Svensk tennis har inte råd med ännu en olycka som GS

Inom kort anställer Svenska tennisförbundet en ny generalsekreterare. Jag vet inte vilka som sökt eller vilka av de sökande som kallats till intervju.
I inslaget här resonerar jag och tycker till om GS-frågan som är viktig för svensk tennis.
Inslaget blir också det sista inlägget på bloggen på en månad. Nu tar jag nämligen semester från såväl arbete som bloggande och det oavsett vad som händer på olika fronter.
Vill passa på att tacka för alla uppskattande ord om bloggen och ja, även de som är kritiska mot något jag skrivit eller sagt ska naturligtvis ha tack för sitt engagemang. Ett av de viktigaste syftena med Challenge är just att skapa engagemang och debatt.
Sedan starten i januari 2015 har Challenge vuxit stadigt och nu är ni cirka 2000 unika besökare varje dag. Kul! Tack!
Ha en fortsatt härlig sommar, håll serven och så hoppas jag att vi ”ses” här igen 22 augusti.
Med vänlig hälsning
Jonas

Möt svensken som coachar Sveriges DC-motståndare

Saknad av många i svensk tennis

Han kunde ha blivit assisterande Davis Cup-kapten i Sverige.
Hör om om varför det inte blev så för göteborgaren Martin Bohm som nu är coach i Hollands Davis Cup-lag.
16-18 september möts lagen i division I-kval i Båstad där det inte spelats Davis Cup sedan 2000.
Bohm var häromdagen på blixtvisit i den svenska tennismetropolen och Challenge passade självklart på att träffa mannen som inte kan dölja att han är nöjd med svenskarnas val av grus i kvalet där förloraren senare i höst spelat ödeskval
Min vän och kollega Torbjörn Dencker filmade:

Låt spelarna klara sig själva - coachningen en björntjänst

"Först slår du högt på backhand två gånger, sen kliver du in i banan och sen...

Tennis är en komplex sport.
Det krävs bland annat bra teknik, stark fysik och ett taktiskt kunnande.
Tyvärr har damtennisen en regel som gör att spelarnas taktiska skicklighet inte väger så tungt.
På WTA-touren är det nämligen tillåtet med coachning och har så varit sedan 2009.
WTA skulle göra spelarna och sporten en tjänst genom att förbjuda coachning.
Sannolikt kommer vi i eftermiddagens Ericsson Open-final att få se Katerina Siniakova och Laura Siegemund kalla in sina respektiva coacher på banan.

Jag ska inte gå så långt som att säga att coachning förringar spelarnas insatser men tycker att WTA gör ”sina” spelare en björntjänst.

Extra mycket så eftersom nio av tio coacher är män vilket sänder en signal om att spelarna inte har förmåga att på egen hand hitta en bra taktik.

Tennis är en sport kvinna mot kvinna eller man mot man. Att lista ut hur man bäst ska använda sina styrkor och utnyttja motståndarens svaghet är en del av tjusningen.
”Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.

Säkert invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska börja spela annorlunda.

Flertalet spelare använder sig av coachning vilken tack och lov inte är tillåten i Grand Slam-turneringarna utan just enbart på WTA-touren.

Världsettan Serena Williams vill inte förbjuda coachning men använder sig inte heller av möjligheten. Så här sa hon då jag intervjuade henne under fjolårets Collector Swedish Open i Båstad.

”När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet”.

Kloka ord.

Men majoriteten spelare på WTA-touren förefaller vara för coachning.
Måtte tillåtandet av coachning inte sprida sig till Grand Slam, till herrtennisen och framför allt: inte till juniortennis.

Heta Siniakova är kylig - WTA-reaktion på publiken

Backhand är Siniakovas starkaste vapen

Hon är 20 år, rankad 92 och kvalade till Ericsson Open.
På min fråga vad hon hade förhoppningar när hon kom till Båstad för drygt en vecka sedan ger tjeckiskan Katerina Siniakova ett svar som berättar mycket om henne:
– Jag har utvecklat mitt spel och kände mig ganska säker på att jag skulle kunna gå till final. Nu är jag där och det är jag jätteglad för”, säger hon och ler. Snacka om en rättfram tjej med starkt självförtroende. Siniakova har bara ett par yngre spelare framför sig på rankingen och hade redan före Ericsson Open varit uppe i två semifinaler på WTA-touren.
I går slog hon ut titelförsvarande publikfavoriten Johanna Larsson och gick fram till sin första singelfinal där tyskan Laura Siegemund väntar.
Tjeckien är en stark tennisnation med en lång och stolt tradition. Siniakova coachas av sin pappa Dmitri men får också hjälp av landsmaninnan Helena Sukova, fyrfalrig Grand Slam-finalist och världsfyra 1985.
– Vi har haft så många bra spelare och det kommer hela tiden fram nya. Ställs det höga förväntningar på dig?
– Mest från mig själv. Jag har ju flera tjeckiskor framför mig så jag hoppas att jag kan ligga först om några år, säger Siniakova som är sjätte bäst rankade tjeckiska.
På presskonferensen fick hon också frågan hur det var att möta en hemmaspelare.
– Det är alltid tufft. Naturligtvis får hemmaspelaren publikens stöd men det handlar om att fokusera på varje poäng och inte på publiken, säger tjeckiskan diplomatiskt. Mer rakt på är beskrivningen av Båstad-publiken på WTA:s hemsida: ”ogenerat partisk”.
Då var semifinalen ändå inget skräckeexmpel på att svensk tennispublik har förändrats – långt därifrån.
Att WTA reagerar borde ändå ge en tankeställare.
Svensk tennispublik har genom åren varit känd för sin sportslighet och för sin respekt mot hemmafavoriternas motståndare.
Men något har hänt under de senaste åren. Ibland applåderas dubbelfel och jublas åt grova missar. Sådant slapp Siniakova men hon fick samtidigt nöja sig med mycket blygsamma applåder efter vunna poäng.
Jämfört med hur det ser ut i vissa andra länder kan säkert svensk tennispublik fortfarande beskrivas som sportslig men enögdheten har utan tvekan blivit större. På ett sätt är det fullt naturligt att hemmaspelare får starkt stöd men som tennisvän borde det vara självklart att också visa sin uppskattning för bra underhållning – oavsett underhållarens nationalitet.

Larsson fick inte fart på publiken - och vice versa

Linda Carlssons bild säger mer än tusen ord.

I går hyllade jag här Sverigeettan Johanna Larsson för hennes enorma fajterhjärta.
Det går inte i dag.
Hennes insats i semifinalen i Ericsson Open mot 20-åriga tjeckiska kvalspelaren Katerina Siniakova – som vann med 7-5- 6-1 - var nämligen av det energifattigare slaget.
Orsak?
Höftproblemen som Larsson kände av redan i början av matchen och som fick henne att ta en medical timeout efter första set – som var drygt en timme långt - spelade självklart in även om hon på presskonferensen tonade ner betydelsen av besvären.
Larsson stortrivs på hemmaplan och var självklart motiverad att nå sin fjärde final i Båstad men det var en sådan här dag då hon saknade kraften som krävs.
Hon tände inte till på sättet vi är vana att se. Johanna sa själv att hon inte lyckades utnyttja publikens energi på sättet hon önskade.
Det fanns ändå några lägen då hon tycktes vara på gång att lyfta sig och med det kunna rycka med publiken. Som då hon hämtade upp 0-2 till 2-2 och där kvitteringen kom efter ett mycket långt game där Johanna räddade mängder av breakbollar. Vid 3-2 hade hon 30-0 och läge att koppla grepp. Men nej, hon tappade serven. Likadant då hon servade vid 3-4 och hade 40-0 men blev breakad.
Det kändes som ett nyckelgame och det var som om en del luft gick ur även åskådarna på de anmärkningsvärt glest besatta läktarna. Visst fanns det några som försökte dra igång Johanna även senare men det var en sådan där dag då det inte gick.
Även om jag inte räknade lyckades Larsson nog inte slå igenom Siniakovas försvar vid fler än tre, fyra tillfällen. Den unga tjeckiskan är mycket stark även ute i hörnen och då främst på backhandsidan.
Med tanke på att Johanna Larsson var titelförsvarare och att insatsen i dag inte gladde kan det ligga nära till hands att se hennes Ericsson Open 2016 som en stor besvikelse.
Men det skulle vara mycket orättvist. I kvartsfinalen mot 37-rankade Annika Beck tog hon sin tredje största skalp för säsongen och semifinalen i Båstad är hennes bästa resultat på WTA-touren i år tillsammans med semifinalen i Hobart i början på säsongen.

Siniakova väl värd ett besök på finaldagen

Med publikfavoriten borta kommer det – till skillnad från förra året – inte att bli fullsatt, folkligt och festligt på söndagens final.
Men jag hoppas att många tar tillfället i akt att se heta Katerina Siniakova som möter sjätteseedade tyskan Laura Siegemund.
Siniakova är rankad 92, framme i sin första WTA-final och blir mycket intressant att följa under de närmaste åren.

Vädret i Båstad hjälpte honom att knäcka Lendl

Henrik Sundström

I september spelar Sveriges Davis Cup-lag åter i Båstad.
I dag bestämde nämligen Svenska tennisförbundet att kvalmatchen mot Holland ska avgöras i det svenska tennis-meckat där det inte spelats DC sedan 2000.
Kvalet avgörs 16-18 september och visst, väder och vind kan ju säkert komma att bjuda på en del överraskningar.
Men att vädret ska få så avgörande betydelse som det hade då Sverige just i Båstad och i september mötte Tjeckoslovakien i semifinal 1984 är knappast troligt. Då var det rejält kyligt.
Tjeckiske världstrean Ivan Lendl såg ut att vara på väg att utjämna den 1-0-ledning Mats Wilander hade skaffat Sverige. Lendl hade 2-0 i set och var om jag inte minns fel ett break upp i tredje mot Henrik Sundström som inte alls fått igång sitt spel.
På bänken hade DC-kapten Hasse Olsson börjat att frysa. Så efter i stort sett varje poäng ställde han sig upp och började hoppa på stället för att hålla värmen.

Challenge i torsdags

Sundström såg det men förstod inte att Olsson frös utan trodde att DC-kaptenen gav tecken att "Henke" skulle få igång fotarbetet bättre.
Det fick Sundström och vände matchen mot den tjeckiske världsstjärnan.
”Ett taktiskt genidrag”, sa Hasse Olsson med glimten i ögat efter matchen.

Med sitt stora fajterhjärta tänder hon Båstad-publiken

Sverigeettan är en matchvinst från sin fjärde Båstad-final

”Hela världen älskar en fajter”.
Uttrycket är både gammalt och slitet men stämmer lika bra nu som genom alla tider.
Att Sverigeettan Johanna Larsson går hem hos publiken i Båstad beror självklart först och främst på att hon har hemmaplan. Men jag är övertygad om att även hennes stora fajterhjärta i hög grad bidrar.
Vi har ju genom åren sett exempel på hemmaspelare med enorm potential som bjudit på stor tennis men fått gamnacke då det börjat ta emot vilket gjort åskådarna mer eller mindre likgiltiga för fortsättningen.
Den 27-åriga norrländskans spel är inte tekniskt fulländat eller elegant och även om hon i dagens kvartsfinal mot svagt servande tyskan Annika Beck (7-5, 6-1) svarade för flera läckra stoppbollar är det inte dessa finesser som finns kvar på näthinnan - i alla fall inte på mina.
Där finns istället bollduellerna där Larsson blir tillbakatryckt men envist håller sig kvar för att i slutänden vända poängen till sin fördel.
Att hemmafavoriten skulle göra som Beck och strunta i att springa på en stoppboll finns nog inte. Larsson skulle förmodligen slänga sig raklång för att nå bollen om hon så bara hade en liten gnutta hopp om att nå den.
Sådan kampvilja går rakt in i hjärtat.
Dessutom påverkar det hela stämningen på läktarna. Publiken rycks med.
Vi är nog många som tio gånger hellre ser en fajter utan skönspel än en bollvirtous som inte sliter ont.
Eftersom det spelas WTA-turneringar i stort sett varje vecka året drabbas alla turneringar av att det i startfältet finns en eller ett par spelare som är trötta och omotiverade och som medvetet inte gör/inte har kraft att göra sitt bästa.
Lika nedslående som det är för publiken lika upplyftande är det att se spelare som just där och då uppträder som om det gällde livet.
Just i sporter kvinna mot kvinna eller man mot man blir det så extra tydligt vem av ”duellanterna” som hellre låter sig släpas från banan än viker ner sig.
Larsson tappade i dag serven blankt till 1-3, bröt tillbaka och höll serven. Även om det i första set blev fler servegenombrott efter att Johanna brutit till 4-3 kändes det som om det var där matchen avgjordes. Becks servegame var riktigt långt och Larsson utnyttjade sin sjätte breakboll.
Naturligtvis är alla break viktiga men att detta kom efter ett så långt game tror jag hade stor inverkan på båda spelarnas mentala styrka men då självklart i olika riktning.
Kampviljan och den mentala styrkan är 82-rankade Larssons största tillgångar men det skulle ändå inte räcka långt utan hög spelkapacitet.
I dag besegrade hon en 37-rankad motståndare vilket sett till rankning är hennes tredje största skalp i år.
Då världstvåan Angelique Kerber i torsdags bröt turneringen fick Johanna ett ännu större ansvar än tidigare som affischnamn. Likadant var det förra året då Serena Williams tvingades kasta in handuken efter en match.
Då tog Larsson karriärens första singeltitel på WTA-touren.
Nu är hon en matchvinst ifrån en fjärde final i det svenska tennis-meckat.

Siniakova är en het 20-åring med hett humör

I semifinalen väntar härligt respektlösa tjeckiskan Katerina Siniakova som för några månader sedan lämnade tonårstiden bakom sig. Siniakova har kvalat in i Ericsson Open där hon i dag slog ut andraseedade Sara Errani.
När jag kallade Annika Becks servar för svaga är det svårt att hitta rätt beskrivning av Erranis servar. Men de är i alla fall av arten att Siniakova kunde gå ett par meter in i banan för att returnera – förstaservar!
Den unga tjeckiskan är fräckt offensivt och ibland är det lite går-det så-går- det över hennes spel. Hon har hett humör och det blir intressant att se hur hon handskas med Båstad-publiken.