Hoppas Larsson blir sporrad istället för tyngd av kritiken

Challenge 18 januari  Läs här

Efter närmare en månads tävlingsuppehåll är Johanna Larsson tillbaka.

Det är upp till bevis som gäller för Sverigeettan:

•Hon är andraseedad i WTA-turneringen i Rio de Janerio.

•Hon ska visa kritikerna att hon gjorde rätt som nobbade Fed Cup.

Jag vet inte hur mycket Larsson tog åt sig av kritiken. Men det är osannolikt att 27-åringen från Boden gått opåverkad genom turbulensen som följde av att hon inte ställde upp i landslaget.

Kritiken mot henne växte ytterligare i styrka - se faksimil till höger och  Läs här ! - då det unga och orutinerade Fed Cup-laget förpassades till blåbärsdivisionen.
Skulle Larsson göra snabb sorti i den inte märkvärdiga konkurrensen i Rio kommer hennes belackare utan tvekan vara på tå och hävda att hon hade gjort bättre ifrån sig om hon fått
matcher i kroppen under Fed Cup istället för att då ha en träningsperiod.
Att Johanna Larsson – eller någon annan i samma sits för den delen – bara kan vifta bort allt prat och alla spekulationer är föga troligt.

Jag tror att frågan istället är om Johanna Larsson nu känner en extra besvärande press på sina axlar eller om hon har förmågan att se kritiken som en sporre.

Larsson är rankad 48 och inleder mot 106-rankade spanjorskan Lourdes Dominguez Lino mot vilken hon har 3-1 inbördes. Detta blir deras andra möte på grus, det första var i Collector Swedish Open i Båstad 2011 då Larsson vann en mycket tuff tresetare i kvarten.

 **
Apropå Båstad: turneringen i Rio är av samma storlek och där är 44-rankade hemmafavoriten Teliana Pereira förstaseedad – nämner detta bara för att vi svenskar ska vara glada för att Swedish Open-arrangören presenterar betydligt starkare startfält.

**

Sverigetvåan Rebecca Peterson – rankad 138 – är direktkvalificerad i Rio och ställs där mot starka grusspelaren Lara Arruabarrena som har en grustitel på meritlistan och förra sommaren var i semifinal i Båstad. Peterson har inlett året med förluster i första kvalmatchen i såväl Auckland som Australian Open, vann en av sina tre singlar i Fed Cup och förlorade de övriga två i skiljeset – båda med 6-0. Tillfälligheter eller tecken på att fysiken ännu inte var på topp?

**

Samtidigt med WTA-turneringen i Rio spelas där en ATP-turnering med stjärnfyllt startfält. Turneringen har 500-status och kan bland annat visa upp tre topptio-spelare Rafael Nadal, David Ferrer och Jo Wilfried Tsonga samt Joakim Nyströms hete adept Dominic Thiem. Den 22-årige österrikaren tog idag sin fjärde ATP-titel -samtliga på grus – då han i Buenos Aires finalbesegrade Nicolas Almagro. Reaktion att vänta? Nja, förra året följde Thiem upp titeln i Umag med att veckan efter spela hem titeln i Gstaad – om än i inte lika hård konkurrens som den i Rio.

Svensk herrtennis märks - tack vare coachframgångar

Har nu mer fokus på bollen än på showen

I avsaknad av framgångar från spelarna får svensk herrtennis nöja sig med att coacherna fortsätter att fira triumfer.

Den här veckan handlar det om Joakim Nyström och Mikael Tillström vars adepter spelar final i dag.

I två av dagens tre ATP-finaler finns det alltså svenskintresse - fantastiskt.

Nyström fick i går se 22-årige Dominic Thiem tillfoga Rafael Nadal dennes blott 31:a förlust på grus. Det skedde i semifinalen i Buenos Aires där österrikaren räddade matchboll vid 4-5 i avgörande set. Segern var Thiems andra mot en topp-tio-spelare, den första kom i Masters-turneringen i Madrid för två år sedan då han besegrade världstrean Stanislas Wawrinka (som coachas av Magnus Norman).

Även Thiems fyra tidigare finaler har kommit på grus och han kan i dag spela hem sin fjärde titel (Joakim Nyström tog sju av sina 13 titlar på grus).

I dagens final väntar pånyttfödde spanjoren Nicolas Almagro som efter förluster i deras 15 tidigare möten i gårdagens semifinal tog sin första seger mot landsmannen David Ferrer.

I ATP-turneringen i Rotterdam har Tillströms franske adept Gael Monfils möjlighet att ta karriärens sjätte titel och den första på två år. Vad gäller oberäknelige Monfils har osvuret alltid varit bäst och så är det också nu. Men vad vi i alla fall kan konstatera är att fransmannen hittills under Tillströms ledning varit mer fokuserad på matcherna och att konstslagen och showen är underordnad effektiviteten.

I finalen väntar Martin Klizan.

**

Dagens tredje ATP-final spelas i Memphis där 18-årige och 145-rankade hemmafavoriten Taylor Fritz fått sitt genombrott. Fritz gick in på wild card och har på vägen fram mött bara en topp-100-spelare: 29:e rankade Steve Johnson som var andraseedad vilket ger en bild av turneringens kvalité.

Men ett affischnamn fanns där i alla fall, världssjuan Kei Nishikori som är Fritz finalmotståndare.

Svenske coachens hete adept blir värdemätare för Nadal

Österrikes nye stjärna är också ett av tennisens största framtidshopp

Hur är egentligen Rafael Nadals form?

En klar fingervisning får vi senare i dag då gruskungen från Mallorca spelar semifinal i ATP-turneringen i Buenos Aires.

På andra sidan nät: 22-årige Dominic Thiem i vars team vi hittar Sveriges assisterande Davis Cup-kapten Joakim Nyström.

Den tidigare världssjuan coachar under ett antal veckor den 19-rankade österrikaren och förbereder i detta nu sin adept för semifinalen i Argentina.

Thiem är yngst av spelarna på topp-20 men av någon anledning är han ännu inte lika  uppmärksammad som de andra heta framtidsnamnen.

Nadal har inte riktigt lyckats övertyga i sina två första matcher. Trots seger i två raka hade han vissa besvär mot bäste kompisen Juan Monaco och han tvingades till tiebrak i första set mot Paolo Lorenzi. Det är två spelare som ligger runt 50-strecket och som en Nadal i storform kör över på grus.

Dominic Thiem blir en ännu bättre värdemätare på var den 29-årige spanjoren står. Han inledde säsongen med att i Doha gå till final för att där bli rejält tillplattad av Novak Djokovic. I Australian Open föll Nadal trots bra spel mot landsmannen Fernando Verdasco.

Med tanke på att världsfemman säger att han inför denna säsong kunnat träna så mycket som han behöver är jag övertygad om att han blir att räkna med på allvar i år.

Frågan är mer när det sker.

Kinesiska tennisstjärnan fick tunghäfta då hon mötte JO

SvD i augusti 2006

Så här i JO-tider kommer jag att tänka på en händelse som visar hur ofantligt stor Jan-Ove Waldner är i Kina.

Året var 2006 och på Stockholm Stadion spelades WTA-turneringen  Nordic Light Open. Kina hade ett antal år tidigare inlett en jättesatsning på damtennis och det första stora målet var att nå framgångar på Peking-OS 2008.

Tränaren Thomas Högstedt hade en nyckelroll i satsningen som resulterade i flera kinesiska toppspelare med Li Na som den stora stjärnan. Högstedt var också turneringschef för WTA-turneringen i Stockholm där Li Na var ett av de hetaste namnen 2006.

Jag fick en intervju och Li Na berättade att hon var stolt över att vara Kinas första Grand Slam-kvartsfinalist och WTA-segrare. 

Men det var först då samtalet kom in på JO som hon sken upp och blev ivrig att berätta.

– Alla känner till Lao Wa (”Det evigt gröna trädet”, min anmärkning ) och han är en stor idol för många, sa Li Na och berättade om hur mycket hon själv såg upp till svensken.

Då föddes idén att sammanföra dem. Jag ringde pingisjournalisten Örjan Westberg som tog kontakt med JO och pingislegendaren sa ja direkt.

Dagen efter träffades de båda stjärnorna och Li Na  var så nervös att hon fick tunghäfta. Hon såg mer ut som en idoldyrkande flicka än en världsstjärna och hälsade blygt på JO. Han skötte snacket och fick efter ett tag Li Na att slappna av. Sedan spelade de några game efter vilka JO överräckte en signerad landslagströja.

Li Na såg ut som om hon just tagit emot en Grand Slam-buckla.

– Den här dagen glömmer jag aldrig och jag undrar vad mina vänner kommer säga då jag berättar att jag träffat Lao Wa, sa hon och strålade av lycka.

Fem år senare blev Li Na i Franska mästerskapet Kinas första Grand Slam-segrare och i början på 2014 rankades hon som världstvåa för att senare samma säsong lägga av efter skadeproblem.

Så försökte McEnroe knäcka den unge svenske talangen

McEnroe var en odåga under proffskarriären

  John McEnroe är det stora utländska affischnamnet i den femte upplagan av Kings of Tennis (16-18 mars i Stockholm Waterfront Congress Centre).

Turneringen ingår på Champions Tour där publiken förväntar sig att få se exempel på de utbrott som förutom genialiskt spel var McEnroes främsta kännetecken under proffskarriären.

Numera får den snart 57-årige amerikanen betalt för att bjuda åskådarna på utbrotten han förr bötfälldes för – det ingår i showen och ingen tar illa upp.

Annat var det då han härjade på proffstouren, McEnroe var en odåga och många spelare kan berätta hur amerikanen försökte att knäcka dem med psykningar.

Christian Bergström råkade för ut för en av de mer märkligare psykningarna då han 1989 mötte McEnroe i ATP-turneringen i Lyon. Även om den 21-årige svensken hade några år på touren bakom sig var han fortfarande en talang på väg upp och med de största framgångarna framför sig.

Då 58-rankade Bergström hade nya tennisskor och märkte på inbollningen att det kom ett gnisslande ljud från skorna då han rörde sig. Han såg att också McEnroe hörde det men amerikanen nöjde sig då med att titta missbelåtet på Bergströms skor.

Dags för match.

McEnroe skulle serva. Det var fullsatt på läktarna och publiken satt knäpptyst. Bergström höll igång fotarbetet. McEnroe kastade upp bollen för att serva men tog ner bollen och skrek: ”Whats that fucking noice?”

Lät sig inte skrämmas

Alla stelnade till. McEnroe var mycket irriterad men kastade upp bollen igen för att serva. Samma visa. Då uppmanade McEnroe domaren att varna Bergström för att denne uppträdde störande.

–Istället var det McEnroe som höll på att få en varning för att han tjatade på domaren, berättar göteborgaren som också dementerar ryktet att han knappt vågade röra sig under matchen av rädsla för att reta upp megastjärnan ytterligare.

– Jag brydde mig faktiskt inte och var förberedd på att något skulle hända. Året innan hade jag mött honom i Franska mästerskapet och då vräkte han ur sig oförskämdheter i sidbytena, säger Bergström som förlorade samtliga sina fyra matcher mot McEnroe.

 **

Den nu 48-årige göteborgaren var som bäst rankad 32, nådde tre kvartsfinaler i Grand Slam och var uppe i två ATP-finaler.

**

Vad är det som gör att McEnroe, Mats Wilander och de andra gamla stjärnorna fortfarande fyller läktarna? Kring det funderar jag i krönikan på Kings of Tennis hemsida. Läs krönikan här.

**

Apropå tennisnostalgi: Expressens tennisexpert Linus Sunnervik har gjort en mycket intressant återblick på det för svensk tennis så fantastiska 1988. Läs artikeln här

Glömskan kunde ha kostat DC-hjälten smeknamnet

Bragd-Birger hissas efter segern mot tysken Meiler

Hej! Efter den senaste tidens bakslag för svensk tennis tycker jag det är läge att muntra upp med en nostalgisk tillbakablick.

*

”Bragd-Birger”.

Smeknamnet klingar välbekant för även andra än idrottsälskare. Birger Anderson blev ju ”Bragd-Birger” med hela svenska foket då han 1975 svarade för några jätteskrällar i Davis Cup.

Mer okänd är då dramatiken som utspelade sig i den svåra bortamatchen mot Spanien. ”Bragd-Birger” hade visserligen sensationellt besegrat tysken Karl Meiler tidigare under sommaren men att den gängliga smålänningen skulle rå på José Higueras var det nog ingen som trodde.

Kvällen före match kom DC-kapten Lennart Bergelin in på Birgers rum, kände mycket noga på den svenske andremannens racketar och delade upp dem i två högar.

”De här tar du med till matchen”, sa Bergelin och pekade på en hög, pekade sedan på den andra högen: ”De här är så värdelösa att du kan slänga dem”.

Birger nickade.

Det stod 2-2 då han gick in mot storfavoriten Higueras som tog första set. Det var inget att säga om. Men ändå, Bergelin såg att något inte stod riktigt rätt till med Birger Anderssons spel.

Vid sidbytet efter första set  tog DC-kaptenen Birgers racket, synade och kände. Sedan vände han sig om till Ove Bengtson på spelarbänken:

”Ove, stick snabbt till hotellet och gå upp på Birgers rum. Han tog fel hög”.

Bengtson ilade till hotellet, var snabbt tillbaka med rätt racketar och – Birger Andersson vann med 3-1 i set.

**

Matchen mot Spanien var en av sex Sverige spelade på vägen fram till den första Davis Cup-titeln. Stjärnan och ankaret Björn Borg vann sina singlar (vilka ingick i hans makalösa svit på 33 segrar). I finalen besegrades Tjeckoslovakien i Kungliga hallen. Sverige skaffade sig 2-1 sedan Borg/Bengtson vunnit dubbeln och Borg avgjorde genom segern mot tjeckernas store stjärna Jan Kodes. I svenska laget ingick också Rolf Norberg. För att fira 40-årsjubileet av den historiska triumfen arrangerade KLTK i december förra året en hyllningsfest för de gamla hjältarna.

**
Både Bragd-Birger och det historiska laget blev utan Bragdmedalj. SvD:s bragdjury har för övrigt lyckats förbigå DC-laget även vid de sex senare tillfällen då Sverige segrat i en av världens största lagturneringar.

Ymers insats lär hamna högt men då inte på "rätta" listan

Nej, det var en tung dag på jobbet för Elias Ymer

Då Elias Ymer i slutet av året summerar sitt 2016 lär dagens insats mot Tristan Lamasine få en mycket framskjuten placering.

Ja, på Elias lista över säsongens sämsta matcher alltså.

Vi får också hoppas att det blir så för hamnar den tama insatsen någonstans i mellanskiktet kommer Sverigeettan inte kunna se tillbaka på någon rolig säsong.

Elias föll alltså direkt i sin säsongsdebut på Challengertouren. Den 207-rankade fransmannen vann efter närmare tre timmars spel i Bergamo med 7-6, 4-6, 7-6. Trots spänningen var underhållningsvärdet bara något större än i Melodifestivalens första deltävling – ytterst ringa alltså.

Ymer satte bara 41 procent förstaservar i första set där han slog dubbelfel på sin setboll i tiebreak. I detta slog han dubbelfel också i 4-3-ledning och på poängen efter kom ett i mängden av hans många oprovocerade misstag.

Totalt slog Ymer nio dubbelfel – lika många ess – men han höjde i alla fall förstaserveprocenten till 57 i de två avslutande seten.

Att han faktiskt vann en poäng mer än Lamasine är bara kuriosa och nej, den här matchen var ett tydligt tecken på att Elias Ymer just nu spelar utan självförtroende. Den kick han kunde ha fått då han förra veckan kvalade in i ATP-turneringen i Montpellier har tyvärr uteblivit.

Elias coacher Dan Eklund och Fredrik Rosengren - samt förstås i synnerhet Elias själv - har mycket att jobba med.

**

Att det här inlägget överhuvudtaget skrivs visar vilken svår sits Elias Ymer sitter i som överlägsen Sverigeetta. Om han varit en i mängden av svenska framtidshopp på likvärdig rankningsnivå skulle Elias blivit avlastad en betydande del av den stora press han nu har på sig.
Då skulle några av hans landsmän i dag kunnat visat resultat som gjort att vi bara tagit notis om att Elias förlorat i första omgången av en Challenger. Nu får saken istället uppmärksamhet vilket är naturligt eftersom det är till Elias vi under ett antal år satt allt hopp till vad gäller blågula framgångar på herrsidan.

Men befann sig då inte Robin Söderling i precis samma situation? Jo, på ett sätt eftersom också han var överlägsen Sverigeetta. Men i övrigt handlar det om två olika världar.
Robin var världsfyra och vi hade anledning att tro och hoppas på stora framgångar. Elias är rankad 153 och ja, då ska förväntningarna också ligga på den nivån. Det motsäger inte att han gjorde en blek insats idag.

Men de som med bestämdhet pekar ut Ymer som en framtida världsstjärna gör honom en björntjänst och ju förr Elias slipper de överdrivna förväntningarna desto snabbare kan han närma sig topp-100.

**

Apropå bakslag: i går skrev jag om de svenska motgångarna i lag-EM där samtliga fyra svenska lag föll i första matchen. Men visst fanns där några enstaka ljusglimtar, till exempel då Ross Weibull som spelade förstasingeln i Sveriges 14-årslag och som vann samtliga sina tre singlar.