Nadal på väg mot sämsta grussäsongen sedan 2005

Bekymmersrynkorna blir allt fler hos Rafael Nadal

Motigheterna fortsätter för Rafael Nadal.

Sent på fredagskvällen tvingades spanjoren inkassera ytterligare en smärtsam förlust på grus.

Magnus Normans adept Stanislas Wawrinka vann överraskande kvartsfinalen i Masters-turneringen i Rom med 7-6, 6-2.

Wawrinka hade gått segrande från bara ett av deras tidigare 13 möten och inte tagit ett enda set på fem möten på grus.

I kväll firade han stora triumfer med framför allt sin stenhårda forehand och kyligt spel på de viktiga poängen. Den 30-årige världsnian räddade sju av Nadals nio breakbollar och utnyttjade själv fyra av sina sju genombrottsmöjligheter.
När en spelare skrällt vill man helst av allt framhålla alla hans eller hennes styrkor. Men jag tror att både Norman och Wawrinka förstår att eftersnacket till den här matchen främst handlar om Rafael Nadal som är en skugga av sitt bästa jag på favoritunderlaget.
Det märks att vårens med hans mått svaga grusresultat satt sig i huvudet på honom. Han hade dålig längd i returerna, brände öppna lägen på forehand , missade transportslag och blev alltför defensiv då han med 6-2-ledning i tiebreak skulle säkra första set i vilket han vid två tillfällen var i ledning med break.

Nu har Nadal endast drygt en vecka på sig att repa mod inför Franska mästerskapet där han är ute efter sin 10:e titel och där förlusten mot Robin Söderling 2009 är den enda som bryter av segerraden.

I början av året tog Nadal i ganska svag konkurrens sin 46:e grustitel. Men efter segern i Buenos Aires 250-turmering har det gått desto trögare:

•Monte Carlo: Semifinalförlust mot Novak Djokovic.

•Barcelona: Ut i åttondelsfinal mot Fabio Fognini.

•Madrid: Finalförlust mot Andy Murray.

•Rom: Kvartsfinalförlust mot Wawrinka.

Det är ett facit som naturligtvis merparten av topp-tio-spelarna skulle vara nöjda med men för Rafael Nadal handlar det om hans sämsta grusresultat inför Paris sedan det stora genombrottet 2005.

Nu kan han förstås reparera det mesta av skadan med en tionde titel på Roland Garros men frågan är

Wawrinka räddade fyra setbollar

om tiden räcker till för att få ordning på teknik, tajming och självförtroende.

Normalt gynnas han av femsetsmatcher då det handlar om grus men just nu klarar Nadal inte av att spela på hög nivå i bäst av tre set.

Dessutom har motståndarna tappat mycket av respekten för honom och är inte längre nöjda med att hålla åtminstone hyfsat jämna steg. Det psykologiska övertag Nadal haft på grus är borta.

**

Wawrinka möter landsmannen Roger Federer i semi och i den andra semin ställs Novak Djokovic mot David Ferrer.

Smart eller osportsligt? Avhoppet delar fansen

Nu får Andy Murray mer tid att ladda batterierna inför Franska mästerskapet

Var det det nödvändigt för Andy Murray att bryta veckans Masters-turnering i Rom?

Eller var det ett smart drag? Eller osportsligt?

Tyder avhoppet i själva verket på feghet?

Samtliga dessa åsikter finns  representerade i kommentatorsfältet på ATP:s hemsida sedan Jonas Björkmans adept valt att bryta årets tredje och sista Masters-turnering på grus där han i tredje omgången skulle ha mött belgaren David Goffin.

”Min kropp är extremt trött och utmattad nu då jag spelat tio matcher på tolv dagar”, förklarade Murray som fattade beslutet efter torsdagsförmiddagens uppvärmning.

Vad ska man då säga när en spelare hoppar av utan att vara skadad?

Ja, att tennisfansen har mycket att säga märks av de många kommentarerna på ATP:s hemsida.
Jag säger att det självklart är fel av en spelare att utan skada bryta en turnering. Men alla fall är ju olika och i detta fall finns det förmildrande omständigheter vilket gör mig kluven.

Det går ju att förstå att den 27-årige världstrean är sliten efter den senaste tidens spelschema och att han vill vila och bygga upp sig inför Franska mästerskapet som inleds 24 maj.

Men rimligen kände han av utmattningssymptomen redan inför turneringen i Rom där han spelat bara en match. Så visst hade det sett betydligt snyggare ut om Murray hoppat av innan turneringen drog igång, det hade ju också inneburit att en annan spelare skulle ha fått hans plats i det stjärnspäckade startfältet.

Med facit i hand kan man förstås säga att Murray inte borde ha anmält sig till tre turneringar i rad. Å andra sidan, då han gjorde det var det väl ingen som kunde föreställa sig att Murray i München skulle ta karriärens första grustitel för att i Madrid veckan därpå spela hem en av de tyngsta titlarna på underlaget som han tidigare inte haft några stora framgångar på.

På nätet spekuleras det i att Murray hoppat av på grund av att han inte vill riskera att få sitt nu starka självförtroende söndersmulat i en semifinal mot överlägsne världsettan Novak Djokovic.

Den teorin är i mina ögon långsökt och framförs förmodligen av personer som inte har så mycket till övers för skotten.

Man ska i sammanhanget också komma ihåg att han hade två alternativ att klara sig undan den nu starka kritikstormen. Om Murray istället för att vara ärlig sagt att han tvingas hoppa av på grund av ryggont eller annan skada skulle ingen ha reagerat negativt. Han kunde också ha tankat mot Goffin på ett sätt som gett åskådarna och tv-tittarna intrycket att Murray var naturligt orkeslös efter den senaste tidens många matcher.

Så nej, jag delar inte den starka upprördhet som många andra känner men tycker samtidigt att Andy Murray skulle ha hoppat av i tid.

De rika organisationerna bör sträcka ut en hjälpande hand

Att spela ITF-turneringar är ett dyrbart måste för unga talanger  

Sammanlagt 37 svenskar är med i

veckans två ITF-turneringar i Båstad. Flertalet av spelarna drömmer säkert om att en dag försörja sig som tennisproffs.

En del har talangen som krävs.

Men frågan är om någon av dem har råd att förverkliga drömmen.

Mitt förslag: Påverka de tre stora organisationerna ITF, ATP och WTA att avsätta en liten del av sina intäkter för att förbättra förutsättningarna för majoriteten proffs.

Den studie som Internationella tennisförbundet (ITF) inledde för fyra år sedan ger vid handen att en säsong kostar runt 400 000 kronor för genomsnittsspelaren på ITF-nivå och då är ändå inte eventuell kostnad för coach inräknad.

400 000 kronor alltså. Det är ungefär 50 000 kronor mer än vad 25-årige Milos Sekulic spelat in under hela sin karriär.  Före skatt. Milos har varit uppe i en final i dessa sammanhang och tog i dag sin 82:a seger på Futurenivå.

Veckans turneringar har vardera 82 500 kronor i prispengar. Herrsegraren får 12 000 kronor, damsegraren en tusenlapp till. Och då talar vi om inkomst före skatt.

Tydligare än så går det väl inte att beskriva hemmaturneringarnas stora betydelse. Där räddas plötsligt ett antal tusenlappar som annars gått till flygbiljetter och den som har förmånen att kunna hysa in sig hos vänner sparar ytterligare några tusenlappar på boendet.

Att spela denna typ av turneringar utomlands är en ekonomisk förlustaffär – även för segraren.

Ändå är det i stort sett ett måste att vara med. Systrarna Williams och ytterligare några spelare är undantagen som bekräftar regeln att den långa vandringen till WTA- eller ATP-touren börjar med de första inspelade rankningspoängen på ITF-touren.

Som Challenge kunde berätta i förra veckan har ITF beslutat att höja prispengarna nästa år. Det är både bra och på tiden. I denna typ av småturneringar har prispengarna nämligen inte ökat med mer än 17.6 procent – på 30 (!) år.

Milos Sekulic sliter vidare på Future-nivå

Ännu bättre hade det förstås varit om ITF inte bara beslutat om en ännu större höjning utan också tagit på sig kostnaden.

Det hade gett fler spelare ekonomisk möjlighet att fortsätta satsa och samtidigt eliminerat risken att turneringar läggs ner på grund av att nationella arrangörer inte anser sig ha råd att fortsätta med dem.

ITF:s basar över de fyra Grand Slam-turneringarna vilka årligen drar in vad som för andra förbund är rena fantasisummor. Intäkterna kommer i stort sett enbart de fyra arrangörsländerna tillgodo. Här finns det ett stort utrymme att dela med sig vilket det i mina ögon ska vara självklart att göra.

Det borde även ATP och WTA göra. På den nivån ser vi bara gräddan av all världens tennisproffs men också dessa har en bakgrund i den stora grå massan. Om Grand Slam-turneringarna, ATP och WTA kunde enas om att varje år avsätta x antal miljon dollar till ITF-turneringarna skulle sporten på ett betydligt bättre sätt än nu ta hand om talangerna som finns. Det skulle vara att ta ett ansvar för återväxten och ge en bättre och starkare produkt vilket i slutänden gynnar alla inblandade parter.

För vem ska producera blivande stjärnor till Grand Slam-turneringarna och till ATP- och WTA-touren om det inte görs i de runt 80 länder som nu arrangerar ITF-turneringar?

Även om det kanske inte går att få med alla på tåget skulle det vara välkommet om en majoritet av dessa länder går ihop och gemensamt kräver att Grand Slam-turneringarna, ATP och WTA förbättrar arbetsvillkoren för de sämst ställda. I värsta fall får vi svaret att de rika inte har minsta intresse av att dela med sig.

Eftersom snittåldern för spelare som slår sig in på topp-100 ökat markant (runt 23 år nu) ställs det högre krav på ekonomisk uthållighet.

Familjer säljer hus och sparar in på allt i övrigt för att ge sonen eller dottern en chans att förverkliga sin dröm. Och då pratar vi ändå om familjer som har ett hus att sälja och/eller möjlighet att spara in på annat.

De andra då?

Nej, där är loppet kört innan det ens hunnit börja på allvar.

Nja, kanske ändå inte för alla.

Med jämna mellanrum dyker det ju upp löften som genom stora framgångar på juniornivå får sponsorer, stipendier, bra förbundsstöd och annan ekonomisk uppbackning som gör att det hela i alla fall går runt utan att familjen behöver försaka så mycket.

Den möjligheten är sannolikt en av flera bidragande orsaker till varför så många ungdomar tidigt väljer bort andra sporter för att specialisera sig på tennis. Det ger ytterst sällan resultat på längre sikt. Istället medverkar den tidiga specialiseringen till att många juniorer – främst på flicksidan – lägger av då de är 15-16 år.

Rickard Rakell gick inte i pappas fotspår

Till sist några mycket tankeväckande ord från tennistränaren Roland Rakell. Hans son Rickard är NHL-proffs och gör succé i Anaheim Ducks som är klart för semifinal i Stanley Cup. Stora idrottstalanger kan ju lyckas i vilken idrott som helst och nyligen sa jag till Roland att det var synd för svensk tennis att grabben hans valde hockey.

Rolands svar:  "Rickard höll på med tennis och friidrott tills han var 10 år, handboll och innebandy tills han var 12 år och fotboll tills han var 13 år. Sen var det hockey för hela slanten", säger Roland som själv var ett stort tennislöfte och som junior rankades fyra i Sverige.
Han har anledning att vara tacksam för sonens vägval:
 ”Tyvärr är verkligheten den att jag skulle aldrig haft råd med en tennissatsning för honom. I hockey är det dyrt upp till 16 års ålder och sedan är det gratis om ditt barn är duktigt. I tennis är det dyrt upp till du är 16, därefter blir det bara dyrare och dyrare för varje år fram tills du förhoppningsvis har etablerat dig vid 22-25 års ålder”. 

Bra start på hemmaplan

Fred Simonsson tar hjälp av en mental coach

Två av årets tre första svenska ITF-turneringar har bjudit på hemmafinalister – överraskande sådana dessutom.

I Karlskrona gick Fred Simonsson fram till sin första final i dessa sammanhang och i Båstad nådde 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson karriärens största framgång.

Där bara två exempel hur betydelsefullt det är med små internationella hemmaturneringar för unga svenska talanger.

Det ska bli intressant att se om Kajsa redan nu kan leva upp till de lite högre förväntningar som börjar ställas på henne eller om framgången följs av en reaktion i den här veckans ITF-turnering som också spelas i Båstad.

Sett till resultatet fick Fred Simonsson en reaktion efter finalen i Karlskrona. Han föll ju i första omgången i förra veckans Båstad-turnering. Men rapporterna därifrån berättar att Fred i första set spelade på en högre nivå än någon annan svensk gjort under de senaste åren.

Förra hösten var Simonsson inställd på att åka över till USA för att spela collegetennis men poängen på högskoleprovet räckte inte till.

– Då bestämde jag mig för att ge tennisen en chans till på proffsnivå. Just nu känns det ganska bra, säger 20-åringen som spelar för KLTK men har sin bas på Good to Great där han har hjälp av erfarne coachen Peter Carlsson.

Hur ser du på din framtid inom tennisen? 

– Jag sätter så lite press som möjligt på mig. Det är då jag spelar som bäst och därför sätter jag inte upp några rankningsmål, säger Fred som anlitat professionell hjälp för att bättra lära sig hantera den mentala pressen.

– Det är riktigt bra. Bland annat har jag med mig på banan en lapp där det står vad jag ska tänka på.

Och vad är det?

– Att jag ska ha tålamod, att använda handduken om jag behöver samla mig och så lite speltekniska saker, ja, det är väl det.

Murrays tyngsta grustitel bär coachen Björkmans signum

Grus-Kung åtminstone för en dag genom titeln i Madrids Masters-turnering

För en vecka sedan hade Andy Murray inte tagit en enda grustitel.

Nu har han två.

På söndagskvällen följde den 27-årige skotten upp segern i München genom att överglänsa gruskungen Rafael Nadal i Madrid-finalen.

Triumfen är en stor seger även för Murrays nye coach Jonas Björkman. Visst, det kan låta som ett blågult sätt att se på saken men jag är övertygad om att även utländska betraktare stämmer in i påståendet att segern bar Björkmans signum.

Under deras bara ett par veckor långa samarbete har Björkman fått världstrean att tänka i nya och betydligt offensivare banor än tidigare. Vi har sett det i samtliga hans matcher i säsongens andra Masters-turnering på grus och alla tydligast var det i finalen mot Nadal som vunnit deras sex tidigare möten på grus och det med en setskillnad på 14-2.

I kväll vann Murray med 6-3, 6-2.

Han brukar hamna i trygghetszonen ett par meter bakom baslinjen men klev nu in i banan och satte därmed press på spanjoren. Ett snabbt servegenombrott stärkte skottens mod att hålla fast vid den för honom ovana taktiken. Ännu mer växte självförtroendet då han var stabilare från bakplan än Nadal.

Glad och nöjd med adepten

Tidigare i veckan berättade Jonas Björkman om de tre punkter som står högst på listan för att utveckla Murrays spel.
”Mer aggressivitet i returtagningen var en punkt”. I finalen returnerade Murray långt mer aggressivt än normalt. Han utnyttjade hälften av sina sex breakbollar och såg till att Nadal på sin andraserve inte vann mer än 46 procent av poängen.

”Ökad hastighet och större djup i andraserven” var en annan punkt. Andraserven har alltid varit skottens akilleshäl. I kväll vann han 80 procent av poängen (var ett tag uppe på 89 procent) på sin andraserve.

På den tredje punkten – ”han ska söka sig fram lite oftare. Få en bättre position vid nät och finslipa volleytekniken” - lyckades Murray faktiskt inget vidare. Han var framme vid nät bara fem gånger och vann två av poängen.

Nu hade han visserligen ändå matchen i sin hand men jag håller till hundra med C Mores kunnige kommentator Jonas Berg – bäst i Sverige - som tycker att Murray borde ha utnyttjat långt fler lägen att komma fram på nät.

Men att han ibland var lite avvaktande drar förstås inte ner helhetsbetyget.

Efter att ha sett Murray i dag är det svårt att tro att han fram till denna vecka besegrat bara en topptiospelare – Nikolaj Davydenko i Monte Carlo för sex år sedan – på grus.

I Madrid blev det två topp-tio-skalper: femman Kei Nishikori i semi och fyran Nadal i final.

"Är det kanske något fel med racket"?

Men då gruskungen från Mallorca på måndagen kollar in den nya rankningen har han rasat till sjunde plats – hans sämsta placering på 10 år.

Utan att förta något av Murrays seger blev finalen ytterligare ett i raden av exempel på att Rafael Nadal även på favoritunderlaget är långt från sitt bästa jag. Må vara att han långa stunder gjordes dålig av Murrays storspel men även då han fick tid på sig var spanjoren ofta otajmad på både backhand och forehand. Han bjöd på en hel del gratispoäng varav två kom på de avslutande poängen.

När överlägsne världsettan Novak Djokovic lämnade återbud till Madrid öppnades möjligheten för Nadal att reparera sitt sargade självförtroende.

Han var på väg att göra det men är efter finalinsatsen förmodligen precis lika orolig som inför turneringen. Närmast väntar i Rom säsongens tredje och sista Masters-turnering på grus och det blir Nadals sista chans att hitta sig själv inför Paris.

Kanske blir det istället Andy Murray - 9-0 i grusmatcher i år – som seglar upp som främste utmanare till Djokovic i Franska mästerskapet som nu är bara några veckor bort.

Wallén: "Vårt mål är att öka antalet hemmaturneringar"

Wallén tänker synas och höras i idrottsdebatterna

Svenska tennisförbundets nye ordförande Thomas Wallén välkomnar beslutet att höja prispotterna i ITF-turneringar.
– Alla sätt som ökar våra möjligheter att behålla talangerna är bra, säger Wallén till Challenge.

Sedan Wallén för två veckor sedan valdes till ordförande på årsmötet i Uppsala har han ägnat i stort sett all vaken tid till att fördjupa sig i svensk tennis breda verksamhet.

Tidigare i veckan följde han under en dag två av Sveriges sammanlagt elva ITF-turneringar. Veckans båda turneringar – en herr och en dam – har båda 10 000 dollar i prispengar och avgörs i Båstad.

 – Hemmaturneringarna är väldigt viktiga för våra spelare. Det kostar dem inte tillnärmelsevis lika mycket som att tävla utomlands och många av dem tar sina första rankningspoäng just på hemmaplan. Att förbundet ökat antalet svenska tävlingar på den här nivån är mycket betydelsefullt, säger Wallén.

Även om antalet ITF-turneringar ökat i Sverige under de senaste åren ligger vi fortfarande långt efter många andra länder. Till exempel spelas det i Spanien 15 ITF-turneringar för herrar – under årets fem första månader.

_  Vårt självklara mål är att öka antalet ävlingar ytterligare men vi måste se till på vilken nivå behovet är som störst och det arbetet har vi startat i dagarna. Vilken storlek av turneringar passar Sverige bäst i dag och under de närmaste tre, fyra åren? Det handlar om att skapa turneringar som ger svenska spelare bästa tänkbara möjlighet att ta sig upp, säger Wallén.

– Nästa steg blir att sondera terrängen för några Challengers. Med sådana kommer vi ju att ha hela kedjan av internationella turneringar från ITF och upp till ATP och WTA.

Som Challenge kunde berätta i går har Internationella tennisförbundet (ITF) beslutat att från 2016 öka prispengarna i några kategorier turneringar medan höjningen i andra kategorier sker först 2017. Ytterligare höjningar planeras till 2018.

För svensk del berörs nästa år herrarnas två 15 000 dollar-turneringar som blir 25 000-dollar-turneringar. Det finns dock en ITF-regel som säger att ett land ska ha en circuit på två eller tre veckor med minst 30 000 dollar i total prispott vilket innebär att Sverige inte påverkas av höjningen om man ersätter de två 15 000 dollar-turneringarna med tre 10 000 dollar-turneringar.

Hur kommer ni att göra?

–  ITF meddelade sin höjning i torsdags och vi har ännu inte hunnit ta ställning utan måste se över vilka för- och nackdelar som finns med de två alternativ vi har, säger Wallén.

Kajsa Rinaldo Persson finalföll

Sedan han tog över ordförandeklubban efter Stefan Dahlbo har den 61-årige – fyller i dag – göteborgaren inlett en Sverigeresa för att komma riktigt nära verksamheten runt om i tennis-Sverige.

– Förutsättningarna och problemen skiljer sig ju markant från varandra beroende på var verksamheten bedrivs. Men entusiasmen och viljan förenar och det betyder mer än något annat, säger Wallén som tänker vara en närvarande ordförande som syns och hörs även i den allmänpolitiska debatten.

 –  Inte för sakens egen skull utan därför att jag tror det är viktigt att tennisen har en röst där. Vi är en av Sveriges mest framgångsrika idrotter genom tiderna och även om vi inte har en stark topp just nu finns det ett genuint tennisintresse. Det ger oss möjligheter att nå ut med budskapet om att vi gör mycket bra även om det ännu inte återspeglas i resultatbörsen.
**
Efter att ha tagit första set var 17-åriga framtidshoppet Kajsa Rinaldo Persson utan chans då hon i dag spelade sin första ITF-final. Det skedde i Båstad där det även nästa veckas spelas två ITF-turneringar.

Höjda prispotter ger fler möjlighet att fortsätta

17-åriga Kajsa Rinaldo Persson från Växjö TS börjar låta höra tala om sig

Internationella tennisförbundet (ITF) höjer prispengarna - äntligen!

Nu kommer fler talanger ges möjlighet att fortsätta sin satsning.

Problemet med spelare som måste sluta på grund av att ekonomin inte går ihop har funnits i alla år och har ökat i samma takt som avståndet blivit längre mellan ITF-touren och ATP-/WTA-touren.

Det tar längre tid än tidigare att slå sig in på ATP- eller WTA-touren vilket innebär ökade krav på ekonomisk uthållighet.

Detta har varit känt i ett antal år och kravet/önskan om en höjning av prispotterna har funnits länge.

För tre år sedan fick Kris Dent i uppdrag av ITF att göra en översyn av de ekonomiska villkoren i sporten.

Här några exempel på vad som kom fram i den första studien:

•En spelare på ATP-nivå måste vara rankad bland de 340 främsta för att gå jämnt upp.

•En spelare på WTA-nivå måste ligga bland de 250 bästa för att ekonomin ska gå ihop.

•På ATP-touren var det en procent av spelarna på topp-50 som tog hem 60 procent av den totala prispotten.

•På WTA-touren gick 52 procent av den totala prispotten till topp-25.

•2014 spelades 1 231 ITF-turneringar i sammanlagt 80 länder,  med totalt närmare 13 500 spelare och en prispott på 18 miljoner dollar.

Med några få undantag har vägen för dagens toppspelare gått via ITF-touren.

”Det är där nästa generation superstjärnor skapas. Hur botten av pyramiden ser ut är avgörande för hur stark toppen blir”, sa Kris Dent i en intervju under sitt arbete som nu alltså utmynnat i beslut om större prispotter Läs hur höjningen ser ut

ITF meddelar beslutet på sin hemsida

Det handlar som synes inte om några dramatiska höjningar. ITF har ju att ta hänsyn även till de arrangerande nationella förbundens ekonomi och en alltför stor höjning skulle betyda ökad risk att några förbund väljer att lägga ner turneringar.

Sverige har i dag sex ITF-turneringar på flicksidan: två av dem har 25 000 dollar i prispengar och de övriga fyra tävlingarna har 10 000 dollar. Ingen av dem berörs under 2016 av höjningen.

På pojksidan finns fem ITF-turneringar, tre med 10 000 dollar i prispengar och två med 15 000 dollar. Enligt ITF:s tabell ska 15 000 dollars-turneringarna nästa år ha 25 000-dollar-status.

Det innebär dock inte att Sverige måste uppgradera dessa två turneringar.

– Reglerna säger att man under två eller tre veckor ska ha en circuit på minst 30 000 dollar. Det innebär att vi har möjlighet att låta tre 10 000-dollar-turneringar ersätta de två som nu har 15 000 dollar, så har vi ju också haft det tidigare, säger Henrik Odervall som är tävlingsansvarig på Svenska tennisförbundet.
**

Årets första ITF-turnering på svensk mark avgjordes förra veckan i Karlskrona där Fred Simonsson med sin finalplats blev det stora utropstecknet bland hemmaspelarna. Denna vecka – liksom nästa - spelar både pojkarna och flickorna i Båstad och 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson är det stora glädjeämnet så här långt. Den 727-rankade småländskan är framme i sin första final i dessa sammanhang.