Han får nygammal roll i Sveriges Davis Cup-lag

Exproffset Joakim Nyström blir ny assisterande Davis Cup-kapten.

Han efterträder Jonas Björkman som tidigare funnits vid Davis Cup-kapten Fredrik "Fidde" Rosengrens sida.

– ”Fidde” och jag har aldrig tidigare jobbat ihop och jag ser verkligen fram emot att få göra det, säger den 52-årige skellefteåsonen till Challenge.

Han har redan erfarenhet från jobbet. Under sju år var ”Jocke” assisterande kapten till Mats Wilander.

 – Att ligga på läger och få ihop ett sammansvetsat och starkt lag är det roligaste.  Och vissa matcher sticker ut, som vår allra första då vi låg under med 1-2 mot Brasilien men vände och vann sedan "Bjösse" (Jonas Björkman, min anmärkning) och "Vinci" (Andreas Vinciguerra) vunnit de sista singlarna.

 Hur väl känner du Elias Ymer och Christian Lindell?
- Inte så värst men jag har förstås sett dem spela i Båstad och i Stockholm, säger den forne världssjuan som spelade i DC-laget på 1980-talet då Sverige var världens ledande tennisnation och konkurrensen om platserna var så hård att även etablerade toppspelare ställdes utanför laget.
Nyström gör comeback i laget då Sverige i slutet av oktober möter Spanien eller Danmark i en avgörande kvalmatch där förloraren degraderas till division II.
Danmark tar emot Spanien redan helgen efter US Open. Även om rankning har en underordnad betydelse i DC och att vi där under åren sett en mängd skrällar skulle det förvåna oerhört om Frederik Nielsen & Co lyckas undvika ödeskval mot Sverige.
Spaniens kapten Conchita Martinez har nämligen nominerat ett mycket starkt lag med bland andra Rafael Nadal, David Ferrer och Fernando Verdasco.

Snacket om läggmatch igång inför nattens kvartsfinal

Venus Williams har sju Grand Slam-titlar och Serena har 21

I natt möts systrarna Serena och Venus Williams i US Open-kvartsfinal.

Jag har redan hört flera personer hävda att det utan minsta tvekan blir en läggmatch.

Förmodligen är det bara ett i läge som vi efter kvartsfinalen  slipper spekulationer om att matchen var uppgjord:

Att Venus Williams med seger spräcker sin lillasysters dröm om en Grand Slam.

Jag kan inte se att det ska ske.

Men trots att Serena Williams är överlägsen världsetta och normalt kör över motståndare av sin 23-rankade systers kaliber lär en programenlig seger följas av spekulationer i eftersnacket: Vid storseger för Serena: ”Venus vek ner sig för att Serena skulle spara krafter inför semifinalen”. Vid siffermässigt jämn match: ” Så där gjorde de bara därför att det skulle se ut som att Venus ville vinna”.

Flera av deras tidigare möten (15-11 till Serena) har omgärdats av rykten om läggmatch och under en period talades det om att deras pappa Richard kvällen före match bestämde vem av systarna som skulle få vinna.

Jag har inte den blekaste aning om det stämmer eller inte, vet inte heller om det förekommit uppgjorda matcher och har inte spekulerat kring det.

Men leder Venus i natt med typ 1-0 i set och 5-2 i andra men ändå förlorar går det nog inte undvika tankarna på att allt förmodligen inte gått rätt till.

Det verkar som om hela tennisvärlden vill att snart 34-åriga världsettan Serena Williams ska bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att ta en Grand Slam.

Det är nog ingen som unnar henne det mer än just Venus. Samtidigt har Venus själv möjlighet att ta klivet fram i rampljuset efter år i skuggan av sin betydligt mer framgångsrika syster.

Går Venus Williams fram till sin första Grand Slam-semifinal sedan 2010 spolierar hon samtidigt sin bästa kompis möjlighet att bli andra damspelare under proffseran med en Grand Slam.

Så hur det än slutar i natt kommer Venus Williams inte att kunna känna odelad glädje.

Dessa fyra får oss att njuta lite extra av kvartsfinalerna

Lika effektivt som vackert

En tekniskt fulländad enhandsbackhand är i mina ögon tennisens vackraste slag.

Därför blir det extra njutbart att se herrarnas US Open-kvartsfinaler.

Hälften av kvartsfinalisterna- Roger Federer, Richard Gasquet, Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez - spelar med enhandsbackhand.

Kanske är det en av de sista gångerna vi får se ett så stort antal spelare med enhandsbackhand i kvarten i någon av de fyra största turneringarna.

Federer är 34 år, Lopez är 33, Wawrinka 30, och Gasquet är 29 år.

På rankningens 30-bästa-lista finns ytterligare fem spelare med enhandsbackhand men bara två av dem är under 30 år: Grigor Dimitrov, 24 år och Dominic Thiem, 22 år.

Överhuvudtaget är det få av de yngre spelarna som har enhandsbackhand och ser vi till juniortennisen är slaget ytterst sällsynt.

Under rubriken ”Finns det utrymme för enhandsbackhand även i morgondagens tennis?” tog jag förra året upp ämnet i en krönika under Salk Open. Finns här.

Sedan dess har antalet spelare med enhandsbackhand ökat från sju till nio på 30-bästa-listan. Men genomsnittsåldern på dessa spelare kombinerat med läget bland de yngre ger ändå en tydlig fingervisning om att vi i framtiden lär få se ytterst få toppspelare med enhandsbackhand.

Så det är bara att passa på att njuta.

För första gången sedan 1982 är hälften av US Open-kvartsfinalisterna +30 år. Förutom Federer, Lopez och Wawrinka handlar det om 30-årige fransmannen Jo Wilfried Tsonga som ställs mot titelförsvarande Marin Cilic.

Med sina 26 år är kroaten yngst av kvartsfinalisterna för vilka snittåldern är 29.8 år – ett nog så tydligt exempel på att de unga spelarnas väg till toppen blivit betydligt längre än vad som var fallet tidigare.

Den stora överraskningen i US Open är förstås 29-årige sydafrikanen Kevin Anderson som natten till i dag slog ut världstrean Andy Murray ( 7-6, 6-3, 6-7, 7-6). Förmodligen var fler än jag redo att efter tredje set lägga en slant på att skotten skulle förlänga sin imponerande Grand Slam-svit ( minst kvartsfinal i de 18 senaste turneringerna) men Anderson överraskade då han höll uppe sin höga nivå. Hans utveckling mot större jämnhet och större allroundkunnighet har nu betalat sig i karriärens första Grand Slam-kvartsfinal.

Åter till enhandsback. Vem av de fyra aktuella US Open-kvartsfinalisterna har ett slag som sticker ut lite extra från de övrigas? Det handlar förstås om tycke och smak och min ”rankning” (baserad på såväl effektivitet som utförande):

1. Wawrinka
2. Federer
3. Gasquet
4. Lopez

Strävar strebrarna efter att sola sig i glansen av Ymer?

Överlägsen Sverigeetta

Sverigeettan Elias Ymer har spelat in närmare två miljoner kronor.

Han har sponsorer, egen agent och får stort ekonomiskt stöd från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).

Därför är det inte utan att jag blir förbluffad när stiftelsen Streber Cup väljer att ge Elias 50 000 kronor i stipendium.

Runt om i tennis-Sverige vimlar det av unga talanger för vilka 50 000 kronor skulle göra enorm skillnad. Elias Ymer fanns för några år sedan i just den skaran spelare och det stipendium han då fick från Streber Cup hade stor betydelse för honom.

Men i år?

Inför US Open hade Ymer spelat in drygt 1,4 miljoner kronor i år och SOK står för hans coachkostnad.

Oavsett att Elias får betala tillbaka en del av SOK:s stöd om hans inspelade prispengar når en viss nivå har 19-åringen från Skara det långt bättre ekonomiskt förspänt än samtliga övriga svenska framtidshopp.
Majoriteten av dem kan satsa vidare endast tack vare stora ekonomiska uppoffringar från sina familjer.

Stiftelsen Streber Cup beskriver sin målsättning så här:

”Målet är att ge stöd till ungdomar i åldern 14-20 år för att de ska kunna spela fler internationella tävlingar och därigenom förenkla övergången från junior- till seniorklass”.

Stiftelsen har sedan starten 2003 delat ut stipendier på 2.3 miljoner kronor. Carl Bennet, Michael Treschow och Claes Dahlbäck finns bland näringslivshöjdarna som genom stiftelsen gjort mycket för att hjälpa unga svenska talanger.

Det är värt all uppskattning. Min invändning mot beslutet att i år ta med Elias Ymer bland de tre spelare som tilldeles extrastipendium på 50 000 kronor ska absolut inte ses som kritik mot stiftelsen i sig och naturligtvis ska ingen skugga falla över Elias.

Men den fyra personer starka ”stipendiepatrull” som väljer ut kandidaterna får bakläxa. Syftet med stiftelsen är väl att stödja unga spelare som drömmer om att kunna gå i Elias Ymers fotspår?

Visst får kvartetten i ”stipendiepatrullen” nu sola sig i glansen av den överlägsna Sverigeettans framgångar men det kan ju knappast vara tanken bakom beslutet.

Eller?

Björn Borg bakom projekt som utbildar tennisföräldrar

Med elva Grand Slam-titlar är han en av världens bästa spelare genom tiderna och han skapade en aldrig tidigare skådad tennisboom i Sverige. Efter Björn Borgs sagolika karriär är det många tennisföräldrar som vill se sitt barn bli en ny Borg. Men hur stöttar man bäst? Hur undviker man att sätta press på sitt barn? Björn Borg är själv tennisförälder och har tillsammans med hustrun Patricia tagit initiativ till ett unikt projekt som paret också sponsrar.

                          

I dag kan vi väl glömma att han är en diva och odåga

Han är en extremt talangfull odåga.

Tyvärr är det hans dåliga egenskaper som skapat störst rubriker under åren.

Men inte i dag.

Hetlevrade italienaren Fabio Fognini förtjänar bara hyllningar efter nattens US Open-drama mot Rafael Nadal.

Fognini visade kampvilja då han vände 0-2 i set mot världsåttan och efter bland annat 70 vinnande slag stod han som segrare med 3-6, 4-6, 6-4, 6-3, 6-4.

På 17 tidigare försök hade den 32-rankade italienaren inte besegrat en topp 10-spelare på hardcourt och man kan ju i alla fall önska sig att nattens triumf blir början på något nytt för 28-årige Fognini.

Men nja, det har vi hoppats många gånger tidigare då han visat sin enorma kapacitet för att i matchen eller turneringen efter ställa till med skandalscener.  Några smakprov

Men som sagt: i dag glömmer vi dem :)

Hur som helst: osvuret är bäst vad gäller Fognini som i åttondelen tar sig an Nadals landsman Feliciano Lopez.

**

Då Nadal förra våren i Franska mästerskapet tog sin 14:e Grand Slam-titel ansågs det från vissa håll som bara en tidsfråga innan han skulle passera Roger Federer (17 titlar) som segerrikast i Grand Slam-historien.

Nu börjar det istället spekuleras i att spanjoren kanske tagit sin sista Grand Slam-titel.

Svart eller vitt alltså men verkligheten brukar finnas någonstans i mitten. Vad vi kan konstatera är i alla fall att årets säsong är den första sedan 2004 som 29-åringen från Mallorca inte segrar i någon av de fyra största turneringarna.

Nadal hade fram till i natt aldrig förlorat i Grand Slam efter 2-0 i set.

**

Serena Williams är nu bara fyra segrar från en Grand Slam. Men storspelet lyser fortfarande med sin frånvaro. Ja, frånsett då i skiljeset i tredje omgången mot landsmaninnan Bethanie Mattek-Sands (3-6, 7-5, 6-0). Att 101-rankade Mattek-Sands med sitt offensiva spel kunde sätta Williams under press berodde främst på att den överlägsna världsettan spelade hafsigt och då inte minst på viktiga poäng. Efter två set hade hon utnyttjat bara två av sina 18 breakbollar. I skiljeset var det som om allt lossnade och hon tappade bara nio poäng.

Noterbart för matchen: Williams slog 53 vinnande slag, Mattek-Sands slog 13. Williams svarade för 28 oprovocerade missar, Mattek-Sands för 10.

**

Jeremy Chardys seger mot världssjuan David Ferrer värmer lite extra. Dels därför att fransmannen verkar vara av den där sällsynt genomsympatiska sorten och dels därför att han coachas av Magnus Tideman.

Ökat antal dopningstester undanröjer inte alla tvivel

Dopningsskandalerna i friidrotts-VM aktualiserar frågan hur antidopningsarbetet i dag fungerar i andra idrotter.

Ett första intryck av situationen i tennis är att de styrande tagit krafttag mot dopning. Antalet dopningstester har nämligen ökat markant.

2013 gjordes 449 oannonserade blodtester. Förra året var siffran 1139.

Ändå ökade inte antalet dopingfall.

Inte officiellt i alla fall.

Hur det ser ut bakom kulisserna kan vi bara spekulera kring.

Nej, jag är inte misstänksam av min natur och vill gärna tro att tennisen numera spelar med öppna kort.

Men efter att under många år ha följt och granskat sporten vet jag att det finns goda grunder för skepsis.

Tennis har en mörk historia (några exempel i faksimilerna här intill) med hemliga avstängningar, undansmusslade positiva dopingprov, hårresande frikännanden och ett stort antal förkortade avstängningar – varav några beslutats av idrottens skiljedomstol Court of Arbitration (CAS).

Allt detta skapar tvivel.

Som man bäddar får man ligga. Internationella tennisförbundet (ITF) och de tourdrivande organisationerna ATP och WTA har själva försatt sig i denna situation genom att under många år ha bedrivit en antidopningsverksamhet som inte är värd namnet.

Situationen har vid några tillfällen varit så allvarlig att tennisen hotats med uteslutning från OS på grund av att sporten brutit mot Wadas regler.

Naturligtvigt ska sporten inte för all framtid belastas av tidigare regelbrott och försummelser men det tar tid att reparera ett skadat förtroende och dit har tennisen en bra bit kvar.

I värsta fall krävs det att ett av sportens största namn avslöjas som fuskare och blir avstängd. Då skulle det inte längre finnas grund för spekulationer att tennisen skyddar stjärnorna och mörkar positiva dopingprov vilka skulle kunna leda till minskade sponsorintäkter och försämrade tv-avtal.

Under alla omständigheter kommer tennisen inte ha råd med ytterligare en stjärna som efter sin karriär avslöjar att han/hon dopat sig och varit hemligt avstängd vilket var fallet med Andre Agassi.

Novak Djokovic och de övriga toppspelarna testas ofta. Djokovic, Roger Federer, Andy Murray, Rafael Nadal, Serena Williams och Maria Sjarapova finns bland de 135 spelare som förra året gjorde fler än sju oannonserade tester.

Just den stora ökningen av antalet oannonserade blodtester är välkommen. Det är ju i alla fall troligt att risken för dopning är som störst under spelarnas uppbýggnadperioder.

Så här förändringen ut för dopningsprov mellan 2013 och 2014.

Totalt antal prov: 3 529 (2752 under 2013). Urinprov på tävling: 1883 (1795). Blodprov på tävling: 207 (364). Oannonserade urinprovprov: 300 (144). Oannonserade blodprov: 1139 (449).

Men det finns förstås långt mer tennisen kan göra för att få en sundare antidopningsarbete. Till exempel då att handlägga dopningsfallen betydligt snabbare än vad som nu sker. Det finns inget som helst försvar för att fuskarna ska tillåtas spela vidare i flera månader efter att de testat positivt.

Nu är det fullt möjligt att en spelare som lämnat positivt dopingprov i våras finns med i startfältet i US Open som startade i måndags.

Fotnot: Amerikanen Wayne Odesnik är mest namnkunnig av de elva spelare som nu är dopningsavstängda.