga säsongsupptakt fått ett lyft med Wilander som coach.

Amerikanskan har inte tappat ett set på sina tre matcher fram till kvartsfinal i den stjärnspäckade WTA-turneringen i Miami.
Häromdagen tog hon mot världsnian Roberta Vinci sin första seger mot en topptiospelare på drygt ett år. I onsdagens kvartsfinal möter Keys  tyska världstrean Angelique Kerber som i början på året skrällde då hon finalbesegrade Serena Williams i finalen i Australian Open.

Det var så sent som förra måndagen Challenge avslöjade att Wilander skulle börja coacha Keys – en nyhet som fick mycket stor uppmärksamhet även internationellt. De två hade då haft en 1.5 veckas lång provperiod för att se om det fanns förutsättningar att gå vidare.

Challenge 28 mars Läs här

Den sjufaldige Grand Slam-segraren är ett stort och respekterat namn i tennisvärlden och med sin analytiska förmåga och taktiska skicklighet verkade han vara precis den person Keys behöver för att ta sig in bland de allra främsta. Hon slår hårdare än de flesta men saknar variation i spelet och det var just en av detaljerna Wilander ville fokusera mest på.

Han gjorde redan från början klart att han inte var intresserad av ett heltidsjobb med Keys. Wilander ägnar mycket tid åt sitt eget framgångsrika projekt Wilander on Wheels och är också uppskattad expertkommentator på Eurosport.

Efter turneringen i Miami var det tänkt att Wilander och Keys skulle bestämma hur det fortsatta samarbetet skulle läggas upp.

Nu är det över.

– Vi slutade jobba i morse (läs tisdagsmorgonen, min anmärkning) meddelar Mats.

**
Apropå Wilander: Under Kings of Tennis gästade han podden Tack Sverige och pratade då med Anton Edman om bland annat Sjarapovas dopning.
Du hör det här:

iTunes: https://itun.es/se/hIGY-.c

Acast: http://aca.st/ca1298

Domen mot Maria Sjarapova kan slå hårt - mot tennisen...

SvD idag

Dopningfällda Maria Sjarapova ska dömas till fyra års avstängning – punkt slut.

Jag befarar att så inte blir fallet.

Skräckscenariot är att Internationella tennisförbundet (ITF) frikänner henne eller beslutar om en så kort avstängning att Sjarapova anses ha avtjänat den under handläggningstiden av fallet.

Då skulle vi få bevis på att ITF fortfarande skyddar de fixstjärnor som anses ovärderliga för sportens popularitet.

Men det skulle också innebära att inte bara ITF utan hela tenniscirkusen förlorar sin trovärdighet vilket på sikt åsamkar sporten långt större skada än om den förlorar en av sina största stjärnor.

Nya sådana tänds i varje generation medan en sport får leva med mygelstämpel så länge den underlåter att bestraffa fuskare.

Det har tennisen gjort tidigare. Den har också stängt av spelare i hemlighet med Andre Agassi som mest kända exempel.

Nu har ITF möjlighet att visa alla tvivlare att sporten i dag lever som den lär.

Ta den chansen!

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD

Svenska coacher inblandade i kvällens heta möte i Miami

Monfils har inte haft en breakboll mot sig i sina två första matcher

Två av tenniscirkusens största artister ställs ikväll mot varandra.

Mötet mellan Gael Monfils och Grigor Dimitrov har dessutom extra krydda för oss svenskar:

Coachmatchen mellan Mikael Tillström (Monfils) och Johan Örtegren (Dimitrov) – båda verksamma på akademin Good to Great.

Som om inte det räckte: att Tillström tidigare coachat Dimitrov gör mötet ännu mer prestigefyllt.

Normalt är det världsfyran Stanislas Wawrinkas coach Magnus Norman som får mest uppmärksamhet av tränarna på GTG men så inte i säsongens andra Masterturnering där Wawrinka föll i sin första match.

Spektakuläre Monfils och elegante Dimitrov gör upp om en kvartsfinalplats i Miami där den 24-årige bulgaren i går slog ut världstvåan Andy Murray.

Ett av många efterlängtat styrkebesked från Dimitrov som hade förlorat sina sju senaste matcher mot topptiospelare och inte tagit en seger mot någon av dem sedan maj förra året då han i Madrid besegrade Wawrinka.

Lika glada ikväll?

Att Dimitrov hade ett mellanår förra säsongen var väntat efter hans starka 2014. Sådana reaktioner får i stort sett samtliga spelare då de för första gången har en mängd betungande poäng att försvara.

Däremot förvånar det att den så tekniskt skicklige bulgaren inte låtit höra tala om sig mer under årets första månader. Inte så att hans facit är anmärkningsvärt blekt men jag hade förväntat mig ännu mer av killen som nu ligger 28 på rankningen vilket inte är rättvisande för hans kapacitet men vittnar om att jämnheten saknas.

Dimitrov bröt förra sommaren med coachen Roger Rasheed och anlitade en tid efteråt Johan Örtegren som på hösten fick sällskap av Juan Martin del Potros tidigare coach Franco Davin.

Örtegren och Davin har en i många avseenden tacksam uppgift eftersom Dimitrov besitter ett brett register men fortfarande är det något mer som krävs - starkare psyke? starkare fysik? - för att alla pusselbitar ska falla på plats.
Sker det blir bulgaren ett av de största namnen under de närmaste fem, sex åren och i annat fall hamnar han i facket över spelare som trots enorm potential inte blev den fixstjärna alla – nåja, nästan alla då – trodde.

Gael Monils är också en naturbegåvning av det mer sällsynta slaget. Han har tagit fem ATP-titlar och var rankad sjua för fem år sedan.

Vi kan bara spekulera i hur den 29-årige fransmannens meritlista hade sett ut om hans karriär inte varit kantad av skador och om han haft ännu mer fokus på resultat.

Även om det är härligt att se Monfils showa och även om han säkert måste känna leklust för att prestera bra har det ibland blivit för mycket av det goda.
Under andra perioder har motivationen och kampandan varit låg.

Tillström har stärkt Monfils fokus

Det verkar som om Mikael Tillström håller fransmannen i precis lagom strama tyglar för att uppnå bra balans.

Monfils har i år varit i kvarten i Australian Open och i Masterturneringen i Indian Wells, i final i Rotterdam och enda bakslaget kom i Montpellier. Han hade gynnsam lottning i Miami där kvällens åttondelsfinal blir första stora utmaning.

Då samarbetet med Tillström inleddes låg Monfils runt 20-strecket, nu är han rankad 16 och får han vara skadefri och kan behålla motivationen skulle det inte förvåna om den färgstarke publikfriaren tar tillbaka den plats på topptio som han tappade i november 2011.
Monfils har inte tappat set de tre gånger han besegrat Dimitrov vars enda seger kom sedan Monfils tvingats bryta.