Normalt att nytända stjärnor slocknar året efter sin succé

Det har gått grus i maskineriet för bulgaren Grigor Dimitrov

Förra året tändes deras stjärnor.

Många trodde att Grigor Dimitrov och Eugenie Bouchard inte bara skulle lysa starkare än någonsin under 2015 utan att de också skulle överglänsa sportens största namn.

Istället har 24-årige bulgaren Dimitrov och tre år yngre kanadensiskan Bouchard sällat sig till den långa listan av unga spelare som drabbas av bakslag året efter sitt stora genombrott.

Visst drabbar det även en del spelare som får genombrott högre upp i åldern men i regel är dessa spelare bättre mentalt rustade tack vare sin större rutin.

Dimitrov och Bouchards stjärnor har slocknat tillfälligt men kommer förr eller senare att lysa igen. Det är inget anmärkningsvärt utan fullt naturligt att de åkt på ett antal motgångar i år. De är inte vana vid att ha en stor mängd rankningspoäng att försvara och kan inte hantera pressen som det innebär. Dessutom lever de med ett helt annat förväntningstryck på sig från fans och media och kanske framför allt från sig själva.

Sammantaget blir detta för mycket för dem.

Båda föll i första omgången i Franska mästerskapet där man kan tycka att Dimitrov borde ha kunnat spela helt utan press eftersom han hade just bara tio poäng att försvara på Roland Garros. Men han kom dit efter fem månader som inte alls varit lika bra som fjolårets fem första månader.

Då hade han 27-9 i matcher, en 500-titel, en 250-titel, en kvartsfinal i Australian Open och en semifinal i Masters-turneringen i Rom.

I år har han 18-10 i matcher, två semifinaler i 250-turneringar, en åttondelsfinal i Australian Open och två kvartsfinaler i Masters-turneringar.

Sägas ska självklart att Dimitrov i år hade en mycket tuff lottning i Paris där han ställdes mot amerikanen Jack Sock. Men något fattades bulgaren som såg loj ut. Var det trots allt rankningspoängen som spökade? Att han bara hade tio poäng att försvara innebar ju att det fanns möjlighet att öka på poängskörden ordentligt och med det skaffa sig ett bättre utgångsläge inför den korta grässäsongen och inledningen på den amerikanska hardcourtsäsongen.

Se bara vad han har att försvara under den perioden:

250 poäng för segern i Queens.

Eugenie Bouchard känner inte igen sig själv

720 poäng för semifinalen i Wimbledon.

360 poäng för semifinalen i Masters-

turneringen i Toronto.

Dimitrov inledde förra året som 23:a på rankningen, låg som bäst åtta och slutade elva. Där ligger han också nu men möjligheterna till avancemang under de närmaste månaderna är betydligt mindre än risken för ras på listan. 

Eugenie Bouchard var förra årets komet på WTA-touren. Semifinal i Australian Open och i Franska mästerskapet samt final i Wimbledon var förstås främsta förklaring till varför den unga och kaxiga kanadensiskan klättrade från 32 till topp-tio (femma som bäst).

Efter att ha inlett årets säsong med en kvartsfinal i Australian Open har Bouchard 3-9 i matcher.

”Under de senaste månaderna har jag inte känt igen mig själv på banan”, säger sjätterankade Bouchard som genom förlusten i Paris mot Kristina Mladenovic fick känna på hur det är att förlora redan i första omgången i en Grand Slam-turnering.

En för henne ny och på sikt nyttig erfarenhet liksom andra motgångar som nytända stjärnor ofta får uppleva säsongen efter sitt stora genombrott.

Att Dimitrov och Bouchard med tiden kommer att lysa starkt igen råder ingen tvekan om.

Dubbeln kan få ett lyft om fler väljer bilda nationspar

Lindstedt spelar med Melzer i Paris...

I dag startar herrdubbeln i Franska mästerskapet.

Den kan bli intressant för svensk del.

Men först om Robert Lindstedt eller Johan Brunström tar sig till final...
Okej, det är kanske något tillspetsat men visst borde dubbeln i en av världens fyra största turneringar vara hetare än vad som är fallet?

En bra dubbelmatch bjuder bland annat på fantastiska nätdueller och har nog så högt underhållningsvärde som många singlar men det räcker ändå inte för att väcka intresse utanför den trängre kretsen.

Det är synd men också förståeligt.
Här de tre faktorer som jag tror är de största hindren för dubbeln att vinna bredare popularitet:

1. Sportens största namn lyser med sin frånvaro i Grand
   Slam-turneringarna. Det faller sig naturligt eftersom dubbelspel ovanpå singelmatcher i bäst av fem set skulle kunna äventyra långt avancemang i singel. På ATP-touren gör fixstjärnorna bara sällsynta gästspel i dubbel. Novak Djokovic och Rafael Nadal har i år spelat dubbel i tre turneringar och Roger Federer och Andy Murray i två.

2. 

   ... och Brunström spelar med Kukusjin  

   Det finns få nationspar. Av de 58 direktkvalificerade paren i Paris är bara 17 nationspar. Till exempel spelar Lindstedt i par med österrikaren Jurgen Melzer och Brunström har Michail Kukusjin från Kazakstan vid sin sida. Nog skulle vi svenskar följa konstellationen Lindstedt/Brunström med större intresse – eller? Givetvis ska det precis som nu stå varje spelare fritt att välja partner men för att ge dubbeln ett lyft tror jag att bildandet av så många nationspar som möjligt är ett steg i rätt riktning. Det skulle skapa en typ av landskampsstämning.
3. Partnerbyten. Ena veckan spelar X med Y, nästa med Z och efter det med R. Också här är det självklart att spelarna avgör vem de vill kampera ihop med och ibland blir en splittring nödvändig på grund av skada eller då det visar sig att personkemin inte alls stämmer. Oavsett skäl till dessa partnerbyten blir det svårt för fansen att skaffa sig ett favoritpar att följa.

Samtidigt som dubbeln under åren tappat mycket av sin tidigare höga status försöker ledare och tränare fortsätta inpränta i unga talanger att det är viktigt att spela dubbel.

Det ÄR viktigt. Serve, returer, volley och kanske framför allt serve/volleyspelet utvecklas i dubbeln.

Men vad ska barnen och ungdomarna tro när de hör sina tränare säga ett men ser sina stora idoler göra annat?

**

I damdubbeln i Paris finns 14 nationspar bland de direktkvalificerade. Johanna Larsson spelar ihop med Kiki Bertens från Nederländerna.

**

Mixed hänger av någon outgrundlig anledning kvar i Grand Slam-turneringarna. Det är en typ av semester-tennis som på sin höjd intresserar spelarna. Lägg ner och låt prispengarna gå till talangerna på ITF-touren.

Tillbaka i vardagen väntar annan typ av utmaningar

Ymer har kvalat in i två Grand-slam-turneringar i rad

Efter det korta besöket i tennisens

finrum är Elias Ymer och Christian Lindell tillbaka i vardagen. 

Det ska bli mycket intressant att se om de redan under den närmaste tiden kan dra nytta av erfarenheten från Franska mästerskapet.

Har de ett högre tempo i kroppen än inför Paris-äventyret? Är deras självförtroende starkare? Eller väntar bakslag?

Att efter en vecka i en av tenniscirkusens fyra största turneringar återvända till Challengertouren blir främst en mental utmaning för Elias och Christian. Allt är mindre och gråare. Genom att de kvalade in i Paris kommer de båda bäst rankade svenskarna att få större press på sig och det i en konkurrens som är likvärdig med i ett Grand Slam-kval.

Men det är ändå på Challengernivå de hör hemma och Franska mästerskapet ska ses mest som ett stimulerande och lärorikt avbrott i vardagslunken.

Båda reser från Paris med 35 färska rankningspoäng i bagaget. De fick 25 poäng för att ha kvalat in och ytterligare tio poäng för platsen i första omgången. Den totala poängskörden är högre än vad en semifinal i flertalet Challengers ger men inte tillräcklig för att resultera i ett rejält lyft på listan.

Elias Ymer hade två setbollar – varav en i egen serve- i andra sets tiebreak mot 40-rankade Lukas

Här gjorde Lindell Grand Slam-debut

Rosol som vann klart och Christian Lindell fick som väntat finna sig i statistrollen mot 15-rankade hemmafavoriten Jo Wilfried Tsonga. Säkert sved det i Lindell att ta bara fem game och att allt var över på drygt en och en halv timme. Men likväl kommer säkert Grand Slam-debuten på Roland Garros centercourt att med tiden bli ett kärt minne för den 23-årige brassesvensken.
Att Sverige för första gången sedan Australian Open 2009 haft två herrar i huvudturneringen i Grand Slam-sammanhang är ett steg framåt och ett välkommet trendbrott.

Det räcker för att skapa positiv energi runt om i tennis-Sverige. Men det är tydligen inte tillräckligt för alla. Så för de som pratar om ”Elias och Christians jätteskrällar” och att dessa tyder på en annalkande svensk storhetstid kommer här lite siffror:

Elias Ymer är rankad 175 och besegrade i kvalet spelare som ligger 195- 97-178.

Christian Lindell är rankad 200 och besegrade i kvalet spelare som ligger 173-104-198.

Det är inte bara i Paris svensk tennis har ny vår

Elias har kvalat in i årets två första Grand Slam-turneringar

Det våras för svensk tennis.

Tre spelare i Franska mästerskapet är de främsta exemplen på detta – men det finns fler.

De inte riktigt tennisfrälsta må rycka på axlarna åt vad de anser blygsamma resultat men alla som följer sporten märker förstås att något positivt har hänt.

Samtidigt som vi ska glädja oss åt detta kan framgångarna inte dölja att Sverige ännu inte är att räkna med riktigt på allvar. Men åtminstone just nu känns det som att detta faktum kvittar. Huvudsaken är ju att det går framåt.

Inte sedan Australian Open 2009 har Sverige haft två herrar i huvudturneringen i Grand Slam-sammanhang.

Då Franska mästerskapet inleds på söndagen finns både Elias Ymer och Christian Lindell bland de 128 namn som gör upp om årets andra Grand Slam-titel. Det skiljer fem år mellan Elias och Christian men med tanke på att de har likvärdig rankning (175/200) kommer de båda bäst rankade svenskarna att kunna fungera som draghjälp för varandra.

Säkert kommer Elias och Christian också kunna sporra landsmännen de har bakom sig på rankningen, de där killarna som på träningar håller jämna steg med toppduon men som ännu inte fått ut sin potential i tävlingar.

Lindell i Grand Slam-debut

Lindell har en mycket tuff men säkert också stimulerande uppgift framför sig på Roland Garros där han möter 30-årige hemmafavoriten Jo Wilfried Tsonga som är rankad 15. Att i sin Grand Slam-debut få möta ett så stort namn i en av världens fyra största turneringar blir ett minne för livet för brassesvensken.

Ymer ställs mot 40-rankade tjecken Lukas Rosol som inte alls övertygat den här säsongen. Han har 7-14 i matchfacit och förlorade överraskande i Davis Cup mot australiern Thanasi Kokkinakis, 19 år och alltså jämngammal med Elias. Att svensken kvalat in i de två senaste Grand Slam-turneringarna är ett styrkebesked.

Johanna Larsson möter 21-åriga stjärnskottet Daria Gavrilova som nyligen var i semifinal i den stora WTA-turneringen i Rom där hon kvalade in. Sverigeettan gör comeback efter två månaders frånvaro på grund av armbågsskada. Johanna hade just tangerat sin tidigare bästa placering (46) då hon tvingades ta uppehåll. Olyckligt med tanke på att säsongen på hennes favoritunderlag grus då just startat vilket ingav förhoppningar om ytterligare klättring. Nu är hon 53:a och har 130 poäng att försvara i Paris efter fjolårets avancemang till tredje omgången. En svår motståndare, många poäng att försvara och två månader utan match ger sammantaget Larsson ett mycket tufft utgångsläge.

Utöver att Sverige har tre spelare i huvudturneringen i Paris har vi under våren kunnat glädja oss åt flera framgångar av olika storlek:

•Rebecca Peterson, 19 år, kvalade för bara några veckor sedan in i en WTA-turnering för första gången. Det skedde i Nürnberg där hon föll mot hemmafavoriten Angelique Kerber.

En titel och en final i ITF

•Ymer vann två matcher i 500-turneringen i Barcelona.

•Lindell gick fram till sin första final på Challenger-touren.

•Mikael Ymer, 16 år, tog i Båstad sin första Future-titel. Han finalbesegrade 17-årige rumänen Dragos ”Dodi” Madaras som bor i Helsingborg och i framtiden vill spela för Sverige. Mikael Ymers storebror Elias var ett år äldre då han tog sin första seger i dessa sammanhang.

•Kajsa Rinaldo Persson följde i Båstad upp karriärens första ITF-final med första titeln.

Som sagt: det går åt rätt håll.

Zlatan har satt spår i Ymer som också går sin egen väg

Elias är bestämd med vad han vill

Sverigeettan Elias Ymer är efter 6-2, 6-3 mot slovenen  Blaz Rola klar för kvalfinal i Paris.
Nu väntar spanjoren Roberto Carballes  Baena. Seger också där och Elias kvalificerar sig för andra Grand Slam-turneringen i rad till huvudturneringen.

Här några reflektioner kring Elias, hans upplägg och framtid.

**

Att Elias Ymer har Zlatan som sin stora förebild berättar en del om svensk herrtennis största namn.

Mer naturligt för en ung tennisspelare skulle vara att se upp till Roger Federer som inte bara är tidernas bäste spelare utan också en fantastisk ambassadör för sporten.

Men nej, Elias föredrar mer kontroversiella och mindre ödmjuka idrottare som Zlatan och Mike Tyson. ”Jag gillar deras inställning. De går sin egen väg”.

Det gör även Elias som för snart två månader sedan bröt upp från Good to Great och flyttade till en akademi i Barcelona.

Orsak: han ville ha Magnus Norman som coach på GTG men den tidigare världstvåan är inte tillgänglig eftersom han tränar schweizaren Stanislas Wawrinka. När det samarbetet en dag upphör tror jag att det ligger nära till hands att Norman tar sig an Ymer som under sin korta karriär skapat en bild av sig att vara lite svårhanterlig och egensinnig.

Men hur många tonåringar är inte det? Hur många av dem tycker det är viktigt att suga i sig den kunskap och erfarenhet som äldre vill förmedla?

Ymers stundtals lite nonchalanta attityd mot omgivningen kan säkert till en del förklaras med omognad men är kanske främst ett uttryck för hans enorma beslutsamhet att slå sig fram i den stenhårda konkurrensen där det vimlar av stora egon.

SvD i tisdags

Hans nye coach Galo Blanco säger i SvD-intervjun att Elias har en del dåliga vanor. Det har många spelare i Ymers ålder. En del av dem lyckas inte bryta det negativa mönstret vilket innebär att deras karriärer stannar av innan de ens börjat på allvar.

Jag håller fast vid min tidigare uppfattning att Ymer har alla förutsättningar att bli topp 100 och ser ännu inte någon anledning att sträcka förväntningarna längre än just så.

Eftersom genomsnittsåldern för nya spelare på topp-100 är 23 år har Elias Ymer råd att skynda långsamt. Hur han utvecklas under de närmaste 2-3 åren kan ändå ge en fingervisning om vilken nivå han kommer att nå som bäst.

Förhoppningsvis utökar han under den perioden sitt register med det där lilla extra som skiljer toppspelarna från den stora mängden habila proffs vilka aldrig lyfter mot de högre höjderna.

Galo Blanco verkar ha egenskaperna för att bli den fasta hand som Sverigeettan behöver för att fortsätta utvecklas.

Men i slutänden hänger det ändå på om Elias Ymer är redo att gå den väg som hans coach stakar ut.

Fotnot: Krönikan var publicerad i tisdagens SvD men inte på svd.se.

-

Lindell kan ta klivet ut ur skuggorna på Roland Garros

Brassesvensken Christian Lindell är en seger från Grand Slam-debut

Allt i svensk herrtennis kretsar

faktiskt inte kring Elias Ymer – det bara verkar så.

Sverigetvåan Christian Lindell säkrade i dag en kvalfinalplats i Franska mästerskapet. Seger också mot 35-årige tjecken Jan Hernych och brassesvensken är klar för Grand Slam-debut.

Trots att han ligger bara 25 platser efter Ymer på rankningen och har större meriter än Sverigeettan på Challengertouren är Lindell inte tillnärmelsevis lika känd i tennis-Sverige som sin landsman.

Christian är född i Brasilien där han också fick sin tennisfostran. Först 2007 kom han in i svensk tennis men efter bara fem år valde Christian att byta tillbaka sedan Brasiliens tennisförbund lovat honom en storsatsning med sikte på Rio-OS 2016. Då hans svenske coach Julius Demburg inte ingick i brasilianarnas satsning kände sig Christian sviken och efter bara fyra månader bad han att få komma tillbaka till svensk tennis.

Det fick han. Men det sågs inte med blida ögon av alla. Kritikerna menade att Lindell inte borde ha hälsats välkommen tillbaka då han efter flera års stöd från Svenska tennisförbundet valde att vända svensk tennis ryggen.

Allt det där är förstås historia men hans bakgrund ger kanske ändå en del av förklaringen till varför Christian inte ens varit i närheten av den uppmärksamhet som Elias Ymer får.

Att Ymer är fem år yngre och med det ses som ett större framtidslöfte är säkert den största förklaringen men deras meritlistor skiljer sig faktiskt inte så mycket. Ja, i och för sig har Elias dubbelt så många segrar på ATP-touren – sex mot tre – men å andra sidan har han ju också fått betydligt fler wild cards.

Elias är rankad 175, Christian 200 och för båda är alltså Challenger-kostymen rätt storlek. Elias har 8-15 i matchfacit i Challengers och Christian 18-26. Medan Sverigeettan ännu inte tagit sig förbi kvarten har Lindell en final som främsta merit i den kategorin turneringar.

Men framgångar i dessa ger förstås inga rubriker och även om han fått några mindre sådana i Davis Cup kan Franska mästerskapet bli turneringen som definitivt tar Christian Lindell ur skuggorna. Den 193 centimeter långe brassesvensken – svensk pappa och brasiliansk mamma – är en utpräglad grusspelare som under de senaste åren utnyttjat sin längd i serven vilken blivit ett vapen.

Han har aldrig tidigare mött kvalfinalmotståndaren Jan Hernych som 2009 nådde 59 på rankningen där han nu ligger två platser efter Lindell. Den flackt spelande veteranen har spelat fem tidigare Paris-kval – utan att ta sig in.

Ett omen?

Elias Ymer då?

Jo, han spelar sin andra kvalmatch på torsdagen och ställs då mot fjärdeseedade slovenen Blaz Rola.

"Elias är inte lat" - Ymers coach irriterad på rykten

Elias är framme i andra omgången i Paris-kvalet

 Han är mannen som ska försöka hjälpa Sverigeettan Elias

Ymer till toppen.

Efter sex veckors samarbete säger Galo Blanco så här om sin 19-årige adept:

– Elias har mycket stor potential men också en del dåliga vanor så det ligger mycket jobb framför oss.

Den 38-årige spanjoren avslutade 2006 en tio år lång karriär på ATP-touren där han som bäst var rankad 40 och där kvartsfinalen i Franska mästerskapet 1996 sticker ut på meritlistan. Nu befinner han och Ymer sig just i Paris där kvalet till årets andra Grand Slam-turnering startar på tisdagen.

– Vi har tränat i drygt två veckor med fokus på Franska, säger Blanco som driver en tennisakademi i Barcelona där Ymer har sin bas efter flytten från Stockholm och akademin Good to Great.

– Jag kan inte säga att han förbättrats som spelare under den här korta tiden. Men det handlar heller inte om 100 meter utan om ett maratonlopp.

Elias är rankad 175 och har sex andra tonåringar framför sig på listan.

– Att han ligger så högt när det finns så stort utrymme för utveckling är bra. Han behöver bli fysiskt starkare och kan förbättra allt. Han har redan en bra forehand som med tiden kan bli ett riktigt vapen, säger Blanco som coachade nuvarande världssexan Milos Raonic då denne på tre år klättrade från runt 300 till 16 på rankningen.

Blanco berättar att han tidigt fick varningssignaler från Sverige om att hans nye adept är lat.

– Elias är inte lat. En lat 19-åring når inte upp till en sådan rankning. Det är inte roligt för mig som coach att få höra sådant där om en spelare jag jobbar med och ännu värre är det naturligtvis för Elias. Det är någon i Sverige som satt igång det där ryktet och sedan förs det vidare.

Däremot menar spanjoren att Elias rutiner måste bli proffsigare.

– Han har en del dåliga vanor. Det rör till exempel uppvärmning och hur man förbereder sig för träning eller match. Är du tennisproffs måste du äta rätt, sova tillräckligt, ja, allt du gör måste vara upplagt så att du kan prestera så bra som möjligt.

Blanco poängterar att hans ord inte ska uppfattas som kritik mot ledarna på Good to Great.

– Jag har mycket stort förtroende för Magnus (Norman) och de andra som jobbat med Elias tidigare. Jag är övertygad om att de pratat mycket med honom om de här bitarna. Problemet ligger hos spelaren eftersom det är bara han som kan göra jobbet.

Då Ymer nyligen gick till tredje omgången i Barcelona höjdes han till skyarna i delar av svensk media men Blanco drar inga växlar på framgången.

– Han besegrade en spelare (Thiemo de Bakker) som han är jämnbra med och en (Nick Kyrgios) som var tillbaka efter långvarig skada. Sedan blev det ju förlust mot David Ferrer. Inget av det där var oväntat.

Ser du dig själv som en hårdför coach?

– Jag säger rakt ut vad jag tycker och klarar spelaren inte det får han leta efter en annan coach.

Fotnot: Artikeln publicerades i tisdagens SvD.  Då jag i gårdagens blogginlägg la ut foto av tidningsartikeln hörde flera Challenge-läsare av sig och sa att intervjun med Blanco inte fanns tillgänglig på svd.se. Därför väljer jag att lägga ut den i bloggen.