Det är upp till bevis för Nadal i årets första Masters på grus

Letar efter form och självförtroende

När Rafael Nadal för två år sedan tog sin 14:e Grand Slam-titel spekulerades det i att han skulle bli segerrikast genom tiderna.

Nu snackas det istället om att han är slut som toppspelare.

Jag har aldrig trott att spanjoren skulle passera Roger Federer som har 17 GS-titlar men är inte lika övertygad som i början av säsongen om att de som nu dömer ut Nadal har fel.

Inför veckans Master-turnering i Monte Carlo är fakta:

•att Nadal sedan triumfen i Franska mästerskapet 2014 inte segrat i någon av de sju efterföljande Grand Slam-turneringarna och inte heller i någon av de 15 Masterturneringar som spelats sedan dess. 

•att Nadal på grus i år förlorat mot Pablo Cuevas och Dominic Thiem – två skickliga spelare men ändå av sorten som tidernas främste grusspelare kör över då han är som bäst.

Med start i Monte Carlo inleds vårens grussäsong med fyra stora turneringar (även Madrid, Rom och Franska mästerskapet).

Ska Nadal lyckas tysta sina belackare finns inget för honom gynnsammare läge än nu. April är förresten den månad då mallorcasonen tagit flest titlar. Av de sammanlagt 67 titlarna (47 på grus) har 15 kommit just i april.

*

”Jag känner mig stark både fysiskt och mentalt och ser fram mot det här”

(34-årige Roger Federer gör i Monte Carlo comeback efter knäoperationen).

*                  

Två titlar och en final – på tre turneringar. Sverigetrean Susanne Celik är självklart helnöjd efter

veckorna på ITF-touren i Asien.

*

Elias Ymer – som i veckan spelar en Challenger i Italien - kan inte längre sälla sig till tonåringar som går in på 100-bästa-listan. Han fyllde nämligen 20 i söndags.

*

Caroline Garcia förnekar att hon kallade sin rumänska motståndare Irina-Camelia Begu för zigenare och trots att åskådare hörde det väljer WTA att inte straffa fransyskan.

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD

Klokt av Celik att ta uppehåll efter tre veckors succé i Asien

Sverigetrean klättrar mycket på rankningen efter succén i Asien.

Under åren har vi sett många spelare som inne i stimmet kört på tills krafterna tagit slut – fysiskt eller psykiskt och inte sällan både och.

Därför är det skönt höra Susanne Celik säga att hon efter de senaste veckornas segertåg på ITF-touren åker hem för att träna och ladda om batterierna.

Den 21-åriga Sverigetrean tog i dag sin andra raka titel på ITF-touren då hon segrade i 25 000-dollar-turneringen i Changwon.
Förra veckan tog hon sin första titel på 22 månader och veckan före det var hon i final.
Den sviten vittnar om att Susanne Celik besitter stor styrka såväl fysiskt som mentalt.

Två titlar och en final är ett facit som innebär att nu 309-rankade Celik kommer att hamna i närheten av 217 vilket är hennes hittills bästa placering.

- När jag kom hit hade jag inte mycket förväntningar. Jag hade inte en jättelång träningsperiod bakom mig men den var väldigt intensiv med bra kvalité på varje pass. Det gjorde att jag kände mig väldigt redo. Jag har spelat mycket bra och känner mig mycket fysiskt starkare än tidigare, säger Celik till Challenge.

När spelet stämmer, självförtroendet finns där, kropp och knopp fortfarande känns fräscha och segrarna staplas på hög ligger det nära till hands för spelare att hoppa över det där planerade tävlingsuppehållet för att istället fortsätta jaga poäng.

Klart hon är "superglad"

Även om det i och för sig kan ge utdelning på kort sikt är det oklokt. Både kropp och knopp behöver vila. Det är inte lätt – speciellt inte för unga spelare – att ta ett tävlingsuppehåll då de är i sitt livs form och i synnerhet då inte för en spelare som likt Celik rasat på rankningen.

Det är moget och klokt av henne att ta en paus i tävlandet.

– Jag åker hem i morgon och stannar i två veckor. Sedan åker jag till USA för nya tävlingar, en 75 000 och en 25 000, säger Celik som tappat bara ett set på de två senaste turneringarna och som i dagens final besegrade tredjeseedade amerikanskan Kristie Ahn – med 6-2, 6-0 (!).
– Jag är verkligen superglad och det är alla i mitt team, säger Susanne som haft sin mamma med som stöd på turnén i Asien.
– Det är jag verkligen tacksam för.

Susanne  sänder också en tacksamhetens tanke till Salk, stockholmklubben där hon sedan en tid tillbaka har sin bas.

- Jag har hittat helt rätt vad gäller tränare och miljö. Det känns som en familj där och jag känner mig hemma.

Elias Ymer spelar Challenger i vilken Nadal skrev historia

Överlägsen Sverigeetta

Elias Ymer spelar nästa vecka sin tredje Challenger för året.

Det sker i italienska Barletta där Rafael Nadal 2003 tog sin första Challenger-titel.

Den då 16-årige spanjoren hade tidigare under året varit uppe i tre finaler men förlorat samtliga.

Hans triumf i Barletta följdes av ytterligare en samma år då han också i SkiStar Swedish Open i Båstad för första gången gick fram till kvartsfinal i en ATP-turnering.

Nadal spelade inte fler än 44 matcher (34-10 i facit) på Challengertouren där många spelare blir kvar eftersom de saknar det där lilla extra som krävs för att lyfta sig ytterligare en nivå.

Samtidigt är det få spelare som har vad som behövs för att ta sig igenom Challengertouren så snabbt som Nadal gjorde och att det skedde när han var bara 16 år talade redan då om att Nadal är av en ytterst sällsynt sort.

Elias har spelat 52 matcher (23-29) på Challengertouren där han förra året tog sin första titel.

Fem kvartsfinaler (senast i RC Hotel Open i år) är 19-åringens näst bästa resultat på denna nivå inför turneringen Barletta där 144-rankade Ymer är seedad åtta.

Han inleder mot 25-årige japanen Hiroki Moriya, 193 på listan.

Här är klubben där styrelsen valt att bakbinda sin personal

Att leva som man lär är inte det lättaste.

Några som verkar ha svårare än de flesta med detta är styrelsen i Sollentuna TK.
På klubbens hemsida står det: Sollentuna TK  FÖR ALLA – INTE SOM ALLA ANDRA.
Under det fem positivt laddade ord som ska visa vad STK står för.
Går man sedan in under rubriken Årsmöte 2016 och därefter klickar på länken ”Kallelse till årsmöte med föredragningslista” står att läsa under punkt 11:
”Behandling av styrelsens förslag och i rätt tid inkomna motioner”.
a) ”Förslag till stadgeändring - (§17) begränsad rösträtt vid årsmötet för anställd personal”.

Jag har inte hört eller sett ett sådant förslag tidigare.

Det har inte Elin Johansson heller. Hon är förbundsjurist på Riksidrottsförbundet (RF).

- Va!? Jag har aldrig hört något liknande tidigare. Det här låter mycket konstigt och jag förstår inte alls skälen till varför man överhuvudtaget gör så här, säger Johansson.

Är det ens tillåtet att göra det?

– Jag kan inte svara på det. Huvudregeln är att alla medlemmar har rösträtt. Att man har en rösträttsålder är vedertaget i branschen men att göra andra begränsningar...? Nej, det är som sagt första gången jag hör ett sådant här förslag och det har mig veterligen inte prövats.

Majoriteten medlemmar som var på Sollentuna TK:s årsmöte hade uppenbarligen inga funderingar på att styrelsen med sitt förslag kan ha brutit mot de demokratiska spelreglerna.

Förslaget röstades nämligen igenom.

Kan det ha varit av rädsla för att de åtta anställda annars skulle ha kunnat härja fritt med de drygt 1 000 medlemmarna? Nej, det faller ju på sin egen orimlighet.

Istället bottnar det hela i en mångårig maktkamp mellan två falanger. Jag kan inte det händelseförloppet och saknar därför grund att ta ställning för någon part.

Däremot råder det inget som helst tvivel om att styrelsen med sitt förslag att inskränka personalens rösträtt agerat moraliskt förkastligt.

Om den eventuellt också överträtt sina befogenheter får vi ett svar på om det görs en anmälan.

– Den ska göras senast tre veckor efter årsmötet och ska skickas till specialförbundet som gör en första prövning av frågan, säger RF:s förbundsjurist.

Oavsett om ärendet anmäls och oavsett resultat av en eventuell anmälan kan vi konstatera att Sollentuna TK:s styrelse i alla fall lyckas leva upp till en av sakerna som klubben vill förknippas med – INTE SOM ALLA ANDRA.

Den devisen är klockren. Tyvärr av fel orsak.

Wennerströms debattinlägg visar på stort engagemang

Wennerström är själv en förebild för unga tjejer

Med fler kvinnliga idrottsledare skulle bortfallet av unga tjejer i idrotten kunna minska.

Det menar Nina Wennerström i sin debattartikel som är publicerad i dagens SvD.

Jag välkomnar verkligen att Wennerström ger sig in i den allmänpolitiska idrottsdebatten. Där brukar svenska tennisledare tyvärr lysa med sin frånvaro.

Är inte säker på att Wennerström känner sig bekväm med att påklistras begreppet tennisledare och det är inte heller en heltäckande beskrivning även om det är i just tennis hon byggt upp sitt starka varumärke.

Som grundare av och vd för sportmanagementbolaget Wesport har ju Nina Wennerström många idrotter på sin agenda och debattinlägget i SvD visar att hennes engagemang sträcker sig långt utanför sporten som hon själv växte upp med och var lovande i.

Oavsett idrott och oavsett om det handlar om förbundsordföranden, landslagstränare, klubbledare, eller personer inom sportmanagement brukar de tycka och tänka mycket inom sitt eget revir. 

Betydligt mer sällsynta är ledarna som vågar ha en officiell åsikt om hur det i stort ser ut i Sveriges största ideella folkrörelse.
 Ändå är det just den som i mångt och mycket styr över hur vardagen ser ut i de 71 specialförbunden.

Ledare som vågar kliva utanför den egna gränsen för att kommentera eller reflektera över jämställdhet, integration, antalet gympatimmar i skolan, statens anslag till idrotten eller vad det månde vara får i mina ögon en helt annan tyngd i sitt ledarskap än de som stirrar sig blinda på sina särintressen och överlåter åt andra att utveckla svensk idrott i stort.

Med sitt debattinlägg -Fler kvinnor behövs inom hela idrotten- visar Nina Wennerström den tyngden.

Att tre kvinnor blev två ger en helt missvisande signal

Valberedningens ordförande Petra Tedroff

Tre kvinnor skulle föreslås som nya ledamöter i Svenska tennisförbundets styrelse.

Det var valberedningens ordförande Petra Tedroff mycket tydlig med då jag för en tid sedan intervjuade henne.

Men i valberedningens förslag finns bara två kvinnliga ledamöter.
Om årsmötet i Jönköping 23 april går på valberedningen förslag kommer styrelsen - inklusive ordföranden - att bestå av fem män och två kvinnor.

Hallå, det är väl inget att uppröras över, säger säkert några och menar att det viktigaste är att få en stark styrelse.

Det håller jag med om. Kompetens är viktigare än kön. Fem kvinnor och två män, fyra män och tre kvinnor  - sådana siffror kvittar när man har kompetens som kriterium.

Kallar mig inte feminist eftersom det ger Schyman-vibbar och är emot kvotering eftersom det är lika förnedrande för den inkvoterade som orättvist för den bortkvoterade.

Om Petra Tedroff inte varit bestämd med att det skulle in tre nya kvinnor efter Rebecka Hjort, Anette Hedsberg och Cecilia Dahlman hade det inte funnits någon anledning att reagera.

Men nu var Tedroff bestämd på den punkten.

Genom att hon var det sänder ordföranden och de övriga i valberedningen nu ut en signal om att de inte hittade tre tillräckligt kompetenta kvinnor.

Det är en inte bara mycket olycklig utan dessutom helt missvisande signal eftersom det i tennis-Sverige finns ett stort antal kvinnor som skulle vara mycket betydelsefulla tillskott i förbundsstyrelsen.

Dessutom ska vi komma ihåg att det inte längre är tre utan fyra nya ledamöter som ska väljas in. Detta eftersom vice ordföranden Anders Rydberg beslutat att inte ställa upp för omval då han informerades om att två starka regioner vill ha bort honom.

Inte ens att det faktum att det plötsligt blev en fjärde plats ledig räckte för att valberedningen skulle föreslå en tredje kvinna.

Nu är det förstås långtifrån enbart Tedroff & Co som bär ansvaret.

Valberedningen har i sitt arbete täta kontakter med regionstyrelserna vilka i praktiken sitter vid makten i svensk tennis och som såväl lanserar egna namn som kasserar andras förslag.

Om det skulle vara så att valberedningen till regionstyrelserna presenterat några kvinnliga kandidater som förkastats av regionerna hoppas jag verkligen att Petra Tedroff (eller någon annan i valberedningen) tar bladet från munnen.

I år klarade två kvinnor – Marianne Marescotti och Ann-Christine Ekqvist - regionernas och valberedningens granskning.

Hade de gjort det om det inte vore för att Riksidrottsförbundet (RF) säger att män och kvinnor ska vara representerade till minst 40 procent i beslutande och rådgivande organ?

Det får vi aldrig ett svar på.

Kanske lika skönt det...

Välkommet att två svenska dubbelspecialister bildar par

Årets Challengertiteln i Bangkok visar att de fungerar bra ihop

Sverige har fått ett nytt dubbelpar.,

Med start denna vecka i Napoli kommer Johan Brunström och Andreas Siljeström att kampera ihop.

– Vi ska köra på och se hur det går, säger Brunström till Challenge.

Efter  att tidigare ha spelat ihop vid bara några enstaka tillfällen – ett par turneringar 2011 och två i början på denna säsong – är tanken nu att de att ska fortsätta ihop.

– Vi har inte satt något slutdatum, säger Johan som fyllde 36 år i går och ligger 92:a på rankningen där han som bäst varit 31:a.

Andreas, 34 år, ligger pinnhålet före på rankningen (har som bäst varit 57:a) och tog så sent som i söndags en titel på Challengertouren.

Jag välkomnar att de nu bestämt sig för att satsa tillsammans och tror att dubbeln överhuvudtaget skulle tjäna på om fler landsmän bildade par. Det ger en landslagskänsla som man inte får annars.

Dessutom skapar det en tidigare saknad spänning kring uttagningarna till Davis Cup. Robert Lindstedt är Sveriges klart bäste dubbelspelare och han och Brunström har 7-1 i DC-facit. Men hur resonerar DC-kapten Fredrik Rosengren om den nykomponerade duon gör succé ihop?

Brunström/Siljeström är fjärdeseedade i Challengern i Napoli.