tisdag 26 januari 2016

Matcher utan dramatik blir inte heller några snackisar

Världsettan var idag tillbaka i sitt rätta jag
Stor dramatik är inget absolut måste för att göra en match mycket sevärd.
Ja, faktiskt behövs inte ens lite spänning för att vi åskådare ska kunna njuta.
Däremot krävs dramatik för att ge upplevelsen den där extra kryddan – den som gör att vi tänker och snackar om matchen långt efter att den är slut.
Den känslan fick i alla fall inte jag efter någon av de fyra första kvartsfinalerna i Australian Open.
Agnieszka Radwanska släppte bara fyra game mot Carla Suarez Navarro, Roger Federer besegrade Tomas Berdych med 3-0, Serena Williams tog genom 6-4, 6-1 sin 18:e raka seger mot Maria Sjarapova och alldeles nyss körde titelförsvarande världsettan Novak Djokovic över japanen Kei Nishikori.
Världsfyran Radwanska har utvecklat sitt spel och har nu betydligt större offensiva kvaliteter än tidigare. Mitt tips att sevärda Suarez Navarro skulle skrälla sprack egentligen i första gamet. Inte därför att spanjorskan tappade serven – det sker ju ofta i damtennis – utan eftersom hon var påtagligt nervös. Sådant brukar i och för sig släppa efter några game men starten kom nu att prägla 27-åringens insats.
Federer och Berdych bjöd stundtals på rent glimrande tennis men åter en gång visade det sig att den 30-årige tjecken har ett för smalt register för att kunna besegra de allra bästa även de dagar hans bombardemang från baslinjen inte fungerar till hundra. Framför allt måste Berdych förbättra sin defensiv.
Serena Williams inledde lite skakigt mot Sjarapova och tappade sitt första servegame. Efter det att amerikanskan räddade breakbollar vid 4-4 var hon flera nummer större än ryskan.
Efter hans med sitt mått bleka insats mot Gilles Simon var Djokovic heltaggad mot Nishikori. Världssjuan hade visserligen 3-1 i tredje set men det var mest en formalitet innan serben skulle bryta tillbaka. 6-3, 6-2, 6-4.
**
På onsdagen spelas de resterande fyra kvartsfinalerna och senare i dag återkommer jag med några reflektioner kring vad som väntar Murray, Monfils, Azarenka, sensationen Konta och de andra.

måndag 25 januari 2016

...och så ska vi inte glömma galans mest solklara vinnare

Grattis, juryn!
Skidåkaren Johan Olsson valdes alltså till Årets manlige idrottare.
Zlatan Ibrahimovic fick nöja sig med att vara kandidat till utmärkelsen.
Så stark står sig skidsporten i den helt insnöade juryn.
Att Elias Ymer inte skulle tilldelas Lilla Bragdguldet (gick till friidrottaren Khaddi Sagnia) kändes givet på förhand. Tennisspelare står ju inte högt i juryer och nämnder vilket jag gav en rad exempel på i Challenge i går. Därför är det extra stort om Ymer får Lilla Bragdguldet
Till den listan ska vi förstås också lägga Robin Söderling som ratades såväl 2009 som 2010 då han gick till final i Franska mästerskapet. Att han 2009 blev förste spelare att besegra Rafael Nadal i en femsetsmatch på grus gav genljud i hela idrottsvärlden. Ja, nästan då, Idrottsgalans jury varken såg eller hörde något.
Däremot lyckades juryn inte förbigå Sarah Sjöström i kväll. Hon utsågs till Årets kvinnliga idrottare. Synnerligen välförtjänt.
Att U 21-landslaget i fotboll fick tre utmärkelser – Årets lag, Årets prestation och Årets ledare (Håkan Ericson) var inte alls oväntat. Laget gick ju verkligen hem i stugorna och i populismens tecken brydde sig juryn inte om att det handlade om ungdomsidrott i Europa.
Måste bara återkomma till detta med Johan Olsson vs Zlatan Ibrahimovic.
Jag är verkligen ingen vän av Zlatans attityd och uppträdande men att han är en internationell stjärna i världens i särklass största sport gör honom till en oerhört många klasser större idrottsman än Olsson.
Härmed tilldelas Idrottsgalans jury utmärkelsen Årets Kalkon.
Motivering: överflödig.

Federer är en av mina fyra favoriter i kvartsfinalerna

Roger Federer jagar sin 39:e Grand Slam-semifinal
Federer, Williams, Djokovic och Suarez Navarro– där har ni kvartetten som jag tror blir först att boka semifinalplats i Australian Open.
Det handlar alltså inte om gambling på hög nivå – vem vågar sig förresten på det i dessa dagar ? - även om seger för Carla Suarez Navarro mot världsfyran Agnieszka Radwanska definitivt ger en bra slant tillbaka.
Just den matchen är den första av fyra kvartsfinaler som spelas på tisdagen (start natten mot tisdagen svensk tid). Det handlar om två dam- och två herrkvartar.
Suarez Navarro har haft drömlottning på sin väg fram och tipset grundar sig kanske mer på hjärta än på hjärna. Jag gillar den 27-åriga spanjorskans spelstil som skiljer sig markant från det vi oftast ser på damtouren. Hon har till exempel härligt riv i sin enhandsbackhand och med Suarez Navarro som förebild för unga talanger skulle förutsättningarna öka för att vi i framtiden får se större variation mellan spelstilarna.
Serena Williams har 18-2 totalt och 17 raka segrar mot Maria Sjarapova som inte besegrat amerikanskan sedan 2004. Lär mer om det här
Med sin stora allroundskicklighet brukar Roger Federer hitta sätt att ta udden av Tomas Berdych bombardemang från baslinjen. Men inte alltid. Den flackt spelande tjecken har faktiskt gått segrande från deras två senaste möten i Grand Slam.
 Senast Federer vann i dessa sammanhang var just i Australian Open där han i åttondelsfinalen 2009 vände 0-2 i set. Totalt har Federer 15-6 inbördes.
Berdych är 30 år och ska han avsluta karriären med en Grand Slam-titel börjar det bli ont om tid. Förmodligen krävs det att han skaffar sig en plan B att plocka fram de dagar grundspelet inte fungerar.
Svenske exproffset Thomas Johansson har följt Berdych på nära håll och menar att tjecken på träningar visar upp ett mycket bredare kunnande än det han vi ser på matcherna. Alltså har världssexan det som krävs för få ihop en B-plan men det handlar också om att använda den.
Förra året började han i och för sig att spela med mer topspin på forehand som därmed blev säkrare men för att bli mindre förutsägbar måste Berdych också våga komma fram på nät oftare än vad som sker.
Noterbart: Federer har avverkat sina fyra första matcher på bara sex timmar och 53 minuter.
Nishikori vet hur det känns att besegra Djokovic i Grand Slam
Världsettan Novak Djokovic visade sin styrka då han besegrade Gilles Simon trots att spelet långa stunder gick i baklås.
 Visst kan den titelförsvarande världsettans insats vara ett tecken på att han plötsligt tappat formen men jag tror ändå att det handlade om ett tillfälligt bakslag – tänk så många
spelare som önskar sig sådana bakslag – som får honom att skärpa sinnena lite extra.
På tisdagsförmiddagen väntar Kei Nishikori som kan bli sjätte spelare med minst två segrar mot Djokovic i Grand Slam. Japanen vann ju 2014 års US Open-semifinal mot serben för att sedan göra en mycket slät figur i finalen mot Marin Cilic. Sedan förlusten i New York för två år sedan har Djokovic fyra raka segrar och totalt 5-2 mot Nishikori.
*
Vilka fem spelare som har besegrat Djokovic mer än en gång i Grand Slam?
Jo: Rafael Nadal (9 gånger), Federer (6), Andy Murray (2), Marat Safin (2) och Stanislas Wawrinka (2).

Stjärnan som väntat i 12 år på en seger mot världsettan

Samma gamla vanliga min i natt eller gladare då?
Kommande natts hetaste match i Australian Open?
I mina ögon är det kvartsfinalen mellan Serena Williams och Maria Sjarapova – en repris på fjolårets final.
Tänk att Williams radat upp 17 raka segrar – och tappat bara tre set – efter senaste förlusten mot den ryska världsfemman.
Året Sjarapova senast vann deras inbördes möte valdes Göran Hägglund till partiledare för Kristdemokraterna, George W Bush återvaldes som USA:s president. Knutbytragedin rullades upp och de olympiska sommarspelen hölls i Aten.
Se där några exempel för att åskådliggöra hur länge sedan det är Maria Sjarapova betvingade Williams.
Året var alltså 2004.
Med tanke på hur överlägsen Williams varit i deras möten skulle nattens match kanske inte kännas lika het som den gör. Men det är klart att amerikanskans makalösa svit förr eller senare bryts. Jag vet inte om det är ett gott eller dåligt tecken för Williams att hon ännu inte fått sina nerver testade i årets Australian Open. Ofta hamnar hon i trångmål i någon av sina första matcher för att sedan lyfta sig.
**
Mikael Tillström har fått en flygande start som coach för Gael Monfils. Att den oberäknelige fransmannen haft en mycket gynnsam lottning fram till kvarten förtar inget. Många av oss hade väl sett fram emot en kvart mellan Monfils och Stanislas Wawrinka vilket ju hade betytt möte mellan Good to Great-coacherna Tillström och Magnus Norman. Men kanadensiske kanonervaren Milos Raonic satte stopp för detta. På sin nystartade blogg visar Norman att han är en sportsman ut i fingerspetsarna. Förlorare och deras coacher hittar ofta mängder av bortförklaringar men så här skriver Norman: ”Hats off to Milos and his team for a great match. Respect.”. Läs här.
**
Robert Lindstedt och Dominic Inglot föll i raka set mot Jamie Murray/Bruno Soares.
**
Det ser lite ljusare ut för svensk tennis än för några år sedan. Men de som menar att Sverige är rejält på g kan kolla igenom startfälten i Australian Opens juniorsinglar. Inte en svensk bland de 64 spelarna i pojksingel eller bland de 64 i flicksingel.

Ymer är ödmjuk inför galan: "En ära bara att få vara med"

SvD idag. Elias berättar om sitt 2015 och tankarna kring denna säsong
Tangerat världsrekord, första titeln på Challengertouren och närmare 100 platsers klättring på rankningen.
Vad sägs om Elias Ymers 2015?
– Det var sjukt bra. Att kvala in i alla Grand Slam var helt, heeeelt otroligt och nästan för bra för att vara sant, säger huvudpersonen själv till SvD.
Låter han så nöjd att det kan tolkas som kaxighet? Kanske uppfattas det så av vissa men se då vad Elias känner inför sitt första besök på Idrottsgalan:
– Det är hur stort som helst och för mig är det en ära bara att få vara med. Sveriges bästa idrottare är ju där. Brukar inte kungen vara där? Shit, det skulle vara grymt.
19-åringens starka självförtroende blandas alltså med en stor portion ödmjukhet. Den märks även på hans inställning inför möjligheten att bli tilldelad Lilla Bragdguldet.
– Att vara nominerad är jättestort för mig. Om jag förberett tacktal? Haha, nej, konkurrensen är ju så grymt hård.
Elias har under veckan tränat i Växjö tillsammans med Fredrik Rosengren som tillsammans med Elias ungdomstränare Dan Eklund utgör Sverigeettans coachteam under säsongen.
Den har inte börjat bra. Förlust i kvalet i Chennai följdes av förlust i första kvalmatchen till Australian Open där Elias däckades av den 43-gradiga värmen.
– Det var lite läskigt. Jag ledde 6-3, 2-0 men var då helt färdig och visste att det var kört, berättar Elias som efter matchen behandlades med dropp i två timmar innan han återhämtade sig.
Det var just i Melbourne som hans fantastiska fjolårssäsong tog sin början. Inte ett tappat set på tre kvalmatcher efter vilka han stod inför Grand Slam-debut, ovanpå det som förste svensk i herrsingel i dessa sammanhang sedan Robin Söderling i Wimbledon 2011.
Då Elias kvalade in även i Franska mästerskapet, Wimbledon och US Open blev han tredje spelare genom tiderna med det oslagbara rekordet att under en säsong kvala in i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.
Vilken av kvalframgångarna sätter du högst?
– US Open, det var ju där det blev jackpot.
På våren gick han till åttondelsfinal i 500-turneringen i Barcelona och i juni spelade Elias på gruset i Caltanissetta hem sin första Challengertitel.
2015 var också året då han fick hundrabästalistan inom räckhåll. Han låg 127 som bäst och slutade säsongen som 136.
– Jag borde ha gått in på topp hundra. Kanske hade det gått om jag inte skadat axeln, säger Elias som under hösten tvingades lämna återbud till bland annat Stockholm Open.
Han lämnade i mars Sverige och akademin Good to Great för att istället ha sin bas i Barcelona och Galo Blanco som coach. Efter åtta månader avslutades samarbetet.
Bröt du upp från Sverige för tidigt?
– Nej, jag tyckte att det var rätt tid att göra det och jag ångrar ingenting. Jag hade ju bra resultat under året.
Framgångarna då innebär att Elias Ymer i år har fler poäng att försvara än någonsin tidigare. På de två första turneringarna har han tappat 55 poäng och går kräftgång på rankingen där han nu ligger 144.
Pressar det dig att ha poäng att försvara?
– I Australien kände jag det så och det var lite jobbigt. Men nu har jag inga poäng att försvara förrän i april. Jag försöker tänka att det inte går lika snabbt uppåt för alla utan att det måste kunna få ta lite tid.
– Sedan vet man ju att det kan räcka med ett eller några riktigt bra resultat för att det ska lyfta, säger Elias som inte sticker under stol med att det känns svårt att vara ensam svensk på hög nivå.
– Australien och många andra länder har flera upcoming stjärnor. De blir hjälpta av varandras framgångar. Jag önskar att jag inte var så ensam. Men det är som det är.
**
Fakta:                    
Förstasidespuff i SvD
Elias Ymer
Född: 10 april 1996 i Skara
Längd: 183 centimeter
Vikt: 78 kilo
Klubb: Salk
Främsta meritere : En Challenger-titel, fyra klarade Grand Slam-kval under 2015, matchhjälte i Sveriges Davis Cup-lag då han som 17-årig debutant vann den avgörande matchen i 2013 års kval mot Danmark.
En av fyra tennisspelare som ingår i Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) topp- och talangprogram. En av fyra kandidater till Lilla Bragdguldet.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

söndag 24 januari 2016

Thour spelade hem ett wc

Klar för stort kval efter finalseger
Challenger-turneringen RC Hotel Open har fått sin första vinnare:
Robin Thour från Växjö som spelat sig till ett wild card till kvalet i Jönköpings Racketcentrum.
Det gjorde han i A-klassen i Jönköping TK:s årliga klubbtävling där Thour finalbesegrade Almir Nokic från Åby TK med 4-6, 7-6, 6-2.
Om sex veckor kan 21-årige Thour alltså återvända till Jönköping för att slåss om en plats i huvudturneringen i Challengern där prissumman är 400 000 kronor och där segraren får 80 rankningspoäng.
– Vi tycker det är fantastiskt att erbjuda ett wc till en ATP Challenger-tävling i en vanlig klubbtävling. På detta sätt får spelare från närområdet och regionen en riktig chans att tävla mot de allra bästa på hemmaplan, men först efter ha förtjänat detta genom en turneringsvinst, säger Martin Claesson, tournament director för RC Hotel Open.
– Förhoppningsvis är detta mycket motiverande för alla deltagarna.


Därför är det extra stort om Ymer får Lilla Bragdguldet


Får han anledning att jubla på Idrottsgalan?
I morgon är det dags för Idrottsgalan.
Då kan Elias Ymer tilldelas Lilla Bragdguldet.
Det skulle vara Stort.
Tennis är ju en sport som inte brukar falla juryer eller nämnder på läppen.
Detsamma gäller förresten golf.
Årets Idrottsgala är förstås inget undantag.
OK, visst finns Ymers namn bland kandidaterna till Lilla Bragdguldet men se här:
•Magnus Norman som uträttat stordåd med världsfyran Stanislas Wawrinka är inte nominerad i kategorin Årets Ledare.
•Golfstjärnorna Henrik Stenson och Anna Nordqvist finns inte bland kandidaterna till Årets manlige respektive Årets kvinnliga idrottare.
•Golfens stjärnskott David Lingmerth som klättrat från 169 till 41 på världsrankningen finns inte bland Ymers konkurrenter vilka istället är friidrottaren Khaddi Sagnia, fotbollsspelaren Stina Blackstenius och volleybollspelaren Isabelle Haak.
Men som sagt, ledarna, tränarna och spelarna i tennis och golf är luttrade vid det här laget.
Med det inte sagt att de varit bortglömda genom åren (utom då av en stollig jury som jag återkommer till.)
Robert Karlsson blev Årets Manlige idrottare 2009, Stenson blev det 2013 och Annika Sörenstam utsågs såväl 2002 som 2004 till Årets kvinnliga idrottare.
Men att någon tennisspelare eller golfspelare en dag ska tilldelas Victoriastipendiet är i stort sett uteslutet. Lika bra det. Att ge en tennisspelare eller golfspelare utmärkelsen skulle vara genant för juryn som sedan starten 1979 lyckats förbigå Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander, Annika Sörenstam och Henrik Stenson.
Tur Tomas Brolin inte var tennisproffs
Nej, jag skämtar verkligen inte. Ingen av de ovannämnda världsstjärnorna har tilldelats Victoriastipendiet.
Däremot har skrinnaren Tomas Gustafsson fått det. TVÅ GÅNGER!
Nej, jag vet inte vilka känningar han hade i juryn...
Svenska Dagbladets Bragdguld då?
Jodå, här finns både tennis och golf representerat, tennis till och med fem gånger sedan starten 1925.
Lennart Bergelin fick utmärkelsen 1950, Björn Borg 1974 och -78, Mats Wilander 1982 och Stefan Edberg 1990.
Med det kan man förstås tycka att tennisen blivit så rikligt belönad att det inte finns anledning att prata om en missgynnad sport. Samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige på 1980-talet var världens ledande tennisnation, att Davis Cup-laget trots sju titlar inte fått bragdguldet och att inte heller Thomas Johanssons bragd i Australian Open 2002 räckte till för att beveka juryn.
1995 tilldelades Annika Sörenstam bragdguldet medan Stenson blev snuvad av skidåkaren Johan Olsson 2013 – det år Stenson svarade för en bedrift som ingen annan golfare lyckats med i historien.
Hur kommer det sig då att juryer och nämnder är så njugga mot två så stora idrotter medan det inte verkar finnas någon gräns för till exempel hur många skidåkare som föräras fina utmärkelser?
Jag tror att det främst beror på att golf och tennis inte är några väletablerade OS-idrotter. Tennis fanns med i OS 1896 men försvann 1928 och sedan dröjde det till 1988 innan sporten var tillbaka på programmet (det var en demonstrationssport 1968 och 1984).
Henrik Stenson är världsfemma
Golf fanns med 1900 och 1904 och är tillbaka i årets Rio-OS.
Framgångar i OS väger oerhört tungt i valen och inget fel i det. Men lika självklart borde det vara att juryledamöterna tillmäter framgångar i Grand Slam, Majors, Davis Cup, Ryder Cup, Solheim Cup, Masters och PGA-slutspel ett större värde än vad som varit fallet genom åren.
Typexemplet såg vi 1988: Tomas Gustafsson skrinnade i Calgary hem två OS-guld, fick SvD:s bragdguld och blev Victoriastipendiat. Mats Wilander segrade i Australian Open, Franska mästerskapet och US Open - tji utmärkelse.
Så visst skulle det också sett i ett större perspektiv vara inte bara stort och oerhört glädjande utan också mycket förvånande om Elias Ymer i morgon får gå upp på scenen för att ta emot Lilla Bragdguldet.