Hon kan hindra världsettan från att nå Grafs GS-rekord

Står inför sin första Grand Slam-final

Hon hade matchboll emot sig i första omgången.

På lördagsförmiddagen kan hon bli andra tyska med en Grand Slam-titel under proffseran.

Om världssexan Angelique Kerber mot förmodan lyckas ser hon samtidigt till att landsmaninnan Steffi Graf åtminstone ytterligare en tid får vara ensam rekordhållare i antalet GS-titlar under proffseran.

Men det mesta talar förstås för att Serena Williams med en 22:a Grand Slam-titel tangerar Grafs rekord.

När Williams kom till Melbourne sa hon ”Jag har inget att förlora och kan spela helt utan press”.

Eeeh, en spelare som förra året var förkrossande överlägsen och bara två segrar från en Grand Slam har förstås allt att förlora.

Men den 34-åriga amerikanskan förefaller ha lyckats intala sig annorlunda.

Hon som varit ett nervknippe vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren har i Australian Open inte ens varit nära att falla offer för sina nerver.

Hittills är bäst att tillägga. På ungefär liknande sätt såg det ju ut i fjolårets US Open innan hon klappade igenom i semifinalen mot Roberta Vinci.

Har segrat i 21 av sina 25 Grand Slam-finaler

Williams har 5-1 inbördes mot Kerber som i WTA-turneringen i Cincinatti 2012 tillfogade Williams hennes enda förlust på 32 matcher efter Franska mästerskapet.
Vänsterhänta Kerber har ett mycket starkt försvar och är en bra kontringsspelare som kan utnyttja motståndarens fart. Det är en spelstil som passar bra mot hårdslående motståndare men bekymret för Kerber är att Williams slår så mycket hårdare än alla andra att tyskan kan få svårt att hänga med i tempot.

Kerbers akilleshäl är den klena andraserven på vilken Williams kan kliva långt in i banan för att returnera.

Väljer Kerber då att dra ner på farten i förstaserven för att öka säkerheten riskerar hon att hamna på bakfoten även då.

Hur det än går kan hon vara nöjd med sin insats i Melbourne där hon i första omgången var bara en poäng från att falla bort direkt mot 64-rankade japanskan Misaki Doi.

Mer kompis- än drömfinal Murray en fajter och lipsill

Vad gäller kroppsspråk och minspel är Murray inget bra föredöme

Världsettan mot världstvåan.

Drömfinal?

Nej, jag tycker inte det utan hade hellre sett Milos Raonic utmana titelförsvarande Novak Djokovic i söndagens Australian Open-final.

Självklart kommer kompisarna Andy Murray och Djokovic (de känner varandra sedan tidiga tonåren) att bjuda på några timmars god underhållning och det kan bli spännande.

Men ändå spelarna, deras coacher, publiken på Rod Laver Arena och alla miljontals tv-tittare vet precis hur matchen kommer att se ut. Inte resultatet förstås - även om Djokovic är skyhög favorit – utan att det blir långa och mycket fysiskt krävande baslinjedueller.

Med Raonic i final hade det varit annorlunda. Då hade vi haft den där perfekta mixen av en spelare med mycket stark offensiv och en med världens bästa försvar- och kontringspel.

Dessutom hade det känts fräscht med ett nytt finalnamn som utmanar en etablerad stjärna om titeln, precis på samma sätt som det kände i US Open 2009 och i Australian Open för två år sedan.

I New York satte argentinaren Juan Martin del Potro stjärnorna på plats då han i semi slog ut världstrean Rafael Nadal och finalbesegrade ettan Roger Federer. I Australian Open 2014 besegrade Stanislas Wawrinka tvåan Djokovic i kvartsfinal och satte pricken över i:et med finalsegern mot ettan Nadal.
Okej, Raonic har tagit bara ett set på fem möten med Djokovic men har utvecklat sitt spel mycket sedan deras senaste möte vilket var just i Australian Open förra året då världsettan vann med 3-0 i kvarten.

Idag försvann kanadensarens möjlighet att ta sig till final i samma stund som han redan i mitten av tredje set fick känning en av sträckning som förvärrades efter hand. Det är möjligt att Murray ändå gått segrande ur striden men nu fick han hjälp på vägen.

Den 28-årige skotten är en stor fajter men kroppsspråket och minspelet säger annat. Även om hans fajtervilja överskuggar det andra är det trist att se lipsillen från Dunblane börja tjura så fort det går honom emot. Mot Raonic dröjde det bara ett (1) game – kanadensaren bröt blankt – innan Murray började gorma och svära mot sin coach Amelie Mauresmo och de övriga i teamet på läktaren.

På banan är Murray respektlös mot sitt team och den ende som lyckats få fason på honom är Ivan

Lendl. ”Du ska inte ens titta upp mot mig under matcherna”, klargjorde Lendl redan från början.

Murray lydde och lyfte ett par klasser under deras tid tillsammans.

Han har två Grand Slam-titlar, har förlorat fyra finaler i Melbourne och åkt på torsk i tio av de elva senaste matcherna mot Djokovic som har 21-9 inbördes.

Bara om han underpresterar rejält går serben miste om sin elfte Grand Slam-titel och den sjätte i Australian Open.

Idag fick svensk tennis ett nytt hopp för framtiden

Att få spela Davis Cup är ett stort mål för "Dodi"  Foto: Bengt Helmersson

Efter fyra år i Sverige fick 18-årige Dragos ”Dodi” Madaras idag svenskt medborgarskap.

Han är född i Rumänien, spelar för Helsingsborgs TK och från och med nu också för Sverige.

Madaras ingår i samma team som damernas överlägsna Sverigeetta Johanna Larsson där managern Erik Ullsten sedan ett antal år gör ett beundransvärt jobb för sina spelare. Utan ett förbund med ekonomiska muskler att göra stora sportsliga satsningar står talangernas främsta hopp just till privata satsningar.

”Dodi” är vänsterhänt, har sitt främsta vapen i forehand, är utrustad med en härlig vinnarskalle och en tuff inställning som många av de andra svenska talangerna kan lära sig mycket av.

2015 fick tennis-Sverige i stort upp ögonen för Madaras som efter seger mot bland andra Davis Cup-spelaren Markus Eriksson slog sig fram till final i Future-turneringen i Båstad. ”Dodi” tog i finalen första set mot Mikael Ymer som vände fram till karriärens första Futuretitel.

Jag tror och hoppas att ”Dodi” har känt sig välkommen i svensk tennis enda sedan dagen han klev in där. Nu är han med där fullt ut.

Grattis, ”Dodi”!

Grattis, svensk tennis!

Ymer både ut och in i DC - Lindstedt tillbaka i laget

Mikael Ymer tvingas skjuta på säsongspremiären

Båda har spelat Davis Cup men inte samtidigt.

Inte heller då Sverige i mars möter Ryssland borta får vi se båda bröderna Ymer i DC-kapten Fredrik Rosengrens trupp,

Visserligen är 19-årige Elias då tillbaka i laget men nu kan istället inte två år yngre Mikael vara med och slåss om en plats i laget.

Mikael gjorde succé i fjolårets kval mot Danmark då han med seger i den avgörande matchen räddade Sverige kvar i division I. Den gången lyste Elias med sin frånvaro på grund av skada.

När Elias nu kan göra comeback i laget var det som bäddat för att bröderna Ymer skulle spela DC ihop för första gången.

Men nu är istället Mikael satt ur spel.

På Svenska tennisförbundets hemsida avslöjar kommunikationschefen Johanna Jonsson att juniorvärldstrean på grund av en bäckenskada tvingas skjuta på sin säsongspremiär. Mikael hoppas kunna göra comeback i mars och säger till tennis.se:

– Vi lägger inomhussäsongen åt sidan. Jag kommer börja på grus när jag kommer tillbaka”.  Hela intervjun här.

Ryssland har fyra rutinerade spelare på topp-100 och två framtidsnamn i 19-årige och 198 centimeter långe Karen Khachanov (rankad 154 och kvalfinalist i årets Australian Open) och ett år yngre Andrej Rublev (177) som förra året kvalade in i US Open och som har tio segrar på ATP-touren.

Nio ryssar har bättre rankning än svenske tvåan Christian Lindell (240) men eftersom brasse-svensken är en utpräglad grusspecialist lär han inte bli aktuell för DC-matchen på hardcourt i Kazan.

14 ryssar ligger före Sverigetrean Markus Erksson (478)

Snart ihop igen i DC

Förra året gick Ryssland efter 4-1 mot Danmark och 3-2 mot Spanien till kval men 1-4 mot Italien satte stopp för återkomst till Elitdivisionen.

Självklart gäller Ryssland som stora favoriter mot Sverige där Fredrik Rosengren i alla fall kan mönstra bästa tänkbara dubbelpar. Dubbelspecialisten Robert Lindstedt tackade nej till fjolårets kval mot Danmark men berättar för Challenge att han spelar mot Ryssland. Med det har Sverige i Lindstedt/Johan Brunström (som inlett året med två Challenger-titlar) ett DC-par med med 7-0 i facit.

Roger Federer slapp i alla fall karriärens värsta överhalning

Klar för sin sjätte final i Australian Open

6-1, 6-2 på 54 minuter.

Novak Djokovic var på väg att framställa tidernas främste spelare som en dussinlirare.

Men sedan kunde Roger Federer se till att det blev i alla fall LITE match av semifinalen i Australian Open.

Den 28-årige serben svarade i två set för en i det närmaste felfri insats på Rod Laver Arena. Han spelade i så högt uppdrivet tempo och hade så bra längd att 34-årige Federer helt enkelt inte hängde med i svängarna.
Schweizaren försökte hålla sin position på baslinjen eller en bit in i banan men följden blev bara att han inte hann förbereda slagen utan radade upp missar.

I de två första seten var klasskillnaden så stor att applåderna Federer fick främst var av det där artiga och värmande slaget som hans motståndare möttes av under åren då Federer var som bäst och gjorde som han ville med konkurrenterna.

Att Federers serve inte fungerade gjorde att han inte ens i egen serve kunde hålla jämna steg med Djokovic. Efter två set hade Federer en förstaserveprocent på 54 och han vann bara fem av 19 poäng på sin andraserve.

I tredje blev Djokovic lite passiv vilket gav Federer tid och utrymme att skapa egna poäng.
Breaket fram till 4-2 utlöste ett ovationsartat jubel på arenan och likadant lät det då världstrean tog tredje set.

Men nej, han kunde ändå inte ruska om Djokovic – 6-1, 6-2, 3-6, 6-3 – som tagit hälften av sina tio Grand Slam-titlar just på Melbourne Park.

Ingen tror väl annat än att det blir en sjätte titel på söndag mot Andy Murray eller Milos Raonic.

Semifinal kan gynna Federer men världsettan är favorit

Historiens främste spelare utmanar överlägsne världsettan

Hjärtat säger Federer. Hjärnan säger Dokovic.

Så har jag känt under de senaste åren då de båda arga rivalerna mötts i bäst av fem set.

Inför torsdagens semifinal i Australian Open är känslan lite annorlunda.

Hjärtat klappar fortfarande för Roger Federer medan hjärnan inte är fullt lika övertygad som tidigare om att Novak Djokovic går segrande ur striden.

Det kan förstås vara ett rent önsketänkande man jag tror det gynnar 34-årige Federer att de ställs mot varandra ”redan” i semifinal. Därför stannar oddsen vid 55-45 i Djokovic favör.

Den schweiziske världstrean har avverkat sina fem första matcher på lite drygt nio timmar och är fortfarande fräsch i kroppen vilket är absolut nödvändigt för att rubba Djokovic.

Världsettan har segrat i deras tre senaste Grand Slam-möten och vid samtliga tillfällen har det handlat om final, US Open och Wimbledon förra året samt Wimbledon 2014 då Djokovic bröt ner Federer i skiljeset.

Senast schweizaren gick segrande från en Grand Slam-match mellan dem var Wimbledon 2012, då i just semifinal efter vilken Federer med finalsegern mot Andy Murray säkrade sin 17:e och senaste Grand Slam-titel.

Ska det bli en till? Kanske ännu fler?

Jag tror inte det och hoppas att jag har fel.

Novak Djokovic stod i en klass för sig förra säsongen och det finns inget som talar emot att det blir likadant i år. Det har gjorts en stor sak av att han inte alls stod att känna igen mot Gilles Simon och det gjorde han ju inte heller. Men trots 100 (!) oprovocerade missar besegrade han världens 15:e bäst rankade spelare. Hur många andra hade klarat det? Någon?

Dagen efter den matchen hoppade Djokovic över träningen och tog istället en långpromenad i Melbournes botaniska trädgård för att hitta lugn och harmoni.

I kvartsfinalen mot Kei Nishikori var han sitt rätta jag igen.

 Hete Milos Raonic inledde året med titel i Brisbane

Det står 22-22 i inbördes möten mellan Federer och Djokovic och med seger på tisdagen skulle den titelförsvarande världsettan ha plus på alla nio konkurrenter på topp-tio.

•Han har vunnit tio av de elva senaste matcherna mot Murray och har 21-9.

•19-4 mot Stanislas Wawrinka som med finalsegern i Franska mästerskapet var den ende som förra året betvingade Djokovic i Grand Slam.

•Efter seger i nio av deras tio senaste möten har Djokovic 24-23 mot Nadal.

•22-2 mot Tomas Berdych som i säsongsupptakten i Doha åkte på sin nionde raka förlust.

•6-2 mot Nishikori som tog en av segrarna i US Open-semifinal för två år sedan.

•16-5 och tio raka segrar mot David Ferrer.

•12-1 mot Richard Gasquet som tog sin enda seger 2007.

•14-6 mot Jo Wilfried Tsonga som vunnit bara en av deras 14 senaste matcher.

Jämfört med dessa siffror är det mycket imponerande att Federer vunnit fyra av de tio senaste matcherna mot Djokovic.

Att schweizarens samtliga segrar har kommit i matcher i bäst av tre set gör att de inte är mycket att luta sig mot inför torsdagsförmiddagens uppgörelse på Rod Laver Arena.

**

Fotnot: Nej, jag har absolut inget emot Djokovic (som vuxit i alla avseenden under de senaste åren) eller de andra semifinalisterna Murray och Milos Raonic men veteranen Federers elegans både på och utanför banan gör honom till något alldeles extra.

WTA slår dövörat till -- när de stora stjärnorna skriker