lördag 10 september 2016

Tennishysteri i - NORGE!!! Tonåring skrällde i debuten


Dagbladet sparar inte på krutet i rubriken :)
Det är tennishysteri i Norge.
Anledning: 17-årige Casper Ruud som i dag sensationellt tog Challenger-titeln i Sevilla och det i sin första turnering på denna nivå.
Ruud – jämngammal med Mikael Ymer – är säsongens yngste segrare på Challengertouren och en av de yngsta genom tiderna.
Världsettan Novak Djokovic var just 17 år då han 2004 segrade i Budapest och Rafael Nadal var 16 år då han tog sin första Challengertitel. Bland de fem övriga 16-åringar som tagit en Challengertitel hittar vi Kent Carlsson. Amerikanen Michael Chang – numera coach för Kei Nishikori – var bara 15 år och är yngst i historien.
Idel ädel adel alltså.
Med det inte sagt att Casper Ruud ens ska komma i närheten av framgångarna som de ovan nämnda hade men visst har Norge i honom ett mycket spännande framtidsnamn.
Casper Ruuds pappa Christian är Norges bäste spelare genom tiderna. Han nådde 39:e plats på världsrankningen, året var 1995 och det var också då han i Båstad spelade sin enda ATP-final i karriären.
Han lyckades dock aldrig skapa den tennisfeber som sonen nu är på väg att göra. Casper Ruud har blivit mycket omskriven redan för sina framgångar på juniornivå men efter jätteskrällen i Sevilla får han enormt mycket uppmärksamhet.
Ska han bli Nordens bäste spelare?
Casper Ruud är rankad 450, inledde året som juniorvärldsetta men valde att stå över pojksingeln i US Open för att fullt ut fokusera på seniortennis.
Fram till nu har det handlat om Futures men han ville känna på hetluften även i Challengers och bestämde sig för att kvala i Sevilla där han på vägen fram till titeln slog ut bland andra 75-rankade Inigo Cervantes.
Fantastiskt bra gjort.
Med tanke på den så stolta svenska tennistraditionen kan vi kanske rycka på axlarna åt en Challengertitel och småle åt att Casper Ruud under åtminstone några dagar är en av Norges mest firade idrottare.
Men vem vet – kanske är detta början på något som en dag får svenska tennisspelare att känna sig som landsmännen i längdskidor numera gör då de ställs mot norskt motstånd.









Det var den här Kerber som Båstadpubliken hoppades på


Kan i kväll ta sin andra Grand Slam-titel
De som såg Angelique Kerber i Båstad i somras kunde inte upptäcka minsta tecken på en blivande världsetta.
Men nu är hon där, eller rättare sagt, när nya rankningen kommer på måndag står hon överst på listan som första tyska sedan Steffi Graf och efter 186 veckor med Serena Williams på tronen.
Det var Williams förlust i US Open-semifinalen som petade bort henne men Kerber hade möjlighet att göra det redan i den stora WTA-turneringen i Cincinnati. Med finalseger skulle hon bli ny etta.
Men Kerber svarade för en mental kraschlandning och utklassades av Karolina Pliskova – den hårdservande tjeckiskan som hon möter i kvällens final på Flushing Meadows.
Pliskova har aldrig tidigare varit förbi tredje omgången i en Grand Slam-turnering och hennes kyliga och respektlösa uppträdande i semin mot Williams var lika förvånande som imponerande. Williams var inte på topp – efteråt avslöjades att hon besvärades av en knäskada – men brukar ändå krångla sig vidare.
Nu var hon långa stunder utspelad av en motståndare som för dagen hade mer kraft i såväl serve som grundspel.
Den 24-åriga tjeckiskan har i år slagit fler ess än någon annan (har också spelat betydligt fler matcher än Williams) och är mycket sevärd då hon har flyt i spelet.
Ur rytmen är hon med sin lägstanivå mycket sårbar och kan sprida bollarna lite var som helst. Det ska bli mycket spännande att se hur hon tar sig an uppgiften ikväll.
Att möta Williams i en Grand Slam och på amerikanskans hemmaplan är visserligen en mycket tuff uppgift men kan ändå inte mäta sig med den att spela karriärens första Grand Slam-final.
Angelique Kerber har varit uppe i tre och samtliga i år. I Australian Open finalbesegrade hon Williams som tog revansch i Wimbledon.
I Båstad blev det bara en match för tyskan
Kort efter det var den 28-åriga tyskan stort affischnamn i Ericsson Open i Båstad. Men hon gjorde inget som helst avtryck på banan. Hon tog sig igenom första matchen mot Cornelia Lister för att lämna wo i andra på grund av armskada-
Självklart ett stort bakslag för turneringen och som alltid när stora stjärnor lämnar återbud eller bryter satte spekulationerna om fejkskada igång.
Ibland finns det fog att tro så och ibland inte. Hur det var denna gång vet bara Kerber själv.
Om hon hade skadekänning och bröt för att inte äventyra de stora turneringar som låg framför henne var det sett ur det perspektivet ett klokt beslut.
Hon gick till semifinal i Montreal, tog OS-silver i Rio, var i final i Cincinnati och kan i kväll ta sin andra Grand Slam-titel.
Till föga tröst för Båstad-publiken...





Efter år i skuggan av andra är han värd att stå i rampljuset


Vände 0-1 och manglade ner Kei Nishikori i semifinalen
Stan Wawrinka har under sin karriär oftast stått i skuggan av andra.
Under många år föll allt ljus på hans landsman Roger Federer och handlade det inte om honom så var det om Novak Djokovic, Rafael Nadal eller Andy Murray.
På ett sätt fullt naturligt vad gäller de tre förstnämnda eftersom dessa dominerat så kraftfullt men Murray har mer slunkit in bland topptrion och så har vi talat om sportens fyra stora.
Wawrinka och några av de andra närmast bakom har i förhandssnacket inför de största turneringarna pekats ut som mer eller mindre svåra utmanare.
Så också inför US Open. Själv hade jag formstarke Murray som favorit framför titelförsvarande världsettan Djokovic och handen på hjärtat, såg du ett annat finalpar framför dig när årets sista Grand Slam-turnering drog igång?
Trots att han är världstrea och har tagit två Grand Slam-titlar (Australian Open 2014 och Franska mästerskapet förra året) på lika många finaler och lika många år är det som om Wawrinka räknas bort på förhand. Inför och i början av US Open var det mer snack runt Nadal trots att han inte alls är lika bra som på storhetstiden och kring 2009 års US Open-segrare Juan Martin del Potro eftersom han gjort fantastiskt stark comeback efter flera års skadeproblem.
Men när det i morgon ska avgöras är det ändå Stan Wawrinka som står i final mot Djokovic. Med seger där och den 31-årige schweizaren har lika många Grand Slam-titlar som betydligt mer uppmärksammade Andy Murray.
Djokovic har 19-4 inbördes, Wawrinka gick segrande från deras enda tidigare möte i Grand Slam-final - fjolårets Franska mästerskap – och har imponerat mer på sin väg fram vilket i och för sig kan bero på att Djokovic inte fått så många tillfällen att glänsa efter en wo-seger och två matcher där motståndaren gett upp.
Wawrinka får mitt tips eftersom han såväl fysiskt som mentalt ser betydligt fräschare ut och det trots att han tillbringat betydligt längre tid på banan. Djokovic hade inför turneringen problem med en handled och i den märkliga semifinalen mot Gael Monfils
Challenge i går.Läs här!
fick han behandling för något axelbesvär. 

Men det är ju som det är med tips, man väger ofta in sådant som finns i hjärtat. I detta fall handlar det om Wawrinkas läckra spelstil, att han coachas av Magnus Norman och att Stan Wawrinka med en titel skulle få en plats i rampljuset – inte bara där och då utan också beständigt.
Det är han värd.






Sveriges motståndare visar bra form inför DC-kvalet


Haase är ankare i Nederländernas DC-lag
Nederländerna gällde redan tidigare som favorit i nästa helgs Davis Cup-kval mot Sverige i Båstad.
Veckans resultat på touren gör att favoritskapet ökar ytterligare något.
I eftermiddag ställs Robin Haase och Thiemo de Bakker mot varandra i semifinal i en Challenger på hemmaplan i Alphen.
Även om det inte handlar om en stor turnering eller knivskarp konkurrens tyder framgången på att båda spelarna är i form inför ankomsten till Båstad.
Haase har haft en bra period efter DC-förlusten mot Ryssland i juli och gick i Gstaad fram till karriärens femte ATP-final och den första på tre år. Framgången där följde han upp med att ta en tolfte titel på Challengertouren.
Rankad 62 är han det självklara ankaret i Nederländernas lag och är 29-åringen inte sliten efter nästa fredags singel mot Mikael Ymer (tänkt som Sveriges singeltvåa) talar allt för att Haase och Jean-Julien Rojer bildar dubbelpar mot Isak Arvidsson/Fred Simonsson. (Haase är i dubbelsemifinal i Alphen i par med landsmannen Boy Westerhof som inte ingår i DC-laget).
Thiemo de Bakker var för sex år sedan rankad 40 vilket vittnar om stor kapacitet. Nu är han 150 och veckans framgång är välkommen för honom, ja, kanske till och med nödvändig för att han ska få tillbaka lite av det självförtroende som måste blivit svårt sargat efter tio raka förluster.
Faktum är att 27-åringen inför Challengern i Alphen inte hade vunnit en match sedan april.
Segern kom i 500-turneringen i Barcelona mot – Elias Ymer.
Nästa fredag får hemmafavoriten i Båstad möjlighet att ta revansch och det är bara att hoppas att Sveriges singeletta till dess hittar den form som under en tid lyst med sin frånvaro.



fredag 9 september 2016

Tillström förklarar sin adepts mycket märkliga agerande


Reste sig i alla fall betydligt i tredje set
Det var upplagt för stormatch.
Det blev en antiklimax av stort format.
Fransmannen Gael Monfils drabbades av en mental blockering i kvällens US Open-semifinal mot Novak Djokovic och uppträdde i drygt två set så nonchalant och  oinspirerat att han buades ut av åskådarna på Arthur Ashe Stadium i New York.
Flera av Challenge läsare hörde under kvällen av sig till mig. De var förbannade och upprörda eftersom de ansåg att Monfils demonstrativt snuvade dem på det som skulle bli en tv-fest.
Jag var också förbannad men ännu mer undrande och direkt efter matchen sms:ade jag Monfils coach Mikael Tillström och frågade vad som egentligen hade hänt hans adept.
Tillström var självklart nedslagen efter förlusten- och framför allt sättet på vilket den kom -- men svarade mycket snabbt.
" Stress, han litade inte på det han har",  skrev Tillström.
Monfils stod rakt upp och ner då han skulle returnera, rörde sig ömkligt och det påminde starkt om 2012 års If Stockholm Open där fransmannen hjälpte Patrik Rosenholm att ta karriärens största skalp.
Den gången saknade Monfils vilja men med karriärens första Grand Slam-final inom räckhåll var det inte där det brast ikväll. Däremot på en rad andra ställen. Han hade inte tappat set fram till semifinalen och är i kanonform men ställd mot den motståndare mot vilken han hade 0-12 i matcher var det som om allt självförtroende rann ur honom.
6-3, 6-2, 3-6, 6-2 till den titelförsvarande världsettan som gick fram till 5-0 på runt en kvart.
- Han (Monfils) blev stressad av av djupet på Noles bollar och hade inget bra svar, säger Tillström.
Monfils såg ut som om han tänkte bryta matchen vilken sekund som helst och slog oerhört löst - vilket efter ett tag lönade sig. Han fick nämligen Djokovic helt ur rytmen och ett antal game i första set var rena parodin.
 Efter en helt oinspirerad och slätstruken insats fram till 0-2 i tredje set kvicknade världstolvan äntligen till.
Monfils är en av tenniscirkusens största publikfavoriter och det var som buropen nu fungerade som väckarklocka.
Han gjorde ett försök att i alla fall rädda ansiktet och lyfte sig åtskilliga klasser i tredje set.
"Tillis" led med sin adept
- Han hittade tillbaka men det tog mycket kraft, säger Tillström efter semifinalen som spelades i tryckande hetta.
Även Djokovic var klart plågad av den. Han hade även problem med axlarna och fick behandling i några sidbyten, han servade dåligt, hade en stark forehand och vann komfortabelt utan att storspela.
Jag känner starkt med Monfils coach Mikael Tillström som under deras knappt ett år långa samarbete gjort ett fantastiskt bra arbete och fått den tidigare helt oberäknelige fransmannen att fokusera mycket bättre. Det har resulterat i många framgångar.
Att det finns stort utrymme för fortsatt utveckling såg vi ikväll.

Världsettan skulle betala för att se svenskens adept live


Om drygt två timmar (21.00) går Novak Djokovic in på Arthur Ashe Stadium på Flushing Meadows för att möta Gael Monfils i US Open-semifinal.
Och skulle han inte själv spelat hade den titelförsvarande världsettan säkert bänkat sig bland de närmare 24 000 åskådarna.
– Jag älskar att se Gael spela. Han är en av ytterst få spelare som jag definitivt skulle köpa biljett för att se, säger Djokovic.
Det är många som delar hans uppfattning och den 30-årige fransmannen lär få starkt publikstöd då han efter tidigare tolv förluster nu ska försöka spräcka nollan mot Djokovic och ta sig till karriärens första Grand Slam-final.
Monfils coachas sedan knappt ett år av Mikael Tillström och Djokovic menar att hans semifinalmotståndare lyft sig denna säsong.
- Han är mer fokuserad än någonsin tidigare. Speciellt på hardcourt spelar han sin kanske bästa tennis i karriären, säger Djokovic om färgstarke Monfils som har 40-11 i matchfacit i år,  19-2 under den amerikanska hardcourtsäongen och som i oktober spelar If Stockholm Open.

Med hjälp av Norman har han blivit unik - nästan...


Den framgångsrika  duon har en US Open-final inom räckhåll
Vad har en coach egentligen för betydelse ?
Hur mycket kan han eller hon påverka sin spelares utveckling?
Frågorna har naturligtvis inget givet svar och varierar dessutom kraftigt från fall till fall - bland annat beroende på var i karriären spelaren befinner sig.
Men så finns de där få solklara exemplen på hur en coach lyfter sin spelare till en nivå som denne tidigare bara kunnat drömma om att nå.
Magnus Norman är en sådan coach.
I natt svensk tid sitter den 40-årige värmlänningen på läktaren på Flushing Meadovs i New York för att följa sin adept Stan Wawrinkas US Open-semifinal mot Kei Nishikori.
Då Norman i början på 2013 tog sin an Wawrinka hade schweizaren fyllt 28 år och på sina 32 tidigare Grand Slam-turneringar två kvartsfinaler som främsta meriter.
Efter det ser hans GS-facit ut så här:
Två titlar, Australian Open 2014 och Franska mästerskapet 2015.
Fyra semifinaler (årets US Open inte inräknat)
På sammanlagt 14 turneringar har den nu 31-årige schweizaren vid bara fyra tillfällen fallit bort före kvarten.
Han har en av tennisen vackraste och mest effektiva backhand
Utöver det har Wawrinka på ATP-touren under samma period skördat oerhört mycket större framgångar sedan Norman kom in i bilden. Den nuvarande världstrean låg 17 på rankingen då samarbetet inleddes, en månad senare var han topptio och där har den nuvarande världstrean varit bofast undantaget en vecka i maj 2013.
Ett sådant lyft för en spelare som fyllt 28 år är unik..., tänkt skriva unikt men tog det säkra före det osäkra och kollade av med tennisoraklet Johan Porsborn som berättar att Bill Tilden var 27 år då han i början på 1920-talet tog sin första Grand Slam-titel vilken följdes av ytterligare nio.
Så ok, Wawrinka är unik - i modern tid.
Vad Magnus Norman rent speltekniskt tillfört Wawrinka har jag inte tillräckligt bra öga för att kunna bedöma men helhetsbilden är otvetydig: Wawrinka är fysiskt och mentalt många klasser starkare.
Att stärka hans fysik var prio ett då de började arbetet. Schweizaren hade redan spelet för att utmana de bästa men det hjälpte föga när han saknade orken för att göra det. Förlusten i fem set i åttondelsfinalen mot Novak Djokovic 2013 blev signalen som fick Wawrinka att kontakta Norman som tidigare coachat Thomas Johansson och som under åren tillsammans med Robin Söderling fick se denne spela final i Franska mästerskapet 2009 och 2010.
Med den starkare fysiken kom vinsterna och med det ett bättre självförtroendet. Men för att bli en stor mästare krävs också en hundraprocentig tilltro till den egna kapaciteteten och jag har känslan av att Norman lagt ner åtskilligt med tid för att få sin adept dit.
När Stan Wawrinka krånglat sig ur svåra situationer tittar han ibland upp mot svensken på
Måste hålla huvudet kallt även i natt
läktaren och pekar mot sitt huvud, kanske som en signal för att visa hur mentalt stark han blivit. Vi såg gesten tidigare i turneringen då Wawrinka efter att ha haft matchboll mot sig besegrade britten Daniel Evans.
I natt väntar Andy Murrays överman Kei Nishikori som nyligen vann deras möte i Masterturneringen i Toronto och med det reducerade till 2-3 i inbördes möten.