Blek och vek världsfyra blev ingen värdemätare för Nadal

Två segrar från att ta tillbaka Kungakronan i Monte Carlo

Under deras tre år långa samarbete har Magnus Norman haft många anledningar att vara stolt över sin

adept Stanislas Wawrinka.

I dag var inget sådant tillfälle.

Istället fick vi i kvartsfinalen i Masterturneringen i Monte Carlo ett trist exempel på hur den schweiziske världsfyran ser ut från sin sämsta sida.

Att han förlorade med 6-1, 6-4 mot Rafael Nadal är i sig inget att säga om. Sättet han gjorde det på lämnar mycket i övrigt att önska.

Om Wawrinka är sjuk kan det förklara den bleka insatsen men ursäktar ändå inte uppträdandet under större delen av första set som var över på 27 minuter. Att han vid 1-3 knäckte racket över knät är inget att uppröras över, det kunde till och med ha varit ett bra tecken – OM han med det gjort sig kvitt frustrationen över sorlet från restaurangen, en missad smash i öppet läge (då han kunde ha satt Nadal under press i ett av dennes första servegame) och allt annat som fick världsfyran att spela utan fokus.

Men nej, frustrationen var kvar och i några lägen spelade Wawrinka närmast demonstrativt dåligt.

Tack vare den mentala uppryckningen i andra set räddade han i alla fall ansiktet. Men visst skulle det vara intressant att höra vad Magnus Norman – som inte är med i Monte Carlo – har att säga till sin adept om första set.

Klar förbättring i andra alltså men Wawrinkas för dagen tröga fotarbete gjorde att han gång efter annan kom fel till bollen och därför radade upp oprovocerade misstag.

På förhand var mötet mellan fyran och femman på rankningen höjdpunkten bland fredagens kvartsfinaler men den blev en rejäl antiklimax och utgör därför inte heller någon riktig värdemätare på formen hos historiens främste grusspelare som 2012 tog sin åttonde och senaste seger i Monte Carlo.

Stundtals såg den 29-årige spanjoren lika säker och kraftfull ut i sitt pumpande från baslinjen som han gjorde på storhetstiden men nej, jag vågar i alla fall inte dra några växlar på hans seger.

I semi väntar världstvåan Andy Murray som släppte bara två game mot Milos Raonic.

I dag kan Ymer säkra sitt näst bästa Challengerresultat

En semifinal skulle vara ett lyft

Elias Ymer har på fredagen möjlighet att säkra sitt näst bästa resultat på Challengertouren.

För det krävs att den nyblivne 20-åringen besegrar fem år äldre portugisen Gastao Elias i kvartsfinalen i Barletta.

Förra året tog Ymer i Caltanissetta sin första titel på Challengertouren där han i övrigt har fem kvartsfinaler som främsta meriter.

Gastao Elias är rankad 118 och har fyra Challenger-titlar, alla på favoritunderlaget grus där han tidigare i år gick till kvartsfinal i 250-turneringen i Sao Paulo.

*

Rafael Nadal bör ha stärkt sitt tidigare i år lite svaga självförtroende efter segern mot Dominic Thiem i Masterturneringen i Monte Carlo. Spanjoren tappade visserligen serven en gång i första set men räddade där också 16 breakbollar och utnyttjade två av sina fem genombrottmöjligheter. 7-5, 6-3 innebar revansch för förlusten i Buenos Aires tidigare i år.

Dagens semifinal mot världsfyran Stanislas Wawrinka blir en ännu bättre värdemätare på var Nadal står. Spanjoren leder 14-3 inbördes och har gått segrande från fyra av deras fem möten på grus.

Segraren där ställs i semi på undre halvan mot Andy Murray eller Milos Raonic. Övre halvan öppnades upp efter Novak Djokovic tidiga sorti och där har vi Gael Monfils-Marcel Granollers och Roger Federer-Jo Wilfried Tsonga i dagens kvartar.

Söderling i exklusiv skara - skräll bäddar för utökning

Österrikaren Dominic Thiem möter Nadal i eftermiddag

Inför Masterturneringen i Monte Carlo var frågan vem som skulle förlora finalen mot överlägsne

världsettan Novak Djokovic.
Tack vare 22-årige tjecken Jiri Veselys jätteskräll mot titelförsvararen är fortsättningen öppen och jag vill påstå att det finns faktorer som gör att turneringen plötsligt är en av de mest ovissa på flera år:

•Rafael Nadal har inte tagit en tung titel sedan Franska mästerskapet 2014 och letar fortfarande efter toppform och självförtroende.

•Roger Federer gör comeback efter knäoperation och vet inte var han står efter det långa tävlingsuppehållet.

•Andy Murray har visat skral form under den senaste månaden och föll bort tidigt i såväl Indian Wells som Miami.

Detta sammantaget väcker självklart förhoppningar för spelarna bakom De Fyra Stora vilka lagt beslag på 50 av de 54 Mastertitlar som stått på spel sedan april 2010.

Djokovic har vunnit 43 procent av dem, Nadal 22, Federer 15 och Murray 13 procent.

Med sin seger i Paris 2010 är Robin Söderling en av fyra spelare som under de senaste sex åren lyckats snuva toppkvartetten på en Mastertitel. De övriga är David Ferrer (Paris 2012), Stanislas Wawrinka (Monte Carlo 2014) och Jo Wilfried Tsonga (Toronto 2014).

*

Det är många höjdarmatcher på torsdagens spelschema i Monte Carlo. Nadal mot 22-årige österrikaren Dominic Thiem sticker ut lite extra. Thiem – som har svenske coachen Joakim Nyström i sitt team – är ett av tourens hetaste framtidsnamn och besegrade Nadal då de för ett par månader sedan möttes i semifinal i Buenos Aires – på grus.

Normans omättliga hunger imponerar mer än meriterna

Norman har ständigt nya mål i sikte

Vad tror du Magnus Norman gjorde när hans adept Stanislas Wawrinka åkte ur Masterturneringen i Miami?

La sig i solstolen och slappade några dagar?

Drog direkt hem till Sverige för att ta det lite lugnt?

Nej, han åkte till Detroit för att där skaffa sig ännu mer kunskap om coachning och fysträning.

Klicka här för att se vad han skriver om det på sin blogg

Jag är så grymt imponerad av den 39-årige värmlänningens inställning och hans ambition att bli ännu bättre på det han gör.

Hur många i hans sits skulle inte nöjt förlita sig på det imponerande cv som ger möjlighet att välja och vraka bland lukrativa anbud?

Hur många svenska klubbtränare har lika hög ambition att fortsätta utvecklas?

Samtidigt som Normans driv imponerar är det inte förvånande.

Han var ju likadan som spelare.
Han hade inte den bästa tekniken eller det bästa fotarbetet.

Däremot var han en envis tjurskalle i uttryckets mest positiva bemärkelse vilket tillsammans med perfektionism gjorde att han optimerade sina möjligheter.

”Game, set och...?” - så hette SvD:s artikelserie som startade 1992 och där jag fick förmånen att på nära håll följa då 15-årige Magnus väg mot toppen. Frågetecknet bakom "Game, set och... fanns förstås där eftersom ingen visste hur hans karriär skulle arta sig,

Facit överträffade alla förväntningar:

Tolv ATP-titlar, Davis Cup-seger 1998, final i Öppna franska mästerskapet 2000, tvåa på världsrankingen och med tio titlar tourens segerrikaste spelare 1999-2000 - för att bara nämna det allra största.

Hösten 2004 beslutade sig Norman att lägga av på grund av en efterhängsen höftskada.

Som coach har han på relativt kort tid blivit ett av tenniscirkusens mest eftertraktade och respekterade namn.

Hösten 2008 inleddes samarbetet med Robin Söderling som då var rankad 35. När de två år senare gick skilda vägar hade Robin bara fyra spelare sig framför på rankningen, han hade spelat två finaler i Franska mästerskapet och tagit Master-titeln i Paris.

Nöjd duo efter segern i Australian Open 2014

Stanislas Wawrinkas utveckling under de tre åren ihop med Norman är häpnadsväckande.

April 2013: Schweizaren hade just fyllt 28 år, två kvartsfinaler var hans bästa resultat på 32 Grand Slam-turneringar, han hade tre titlar i 250-turneringar (de minsta på ATP-touren) och var rankad 17.

April 2016: Wawrinka har två Grand Slam-titlar (Australian Open 2014 och Franska mästerskapet 2015), han har tagit tio titlar på tre år, är världsfyra och har legat topptio (trea som bäst) sedan han slog sig in där bara någon månad efter att samarbetet med Magnus inletts.

Magnus Normans cv talar för sig självt.

Ändå är det inte detta som i sig imponerar allra mest på mig och det är inte heller i första hand Magnus cv som gör honom till en förebild för andra tränare.

Det är han i ännu högre grad med sin omättliga hunger att fortsätta utvecklas – något som förhoppningsvis ger halv-, hel- och proppmätta coacher och tränare en tankeställare.

Det är upp till bevis för Nadal i årets första Masters på grus

Letar efter form och självförtroende

När Rafael Nadal för två år sedan tog sin 14:e Grand Slam-titel spekulerades det i att han skulle bli segerrikast genom tiderna.

Nu snackas det istället om att han är slut som toppspelare.

Jag har aldrig trott att spanjoren skulle passera Roger Federer som har 17 GS-titlar men är inte lika övertygad som i början av säsongen om att de som nu dömer ut Nadal har fel.

Inför veckans Master-turnering i Monte Carlo är fakta:

•att Nadal sedan triumfen i Franska mästerskapet 2014 inte segrat i någon av de sju efterföljande Grand Slam-turneringarna och inte heller i någon av de 15 Masterturneringar som spelats sedan dess. 

•att Nadal på grus i år förlorat mot Pablo Cuevas och Dominic Thiem – två skickliga spelare men ändå av sorten som tidernas främste grusspelare kör över då han är som bäst.

Med start i Monte Carlo inleds vårens grussäsong med fyra stora turneringar (även Madrid, Rom och Franska mästerskapet).

Ska Nadal lyckas tysta sina belackare finns inget för honom gynnsammare läge än nu. April är förresten den månad då mallorcasonen tagit flest titlar. Av de sammanlagt 67 titlarna (47 på grus) har 15 kommit just i april.

*

”Jag känner mig stark både fysiskt och mentalt och ser fram mot det här”

(34-årige Roger Federer gör i Monte Carlo comeback efter knäoperationen).

*                  

Två titlar och en final – på tre turneringar. Sverigetrean Susanne Celik är självklart helnöjd efter

veckorna på ITF-touren i Asien.

*

Elias Ymer – som i veckan spelar en Challenger i Italien - kan inte längre sälla sig till tonåringar som går in på 100-bästa-listan. Han fyllde nämligen 20 i söndags.

*

Caroline Garcia förnekar att hon kallade sin rumänska motståndare Irina-Camelia Begu för zigenare och trots att åskådare hörde det väljer WTA att inte straffa fransyskan.

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD

Klokt av Celik att ta uppehåll efter tre veckors succé i Asien

Sverigetrean klättrar mycket på rankningen efter succén i Asien.

Under åren har vi sett många spelare som inne i stimmet kört på tills krafterna tagit slut – fysiskt eller psykiskt och inte sällan både och.

Därför är det skönt höra Susanne Celik säga att hon efter de senaste veckornas segertåg på ITF-touren åker hem för att träna och ladda om batterierna.

Den 21-åriga Sverigetrean tog i dag sin andra raka titel på ITF-touren då hon segrade i 25 000-dollar-turneringen i Changwon.
Förra veckan tog hon sin första titel på 22 månader och veckan före det var hon i final.
Den sviten vittnar om att Susanne Celik besitter stor styrka såväl fysiskt som mentalt.

Två titlar och en final är ett facit som innebär att nu 309-rankade Celik kommer att hamna i närheten av 217 vilket är hennes hittills bästa placering.

- När jag kom hit hade jag inte mycket förväntningar. Jag hade inte en jättelång träningsperiod bakom mig men den var väldigt intensiv med bra kvalité på varje pass. Det gjorde att jag kände mig väldigt redo. Jag har spelat mycket bra och känner mig mycket fysiskt starkare än tidigare, säger Celik till Challenge.

När spelet stämmer, självförtroendet finns där, kropp och knopp fortfarande känns fräscha och segrarna staplas på hög ligger det nära till hands för spelare att hoppa över det där planerade tävlingsuppehållet för att istället fortsätta jaga poäng.

Klart hon är "superglad"

Även om det i och för sig kan ge utdelning på kort sikt är det oklokt. Både kropp och knopp behöver vila. Det är inte lätt – speciellt inte för unga spelare – att ta ett tävlingsuppehåll då de är i sitt livs form och i synnerhet då inte för en spelare som likt Celik rasat på rankningen.

Det är moget och klokt av henne att ta en paus i tävlandet.

– Jag åker hem i morgon och stannar i två veckor. Sedan åker jag till USA för nya tävlingar, en 75 000 och en 25 000, säger Celik som tappat bara ett set på de två senaste turneringarna och som i dagens final besegrade tredjeseedade amerikanskan Kristie Ahn – med 6-2, 6-0 (!).
– Jag är verkligen superglad och det är alla i mitt team, säger Susanne som haft sin mamma med som stöd på turnén i Asien.
– Det är jag verkligen tacksam för.

Susanne  sänder också en tacksamhetens tanke till Salk, stockholmklubben där hon sedan en tid tillbaka har sin bas.

- Jag har hittat helt rätt vad gäller tränare och miljö. Det känns som en familj där och jag känner mig hemma.

Elias Ymer spelar Challenger i vilken Nadal skrev historia

Överlägsen Sverigeetta

Elias Ymer spelar nästa vecka sin tredje Challenger för året.

Det sker i italienska Barletta där Rafael Nadal 2003 tog sin första Challenger-titel.

Den då 16-årige spanjoren hade tidigare under året varit uppe i tre finaler men förlorat samtliga.

Hans triumf i Barletta följdes av ytterligare en samma år då han också i SkiStar Swedish Open i Båstad för första gången gick fram till kvartsfinal i en ATP-turnering.

Nadal spelade inte fler än 44 matcher (34-10 i facit) på Challengertouren där många spelare blir kvar eftersom de saknar det där lilla extra som krävs för att lyfta sig ytterligare en nivå.

Samtidigt är det få spelare som har vad som behövs för att ta sig igenom Challengertouren så snabbt som Nadal gjorde och att det skedde när han var bara 16 år talade redan då om att Nadal är av en ytterst sällsynt sort.

Elias har spelat 52 matcher (23-29) på Challengertouren där han förra året tog sin första titel.

Fem kvartsfinaler (senast i RC Hotel Open i år) är 19-åringens näst bästa resultat på denna nivå inför turneringen Barletta där 144-rankade Ymer är seedad åtta.

Han inleder mot 25-årige japanen Hiroki Moriya, 193 på listan.