"Det är ett uppdrag jag bara inte kunde tacka nej till"

Boran Coric är bara 18 år och tennisens största framtidsnamn

Till skillnad från dagens svenska proffs står de blågula exproffsen högt i kurs på tenniscirkusen.

Att tre av topp-tio-spelarna har svenska coacher är helt fantastiskt och nu tar även sportens största framtidsnamn svensk hjälp.

Kroaten Boran Coric är bara 18 år, har besegrat stjärnor som Rafael Nadal och Andy Murray och ligger 55:a på rankingen.

Nu fortsätter Coric sin klättring mot toppen med hjälp av Thomas Johansson.

- Det är en stor utmaning och ett uppdrag som jag bara inte kunde tacka nej till, säger den forne världssjuan till Challenge.

Johansson är med sin seger i Australian Open 2002 Sveriges senaste Grand Slam-segrare i singel, han var i fyra år turneringsdirektör för If Stockholm Open och arbetar sedan hösten 2013 med H&M:s tennissatsning där tjeckiske världssjuan Tomas Berdych är det stora affischnamnet.

Har en Grand Slam-buckla i prissamlingen

Svensken kommer att kombinera det jobbet med coachjobbet som startar fullt ut under ATP-turneringen i Nice, veckan före Franska mästerskapet.

- På ett sätt kan man ändå säga att vi redan har börjat. Vi har daglig kontakt på telefon och pratar igenom bland annat träningsupplägg.

 Vad är ditt intryck av Coric?

- Jag har ju sett honom en hel del tidigare, det är en mycket mogen kille med proffsig inställning. Han är allroundkunnig och har en bra utväxling i serven vilket talar för att han kan utveckla den till att bli riktigt, riktigt bra, säger Johansson.

Eftersom Coric fortfarande är i tonåren kommer mycket av samarbetet att handla om utbildning.

- Det är lätt för unga spelare att springa på lite för fort och att jaga kortsiktiga resultat istället för att planera långsiktigt. Därför är bland annat schemaläggningen väldigt viktig. Det handlar om att utbilda honom i vad som krävs för att lyckas.

Att de svenska exproffsen är eftertraktade som coacher råder ingen tvekan om, titta bara:

Stefan Edberg: hjälper världstvåan Roger Federer som under svenskens ledning börjat spela mer offensivt. 

Bjösse och Jocke på topphumör i München

Jonas Björkman: Gör nu sin första vecka ihop med världstrean Andy Murray som spelar ATP-turneringen i München. Murray coachas sedan tidigare av fransyskan Amelie Mauresmo och inom kort blir rollfördelningen mellan henne och Björkman klar.

Magnus Norman: Har i hög bidragit till att nionderankade Stanislas Wawrinka förvandlats från spelare med stor men inte fullt ut utnyttjad potential till Grand Slam-segrare och etablerad topptio-spelare.

Här ytterligare några svenska exproffs som coachar på ATP-touren:

Thomas Enqvist: Ska försöka få 20-rankade och strulige letten Ernests Gulbis att bättre ta tillvara på sin enorma talang. Förutsättningarna hade förmodligen varit större om svensken haft en psykologiutbildning.

Magnus Tideman: coachar fransmannen Jeremy Chardy som är rankad 32.

Joakim Nyström: Har tidigare coachat bland andra Thomas Enqvist, Jürgen Melzer och Jack Sock för att bara nämna några i raden. Finns under ATP-turneringen i München vid Dominic Thiems sida. Den 21-årige österrikaren är 44 på listan och coachas annars av Gunter Bresnik. Nyström kommer att vara stand-in för Bresnik men det lär inte dröja länge innan den erfarne och respekterade svenske tränaren åter har en egen adept.

Noll koll utgör inget hinder för att bli idrottsminister

Stegö Chilò försvann snabbt från rollen hon inte visste sig ha

Det är dags att Sverige får en idrottsminister.

Ja, alltså en riktig idrottsminister – inte en sådan där figur som utses till idrottsminister bara för att någon ska ha rollen.

Skräckexempet är faktiskt INTE den nu utsedde idrottsministern Gabriel Wikström (s) och då har Wikström ändå avslöjat att han inte har en aning om vilken verksamhet som bedrivs i Sveriges största folkrörelse.

Nej, priset tas istället av Cecilia Stegö Chilò – hon visste nämligen inte ens att hon utsetts till idrottsminister.

Året var 2006 och statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade sina ministrar. SvD:s fotograf Gunnar Lundmark och jag var på plats i riksdagshuset där ministrarna var utspridda för att hålla egna presskonferenser.

Kultur- och idrottsminister Stegö Chilò stod i en hörna och svarade på frågor från kulturjournalister då Lundmark och jag kom fram”.

”Hur känns det att ha blivit utsedd till idrottsminister”?

"Idrottsminister?Jag? Nej! Skämtar du, frågade den utsedde idrottsministern och tog sig för pannan. Här reportaget där SvD ger Stegö Chilò nyheten hon borde ha fått från statsministern: Förvånad idrottsminister.

Två veckor senare avgick Stegö Chilò sedan det avslöjats att hon betalat svart för städhjälp och inte betalat tv-licens på 16 år.

Eftersom Gabriel Wikström var medveten om att han utsetts till folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister får man säga att han klarat sig riktigt hyggligt i konkurrens med Stegö Chilò men mer är det inte.

Visst finns det nu, precis som i alla regeringar, fler exempel på ministrar som tilldelats områden de inte alls behärskar. Men det vanliga är att de i alla fall försöker tillgodogöra sig någon form av baskunskap.

Det förefaller Gabriel Wikström inte alls intresserad av.

Därför måste vi ta fram skämskudden när han pratar om idrott och integration.

"Nyanlända barn, ungdomar och vuxna ska ges goda förutsättningar att bli delaktiga i det svenska samhället. Regeringens bedömning är att ett engagemang i idrottsverksamhet kan underlätta detta”, säger Wikström.

Vet i alla fall att han är idrottsminister

Regeringen bedömer alltså vad alla redan vet. Ja, kanske inte alla. Det kan ju finnas några fler personer som inte varit i kontakt med idrottsrörelsen och därför inte känner till hur mycket tid och kraft som ägnas åt integration.

I tennis finns en rad exempel, bland annat då från Uppsala, Hammarkullen och Solna där det satsas hårt på integrationsprojekt.

Så ser det ut runt om i hela idrotts-Sverige.

Ändå känner sig regeringen föranledd att tala om hur idrotten ska använda anslaget. Här pressmeddelandet från Socialdepartementet:

"Regeringen föreslår en ökning av idrottsanslagen med 32 miljoner redan under 2015 och 64 miljoner årligen från och med 2016. Pengarna ska användas för att stödja idrottsrörelsen i att erbjuda aktiviteter och grundläggande introduktion till föreningslivet och idrottsrörelsen för nyanlända.

Lägg inte bort skämskudden för här kommer nästa uttalande från Wikström:

”Idrottsrörelsen har förutsättningarna och är själva beredda att ta detta ansvar. Jag är glad att de ser denna möjlighet”.

Wikströms uttalande är respektlöst mot idrottsrörelsen som gör en fantastisk samhällsnytta på många olika plan.

RF-stämman i Helsingborg blir ett utmärkt tillfälle att göra en tydlig markering om idrottens betydelse.

Den nye RF-ordföranden behöver ju fördenskull inte kräva att idrotten får ett eget departement.

Men att Sveriges största folkrörelse får en minister med åtminstone lite kunskap och intresse är inte att begära för mycket.

Nu väntar stora utmaningar

Thomas Wallén ses som den samlande kraft svensk tennis behöver

Det finns fog att ha höga förväntningar på Svenska Tennisförbundets nyvalde ordförande Thomas Wallén. Att den 61-årige göteborgaren har ringa erfarenhet av ideellt ledarskap kan eventuellt bli ett problem för honom. Min krönika på Idrottens Affärer Wallén skapar förväntan handlar bland annat om utmaningarna som väntar Wallén.

"Vi ska ena trupperna så att alla drar åt samma håll"

I dag valdes Thomas Wallén till ny ordförande i Svenska tennisförbundet efter Stefan Dahlbo.

Direkt efter det avslutade årsmötet i Uppsala träffade jag den 61-årige göteborgaren som här ger sin syn på nuvarande verksamhet och berättar vad han i nuläget ser som sin främsta uppgift.

Ymer gör det lätt för sig då han väljer stora turneringar

Sverigeettan Elias Ymer har bara spelat en Challenger i år

Elias Ymer är rankad 192. Ett-nio-två alltså.

Ändå väljer han att spela i turneringar med hårdast tänkbara konkurrens.

Modigt? Nej, tvärtom.

I dessa sammanhang har han ju absolut ingenting att förlora.

Ändå är jag efter hans framgång i Barcelona inte lika säker som tidigare på att Sverigeettans  schema är helt uppåt väggarna.

Den här veckan har ju Elias tagit karriärens största skalp – 41-rankade Nick Kyrgios – och för första gången vunnit två matcher i en ATP-turnering. Att han i dag var helt utan chans mot världsåttan David Ferrer är naturligtvis inget att säga om. Ferrer stormade fram till 5-0 i första, lät i början av andra osäkerheten i serveuppkastet sprida sig till övriga spelet och hamnade i 0-4-underläge. Därifrån visade sig klasskillnaden åter. Även om den 33-årige spanjoren inte heller då fick till spelet riktigt som han ville räckte det med att han skärpte sinnena för att ta sex raka game.

För Ymer blev det en så kallad hedersam förlust. Men sådana tjänar ingenting till.

Det är här jag menar att Ymer gör det för lätt för sig. Detta är hans tre turneringar senaste månaden:

•Masters-turnering i Miami. Utslagen i andra kvalomgången.

•Masters-turnering i Monte Carlo. Utslagen i andra kvalomgången.

•500-turnering i Barcelona. In på wild card och utslagen i tredje omgången.

Lägg därtill att Elias i år spelat ytterligare en 500-turnering (in på wc och ut direkt) och tre 250-turneringar (utslagen i kvalet i två och i andra omgången då han gick in på wild card).

Möjligen var det framgången i Australian Open – där Elias vann tre kvalmatcher och därefter föll i första omgången  - som ingav en falsk förhoppning om att vägen till ATP-touren kanske ändå inte är så lång.

I samtliga uppräknade turneringar har Elias Ymer kunnat gå in med inställningen att han inte har något att förlora.

Det är en tacksam sits. Förlusterna betraktas ändå som så kallat hedersamma.

Men förr eller senare börjar förlusterna att tära på självförtroendet.

Ferrer har 26-4 i matchfacit i år då han tagit tre titlar

Det är viktigt för alla spelare att ha en bra schemaläggning och det är extra betydelsefullt för unga spelare. Visst finns det några få undantag som lyckas ta klivet direkt från Futures- till ATP-nivå men det stora flertalet växer in i ATP-kostymen genom att härda sig på Challengers.

Elias Ymer har spelat bara 20 matcher på Challenger-nivå, vunnit sju av dem, inte gått längre än kvarten och tog bara ett game i sin enda match för året på Challenger-touren.

Det är alltså i främst turneringar på den nivån han ska fortsätta att utvecklas. Där handlar det ibland om att infria tunga favoritskap, vid andra tillfällen om 50-50-matcher men aldrig om fördelen att få spela utan att ha något att förlora. Det är i den tuffa miljön det avgörs vilka som har vad som krävs för att ta steget upp och vilka som inte är av rätta virket.

Framgången i Barcelona ger Elias 45 rankningspoäng och han kommer att ligga runt 170 på nästa lista. Just med tanke på vad han visat denna vecka är det självklart inte fel om Elias under den närmaste tiden provar lyckan i ytterligare några ATP-turneringar. I allra bästa fall får han till det ordentligt och blir ett av de där ytterst få undantagen som på kort tid fyller ut den tidigare alldeles för 

Fognini dagens man i Barcelona

stora ATP-kostymen.

Men sker inte det tycker jag att Sverigeettan i första hand ska försöka att etablera sig i toppen på Challenger-touren och där rusta sig för vad som komma skall.

Med framtiden för sig gör Elias Ymer klokast i att skynda långsamt.

**

Rafael Nadals oro över formen ökade säkert idag då han i Barcelona föll i raka set mot italienske jättebegåvningen/odågan Fabio Fognini.

I sin nya hemstad Barcelona når Ymer nya milstolpar

Sättet på vilket Elias Ymer kämpade sig tillbaka mot Kyrgios imponerade

Sverigeettan Elias Ymer samlar på sig värdefulla erfarenheter under veckans ATP-turnering i Barcelona.

Se bara:

•I dag tog han sin största skalp i karriären.

•För första gången har han gått segrande från minst två matcher i en ATP-turnering (dessutom med 500-status).

•Närmast väntar första mötet med en topp-10-spelare.

Snacka om att Elias på allvar presenterat sig för tennispubliken i Barcelona där han sedan några veckor har sin bas efter uppbrottet från Good to Great i Stockholm.

Eftersom jag flaggade för att Elias hade ett mycket gynnsamt läge att besegra 41-rankade Nick Kyrgios skulle det vara fel att beskriva segern (2-6, 7-5, 7-6) som en jätteskräll. Kyrgios gjorde comeback efter sex veckors uppehåll på grund av skada och motsvarar på grus definitivt inte sin rankning. Förlusten i dag var hans femte på bara sju matcher.

Sett mot den bakgrunden ska vi inte dra höga växlar på Elias triumf.

Däremot finns det anledning att imponeras av sättet på vilket 19-åringen kämpade sig tillbaka mot sin ett år äldre motståndare.

Kyrgios hade matchen i sin hand fram till 4-3 i andra set där han också spelade sig fram till matchboll.

I skiljeset hade australiern fem breakbollar till 4-0 och i tiebreak hade han matchboll och egen serve. Dubbelfel!

Noterbart: Elias Ymer slog åtta serveess, två fler än Kyrgios som svarade för 37 ess när han skrällde mot Rafael Nadal i fjolårets Wimbledon.

Bollsnål som få och en av tourens största fajters

För Elias Ymer väntar nu nästa häftiga upplevelse i karriären: att för första gången stå öga mot öga med en av världens tio bästa spelare. Och det är inte heller vem som helst av de tio utan 33-årige spanske veteranen David Ferrer som varit världstrea och som tagit hälften av sina 24 singeltitlar på just grus.

För Ferrer blir matchen bara en i mängden.

För Ymer blir den ett stort ögonblick – och nyttig erfarenhet.

Fotnot:  Den tidigare högst rankade spelare Elias Ymer mött är Ferrers landsman Tommy Robredo som låg 18 då de tidigare i år möttes i Rio de Janeiro.

Tiden talar för 19-årige Ymer 30-plussarna hävdar sig väl

Sverigeettan Elias Ymer är en av åtta tonåringar på topp-200

”Är det inte dags för Elias Ymers genom-

brott snart?"

Den frågan har jag fått från flera vänner som är mycket idrottsintresserade men inte speciellt insatta i tennis.

De lever i tron att genombrotten sker i tonåren och blir förvånade då de får höra hur verkligheten ser ut.

Nämligen så här:

•Knappt tio spelare slår sig varje år in på topp-100 och snittåldern för de nya ligger på drygt 23 år.

•Snittåldern för topp-100 ligger på drygt 27 år.

•Snittåldern för topp-50 är närmare 28.

•Det finns 16 spelare bland de 50-bästa som passerat 30-årsstrecket men bara sju som är under 25 år.

•Vid drygt 25 år når spelarna sin bästa rankning.

Elias Ymer har i dagarna fyllt 19 år och och är på sin 192:a plats en av åtta tonåringar bland de 200 främsta på rankningen.

För att kunna spekulera i när han får sitt genombrott måste man veta vad som avses med genombrott: är det topp 100, en ATP-titel, topp-50, en semi i Grand Slam, topp 20....?

Därför brukar jag istället svara så här: Elias har alla förutsättningar att etablera sig på topp-100 men saknar det där extra som krävs för att det ska finnas anledning till större förväntningar än så.

Han har till synes gott om tid att skaffa sig det som saknas men det är ändå inte riktigt så enkelt. Om mycket serve- och forehandträning gav garanterat resultat i form av kanonserve och forehandslägga skulle det ju finnas åtskilligt fler spelare av den typen i dag. En del spelare lyckas skaffa sig vad som krävs i till exempel styrka och/eller acceleration för att få ett fruktat vapen. Andra lyckas inte.

Hur det blir i Elias Ymers fall återstår att se.

Därför ska förväntningarna på honom inte ska skruvas upp. Tyvärr görs ändå det titt som tätt. Svensk herrtennis har varit svältfödd på framgångar sedan Robin Söderling sommaren 2011 spelade sin senaste match och längtan efter en ny stjärna är så stor att Elias haussats mer än det funnits skäl till.
Han tog sin första seger på ATP-touren i fjolårets SkiStar Swedish Open, inledde denna säsong med att vinna en match i Chennai och tog tidigare denna vecka karriärens tredje seger då han i  500-turneringen i Barcelona besegrade kvalspelaren Thiemo de Bakker.

Kyrgios slog 37 serveess mot Nadal

På onsdagen väntar ett år äldre Nick Kyrgios – rankad 41 och ende tonåring på topp-50 - som låg 144 inför fjolårets Wimbledon. Med segern mot Rafael Nadal blev han över en natt ett av de absolut hetaste namnen och avancemanget till kvartsfinal förde australiern till 60:e plats på listan. Utan att fördenskull sätta press på Elias Ymer kan vi konstatera att han har ett gynnsamt läge att ta karriärens största skalp.
Kyrgios gör comeback efter fotskada som hållit honom borta i runt sex veckor och är ingen märkvärdig grusspelare. Han har vunnit två av karriärens sex matcher på underlaget, en av dem sedan motståndaren tvingats ge upp på grund av skada.
**
PSG just utslaget av Barcelona i Champions League. Klart att Neymar efter matchen ville ha Zlatans tröja - den var ju torr.

Ingen klarar att ta rygg på världsettan Novak Djokovic

Novak Djokovic har efter segern i Monte Carlo 23 Masters-titlar

Det finns många sätt att beskriva Novak Djokovic överlägsenhet.

Här är två:

•Världsettan svarade i dag för en ganska lam insats i Monte Carlo-finalen mot åttonderankade Tomas Berdych. Djokovic var långa stunder ofokuserad eller irriterad och hade inte alls den sedvanliga rytmen i sitt spel. Ändå var han aldrig hotad utan vann med 7-5, 4-6, 6-3 och blev därmed den förste spelaren i historien som segrar i de tre inledande Masters-turneringarna (Indian Wells, Miami, Monte Carlo).

•Detta var åttonde gången i år som Djokovic tvingas till skiljeset. Eller ja, tvingas känns inte som en helrätt beskrivning eftersom det varit ren nonchalans som legat bakom vissa setförluster. Hur som helst ser hans årsfacit i skiljeset ut som följer i kronologisk ordning: 4-6 (mot Ivo Karlovic) 6-0 (Andy Murray) 6-4 (Berdych) 6-2 (Roger Federer), 6-1 (Martin Klizan), 6-0 (Alexandr Dolgopolov) 6-0 (Murray) 6-3 (Berdych).
Fotnot: Rafael Nadal har 27 Masters-titlar, Djokovic och Roger Federer delar andraplatsen med 23.

Lång väg tillbaka för Sveriges Fed Cup-lag

Ellen Allgurin föll i sin Fed Cup-comeback

Efter tre år i World Group II är Sveriges Fed Cup-lag tillbaka på bakgården.

Vägen tillbaka blir allt annat än rak. Sverige hamnar i division I:s Europa/Afrika-zon där 15 lag slåss om två platser – till kvalet till World Group II.

Konkurrensen i division I är inte hårdare än att svenskorna ska kunna kvalificera sig till detta kvalspel. Men att svårighetsgraden därefter ökar avsevärt såg vi i helgen då Sverige föll med 4-0 borta mot Slovakien. Båda lagen förlorade tidigare i år i första omgången i World Group II och båda kom i helgen till spel utan sina skadade ettor.

Precis som mot Schweiz i första omgången tog svenskorna inte ett set i landskampens tre levande matcher.

Det positiva från helgen i Bratislava är att den unga svenska kvartetten skaffade sig värdefull erfarenhet. Singelettan Susanne Celik gjorde Fed Cup-debut i lördags och var efter sin svaga insats där rejält revanschsugen. Men till ingen nytta. Förvånande nog petades hon nämligen i söndagens inledande singel där istället Ellen Allgurin fick spela sin första FC-match på tre år.

Djokovic kan skriva historia - Nadals oro var befogad

Titel i Indian Wells, Miami - och Monte Carlo?

Världsettan Novak Djokovic kan på söndagen skriva tennishistoria i Monte Carlo.

Med finalseger mot Tomas Berdych blir nämligen den 27-årige serben förste spelare att segra i de tre första Masters-turneringarna.

Allt talar för att han ska lyckas med uppgiften. Djokovic är själv i kanonform och med sin stora allroundskicklighet är han en mardröm för den stereotypt spelande tjecken som gått segrande från endast två av deras 20 matcher. Visserligen står det 1-1 på grus men nej, för att Berdych ska snuva världsettan på Monte Carlo-titeln krävs att Djokovic har en mycket svart eftermiddag.

Han har på sina fyra matcher fram till finalen inte varit i närheten av setförlust och tappat bara 18 game, sex av dem i dagens semifinal mot gruskungen Rafael Nadal.

Eller kanske rättare: före detta gruskungen Nadal.

Vi ska i och för sig inte dra alltför höga växlar på Djokovic seger (6-3, 6-3) inför resten av grussäsongen men kan konstatera att han i alla fall nu är minst en klass bättre än Nadal på grus. Spanjoren hade i första set fördelsboll fram till 3-0 med dubbelbreak men även i dessa inledande game kändes det som att matchen låg i händerna på Djokovic som sällan är på tå redan från första boll.

Nadal uttryckte inför turneringen oro för sin form och även om han brukar skruva ner förväntningarna på sig själv låg han nu ovanligt lågt i förhandssnacket. Avancemanget till semifinal kan nog ha reparerat lite av det sargade självförtroendet men insatsen mot Djokovic visade att spanjoren inte är sitt bästa jag ens på favoritunderlaget.

Säkert spelar det in att han har en ny racket. Den ger mer kraft och mer spinn men priset han får betala är sämre bollkontroll. Det märktes i semifinalen där Nadal bjöd på en hel del poäng av slaget vi ytterst sällan ser från hans sida.

Men han har fortfarande gott om tid att hitta toppformen till Franska mästerskapet där han är ute efter sin tionde titel.

Jag hoppas att Novak Djokovic segrar i Paris. Med det skulle han vara halvvägs till en Grand Slam och eftersom serben spelar i en egen division kan han mycket väl bli förste herrspelare sedan Rod Laver 1969 med att ta en Grand Slam.

**

Rebecca Peterson föll i raka set

Det krävs en bragd för att Sveriges Fed Cup-lag

ska hänga kvar i World Group II. Slovakien leder med 2-0 inför söndagens avslutning med två singlar och en dubbel. Rebecca Peterson föll med 6-3, 6-3 mot hemmaettan Anna Karolina Schmiedlova men hade definitivt sina chanser. Rebecca räddade vid 3-5 i första en setboll och hade därefter möjlighet att bryta tillbaka. I andra set hade hon breakboll till 4-2. Debuterande Susanne Celik föll med 6-2, 6-0 mot rutinerade Daniela Hantuchova.

Nya ansikten får möjlighet att visa framfötterna i FC

Dressed for success. Kapten Lars-Anders Wahlgren med Ellen Allgurin, Susanne Celik, Rebecca Peterson och Cornelia Lister. Förevigade av sportchefen Johan Sjögren.

Sällan tidigare har ett svenskt  Fed Cup-lag varit lika orutinerat och så svagt på papperet som det i helgens bortamatch mot Slovakien.

Svenska singelettan Susanne Celik, 20 år, är rankad 221 och står inför sin FC-debut.

Tvåan Rebecca Peterson, 19 år, ligger 235:a och föll tidigare i år i sin singeldebut i dessa sammanhang.

Slovakiens båda singelspelare är topp-50.

Även om det är hjärta och inte hjärna som ger hopp om jätteskräll ser jag med spänning fram emot matchen. Det är nämligen första gången Sveriges lag består av spelare enbart från den yngre generationen, den som om några år ska bära laget på samma sätt som Sofia Arvidsson och Johanna Larsson gjort under en följd av år.

Larsson är skadad och Arvidsson lämnade återbud eftersom hon vill fokusera på sin egen karriär. Normalt är det inte ett skäl som försvarar återbud till landslaget men i det här fallet finns minst två anledningar att inte vara kritisk:

•Arvidsson har under åren varit så laglojal att hon fått utmärkelse av Internationella tennisförbundet (ITF) och är mer än någon annan unnad möjligheten att se till sitt eget bästa för att få fart på karriären igen.

•Hon är fjärde bästa svenska på rankningen och eftersom grus är Arvidssons sämsta underlag hade hon knappast tagit en singelplats ens efter Larssons återbud.

Borde redan ha fått debutera

Att Celik och Peterson nu saknar en rutinerad spelare att luta sig mot ger dem ett större ansvar vilket under helgen kan visa sig vara betungande eller upplyftande – oavsett vilket kommer båda i framtiden att ha stor nytta av den erfarenheten.

Att som Celik vara singeletta och debutant innebär en dubbel press och hon har den i onödan. 

Celik var med i laget som tidigare i år förlorade mot Schweiz och borde ha fått göra debut redan då. Men trots att matchen redan var förlorad valde FC-kapten Lars-Anders Wahlgren att i sista stund byta det nominerade dubbelparet Celik/Arvidsson mot Larsson/Peterson.

Det är ingen jättestor sak men visst hade den betydelselösa dubbeln varit ett utmärkt tillfälle för Celik att få debuten avklarad.

Slovakien saknar sin stora stjärna Dominika Cibulkova som är skadad. Singeletta är Anna Karolina Schmiedlova som för bara några veckor sedan tog sin första WTA-titel och på sin 46:e-plats har karriärens bästa rankning. Men hon är bara 20 år, har spelat endast två singlar i Fed Cup och gör nu debut på hemmaplan. Detta kombinerat med att hon gäller som storfavorit i sina singlar kommer att innebära en rejäl test av Schmiedlovas mentala styrka.

Desto mer rutin har tvåan Daniela Hantuchova som fyller 32 år om några dagar och som för tolv år

Har mer rutin än de övriga ihop

sedan var femma på världsrankingen där hon i dag ligger 49. Hon tog tidigare i år sin sjunde WTA-titel och har spelat 28 Fed Cup-matcher sedan debuten 1999.

I dubbel har Wahlgren nominerat Ellen Allgurin/Cornelia Lister som både fyller 21 år i maj. Allgurin har några skadefyllda säsonger bakom sig och spelade sin senaste FC-match för tre år sedan. Lister är debutant och kallades in då Larsson lämnade återbud. Det skulle förvåna stort om den nominerade duon inte ersätts eller åtminstone spräcks i det fall den avslutande dubbeln på söndag avgör vilket av lagen som tvingas lämna World Group II.

Slovakien mönstrar dubbelparet Hantuchova/Jana Cepelova.

**

Erik Samuelsson blev under några timmar arton år äldre i går. Ja, fast tack och lov bara här på bloggen och på grund av mitt slarv – sorry - då 1997 blev 1979 i artikeln om GLTK:s nya team. Erik är en av sex spelare i teamet och alltså född 1997.

"Gustens" medverkan borgar för hög kvalitet i nytt team

Mentorn Magnus Gustafsson (till vänster) med övriga i teamet

Han fick själv sin tennisfostran i ett team och blev topp-10-spelare.

Nu ska Magnus Gustafsson hjälpa spelarna i ett nystartat team.

”Gusten blir nämligen mentor i det sex spelare stora GLTK-team som för bara någon timme sedan presenterades i Göteborg. Projektet har möjliggjorts av tolv sponsorer som ekonomiskt garanterar satsningen i drygt 2.5 år.

Utan att veta hur stort belopp det handlar om eller hur upplägget i detalj ser ut finns det anledning att tro på satsningen. Magnus Gustafssons medverkan borgar ju för hög kvalité. Den nu 48-årige göteborgaren är totalt hängiven de projekt han ger sig in i och ”Gustens” egen erfarenhet från team Tim Klein är självklart mycket värdefull då han nu får rollen som mentor och rådgivare.

Team Tim Klein är en av svensk tennis mest framgångsrika lagsatsningar genom tiderna. ”Gusten” och Jonas Svensson nådde båda topp-10, Jan Apell, Christian Bergström och Lars Jönsson är andra namn som stöttades av dynamiske coachen Tim Klein. Han gjorde under många år oerhört stora insatser för svensk tennis men fick beklämmande nog aldrig ett riktigt erkännande av etablissemanget.

GLTK:s sportchef Klas Ivarsson och tränaren Jesper Brunström blir ansvariga för det nystartade teamet med Daniel Appelgren (född 1996), Christian Samuelsson (1996), Erik Samuelsson (1997), Sam Taylor (1997), David Norfeldt (1998) samt Jasmina Tinjic (1991) som för två år sedan var rankad 236, har spelat Fed Cup för Bosnien-Hercegovina och som haft ett längre uppehåll.

De extrema "Zlatanisterna" förnekar sig inte heller i dag

Efter halva tiden tvingas Rydberg lämna styrelsen

Rydberg får inte nytt förtroende i RS-styrelsen

Tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg måste

lämna Riksidrottsstyrelsen (RS) – trots att han hade två år kvar på sin mandatperiod.

Det är anmärkningsvärt men ändå inte fullt lika dramatiskt som det låter.

Varför det inte kommer som en blixt från klar himmel beror på att SISU och Riksidrottsförbundets (RF) styrelser slås samman och då ska båda organisationerna få in sina kandidater i den sammanslagna styrelsen.

Det fanns ett 30-tal kandidater till de tio platserna och Rydbergs namn försvann i valberedningens sista omröstning.

Att han måste lämna in trots två års erfarenhet från RS-styrelsen är ändå anmärkningsvärt med tanke på hur valberedningen gjort sitt urval:

”Vi har valt att föreslå en majoritet av tidigare ledamöter. Det finns flera skäl till det. Vi menar att erfarenhet från styrelsearbetet i RS och FS är av stor betydelse. Framför allt i den unika situationen med val av ny ordförande och personunion. Samtidigt har vi gjort bedömningen att det behövs en viss förnyelse för att styrelsearbetet hela tiden ska utvecklas”, skriver valberedningen.

 Rydbergs namn försvann tidigare i år också på listan över kandidater till ordförandeposten i Svenska tennisförbundet. Han hade sina förespråkare även där men alltför starkt motstånd i några inflytelserika kretsar.

Här på Challenge förklarade Rydberg att han har för avsikt att sitta kvar i styrelsen och där stötta Thomas Wallén som är valberedningens förslag till ordförande efter Stefan Dahlbo och som – om inget oförutsett inträffar  – väljs på årsmötet i Uppsala 25 april.

Lika självklart är det inte att RF:s valberedning får igenom sin ordförandekandidat på RF-stämman i Helsingborg 31 maj. Det ligger liksom i den runt 70 specialförbund stora RF-familjens natur att bråka och alltid är det några förbund och/eller kandidater som känner sig förbisedda.

Eriksson trivs i rampljuset

Så också nu då valberedningen föreslår förre rikspolischefen Björn Eriksson som ny RS-ordförande och förbundschef. Eriksson har varit ordförande i skidskytteförbundet, är ordförande i friidrottsförbundet och har suttit i RS-styrelsen sedan 2011.

Svenska fäktningsförbundets mångårige ordförande Lars Liljegren förlorade 2005 den stundtals mycket hätska ordförandestriden mot Karin Mattsson Weijber och får alltså inte förtroendet heller nu. Liljegren är de små förbundens man och där är upprördheten stor.

”Man skiter i oss”, säger Svenska varpaföreningens ordförande Lars Henriksen till Expressen.

Liljegren:

”Det hade varit tid att göra en uppgörelse mellan stora och små förbund. Och även försöka hitta personer i Riksidrottsstyrelsen som kunde symbolisera detta”, säger han.

Liljegren är 67 år och då han för tio år sedan förlorat ordförandestriden skrattade han på presskonferensen åt min fråga om han skulle kunna tänka sig att kandidera igen:

”Snälla Jonas, jag är egentligen för gammal redan nu så nej, det kommer jag inte att göra”, svarade Liljegren som har ett förflutet inom politiken.

I mina ögon är hans ålder inget hinder och att inte heller valberedningen fäst någon vikt vid ålder visar man med sitt förslag på Björn Eriksson som fyller 70 år i december. Valberedningen förslag kan till och med beskrivas som modigt i ett samhälle där åldersdiskriminering blir allt vanligare och där lång erfarenhet ses mer som en belastning än en tillgång just eftersom den kommer med åren.

Valberedningens förslag

De övriga tre ordförandekandidaterna Tomas Eriksson, Håkan Leeman och Tommy Ohlström finns bland valberedningens förslag till styrelseledamöter.

Det gör inte Lars Liljegren vilket talar för att småförbunden kommer att slåss för honom på RF-stämman – förmodligen utan resultat även denna gång.

Med Björn Eriksson som ordförande får idrottsrörelsen den megafon som Karin Mattson Weijber aldrig blev. Eriksson trivs i rampljuset och pratar lika högt som mycket vilket ger ett första intryck av att han är bestämd och beslutsam – ett intryck som inte alltid består då man lyssnat till vad han egentligen sagt.

Rafael Nadal dissar sig själv - slipper ändå inte pressen

Nadal har sin sämsta rankning på två år

”Jag är inte favorit till någonting”.

Det är Rafael Nadal som säger så.

Han gör det inför veckans Masters-turnering i Monte Carlo som är upptakten på grussäsongen under vilken han normalt spelar i en egen division.

Försöker Rafael Nadal lura sig själv? Eller är det konkurrenterna han vill lura?

Eller är det i själva verket så att den 28-årige spanjoren verkligen är oroad över sin form? Är den oron i så fall obefogad?

De många frågorna i kombination med Nadals inledning på fjolårets grussäsong gör att åtminstone Monte Carlo och ytterligare någon av de följande turneringarna känns ovissare än normalt.

Förra året föll han mot David Ferrer i kvarten i Monte Carlo och ännu mer anmärkningsvärd var kvartsfinalförlusten mot Nicolas Almagro i Barcelona. Efter det segrade Nadal i Madrid, finalföll mot Novak Djokovic i Rom och avslutade med att spela hem sin nionde titel i Franska mästerskapet.

Det skulle förvåna om Nadal inte hinner reparera sitt sargade självförtroende fram till Paris där han sedan debuten 2005 förlorat bara en match och har 66-1 i matchfacit. Robin Söderlings skräll i åttondelsfinalen 2009 är också den enda förlust Nadal åkt på i en femsetsmatch på grus.

SvD i dag

Nog för att den forne världsettan försökt att skruva ned förväntningarna på sig även vid några tidigare tillfällen men vi har väl aldrig hört honom ligga så lågt i snacket som nu.

”Jag spelar sämre än mina rivaler. Pressen är inte på mig. Jag kommer hit med motivationen att spela bättre än jag gjort”, säger Nadal som på femteplatsen har sin sämsta rankning på två år.

Detta faktum kan ställas mot andra fakta som berättar att den vänsterhänte mallorcanen är historiens bäste grusspelare:

46 av hans 65 titlar har kommit på grus, åtta av dem i Monte Carlo och han har förlorat endast 25 av sina 350 matcher på favoritunderlaget.

Sett mot bakgrund av dessa siffror kan Rafael Nadal säga vad som helst utan att bli fri från omgivningens höga förväntningar.

Klappat och klart för Spieth eller så klappar han igenom

Jordan Spieth jagas av mer meriterade spelare i Masters

Året var 1996. Greg Norman hade sex slags ledning i Masters inför de sista 18 hålen. Australiern klappade igenom totalt under nervpressen.

Jordan Spieth var bara tre år då men kan förstås sin golfhistoria och vet att Normans mentala kollaps är bara en av många i Major-historien.

Frågan om 21-årige Spieth ska sälla sig till den listan eller om han ska skriva in sig i Masters segerrullor får sitt svar på söndagskvällen.

Den amerikanske världsfyran går ut på Augusta med fyra slags ledning före Justin Rose och ytterligare ett före rutinerade Phil Mickelson.

Justin Rose har en Major-seger, Mickelson har fem (varav tre just i Masters) och just att de två svåraste konkurrenterna vet hur det är att segra i dessa sammanhang sätter säkert extra press på Spieth. Även några av de övriga som jagar honom har Major-segrar på meritlistan. Nu är förstås världsettan Rory McIlroy och 14-faldige Major-segraren Tiger Woods tio slag efter Spieth och ska denne tappa det försprånget krävs en gigantisk urballning.

En sådan svarade Greg Norman för 1996 då han hade sex slags ledning, gick runt på 78 slag och slutade fem slag efter Nick Faldo.

Att även lite mindre spökande nerver kan ställa till det såg vi 2009 då Kenny Perry hade två slags ledning med två hål kvar. Segervittringen fick honom att darra och han föll till slut efter särspel.

I kväll får vi veta vad Jordan Spieth är gjord av. Att han även i fjol gick i ledarboll i finalronden (slutade delad tvåa med Jonas Blixt) är säkert till hans fördel men det vi i lördags såg på tredje rondens två avslutande hål reser ändå en del frågetecken.

Amerikanen hade då sju slags ledning trots att han inte imponerat lika mycket som under de två första dagarnas spel. Han svarade för en dubbelbogey på 17:e och hamnade i trångmål på 18:e. I och för sig visar det på mental styrka att Spieth löste den situationen men visst väckte hans två avslutande hål ändå förhoppningar om en oviss och dramatisk avslutning på årets första Major.

**

Trist att världstvåan Henrik Stenson på grund av influensan inte kunnat göra sig själv rättvisa på Augusta. Men hans tredje rond var mycket stark fram till greenerna. Stenson hade en mängd birdielägen utöver de två han förvaltade, gick två under par, ligger på par och på 30:e plats. Med bättre puttning i dag ska Stenson kunna hamna i närheten av den 14:e plats som är hans bästa resultat på nio tidigare starter.

**

Jonas Blixt är fyra under par och delar tolfteplatsen vilket innebär att han i nuläget är kvalificerad för nästa års Masters.

**

Att svenska fotbollsjournalister i Zlatan-sekten plötsligt tillmäter Franska ligacupen så stort värde är enbart roande.

Brist på tid och förtroende bakom Mona Sahlins avhopp

Mona Sahlin hoppar med omedelbar verkan av Riksidrottsstyrelsen (RS).

Nyheten kom på lördagen från TT.

”Jag har trivts i RS – men tidsmässigt så fungerar det inte med det viktiga uppdraget mot extremism som tar allt mer tid. Därför lämnar jag styrelsen”, säger Sahlin i ett uttalande.
Hon gör det lite väl lätt för sig.
Sanningen är ju att socialdemokraternas tidigare partiledare varit så svalt intresserad av RS-uppdraget att förtroendet för henne gått förlorat. Challenge berättade i går om turerna som gjorde att Mona Sahlins tidigare utstakade väg till ordförandeposten i Riksidrottsförbundet (RF) blivit oframkomlig.
Nu väljer hon att inte fullfölja sina två återstående år av mandatperioden utan lämnar det uppdrag som hon för två år sedan förklarade sig vara hedrad av att ha fått och som hon sa sig brinna för.
Om det överhuvudtaget sker igen lär det förhoppningsvis dröja många år innan någon kommer på tanken att åter förorda Mona Sahlin för ett tungt ledaruppdrag i svensk idrott.

Skönt att Mona Sahlin diskvalificerade sig själv

SR:s hemsida då Sahlin valts in i RS

På måndag presenterar valberedningen sitt förslag till ny ordförande i Riksidrottsförbundet (RF) efter Karin Mattsson Weijber.

Att det inte blir Mona Sahlin som tar över är känt sedan länge men det har inte framkommit varför socialdemokraternas tidigare partiledare förvandlades från stekhet till iskall. Det tänker jag berätta här.

Då Sahlin 2013 valdes in i Riksidrottsstyrelsen (RS) var tanken att hon efter några år där skulle ta över som RF-ordförande.

Sahlin har vanan att leda en stor organisation, ett brett kontaktnät, ett förflutet som idrottsminister (2000-2003) och var redan på 1980-talet regeringens representant i RS.

I RS-styrelsen fick hon möjlighet att närmare sätta sig in i sakfrågorna och efter några år skulle Sahlin ha förankrat sitt namn i den svenska idrottsrörelsen.

Så var planen.

Rösterna som invände att hennes starka band till socialdemokraterna inte var bra för en oberoende idrottsrörelse överröstades av dem som menade att Sahlin genom sin koppling till politiken bland annat skulle se till att det statliga stödet till idrotten ökade.

Så här sa Sahlin till Radiosporten sedan hon valts in i RS:

” Jag känner mig hedrad och tycker att det är fantastiskt att få jobba med idrotten. Jag vet hur det går till i maktens korridorer och har ett brett kontaktnät som jag hoppas kunna få använda. Jag brinner verkligen för att ta fighten mot främlingsfientligheten och rasismen”.

Snart visade det sig att Sahlin inte alls brann för sin uppgift utan under det första året istället ofta lyste med sin frånvaro då styrelsen sammanträdde. Att Sahlin nischade sig på hbtq-frågor och främlingsfientlighet försvagade hennes position ytterligare. Även om hennes två hjärtefrågor är viktiga upplevdes Sahlin som så ointresserad av övriga frågor att hon blev omöjlig som RF-ordförande.

Därför hjälpte det inte att hon under senaste året varit mer aktiv i RS-styrelsen. Förtroendet var då redan förbrukat. Att det till valberedningen inte ens kommit in förslag på Mona Sahlin som ny RF-ordförande säger allt.

Jag är glad för det och det bör också den svenska idrottsrörelsen vara.

En person som tycker att svenska IS-terrorister ska curlas istället för straffas har värderingar som inte är förenliga med Fair Play.

Sveriges bäste idrottare får inte erkännandet han ska ha

Masters är enda Major Henrik Stenson ännu inte har en topp-10-placering

Vem är Sveriges bästa idrottare?

Jag lägger min röst på golfens världstvåa Henrik Stenson som i morgon peggar upp på årets första Major.

Det är svårt att jämföra utövare i olika idrotter och i synnerhet då att jämföra lagidrottare med individuella idrottare. Men att Stenson är sjumilakliv före blågula stjärnor i mer eller mindre trådsmala idrotter råder ingen tvekan om. I mina ögon utgör Zlatan ende konkurrent och om Zlatan rankats bland världens tre bästa fotbollsspelare och/eller spelat en avgörande roll i ett klubblag som tagit en stor internationell titel hade det blivit platsbyte i toppen.

Men nu har Zlatan inte gjort det och då spelar det ingen roll att fotboll är större än golf där 39-årige Henrik Stenson under de två senaste säsongerna etablerat sig i toppskiktet. Ändå får han i Sverige inte riktigt den uppskattning han förtjänar. Minns att det var likadant med Annika Sörenstam som var ännu mer framgångsrik än vad Stenson hittills varit men i svenska media ständigt hamnade i skuggan av andra. Först i slutet av sin karriär fick Sörenstam ett riktigt erkännande i Sverige.

Varför var och är det så?

En förklaring är säkert att golf sällan sänds på de stora tv-kanalerna (men SVT sänder från Masters som startar i morgon), en annan att det inte varit en OS-sport (blir det i Rio 2016) och en tredje att spelarna som mest visar upp sig på hemmaplan en gång per år.

Vi får alltså inga tillfällen att skapa en relation till Stenson och de andra golfspelarna på samma sätt som vi får med till exempel de ständigt omsvärmade fotbollsspelarna eller med Charlotte Kalla och de andra skidessen som genom Vinterstudion nästan flyttar in i våra vardagsrum.

Vad behövs då för att Henrik Stenson åtminstone ska få uppmärksamheten han förtjänar?

Ja, ett OS-guld skulle definitivt göra susen och bara det faktum att golf finns med på programmet i Rio innebär att sporten kommer att få ett rejält uppsving i media.

En Major-seger skulle ge samma effekt och då ska man ändå komma ihåg att såväl en Major-titel som ett OS-guld i själva verket inte är samma stora bedrifter som den Henrik svarade för 2013 då han blev förste spelare i historien att vinna såväl USA- som Europatourens slutspel.

Henrik Stenson skulle ha varit en av förhandsfavoriterna i Masters som på torsdagen inleds på 

Världsfyran Jordan Spieth

Augusta National och där han – 19.15 - går ut tillsammans med amerikanske världsfyran Jordan Spieth (tvåa i sin Mastersdebut förra året) och dennes 18-rankade landsman Billy Horschel.

Den influensa som däckade Stenson förra veckan har stört ritningarna. Att puttningen stämmer är A och O på Augustas snabba greener. Att Stenson inte fått så mycket tid som han önskar för att hitta känslan i det som genom åren varit hans akilleshäl gör att vi inte ska förvänta oss stordåd.

Men även om det inte lyckas nu skulle det förvåna om Henrik Stenson inte har minst en Major-tiitel på meritlistan då han avslutar karriären.

”Jag spelar kanske fyra, fem är till. Kan jag då vara uppe på leaderborden i två Majors varje år så får jag väl i alla fall möjlighet att knipa någon innan jag slutar”, säger Stenson under vår intervju (se faksimil) där han bland annat berättar om sina tankar inför Masters.

Kvartetten har sprängts - Djokovic i egen division

Världsettan Novak Djokovic hyllas efter femte titeln i Miami

På ett sätt är det dags att sluta snacka om ”De fyra stora” i tennisen.

I själva verket har ju Novak Djokovic spräckt kvartetten för att spela i en division över sina tre utmanare.

Senaste exemplet fick vi under Masters-turneringen i Miami där den 27-årige serben på söndagskvällen finalbesegrade jämnårige Andy Murray 7-6, 4-6, 6-0.

Liksom många andra tennisjournalister använder jag ofta begreppet ”De fyra stora” eller ”toppkvartetten” i beskrivningen av hur långt före Djokovic, Roger Federer, Rafael Nadal, och Andy Murray är de övriga spelarna på topp-tio.

I sak är det inte fel att skriva så. Se bara: 41 av de senaste 45 Masters-titlarna har tagits av någon i kvartetten. Just i Miami fick spelarna bakom kvartetten ett bra tillfälle att slå sig fram. Federer stod över turneringen för att istället träna på grus och Nadal föll redan i sin andra match. Men det var endast teoretisk hjälp för Tomas Berdych, David Ferrer, Milos Raonic och de övriga – i praktiken underlättade det bara vägen till final för Djokovic och Murray.

Samtidigt som toppkvartettens enorma dominans ofta ges stor uppmärksamhet tittar vi sällan närmare på hur mycket som skiljer mellan de fyra. Visserligen berättar rankningen inbördes ordning men det är också intressant att se hur mycket hur meritlistorna faktiskt skiljer sig åt och det har jag gjort här. Sett till spelarnas karriärer i sin helhet skulle listan naturligtvis ha fått ett annat utseende (vilket framgår av siffrorna inom parentes) men här handlar det om att ge en bild av hur styrkeförhållandet varit mellan dem under de senaste åren.

Jämförelsen är gjord på de 45 senaste Masters-turneringarna, de 17 senaste Grand Slam-turneringarna och på spelarnas matchfacit från 2011 till nu.

Fokuserad som här är han klart bäst

1. Novak Djokovic                               

Grand Slam-titlar: 7 (totalt 8)
Masters-titlar: 17 (22)
Matchfacit: 305-37.

Kommentar: Överlägset bäst meritlista och borträknat från i grusmatcher mot Nadal har Djokovic sin svåraste motståndare i sig själv. Han tappar ibland fokus och spelar då nonchalant, har de många tunga titlarna till trots inte alltid varit de stora matchernas man. Förste spelare i historien som vid tre tillfällen segrar i både Indian Wells och Miami. Inleder på måndagen sin 141 vecka (lika många som Nadal har) som världsetta.

På gruset lär det lossna för Nadal

2. Rafael Nadal. 
Grand Slam-titlar: 5 (14)
Masters-titlar: 12 (27)
Matchfacit 249-44. 
Kommentar: Har i och för sig många poäng upp till världstvåan Federer på rankningen men ändå en digrare meritlista i de största sammanhangen. Fyra av Grand Slam-segrarna har kommit på gruset ”hemma” i Paris. Haft flera längre uppehåll på grund av skador. Inte övertygat under inledningen av denna säsong som nu byter till hans favoritunderlag.                                                                             

 

Historiens störste hänger med i toppen

3. Roger Federer                                        

Grand Slam-titlar: 1 (17)
Masters-titlar: 7 (23)
Matchfacit: 269-55.

Kommentar: Håller fortfarande högsta klass så länge det handlar om matcher i bäst av tre set och kan säkert lägga ytterligare några Masters-titlar till listan. Men för att den 33-årige schweizaren ska spela hem en 18:e Grand Slam-titel måste nog de två svåraste motståndarna vara borta ur bilden. Har till exempel inte besegrat Nadal i bäst av fem set sedan Wimbledon 2007 och senaste Grand Slam-segern mot Djokovic kom i Wimbledon-semifinalen för tre år sedan.   

Murray har stort utrymme att utvecklas

4. Andy Murray 

Grand Slam-titlar: 2  (2) 
Masters-titlar: 5 (9)
Matchfacit: 235-62 
Kommentar: Har en bra bit kvar till topptrion men är också den som har störst utrymme att utvecklas. Skottens andraserve är svag och han spelar alltför defensivt. I Miami-finalen fick vi dock se en offensivare Murray. Två billiga volleymissar sänkte hans humör i första set där han vid två tillfällen var i ledning med break. Murrays coach Amelie Mauresmo får snart hjälp av Jonas Björkman och kanske kan duon få ordning på Murrays nätspel. I finalen fick han inte ens 50-procentig utdelning på sina 26 nätattacker.                                          

Han känner sig inte ratad- "Inte fel ta någon utifrån"

Rydberg - vice ordförande även  i nya styrelsen?

Svenska tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg säger sig vara varken överraskad eller besviken över att valberedningen förbigått hans namn då den föreslagit Thomas Wallén som ny ordförande.

- Jag ser det som helt naturligt. Om valberedningen hittar en bra ordförande utifrån ska de i första hand föreslå den personen för årsmötet. Det sa jag redan då valberedningen började sitt arbete men försäkrade att jag givetvis finns där om de inte hittar någon, säger Anders Rydberg.

Bland de sju regionerna finns ett starkt missnöje mot sittande styrelse och från den hade valberedningen knappast kunnat hitta en ordförandekandidat som fått stöd från regionerna på årsmötet i Uppsala 24-25 april.

Det vanliga är annars att vice ordföranden tar klivet upp?

- Både och. Jag vet att det finns de som vill se mig som ordförande men första alternativet var som sagt att ta någon utifrån och det är inte fel, säger Rydberg.

Har du förordat Thomas Wallén?

- Nej, men jag har inte heller förordat någon annan. Jag har på omvägar hört att de (valberedningen, Challenge anmärkning) pratat med honom.

Och vad säger du om Wallén som ny ordförande?

- Han har varit engagerad i tennisen i många år och har ett stort kontaktnät. Du brukar ju skriva att förbundet har problem med sponsorer och Thomas har en bakgrund där han skapat och drivit event framgångsrikt. Så det låter väl som ett bra namn.

Wallén saknar erfarenhet från ideellt ledarskap i en stor organisation – är det en stor nackdel?

- Nja, i en styrelse handlar det om att kombinera olika egenskaper och styrkor. Jag utgår alltid från att allt ska bli bra tills motsatsen bevisas.

Har du umgåtts med tanken på att hoppa av?

- Absolut inte. Det här ska ske på ett bra sätt, vi ska bygga framtiden tillsammans och jag vill vara med och bidra.

Tar du för givet att du blir vice ordförande även i nya styrelsen?

- De bitarna har inte diskuterats ännu utan det tar man direkt efter årsmötet. Men det är ingen stor fråga för mig.

Räknar du med att fortsätta som vice ordförande?

- Det skulle kanske vara naturligt att jag gör det när vi har en del nya namn i styrelsen. Men den nye ordföranden kan ha en annan syn på vem som ska vara vice ordförande. Jag är övertygad om att vi löser det på ett bra sätt.

Challenge från i onsdags

Jag tycker att förbundet ska ändra ledningsmodell och övergå till en heltidsarbetande ordförande som då ersätter generalsekreteraren. Håller du med?

- Jag såg att du föreslog det i Idrottens Affärer och det är ett intressant inspel. Men jag är mycket avvaktande till om det är rätt väg att gå. Man blandar ihop rollerna. GS ska avrapportera och få sina uppgifter från styrelsen. Om det då är samma person brukar det inte vara bra, det bakbinder styrelsen.

Behövs en ny GS?

- Det ska ju fungera. Nu byter vi ordförande och sen gäller det se till att det fungerar mellan styrelse och regioner. GS har en mycket central roll i de bitarna, han ska se till att vi håller ihop. Man får väl titta på hur det fungerar framöver men det ligger inte endast på GS om det ska bli bra.

Så här långt tycks det inte alls fungera, kritiken från regionerna är skarp och tennis-Sverige är söndrat. Hur beskriver du situationen?

- Mycket bra har gjorts och vi ska inte förstora problemet. Vi får ta det här lite som en nystart och vi ska få ordning på de här bitarna. Vi måste göra vårt grundarbete så att hela den svenska tennisrörelsen håller ihop, det är därifrån styrkan kommer. Vi måste få krafterna att dra åt samma håll.

Hur når ni dit?

- Det handlar bland annat om att stå upp för sina åsikter, att ställa krav, att våga ta debatter och att samverka. Det är då man hittar lösningar och kommer vidare. Det hoppas jag att vi ska kunna göra och det bidrar jag gärna till.