Här i alla fall en tradition som brutits i Wimbledon

Wimbledon håller hårt på sina traditioner.

Men allt är sig inte likt.

Den sportsliga publik som fanns tidigare är borta – åtminstone då hemmaidolerna spelar.

Att Andy Murray, Heather Watson och de andra britterna har ett mycket röststarkt stöd är i sig inte anmärkningsvärt. Det är däremot jublet då hemmaspelarnas motståndare slår dubbelfel eller svarar för grova missar.

Vi såg ett antal exempel på det – främst i första set - då Murray idag besegrade kroatiske kanonservaren Ivo Karlovic men det var ändå ingenting mot den skock enögda fanatiker som häromdagen jublade när Serena Williams drabbades av mental kramp mot Watson. Ju grövre missar från Williams desto större jubel från åskådarna.

Sådant uppförande brukar vi vara förskonade ifrån inte bara i Wimbledon utan i tennis överhuvudtaget. Sedan finns det förstås alltid undantag som bekräftar regeln. Davis Cup och Fed Cup är sådana men så handlar det där också om landskamper. London-OS 2012 är ett annat undantag. Roger Federer blev i finalen mot Murray överrumplad av den då ovanliga inramningen runt Wimbledons centercourt och kanske var det just där och då den brittiska publikens beteende förändrades.

Jag är absolut inte någon stockonservativ tennissnobb som menar att det ska vara knäpptyst under bollduellerna eller att åskådarnas reaktioner ska inskränka sig till artiga applåder.

Men att hoppa upp ur stolen, sträcka armarna i luften och jubla när en spelare gjort dubbelfel är något helt annat.

Det är osnyggt och osportsligt.

Jo, jag vet att det går till på motsvarande sätt i fotboll, hockey, handboll, basket och en rad andra idrotter. Publiken jublar inte bara när motståndarlagets straffskytt missar utan buar och busvisslar också då straffskytten gör sig redo.

Det är så det fungerar i dessa idrotter.

Men i tennis råder andra oskrivna regler. Och ska nu tennis ta efter andra idrotter är det väl lika bra att ta steget fullt ut. Varför inte bua eller busvissla när en spelare ska serva? Eller varför inte mitt under bollduellen då spelaren har ett upplagt smashläge?

Kanske är det läge också för golf att haka på trenden. Tänk er Henrik Stenson i omspel mot en hemmafavorit i US Open. Sänker svensken sin tremeterspuff vinner han. Runt omkring står skränande och busvisslande åskådare som gör allt för att störa honom.

En önskvärd utveckling?

Inte i mina ögon. Alla idrotter har sina traditioner och sina oskrivna regler och det ger dem dess särprägel och charm.

Williams mentala k(r)amp är plågsam för fler än henne

Överlägsen världsetta - med sviktande nerver

Plötsligt och utan förvarning låser det sig för henne. Fotarbetet är som bortblåst och med det

försvinner tajmingen i slagen. Frustrationen övergår i panik. Den syns i blicken och på kroppsspråket. Varken hennes kropp eller knopp fungerar.

På bara några minuter har den suveräna och överlägsna världsettan Serena Williams förvandlats till ett nervknippe.

Vad är det egentligen som händer med henne?

Jag tror helt enkelt att Serena Williams är rädd för att förlora och att den rädslan vuxit sig större än hennes motivation att vinna. Det är en lekmans teori och självklart kan en idrottspsykolog med sin kunskap bättre förklara vad som händer när en idrottare drabbas av mental kramp.

För att just det är vad Serena Williams fått vid åtskillga tillfällen under de senaste åren råder det i alla fall ingen tvekan om.

Det är då rent plågsamt att se den 33-åriga amerikanskan spela. Hon radar upp oprovocerade missar, missbedömer bollar och rör sig som om hon går på tunn is och är livrädd för att falla igenom. Under dessa perioder skriker hon så högt efter vunna poäng att man kan förledas tro att hon just tagit titeln.

Om en spelare rankad runt 50 under en match plötsligt skulle sänka sin spelnivå lika mycket som Williams ibland gör skulle den spelaren framstå som en korplirare vilken hamnat i helt fel turnering.

Men eftersom Williams är så överlägsen konkurrenterna klarar hon oftast sig vidare tack vare en tillräckligt hög lägstanivå och en stark serve. Självklart får hon ibland hjälp av att motståndaren med en jätteskräll inom räckhåll inte riktigt pallar trycket.

Tidigare har Williams främst darrat då hon ska knyta ihop en match men i Wimbledons tredje omgång skedde det redan i början på andra set. I första hade hon spelat ut 59-rankade brittiska ettan Heather Watson. Sedan hände något. Visst, Watson spelade upp sig då en del av respekten för världsettan försvann men största förklaringen till scenförvandlingen var ändå att Williams tappade det mesta som går att tappa.

Watson servade vid 5-4 i skiljeset där hon också hade serven vid 3-0.

Tid att försöka samla tankarna

Att Williams då höjde sig åtminstone en aning överraskade inte eftersom vi sett det tidigare då hon hamnat i underläge. Väl ikapp och förbi låste det sig igen för henne.

Men hon krånglade sig i alla fall vidare och drömmen om en 21:a Grand Slam-titel, en sjätte Wimbledon-titel och en Grand Slam lever. Nu behöver hon vinna ”bara” fyra matcher till i Wimbledon och sju i höstens US Open för att bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att segra i samtliga fyra Grand Slam-turneringar under en säsong.

Det kan förstås ta slut redan i måndagens åttondelsfinal i Wimbledon. Där möter hon sin dröm- och mardrömsmotståndare: två år äldre syrran Venus som vann deras senaste möte men ligger under med 14-11 totalt.

Säkert lär det bli snack om uppgjord match om Serena vinner. Sådana spekulationer har det nämligen varit runt ett antal av deras matcher och det har sagt att det är deras pappa Richard som bestämmer vem av döttrarna som vid just det tillfället har mest att vinna på en seger.

Jag har inte en aning om någon av deras matcher varit uppgjord och spekulerar inte kring det heller nu.

Nu behöver Nadal matcher - och snart börjar Båstad...

Ytterligare en snabb sorti för Nadal i Wimbledon

Rafael Nadal är utslagen ur Wimbledon.

Nu behöver den 29-årige spanjoren matchträning för att hitta formen till den amerikanska hardcourtsäsongen som avslutas med US Open, årets fjärde och sista Grand Slam-turnering.

Om bara några veckor spelas SkiStar Swedish Open i Båstad...

Nej, jag drar inga förhastade slutsatser av den forne världsettans tidiga sorti i Wimbledon men konstaterar att den i alla fall kan ha skapat en öppning för att få Nadal till den svenska tennismetropolen för första gången på tio år.

Även om Nadal i år inte varit övertygande ens på sitt favoritunderlag är det ändå just på gruset som han har störst förutsättningar att hitta tillbaka till sitt spel och med det ta de segrar som är nödvändiga för hans just nu mycket sargade självförtroende.

Nej, du drömmer inte, Brown

För bara någon minut sedan föll han mot 102-rankade tyske kvalspelaren Dustin Brown (7-5, 3-6, 6-4, 6-4) i Wimbledons andra omgång och det var ingen jätteskräll. 

Brown besegrade förra året Nadal på gräs i ATP-turneringen i Halle och den nu 10-rankade mallorcanen har inte haft någon lycka med sig i Wimbledon sedan 2011. Detta var tredje gången sedan dess som han inte överlever andra omgången.

Nu behöver han alltså matcher.

Självklart håller turneringsledningen i Båstad dörren öppen för spanjoren som fick ett wild card till SkiStar Swedish Open 2003 då han som 17-åring gick fram till sin första kvartsfinal på ATP-touren. Nadal kom tillbaka året därpå och nådde åter kvartsfinal. 2005 fick Båstad-publiken ta emot stjärnan Rafael Nadal som under våren hade tagit sin första Grand Slam-titel i Franska mästerskapet och som i Båstad spelade hem en av de elva titlar han tog under sitt stora genombrottsår.
**
Noterbart. Dustin Brown är anmäld till Båstad-turneringen. Men det krävs 14 återbud för att han ska vara direktkvalificerad.

En spelare är självskriven som wild card i Båstad

Att Christian Lindell står över all diskussion när de två återstående friplatserna till SkiStar Swedish Open ska delas ut är solklart – eller hur?

Den 23-årige brassesvensken är med sin 185:e plats klar Sverigetvåa, var tidigare i år i final i en Challenger i Sao Paolo, är en utpräglad grusspecialist, kvalade in i Franska mästerskapet och tog i Båstad förra året sin första seger på ATP-touren.

Men vem mer än Lindell och sedan tidigare klare Elias Ymer som ska få wild card är en betydligt svårare fråga.

Det finns en drös av hemmaspelare att välja på: Markus Eriksson, Isak Arvidsson, Patrik Rosenholm, Fred Simonsson, Christoffer Sohlberg, Jonathan Mridha, Daniel Windahl, Christian Samuelsson och ytterligare några namn.

Alla har ett gemensamt: ATP-kostymen är flera nummer för stor dem och de fyller ännu inte ut Challenger-storleken.

Med det inte sagt att ett wild card till någon av dessa spelare skulle vara bortkastat. Vi vet att flera av de utländska spelarna har annat än bara ATP-turneringen för ögonen då de kommer till Båstad. Lockelserna runt banan är många och kan bana väg för en jätteskräll av den hemmaspelare som får den tredje friplatsen.

Lika säker som jag är i åsikten att Susanne Celik och Sofia Arvidsson ska ha wild card till Collector Swedish Open, lika osäker är jag på vem av svenskarna bakom Ymer och Lindell som mest förtjänar en friplats.

Om Mikael Ymer inte spelat EM under Båstadveckan skulle också han ha varit med i diskussionen. Mikael är visserligen längre bort från ATP-touren än många av de ovan nämnda men 16 år gammal är Elias yngre bror svensk tennis mest spännande framtidsnamn på killsidan.

Det är några veckor kvar till herrveckan i Båstad och under tiden fram till dess höjer sig eventuellt någon spelare klart över de övriga. Om inte? Varför inte en miniturnering på lägret inför SkiStar Swedish Open och med ett wild card i förstapris?

Nu behöver det förstås inte nödvändigtvis vara en svensk som får wild card men det är ändå önskvärt. Ska hemmahoppen konkurreras ut ska det vara av ett redan etablerat affischnamn eller en ung spelare med till synes utstakad väg till toppen och som i avtalet förbinder sig att spela i Båstad åtminstone en gång när han fungerar som publikdragare. Men det finns inte så många sådana. 18-årige tysken Alexander Zverev är redan anmäld till Båstad och jämngamle kroaten Borna Coric  (rankad 40) spelar den veckan på hemmaplan i Umag.

17-årige ryssen Andrej Rublev kanske. Han har redan vunnit sju matcher på ATP-touren.

Elias Ymers insats ska ses mot hans förutsättningar

Det tog stopp direkt i Wimbledon för Ymer

Wimbledondebut.

Orutin på gräs överhuvudtaget.

En kanonservande motståndare.

Tillsammans gav dessa tre faktorer 19-årige Elias Ymer mycket dåliga förutsättningar i mötet med Ivo Karlovic.

Just därför tycker jag att Sverigeettan – trots förlusten – gjorde en klart godkänd insats i sitt första framträdande i vad många anser vara den finaste och mest prestigefyllda Grand Slam-turneringen.

Allra mest imponerade:

•Elias sätt att hantera debuten. Mer rutinerade spelare har anfäktats av nervproblem i sin Wimbledondebut men det är som om Elias trivs med tuffa uppgifter och växer med dem. Han är en matchspelare i ordets rätta bemärkelse och jag tror att vi många gånger framöver får se Elias Ymer loj och föga imponerande på träningarna inför en turnering för att sedan lyfta då allvaret börjar.

•Den positiva attityden. Under åren har vi sett många spelare muttra ilsket och/eller slå ut med i armarna i uppgivna gester då de knallar mellan serverutorna i Karlovics servegame. Trots den 211 centimeter långe kroatens 42 ess höll svensken modet uppe och peppade sig själv mellan poängen. Mycket starkt av en spelare som är i åldern då många får gamnacke när det tar emot och när det inte heller ges en möjlighet att spela sig in i poängen.

Elias har ringa erfarenhet av grästennis på proffstouren. Han föll häromveckan mot Dudi Sela i en Challenger och vann förra veckan sina tre kvalmatcher i Wimbledon mot beskedligt motstånd.

Mötet med Karlovic – som vann med 6-7, 6-2, 6-4, 7-6 - fungerade däremot som värdemätare och underströk vad vi sett tidigare: att Elias måste förbättra sin andraserve.

Åter ska vi påminna oss om att killen är bara 19 år och har gott om både tid och utrymme för

183 centimeter vs 211 centimeter

utveckling.
Att han i år kvalat in i tre Grand Slam-turneringar på lika många olika underlag – hardcourt, grus och gräs – vittnar om allroundkunnighet men min känsla är i alla fall att han kommer att nå sina bästa resultat på grus.

Vad hade hänt i dag om Elias utnyttjat den enda breakboll han hade? Det kan vi förstås bara spekulera i men klart är i alla fall att han i det läget- 2-2 i andra set - hade möjlighet att sätta rejäl press på sin 25-rankade motståndare. Karlovic räddade breakbollen med – just, det, ett ess.

Det låg liksom i luften att orutinerade Ymer skulle tappa sitt efterföljande servegame och när det skedde förändrades matchbilden.

Ursvagt lag-SM ger ingen bra (tv)-bild av svensk tennis

Vadå Wimbledon!? Det spelas ju faktiskt ett SM i tennis den här veckan.

Har du missat det? Ingen skada skedd.

Lag-SM i Sundsvall kan möjligen gå till historien som ett av tidernas sämsta SM och det är ju ingenting man vill komma ihåg.

Titta här:

Ingen av de 19 bästa svenska herrarna är med. Bäste spelare på plats i Sundsvall är rankad 1 785.

Ingen av de åtta bästa svenska damernas ställer upp. Bästa spelare är rankad 648.

Är det verkligen värdigt ett Svenskt Mästerskap?

Jag tycker inte det och tror definitivt inte att svensk tennis drar någon som helst nytta av att vara med bland de 38 idrotter som finns med under SM-veckan  – kanske snarare tvärtom.

Grundtanken att höja seriens status och öka intresset för den är naturligtvis bra. SVT sänder från SM-veckan och här finns alla möjligheter att nå ut på ett sätt som svensk klubbtennis annars inte är i närheten av.

Men när den möjligheten dyker upp gäller det också att ta tillvara på tillfället.

Den eller de som fixade in tennis på SM-veckan borde också ha tagit ansvar för att svensk tennis visat upp sig från en starkare sida än vad som är fallet i Sundsvall.
Växjö TS mångårige ordförande Åke Magnusson sätter fingret på problemet i sin blogg"En bra möjlighet med förhinder" 

**

Första dagens spel i Wimbledon bjöd inte på några stora sensationer.

**

19-årige Elias Ymer gör på tisdagen – start 12.30 – Wimbledondebut mot 17 år äldre kroatiske kanonserven Ivo Karlovic.

**

Förutom Elias finns ytterligare fyra tonåringar med i det 128 man starka startfältet. Eller rättare sagt, det fanns ytterligare fyra. Efter första dagens spel är nämligen sydkoreanen Hyeon Chong och australiern Thanasi Kokkinakis utslagna. Däremot gick den yngste i kvintetten vidare. Alexander Zverev – 18 år och 83 dagar – besegrade Teymuraz Gahashvili med 9-7 i skiljeset efter att ha brutit blankt i sista gamet. Thomas Johanssons 18-årige adept Borna Coric går liksom Ymer in i turneringen på tisdagen.

**

Tidigare världsettan Lleyton Hewitt fick wild card till sitt 17:e och sista Wimbledon som fick ett oväntat tidigt slut för honom. Efter segrar i deras fem tidigare möten föll den 34-årige australiern i en fyra timmar lång rysare mot ett år yngre Jarkko Nieminen. I nästa omgång lär även den sympatiske finländarens sista Wimbledon vara över, nu väntar nämligen världsettan Novak Djokovic. Hewitt avslutar sin karriär efter nästa års Australian Open och Nieminen väljer också att sluta på hemmaplan, ja, så nära hemmaplan som möjligt i alla fall. Han tar avsked i höstens If Stockholm Open.

**

Gammal är äldst. 37 år och 100 dagar är tysken Tommy Haas turneringens äldste spelare. Efter segern mot Dusan Lajovic ställs han nu mot Milos Raonic.

**

Sverigeettan Johanna Larsson spelar fjärde match på tisdagen. Motståndare: amerikanskan Christina McHale.

Sofia Arvidssons 20:e titel värmer lite extra i hjärtat

Sofia Arvidsson tog sin första ITF-titel sedan februari.

Ibland blir man extra glad när en spelare lyckas.

Det värmer liksom i hjärtat.

Precis den känslan infann sig i dag då veteranen Sofia Arvidsson spelade hem sin 20:e ITF-titel.

Tror jag delar den känslan med väldigt många spelare, tränare, ledare och andra runt om i tennis-Sverige.

Det har naturligtvis inget med 21-åriga Malin Ulvefeldt att göra. Hon kvalade in, var turneringens stora överraskning, nådde genom finalen karriärens i särklass största framgång, kommer att klättra enormt mycket från sin 1056:e plats och har många år framför sig.

Det har inte Sofia. Hon har haft det motigt i några säsonger och det har snackats i korridorerna:
"Hur länge orkar hon hålla på"? "Hon borde nog lägga av snart."

Ingen vill se en omtyckt veteran i fritt fall.

Den 31-åriga halländskan är av den där annorlunda typen som går hem i alla läger och som ingen har någonting ont att säga om. Jag tror att Sofia skulle haft en ännu bättre karriär om hon varit egotrippad och så tjockhudad att hon inte brytt sig om hon skaffat sig en del ovänner på vägen fram.

Å andra sidan hade väl då ingen utom Sofia och hennes närmaste brytt sig när hon lagt en i själva verket ganska oansenlig titel till samlingen.

Turneringen i Helsingborg ingår i den tredje lägsta kategorin på ITF-touren och för en spelare som varit rankad 29 och har två WTA-titlar hamnar titeln ganska långt ner på meritlistan.

Åtminstone sett till status.

Men sett till övriga värden placerar Sofia Arvidsson den säkert högre eftersom hon genom att bryta den negativa trenden förhindrat fortsatt ras på rankningen och istället klättrar rejält från sin blygsamma 341:a plats.
Det räcker för att värma.