Ymer behöver heltidscoach - Norman toppar önskelistan

Magnus Norman är en världens hetaste coacher

Vem skulle Du vilja se som coach för Elias Ymer?

Mitt namn: Magnus Norman.

Sannolikt står den snart 40-årige värmlänningen högst även på Elias önskelista.

De har tidigare jobbat tillsammans på Good to Great, akademin som Norman driver tillsammans med Nicklas Kulti och  Mikael Tillström.

Att önska är en sak.

Norman coachar sedan tre år Stanislas Wawrinka som är världsfyra och slåss om de tyngsta titlarna. Att Magnus skulle bryta det samarbetet av anledningen att han hellre vill hjälpa en spelare som kämpar sig att ta sig in på topp-100?

Det känns förstås som en utopi och det räcker att sätta sig in i Normans sits för att förstå varför.

Även då Magnus samarbete med schweizaren en dag upphör kan det visa sig att en duo med Ymer och Norman är ett önsketänkande.
Norman är en av tenniscirkusens mest respekterade coacher och kommer att överösas av lukrativa anbud från toppspelare, de som – likt Wawrinka gjorde för tre år sedan – knackar på dörren till toppen och unga stjärnskott.

Men det är ju tillåtet att drömma.

I går kunde Challenge avslöja att samarbetet mellan Ymer och Dan Eklund bryts.

Eklund har tyckt att resandet och livet i kappsäck varit slitsamt. Under den sista tiden har han haft svårt att hitta motivationen att offra så mycket av sitt privatliv. Eklund återvänder nu till arbetet han varit tjänstledig från.

Jag skrev också så här igår:

”Nu talar allt för att det blir ett spanskt exproffs med meriter från främst Challengertouren som tar över Eklunds roll i teamet runt Sverigeettan”.

I dag på morgonen fick jag information om att en sådan lösning inte varit aktuell och jag beklagar den felaktiga spekulationen.

Under överskådlig tid kommer Elias inte att ha någon coach med sig på de turneringar (närmast nästa

Challenge i går

vecka i en Challenger i Aix en Provence) då huvudansvarige coachen och förbundskaptenen Fredrik Rosengren inte finns vid hans sida.

Det kan gå bra ändå och sett i ett kortare perspektiv spelar det kanske ingen som helst roll att Elias Ymer saknar en heltidsanställd tränare i år.

Men på längre sikt är det inte alls bra.

Jag har största respekt för Fredrik Rosengrens kunnande och meritlista och vet att han brinner för sin uppgift tillsammans med Ymer.

Problemet är att Rosengren i sin roll som förbundskapten har även flera andra åtaganden och därför saknar möjlighet att ägna Elias så mycket tid som skulle vara önskvärt.

Ymer och en coach bryter - men tillfällig lösning kvarstår

Är inne i viktig fas i utvecklingen

Sverigeettan Elias Ymer och coachen Dan Eklund bryter samarbetet.

Ymer och Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren fortsätter ihop – men hur länge?

Det skulle förvåna om inte även deras samarbete upphör under säsongen och att Ymer då anställer en coach som följer honom på heltid.

Först som sist ska sägas att det inte ligger någon schism bakom brytningen mellan Ymer och Eklund.
Dan Eklund har upplevt resandet och livet i kappsäck som slitsamt. Det har gjort att han på senare tid haft svårt att hitta motivationen att offra så mycket av sitt privatliv.
Han går nu tillbaka till arbetet han varit tjänstledig ifrån.

Fredrik Rosengren kommer att resa med Elias på Grand Slam-turneringarna plus ytterligare några turneringar.

Detta är långtifrån ett optimalt upplägg för Sverigeettan som är rankad 132 och som befinner sig i en mycket viktig utvecklingsfas i karriären.

Han skulle behöva en heltidsanställd coach som är med honom veckans alla dagar och som kan lägga upp både en kort- och en långsiktig planering.

Årets upplägg har varit mer av karaktären ”vi-gör-det-bästa-för-tillfället” i väntan på en permanent coachlösning.

Challenge andra december 2015

Så kändes det redan då det i början på december förra året blev klart att Fredrik Rosengren skulle bli Ymers nye coach.

Men just då var huvudsaken ändå att Elias hade en coach överhuvudtaget. Hans åtta månader långa samarbete med Galo Blanco hade just brutits och osäkerheten inför framtiden var stor.

För att ge Elias nödvändig arbetsro valde Svenska tennisförbundet att låta Davis Cup-kapten Rosengren bli huvudansvarig för Sverigeettans satsning och kort senare anslöt Elias ungdomstränare Dan Eklund till teamet.

Det var kanon – då!

Men inte på sikt och det har inte så mycket med Rosengren och

Challenge tredje december 2015

Eklund att göra som med själva upplägget i sig.

Det skulle förvåna om inte Elias Ymers agent Fraser Wright jobbar hårt för att senare i år kunna presentera en coach som ska arbeta heltid med Sverigeettan.
Fotnot: Texten är ändrad från versionen som publicerades i går. I den stod "Nu talar allt för att det blir ett spanskt exproffs med meriter från främst Challengertouren som tar över Eklunds roll i teamet runt Sverigeettan". Där var jag fel ute. I dag på morgonen har jag fått information om att den lösningen inte varit aktuell och därför är texten uppdaterad. I denna uppdaterade version finns också förklaringen till varför samarbetet mellan Ymer och Eklund brutits.

Svensk tennis rykte skadat - av könsord och svordomar

Sportchef Sjögren slår larm

Svenska spelare har genom åren haft mycket gott rykte på tenniscirkusen.

Så inte längre enligt Svenska tennisförbundets sportchef Johan Sjögren.

Spelare som skriker könsord och grova svordomar, slänger racket och överhuvudtaget uppträder olämpligt på banan har fått Sjögren att reagera kraftigt.

Så här skriver han i sitt senaste månadsbrev på förbundets hemsida:

”Allt för ofta (främst på pojk och herrsidan) sticker de svenska spelarnas dåliga och självdestruktiva beteende och uppträdande ut i jämförelse med sina konkurrenter, enligt många av våra tränare som arbetar internationellt. Grova svordomar och könsord samt ”racket abuse” är inte ovanligt” skriver Sjögren.

Nu är det inte bara en del svenskar som tävlar internationellt som uppträder illa på banan. Liknande rapporter kom från årets JSM för 14- och 16-åringar i Göteborg.

Många spelare har hett temperament. En del kan hålla ilskan och frustrationen inom sig utan att spelet påverkas negativt. Andra klarar det inte. För den sistnämnda kategorin kan det vara nödvändigt med ett utbrott för att återfå fokus. Sådana utbrott upprörs i alla fall inte jag över.

När en spelare däremot fortsätter att skrika och gnälla och det går ut över spelet blir det ett problem.

Sjögren menar att just detta beteende är påtagligt hos svenska spelare.

” Att bli förbannad på banan kan vi alla mer eller mindre bli, men det som är påtagligt för våra egna spelare är det destruktiva negativa snacket som gör att spelarna drar ned sig själva i ”skiten” i stället för att öppna ventilen, bli förbannad, stänga ventilen och kriga på ännu mer med ett jävla anamma”, skriver sportchefen.

Flera personer som var på JSM i Göteborg säger att de såg ett stort antal ungdomar med mycket negativ attityd. ”Jag har aldrig spelat så här jävla dåligt”, skrek en pojke – inte en utan ett flertal gånger under sin match. Andra skrek om otur eller att motståndaren fått in en lyckträff.

Just den där bristande respekten för motståndaren är långt värre än något annat.

Johan Sjögren vill nu införa nolltolerans mot dåligt uppträdande:

”Vi måste här få till en förändring och för att det ska ske krävs det att vi på alla nivåer arbetar gemensamt med att ändra attityden på banan något som också Proffslistan tar upp. Här är det viktigt att våra domare och tävlingsledare är med på resan. För att få bästa möjliga effekt efterlyser vi en ”nolltolerans” i samband med exempelvis klubb-, region- och förbundsträningar och tävlingsresor”.

Bilden som Johan Sjögren beskriver är nedslående. Sveriges tre världsettor Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander fick stor respekt för inte bara sina framgångar utan också för att de uppträdde korrekt och mycket sportsligt.

Den bilden av svensk tennis har levt vidare genom alla år. Naturligtvis har det funnits några enstaka hetsporrar som vid några enstaka tillfällen inte kunnat tygla sitt temperament men det har på intet sätt förminskat deras sportslighet.

Att Sverige blivit en B-nation i tennis har vi vant oss vid och det är bara att acceptera.

Att det finns så många bland dagens svenska spelare som uppträder så illa att sportchefen  ser anledning att slå larm är betydligt allvarligare – och kan inte accepteras.

Sverigeettan föll i kvartsfinal

Hon hade sina chanser i första set

Efter ett mycket jämnt första set orkade Johanna Larsson inte stå emot förstaseedade Timea

Bacsinszky i kvartsfinalen i WTA-turneringen i Rabat.

Den 15-rankade schweiziskan slog för bara för några minuter sedan in matchbollen (6-4, 6-1) och har inte tappat set på sina tre möten med Sverigeettan.

Det är sällan Johanna Larsson får mäta sina krafter med spelare på nivån där Bacsinszky ligger.

Ser vi till Larssons 22 matcher i år har hon vid bara två tillfällen ställts mot spelare på topp-30. Första gången var i den stjärnspäckade turneringen i Indian Wells där hon skaffade sig läge att skrälla men föll mot världsnian Petra Kvitova.

I dagens möte med Bacsinszky hade båda spelarna fyra breakbollar i första set. Schweiziskan räddade sina fyra och förvaltade själv vid 5-4 den breakboll hon fick. Larsson slog ett dubbelfel under matchen – just på poängen som gav Bacsinszky setboll.

Med en kvartsfinal kan Larsson ändå vara nöjd med veckan i Marocko som inbringade 60 nya poäng. På tio turneringar under 2016 har hon nått minst kvarten i tre. I Hobart var hon framme i semi och i Acapulco blev det precis som nu respass i kvarten.

Ymer är värd att få tillbaka stödet från SOK - redan nu!

Gjorde förra året respektlös debut i If Stockholm Open

Tänk dig att vara ung och lovande, riktigt på G, hungrigare än kanske någonsin tidigare – och sen inte

få göra det du helst av allt vill göra.

Så har Mikael Ymer haft det sedan december förra året.

Stressfrakturen i höften har hållit honom borta inte bara från tävlingar utan också från den hårda träning som han måste ha i kroppen innan det blir aktuellt med comeback.

I går körde Mikael sitt första tennispass sedan december: Stillastående bollande i 20 minuter med coachen Johan Hedsberg.
I dag utökade de till en halvtimme. Fortfarande stillastående.

Under perioden som Mikael varit borta har många av hans jämnåriga utländska konkurrenter börjat slå sig fram. Han kan följa deras framgångar på nätet och det minskar förstås inte frustrationen över att själv tvingas stå vid sidan av.
Men han visar den inte utan biter ihop tänderna.

– En normal tonåring hade fått brutala svackor under en sådan här period, säger Hedsberg till Challenge.

Så är det. Jag är fylld av beundran för Ymers tålamod och lider verkligen med honom.

Inför säsongen kändes det som att Mikael kunde ha något stort på gång. Förra året blev han Europamästare för 18-åringar, var i final i Wimbledons juniorturnering, tog sin första titel på ITF-touren, svarade för några bra resultat på Challengertouren och blev Davis Cup-hjälte mot Danmark.

Allt pekade uppåt för det heta stjärnskottet.

Challenge 13 januari i år

Nu har han istället fått ägna årets fyra första månader åt rehabiliteringsträning.

DN:s Nils Palmgren har under ett antal år skildrat bröderna Ymers tillvaro på och utanför banan och ett av alla intressanta reportage handlar just om Mikaels hårda jobb för att komma tillbaka efter skadan:  Ymer tar hjälp av simningen och Djokovic.

Nu handlar det om att skynda långsamt. Lättare sagt än gjort för en kille som brinner av iver att komma tillbaka. Därför känns det tryggt att Mikael i Hedsberg och de andra tränarna på Good to Great har en erfaren stab runt sig.

Då Mikael Ymer i januari i år kastades ut från Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) topp- och talangprogram var tanken att han i maj skulle genomföra nya fystester och med det ha möjlighet att få tillbaka SOK-stödet.

Eftersom han ännu inte är tillräckligt återställd för att kunna träna för fullt skulle det vara oklokt och riskfyllt att utsätta kroppen för tuffa fystester.

Jag hoppas att SOK tar hänsyn till detta, välkomnar Mikael Ymer tillbaka redan nu och skjuter fystesterna på framtiden.

Att av rena principskäl hålla honom utanför till dess fystesterna är avklarade skulle vara ett lika kortsiktigt som fyrkantigt agerande.

Dessutom orättvist mot en ung spelare som gör allt som står i hans makt för att komma tillbaka.

Ymers överman ett av många starka proffs utan stjärnglans

Ska vara nöjd med att ha kvalat in

Årets första seger på ATP-touren låter vänta på sig för Elias Ymer.

I dag föll den 20-årige Sverigeettan mot 14 år äldre Paolo Lorenzi som i första omgången i Estoril vann med 7-6, 6-3.

Siffermässigt jämnt alltså men ändå inget snack om saken.

Den 51-rankade italienaren hade full koll förutom vid två tillfällen:

•Då han vid 5-4 tappade serven efter att ha tagit medical timeout under vilken han fick en vad hårt tejpad.

•Då Ymer hade 2-1 med minibreak i tiebreak.

Att Ymer förlorar mot en spelare av Lorenzis kaliber är absolut inget att säga om. Italienaren har aldrig varit bättre rankad än 49 och är en doldis utanför den trängre kretsen. Men framför allt personifierar han den där stora gruppen skickliga spelare som ligger 40-100, aldrig når stora framgångar men som tillsammans och år efter år utgör en svårgenomtränglig massa för ungdomarna som kommer bakifrån.

Båda seten i dag inleddes med att Lorenzi kopplade grepp med två blankgame och det får bli en nyttig läxa för Ymer. Mot vissa spelare kan han eventuellt reparera svaga starter men det håller inte mot så här rutinerat motstånd.

Noterbart i övrigt: Ymer slog 16 vinnare och svarade för 34 oprovocerade misstag, ett av dem vid 2-4 i andra då han i öppet läge brände en forehand som kunde ha gett honom breakboll.

Med pusselbitarna på plats blir Peterson stor ledstjärna

Allroundskickligare än de flesta

Toppen i svensk damtennis blir allt vassare.

Nu är 20-åriga Rebecca Peterson på god väg att göra Johanna Larsson sällskap på WTA-rankningens 100-bästalista.

Efter en mycket motig säsongsinledning med fem raka förluster har Peterson övertygat under den senaste månaden. I söndags tog hon i ITF-turneringen i Dothan sin första titel för året och belöningen kom direkt: tio platsers klättring på rankningen där hon nu nått karriärbästa 121.

Peterson är med sitt bredare register allroundskickligare än också många mycket namnkunniga spelare. Det har hon fördel av men innebär också att det tar längre tid att få ihop pusslet än för de många enkelspåriga spelarna.

När de sista bitarna faller på plats i Petersons pussel är det i mina ögon ingen diskussion om att hon blir svensk damtennis ledstjärna under ett antal år. Förvånas inte heller om hon blir landets näst bästa spelare genom tiderna bakom Catarina Lindqvist som nådde topp-tio.

SvD idag

”Att få tangera rekordet på hemmaplan betyder extra mycket”

(Titeln i Barcelona innebär att Rafael Nadal har 49 grussegrar, lika många som Guillermo Vilas)

•Elias Ymer, 20 år, kvalade in i ATP-turneringen i Estoril och ställs där mot 14 år äldre italienaren
Paolo Lorenzi som är rankad 51.

•Sollentuna TK:s styrelse anmäldes i går till Svenska tennisförbundet efter att ha fråntagit anställd personal rösträtt på årsmötet.

•På plats 69 ligger Johanna Larsson ungefär där OS-kvalgränsen lär hamna 6 juni. Men lugn, hon har inga poäng att försvara fram till dess.

Fotnot 1: Krönikan publicerad i dagens SvD.

Fotnot 2: Peterson spelar denna vecka en ITF-turnering i Charlottesville. Peterson är tredjeseedad och inleder mot Taylor Townsend, amerikanskan hon i söndags finalbesegrade i Dothan.

Han ser inte avgiftshöjning som desperat jakt på intäkter

Varför drog förbundsstyrelsen tillbaka förslaget om en höjning av medlemsavgiften?  Kommer höjningen trots allt genomföras till 2017? Ska svensk tennis satsa på elit eller bredd? Är det dags att skrota regionerna och återföra makten till klubbarna?

Det är några av frågorna som Svenska tennisförbundets ordförande Thomas Wallén idag får i Duellen.

Klubb anmäld till förbundet - blir pilotfall i svensk idrott

Challenge 8 april  Läs artikeln här!

Styrelsen i Sollentuna TK anmäldes i dag till Svenska tennisförbundet.

Orsaken är STK-styrelsens förslag att frånta klubbens anställda personal rösträtt på årsmötet.

Förslaget röstades igenom på årsmötet 5 april.

Challenge skrev om saken och intervjuade Riksidrottsförbundets (RF) förbundsjurist Elin Johansson som bland annat sa att hon aldrig hört talas om något liknande.

Det har inte heller RF:s chefsjurist Christer Pallin som säger att alla medlemmar har rösträtt och att en eventuell åldersgräns är enda undantag från huvudregeln.

Pallin var i lördags mötesordförande på  Svenska tennisförbundets årsmöte i Jönköping och under en kaffepaus pratade jag med honom om ”STK-fallet”. (Eftersom det inte var en intervju utan ett samtal vare sig antecknade eller spelade jag in och därför citeras inte Pallin här).

Pallin säger att anställd personal inte kan väljas in i styrelsen och att anställd personal på ett årsmöte har rollen som medlem – inte som anställd.

Men att anställd personal som är medlemmar ska kunna fråntas rösträtten – nej, det ställer sig Christer Pallin ytterst tveksam till.

Saken är inte prövad tidigare och därför blir Sollentuna TK ett pilotfall med stort intresse för hela den svenska idrottsrörelsen.

Har en styrelse rätt att frånta en grupp medlemmar rösträtt eller inte?

I mina ögon är svaret ett solklart nej. Skulle utgången bli en annan sätts de demokratiska grundprinciperna ur spel.

Nu är det i första skedet upp till Svenska tennisförbundet att ta beslut och förlorande part kan överklaga beslutet till Riksidrottsnämnden (RIN).

Peterson tog årets första titel

Vinnarblicken är tillbaka

Sverigetvåan Rebecca Peterson tog på söndagskvällen sin nionde ITF-titel i karriären – och den andra i en 50 000-dollarturnering.

I finalen i Dothan besegrade Peterson amerikanskan Taylor Townsend med 6-4, 6-2.

Rebecca hade en tung inledning på säsongen med fem raka förluster. Även om de kom i större sammanhang – WTA-kval, Grand Slam-kval och en huvudturnering på WTA-touren – satte naturligtvis förlusterna sina spår i hennes självförtroende.

Detta har stärkts rejält under den senaste månaden:

•Semifinal i 50 000-dollarturneringen i Osprey.

•Årets första matchvinst på WTA-touren i Bogota.

•Årets första titel.

Den är dessutom 20-åringens tyngsta i karriären tillsammans med titeln i Macon som hon spelade hem i november förra året. Peterson har dessutom fyra titlar i 25 000 dollar-turneringar och tre på 10 000-dollar-nivå.

Ymers vändning i kvalfinalen var både stark och stärkande

Kan nu ta årets första seger på ATP-touren

Italienske veteranen Paolo Lorenzi blir Elias Ymers motståndare i ATP-turneringen i Estoril.

Den 20-årige Sverigeettan kvalade in i dag då han besegrade Franko Skugor med 4-6, 6-1, 6-4 – en skön revansch för förlusten då de tidigare i år möttes i kvalfinal i Marocko.

Ymer var starkast på de viktigaste poängen. Räddade tolv av de 13 breakbollar han hade emot sig och förvaltade själv tre av sju genombrottsmöjligheter. Att Elias åter vände 0-1 i set – han gjorde det nyligen även mot Gastao Elias i Challengern i Barletta – är inte bara ett styrkebesked utan lär också stärka honom ytterligare i matcher där han hamnar i underläge.

14 år äldre Lorenzi är en av tenniscirkusens många habila yrkesmän som år efter år harvar på utan att någon utanför den trängre kretsen lägger märke till dem förutom vid några enstaka tillfällen.

Lorenzis höjdpunkt så här långt kom då han för två år sedan gick till final i Sao Paulo på favoritunderlaget grus. Han har tagit 17 titlar på Challengertouren, har förlorat samtliga elva matcher mot topptiospelare, är rankad 52 – som bäst 49 - och har frånsett några enstaka veckor inte varit utanför topp 100 under de senaste fyra säsongerna.

En mycket bra värdemätare för Elias Ymer som egentligen skulle ha haft en träningsvecka men kände sig i så bra form att han och coachduon Dan Eklund/Fredrik Rosengren bestämde sig för att lägga in Estoril-kvalet i schemat.

SOK villigt stötta unga team - svensk tennis måste välja väg

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) stod genom sportchefen Glenn Östh för det mest diskuterade och i mina ögon mest positiva inslaget under Svenska Tennisförbundets årsmöte i Jönköping.

Här mina reflektioner därifrån.

 

Stefan Edberg stödjer projekt där föräldrarna blir coachade

En liten skara föräldrar utgör ett stort problem i svensk tennis.

På liknande sätt ser det ut i en rad andra idrotter.

Att kasta ut huliganföräldrar är förstås ett sätt men ännu bättre är att försöka förebygga problemet.

Med stöd av bland annat forne världsettan Stefan Edbergs stiftelse coachas nu tennisföräldrar och här berättar Christer Sjöö om projektet:

För spel på samma sida nät krävs samarbete och dialog

Undrar vad Wallén har för magkänsla inför årsmötet

”Vi ska ena trupperna så att alla drar åt samma håll”.

Så sa Thomas Wallén här på Challenge då han för ett år sedan valdes till ordförande i Svenska tennisförbundet.

Walléns intention var förstås god. Men också naiv.

Den vittnade om hans orutin från ideellt ledarskap i en stor och tungrodd organisation där det finns ett stort antal falanger med egna särintressen. Det är till exempel bredd kontra elit och inte ens internt inom de två respektive grupperna finns en enighet om hur verksamheten ska bedrivas.

Visst, alla har svensk tennis bästa för ögonen men i många fall också helt olika syn på just vad som är bäst för svensk tennis.

Efter fjolårets årsmöte i Uppsala sa Wallén också att han kom till ett ”väldigt fint dukat bord”. Ändå var det då sedan länge klart att förbundet vid årsskiftet skulle förlora sin huvudsponsor SEB och att sponsorsintäkterna därefter skulle vara kaffepengar.

Samtidigt som det var en snygg gest att som nyvald ordförande inte misskreditera sin företrädare, ordföranden före denne eller tidigare styrelser satte Wallén med sin förskönade bild av verkligheten sig själv och den nya styrelsen i en otacksam sits – den som kommer till ett dukat bord har ju alla förutsättningar att uträtta storverk.

Vad har då hänt under året som gått?

Challenge 25 april 2015. Se inslaget här

Att Wallén i sin roll som heltidsarbetande ordförande lagt ner ofantligt mycket arbete kan inte ens hans hårdaste kritiker förneka.

Men i slutänden är det ändå bara resultatet som räknas och svensk tennis har fortfarande inte sett röken av det där stora sponsorspaket som - med råge - skulle fylla luckan efter SEB.

Att det inte fullt ut går att ena trupperna utesluter inte att sprickorna kan minskas.

Det är mycket möjligt att så skett internt på sina håll men bilden som kommunicerats genom några uppmärksammade händelser säger motsatsen och att vissa sprickor till och med tycks ha vidgats.

Att Wallén efter en allt mer infekterad strid med styrelseledamoten Cecila Dahlman villkorade sitt omval med att Dahlman skulle lämna styrelsen reste flera frågetecken. Då valberedningens ordförande Petra Tedroff berättade att Wallén hade starkt stöd i styrelsen och i regionerna blåste saken över relativt snabbt. Det innebär inte att den är bortglömd och absolut då inte av Dahlman och hennes anhängare. Skulle det i framtiden dyka upp nya svåra samarbetsproblem mellan Wallén och en styrelseledamot kommer ”Dahlman-affären” att bli en större belastning för ordföranden än vad den är nu.

Läs artikeln här

Jag skriver ovan att vissa sprickor tycks ha vidgats. Det är ju den bild som förmedlats då det blivit ramaskri och protester kring ett par av förbundsstyrelsens förslag eller beslut.

Men jag är inte säker på att det i sak finns så stora meningsskiljaktigheter som bilden ger sken av. Kanske är det i själva verket förbundsstyrelsens sätt att hantera vissa frågor som skapat bilden. Det är ju i så fall illa i sig men ger i alla fall större möjligheter att enas än om parterna är av rakt motsatt uppfattning.

Läs artikeln här

•Förslaget att höja medlemsavgiften lades fram utan att ha förankrats ens i de mäktigaste regionerna. För att överhuvudtaget kunna ta ställning till förslaget ville regionerna ha en redogörelse för hur pengarna ska användas. Förbundsstyrelsen menade att det först är när pengarna är inräknade som man vet vad de räcker till.

•I dagarna har det åter blåst upp till storm men det är svårt att så här utifrån bedöma styrkan och

längden på den. Förbundet har beslutat att säga upp avtalet med PrimeSite som driver Tentour/Tentouronline för att istället använda Tournament Planner. Utan minsta aning om vilket av tävlingsprogramen som är bäst tar jag självklart inte ställning i sakfrågan utan lämnar den därhän. Av de många och i vissa fall mycket starka reaktioner jag fått finns det i alla fall anledning att undra över hur brett styrelsen förankrat sitt beslut (sägas ska att det är flera som uttryckt sig positiva till bytet). En klarare bild av hur tennis-Sverige ställer sig får vi förhoppningsvis under årsmötet i Jönköping.

Men ett torde vara klart: skulle det nya systemet (som tas i bruk vid årsskiftet) visa sig vara en försämring spelar det ingen roll hur stor uppbackning förbundsstyrelsen fått på årsmötet – det hela slår då ändå tillbaka på Wallén & Co.

På årsmötet i Uppsala för ett år sedan sa den nyvalde ordföranden att alla skulle spela på samma sida nät.

Walléns möjligheter att få fler på sin sida ökar om medspelarna känner sig trygga med att han inte servar dem i bakhuvudet.

**

Challenge bevakar årsmötet i Jönköping, kommer där bland annat att utmana Wallén i ett inslag i ”Duellen” och också reflektera kring den tungrodda ideella idrottens för- och nackdelar. Och hur mycket förtroende har de förtroendevalda i själva verket? Hur mycket borde de ha?

Ymer kvalar i Estoril

Elias Ymer kvalar i helgen till ATP-turneringen i Estoril.

Tanken var tidigare att Elias skulle träna på grus efter 500-turneringen i Barcelona för att därefter spela två Challengers inför kvalet till Franska mästerskapet.

Men då Sverigeettan föll i första omgången i Barcelona ändrades planen. Eftersom den färska titeln i Challengerturneringen i Barletta visar att Ymer är i mycket bra form känns det helt rätt att han efter den snabba sortin i Barcelona lägger in kvalet i Estoril i schemat.

Där resultat och elit är fult skapas inte några stjärnor

Tre timmar organiserad träning i veckan och ingen fokusering på resultat.

Det var två av många förslag för utformningen av klubbens framtida barnverksamhet som Salk-ledningen ikväll presenterade för medlemarna.

Några av dessa hade invändningar på någon punkt men av allt att döma föreföll flertalet nöjda med förslagen.

Satt själv under de runt två timmarna och funderade över ett par saker:

•Vad tror vuxenvärlden är fördelen med att överbeskydda barn upp till 12 år– att barnen då kommer att klara motgångar när de är 13?

•Vilka studier ger belägg för att dagens och framtidens generation barn inte klarar vad alla tidigare generationers barn klarat – att inte bara ta förluster utan också se resultatet på pränt i till exempel klubbtidningen?

Efter medlemsmötet träffade Challenge Salk:s sportchef Johan Porsborn som av naturliga skäl är mer positiv till det föreslagna konceptet.

Förvåningen över förlusten förvånar mer än förlusten

Har sin bästa rankning i karriären

I går förlorade Elias Ymer i första omgången av 500-turneringen i Barcelona.

Jag skrev inget om det. Hade däremot skrivit en artikel om Elias istället besegrat den ytterst knappa favoriten, 102-rankade Thiemo de Bakker. Då skulle nämligen Sverigeettan ha tagit sin på papperet största skalp sedan juli förra året (då han i Challengern i Poznan besegrade 86-rankade Joao Souza) och varit klar för möte med världssexan Kei Nishikori.
Självklart att det skulle ha uppmärksammats.

Blev förvånad då jag sent i går kväll och i morse fick flera sms och mejl av personer som tyckte att Elias förlust borde ha uppmärksammats som ett bakslag. 

Detta eftersom han så sent som i söndags tog Challengertiteln i Barletta och klättrade 19 platser till karriärbästa 123.

Uppmärksammar nu hans förlust men definitivt inte för beskriva den som ett bakslag utan därför att reaktionerna på Ymers sorti är ytterligare ett i raden av exempel på de alltför högt uppskruvade förväntningar som finns på honom.

Visst, Ymer var i åttondelsfinal i Barcelona förra året men vi ska komma ihåg att det var den veckan han tog två av sina hittills sex segrar på ATP-touren.

Hans matchfacit där är 6-18 (0-3 i år) och om dessa siffror bestämde nivån på förväntningarna skulle ingen ens höja på ögonbrynen över en förlust som den igår.

Har skrivit det förr och gör det igen: att Elias Ymer är Sverigeetta innebär inte att vi kan jämställa honom med spelare som varit ettor då svensk herrtennis stått stark.

Jag vet inte om och i så fall hur mycket Elias påverkas av de yttre förväntningarna men att dessa i alla fall påverkar bilden av honom och hans utveckling råder ingen tvekan om.

Ser vi istället förlusten i tresetaren i Barcelona som en parentes efter utropstecknet i Barletta blir bilden positivare och framför allt mer rättvisande för en spelare på Elias nivå.

Ännu så länge är det på Challengertouren det finns grund att tro på framgångar för Elias och titeln i Italien var ett verkligt styrkebesked.

Att hälften av de 90 poäng han spelade in då försvinner denna vecka och att han med det går kräftgång på rankningen förtar inget av detta.

Närmast spelar Elias Ymer en Challenger i Aix en Provence – start 2 maj – och veckan efter en Challenger i Bordeaux innan han kvalar till Franska mästerskapet.

Coachen ger inblick i vardag som bäddar för OS-festen

Ska kunna klättra rejält under grussäsongen

Efter ett nästan månadslångt tävlingsuppehåll är Sverigeettan Johanna Larsson tillbaka på WTA-touren.

Hon besegrade i dag kvalspelaren Maryna Zanevska med 7-6 i skiljeset i första omgången av WTA-turneringen i Istanbul.

I mina ögon har Larsson och hennes team sytt ihop ett synnerligen genomtänkt schema med mycket bra avvägningar mellan tävlingar och träningsperioder.

En del justeringar har gjorts jämfört med fjolåret då Johanna blev skadad efter ett tufft schema med många matcher.

Hon missade närmare två månader av vårens grussäsong och utan matcher i kroppen kunde hon i comebacken i Franska mästerskapet inte göra sig själv riktig rättvisa på favoritunderlaget.

Inget ont som inte har något gott med sig.

I år har Johanna inte en enda rankningspoäng att försvara från nu och fram till veckan före Ericsson Open i Båstad där hon förra året tog karriärens första singeltitel på WTA-touren.

Här finns alltså möjlighet för den överlägsna Sverigeettan att klättra mycket på rankningen där hon nu är 69. Ungefär där kommer OS-kvalgränsen att ligga 6 juni och då kommer Larsson – sannolikt med mycket bred marginal – att kvalificera sig till OS i Rio.

Att få göra OS-debut var ett av hennes stora mål inför året och för att optimera sina möjligheter att kvala in valde Johanna tidigare i år bort Fed Cup vilket upprörde bland andra förbundets sportchef Johan Sjögren.

Jag tycker alltså att Johanna Larsson har ett väl avvägt schema och intresserad av hur hon och teamet resonerar bad jag tidigare ikväll Johannas mångårige coach Mattias Arvidsson att förklara tänket bakom planeringen och också ge mig och Challenge-läsarna lite mer detaljer kring den.

Alltid lika tillmötesgående Arvidsson tog sig tid och delger här mycket intressant information som ger oss en bra inblick i hur såväl vardag som fest ser ut för Sveriges bästa singelspelare.

”För vårt team har planeringen alltid varit viktig då vi vill hitta en bra balans där Johanna utvecklas i tennis och också får vara skadefri”, säger Arvidsson.

Johanna Larsson kommer under året att spela runt 27 turneringar och hennes säsong drog egentligen igång långt före säsongspremiären i Auckland 4 januari.

”För oss började Johannas säsong 2016 i mitten av november 2015 med uppbyggnadsträning på sex veckor. Under den tiden jobbade vi mycket med fysen i början och underhöll den hela vägen. I början endast lite tennis men efterhand mer. Hon kombinerade även träning med att spela några Elitseriematcher för att hjälpa HTK (Helsingborgs TK, min anmärkning) och samtidigt tränade hon då på saker som vi jobbat på under träningarna”, säger Arvidsson.

Mycket fokus låg på att fortsätta utveckla Larssons aggressiva spel.

Efter säsongspremiären i Auckland fjärde januari spelade Johanna i Hobart och Australian Open.

Efter det såg hennes hennes schema ut så här fram till denna veckas turnering i Istanbul:

25/1-11/2 : ”Började med vila, komma rätt i dygnsrytmen, sedan fys samt hämta teknik, för att speeda upp inför vad som komma skulle", berättar Arvidsson.
12/2-25/3 : ”Fem tävlingar på sex veckor, Under tävlingarna underhöll vi med träning och jobbade mycket med vapen, hur hon skall vinna sina matcher”.
26/3-16/4: ”Vila, träning hämta teknik och förberedelser inför grustennisen. Mycket situationer med sättet på vilket hon ska spela”.
Från nu och fram till Ericsson Open – start 17 juli – ser planeringen ut så här:
18/4-30/4 : ”Tävlingar i Istanbul och Rabat”.
1/5-6/5 : ”Träning och finslipning inför en ny tävlingsperiod”.

Framgångsrik duo

7/5-5/6: ”Tävlingar i Rom, Nürnberg och Paris”.
7/6 -30/6 : ”Grässäsongen startar. Det blir tre tävlingar samt träning på gräs och hardcourt. Här handlar det om att träna på det aggressiva spelet och det blir mycket fokus på serve och returer”.
2/7-25/7: ”Träning inför en ny grussäsong. Fräscha upp minnena om grustennisen. Tävlingar i Bad Gastein och Båstad”.

Efter Ericsson Open har Johanna årets fjärde och sista lite längre sammanhängande träningsperiod och den blir 12-14 dagar inför starten på hardcourtsäsongen.

Vad gäller turneringar under den har Team Larsson en A- och en B-plan.

På den första finns fyra turneringar inplanerade, på den andra tre.

Visst ska man ta det säkra före det osäkra men att A-planen – där OS i Rio finns med – blir den som gäller råder ingen tvekan om.

Valet av Williams/Djokovic visar hur stark tennisen är

Enda kvinnliga idrottare som fått Laureus Award tre gånger

I Sverige står tennis inte högt i kurs då landets främsta idrottsutövare ska utses.

Gång efter annan har tennisstjärnorna ratats av juryer och nämnder som ofta inte verkar bry sig om i vilken konkurrens utövaren nått sina framgångar.
Visst, det är några år sedan svensk tennis hade en spelare som höll måttet för att kunna konkurrera. Men jag menar att det historiskt varit för nämnderna genant låg värdering av de stora internationella framgångar tennisstjärnorna haft.

Skräckexemplet är förstås Victoriastipendiet som delades ut första gången 1978 och där nämnden lyckats förbigå Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander och alla de andra svenska tennishjältarna.

Men nåja, kanske ska det ändå inte ses som ett tecken på att nämnden är motståndare till tennis. Att inte heller Zlatan tilldelats utmärkelsen visar ju på lika bred som grav inkompetens.

Internationella jurys och nämnder förstår att sätta in tennis i ett globalt perspektiv och därför har många tennisspelare under åren förärats många mycket prestigefyllda utmärkelser.

Prisad andra året i rad

Senast i raden är sportens båda överlägsna världsettor som stal showen på måndagskvällens gala i Berlin då Laureus Award delades ut.

Årets idrottskvinna 2015: Serena Williams.               

Årets idrottsman 2015: Novak Djokovic.

Båda får utmärkelsen för tredje gången.

• Williams har varit nominerad vid inte mindre än tio tillfällen och är nu enda kvinnliga idrottare som fått utmärkelsen tre år (tidigare 2003 och 2010). Hon tog förra året titeln i tre av de fyra Grand Slam-turneringarna och var nära en äkta Grand Slam då nerverna svek henne i US Open-semifinalen.

•Djokovic prisades första gången 2012 och får nu utmärkelsen för andra året i rad. Den överlägsne världsettan segrade ifjol i tre av fyra Grand Slam-turneringar (undantaget i Franska mästerskapet där han var i final), tog ytterligare sju titlar och hade 82-6 i matchfacit.

Ymer lyfter till karriärbästa- och många svenskar klättrar

Denna vecka har han poäng att försvara

Elias Ymer klättrar efter förra veckans Challengertitel i Italien 19 placeringar på listan och ligger nu 123:a – karriärbästa.

Titeln inbringade 90 poäng till den 20-årige Sverigeettan som denna vecka har 45 poäng att försvara i 500-turneringen i Barcelona där han förra året var framme i åttondelsfinal.

Veckans rankningslista bjuder sett med svenska ögon på ännu fler positiva tecken.

Till exempel klättrar Isak Arvidsson 46 placeringar. På plats 660 är han sjätte bäste svensk och även samtliga landsmän som ligger före honom på listan har förbättrat sina placeringar, om än ytterst blygsamt i flera fall.

Sammanlagt har de sex bästa svenskarna klättrat 77 placeringar.

Susanne Celik svarar för det stora lyftet bland svenskorna på WTA-rankningen. Celik – som nyligen tog två ITF-titlar i 25 000-dollar-turneringar – klättrar 32 placeringar och nu ligger Sverigetrean 229. Tvåan Rebecca Peterson avancerar tre placeringar och är 131. Överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson behåller plats 69 och övriga 14 svenskor på listan har avancerat marginellt.

Också på dubbelrankningen finns en positiv svensk trend bland såväl damerna som herrarna.

Nadal tystade tvivlarna men återtog inte titeln gruskung

Tidernas bäste grusspelare är på G igen efter lång svacka

Rafael Nadal har tagit 68 titlar i sin karriär.

Det är sannolikt få – om ens någon - av dem som betytt lika mycket för honom som dagens titel i Master-turneringen i Monte Carlo.

Visst, de 14 segrarna i Grand Slam väger förstås tyngre och visst, karriärens allra första titel är kanske mer minnesvärd men frågan är om det känslomässigt ändå inte smäller högre för honom att genom triumfen i Monte Carlo tysta alla sina belackare i tennisvärlden.

Den skaran har vuxit för varje månad som gått sedan Nadal i Franska mästerskapet 2014 tog sin senaste tunga titel. Efter att länge ha trott att det skulle vara endast en tidsfråga innan Nadal tog en av tenniscirkusens 13 tyngsta titlar (fyra Grand Slam- och nio Masters) sällade jag mig tidigare i år till skaran tvivlare. Då hade den 29-årige mallorcanen kommit till korta på favoritunderlaget mot den typ av spelare som förr inte ens kunde störa honom.

Även om Nadal inte – ännu inte är bäst till tillägga – är tillbaka i formen som gjorde honom i det närmaste oslagbar på grus räckte det till karriärens 48:e grustitel och den tionde (!) i Monte Carlo.

I en i två set högklassig match – första set är svåröverträffat – slog han tillbaka Gael Monfils med 7-5, 5-7, 6-0. Fransmannen såg redan i mitten av första set tagen ut av de långa och krävande baslinjeduellerna , hans krafter sinade ytterligare i andra och i skilje såg det inte bara ut som om han var totalt orkeslös. Han var det.

Men turneringen är ändå ytterligare ett i raden av exempel på att Gael Monfils blivit betydligt stabilare under de sex månader som han coachats av Mikael Tillström.

Inför turneringen skrev jag att det var upp till bevis för Nadal och att det inte finns gynnsammare lägen för honom att tysta belackarna än under vårens grussäsong.

Challenge i tisdags

Det gjorde han i dag.

Men det krävs ändå mer av honom för att återta titeln gruskung och jag är inte alls säker på att han lyckas göra det.

Vi ska komma ihåg att han i Monte Carlo fick osedvanligt klent motstånd i kvarts- och semifinal och det mot normalt svåra konkurrenterna Stanislas Wawrinka och Andy Murray som svarade för mentala djupdykningar.

Sådant kan i och för sig hända igen.

Men att Nadal i ytterligare en stor turnering ska undslippa Novak Djokovic är föga troligt.

Nu åkte den överlägsne världsettan ut direkt vilket gjorde turneringen öppen och gav ett antal spelare rejäl chans att gå hela vägen.

Nadal tog tillvara på chansen.

Men att nå hela vägen i en turnering där Djokovic är med i slutfasen är en oerhört mycket svårare uppgift.

Ymer är mästerlig i finaler - och visst är han bäst på grus

Populär segrare i Barletta

Många spelare underpresterar i finaler.

Tvärtom med Elias Ymer.

Han han gått segrande från sju av sina åtta finaler på Challenger- och Futuretouren, den senaste för bara några minuter sedan då han med 7-5, 6-4 besegrade tjecken Adam Pavlasek i Challengerfinalen i italienska Barletta.

En final är som en egen liten turnering. Bara två spelare kvar. Den som inte räcker till får nöja sig med att vara bäst bland alla förlorare.

Oavsett hur stora eller små turneringar det handlat om visar ett bra finalfacit på mental styrka. En spelare som i början av karriären bygger upp ett bra finalfacit känner sig självklart mer bekväm och trygg i framtida finaler än den som gång efter annan kommit till korta i finaler.

Den skillnaden såg vi exempel på idag.

Ymer gick förra året i Caltanissetta segrande från sin första och fram till i dag enda final på Challengertouren. Att det inte är en tillfällighet att Pavlasek inför dagens final hade 1-4 i finaler visade sig i setens sista game då han tappade serven. Tjeckens darriga spel på de två avslutande poängen belyste ytterligare att han hade nerverna på ytan.

Ymer har tagit båda sina Challengertitlar på grus som är hans klart bästa underlag.

Det gör honom ändå inte till en utpräglad grusspecialist som – likt till exempel Sverigetvåan Christian Lindell - kommer till korta på alla andra underlag.

Men statistiken så här långt i 20-åringens karriär talar sitt tydliga språk:

Challengertouren: två titlar på grus och 18-8 i matchfacit. Han har 10-18 på hardcourt, 0-2 på inomhusmatta och 0-1 på gräs.

Futuretouren: 5 titlar på grus och 31-6 i matchfacit. 15-13 på hardcourt.

ATP-touren?

3-8 på såväl grus som på hardcourt och 0-1 på gräs men eftersom Elias ännu inte är hemmastadd på den nivån säger statistiken där mindre än den i Challengers och Futures.

Nu åker Elias Ymer till Barcelona och nästa veckas 500-turnering – med i bagaget är ytterligare en buckla och stärkt självförtroende.

Mognare Monfils är på jakt efter karriärens tyngsta titel

Laddade inför söndagens Monte Carlo-final

På söndagen kan Gael Monfils ta sin i särklass tyngsta titel i karriären.

Den 29-årige fransmannen har utan tvivel mognat under det sex månader långa samarbetet med coachen Mikael Tillström.

– Vi har jobbat med hur han ska vara både på och utanför banan, säger Tillström till Challenge inför sin adepts möte med Rafael Nadal som är uppe i sin tionde Monte Carlo-final och suktar efter nionde titeln där.

Att Monfils trots sin stora potential tagit bara fem titlar – samtliga i 250-turneringar - kan delvis förklaras av att hans karriär kantats av skador men också av att han under perioder haft mycket svårt med fokuseringen.

Vi har under åren också sett ett antal matcher då han spelat bländande för att helt plötsligt tappa koncentrationen och då lagt mer vikt vid att slå konstslag än att vinna poängen.

Under Tillströms ledning har Monfils lagt mycket av publikfrieriet åt sidan vilket ökat effektiviteten.

Han har inte tappat ett set fram till finalen.

– Jag tycker att han den här veckan spelat sin bästa tennis för året. Han har spelat väldigt smart och taktiskt, säger Tillström.

Frånsett semifinalen mot landsmannen och världsnian Jo Wilfried Tsonga har Monfils inte haft någon på papperet riktigt tuff uppgift.

Kan ta sin 48:e titel på grus

En sådan väntar däremot i finalen. Det förefaller ju som om Nadal är uppe ur sin långa formsvacka.

Med det inte sagt att tidernas främste grusspelare är sitt bästa jag. Såväl i kvartsfinalen mot Stanislas Wawrinka som i semifinalen mot Andy Murray fick världsfemman god hjälp av motståndarnas kraftiga mentala djupdykningar.

Å andra sidan visar det sig kanske att just dessa segrar är vad som behövs för att Nadal ska kunna göra sig av med den där osäkerheten som vi inte såg skymten av på hans storhetstid men som under en längre period lyst igenom i många matcher.

Tillström:

– Nadal har inte samma power som förr även om formen börjar visa sig. Gael har en tuff uppgift men är tillräckligt bra för att klara den. Han förstår och använder sina styrkor oftare och måste fortsätta att spela aggressivt,

Frågan är om och i så fall hur de båda spelarnas rutin från stora finaler kommer att spela in.

Nadal har spelat 20 Grand Slamfinaler (14-6). Monfils ingen.

Nadal har spelat 41 Masterfinaler (27-14). Monfils har spelat 2 (0-2). Båda förlusterna kom i Paris, 2009 mot Novak Djokovic och året därpå mot Robin Söderling.

Nadal leder 11-2 inbördes och har vunnit deras fyra tidigare möten på grus med klara siffror. Men vi ska komma ihåg att deras senaste möte på grus var 2011 då Nadal fortfarande var ohotad gruskung.

Svenskduons andra titel i år

Börjar bli vana vid att segerposera tillsammans

Fyra turneringar – två titlar och två kvartsfinaler.

Snacka om att Johan Brunström och Andreas Siljeström fått bra utdelning på årets samarbete.Senaste titeln kom i dag i Challengern i italienska Barletta där duon besegrade Flavio Cipolla/Rogerio Dutra Silva med 0-6, 6-4, 10-8.

Det var tredje gången i turneringen som svenskduon vände 0-1 i set – starkt!

Brunström och Siljeström inledde säsongen med att ta titeln i Bangkok och följde upp med en kvartsfinal där.
Men det var först för några veckor sedan de bestämde sig för att satsa tillsammans kontinuerligt. ”Premiären” slutade med en kvartsfinal i Napoli.
Challenge i morgon: Mikael Tillström om sin adept Gael Monfils chanser mot Rafael Nadal i söndagens final i Masterturneringen i Monte Carlo.

Fajtern gav hängläppen läxa i hur mentala matchen vinns

Alla som tävlat i tennis vet hur stor inverkan den mentala styrkan har. Det kvittar vilken nivå vi talar 

om. Grand Slam-final, seriespel, Skinkcupen eller det varje vecka återkommande mötet med en kompis.

Sällan blir skillnaden i mental styrka så tydlig som då fajtern Rafael Nadal i eftermiddags besegrade hängläppen Andy Murray i semifinalen i Masterturneringen i Monte Carlo.

2-6, 6-4, 6-2 till spanjoren som i sin tionde Monte Carlo-final kan ta sin nionde titel och den första sedan 2012.

Murray spelade fokuserat och på mycket hög nivå i första set.

Inte med en min visade Nadal tecken på den frustration och/eller ilska som han måste ha känt inombords för att han förlorade även de långa bollduellerna där han brukar vara som starkast.

Då han bröt skottens serve direkt i andra set knöt världsfemman näven och visade sitt fajtingface mot teamet på läktaren.

Plötsligt var han med i matchen och visade stundtals prov på det spel som gjorde att han för några år sedan var bäst i världen och i det närmaste oslagbar på grus.

När det började ta emot för Murray påminde 28-åringen från Dunblane om en tjurig tonåring som tycker att hela världen är emot honom. Han tjafsade med domaren Damien Dumusois och var missnöjd med allt och alla.

Frånsett under åren då han hade Ivan Lendl som coach visar Murray stundtals sitt team noll respekt och jag ser mycket hellre en spelare som knäcker racket men kämpar till det yttersta än en gamnacke som Murray.

Noterbart från semifinalen: Nadal drog i stort sett konsekvent över den tillåtna tiden mellan poängen. Först då spanjoren hade matchboll fick han en varning av Dumusois. Genant!

Fotnot: Nadal möter Gael Monfils eller Jo-Wilfried Tsonga i söndagens final.

Finalen i Barletta efterlängat styrkebesked av Sverigeettan

Ifjol tog Ymer i Caltanissetta sin första Challengertitel

I morgon kan Elias Ymer ta sin andra Challenger-titel i karriären.

Framgången i Barletta är efterlängtad och också vältajmad. Nästa vecka spelar Elias 500-turneringen i Barcelona där han gått in på wild card. Den 20-årige Sverigeettan har 45 poäng att försvara från ifjol då han gick fram till åttondelsfinal efter segrar mot Thiemo de Bakker och Nick Kyrgios för att att därefter förlora mot David Ferrer.

Även i år har Ymer en tacksam lottning då han inleder mot just de Bakker som med plats 101 på rankningen är en av de på papperet sämsta bland de direktkvalificerade.
Med tacksam lottning för Ymer menar jag förstås just den första omgången och inte mer än så. Elias är rankad 142 och i så här stora turneringar är varje seger för honom bonus. Ifjol blev det två och då ska vi komma ihåg att oberäknelige Kyrgios var matchotränad och tämligen ointresserad.

Lyckas Elias besegra de Bakker även i år ställs han mot andraseedade världssexan Kei Nishikori.

Fördelen för Elias Ymer i ATP-turneringar är att han där fortfarande kan spela utan press mot flertalet motståndare.
På Challengertouren ligger den tiden bakom honom vilket medför en större mental anspänning. För spelare på Elias nivå är framgångar på Challengertouren i mina ögon ett bättre besked om var de befinner sig i karriären än om de vid några några enstaka tillfällen per år kan spela jämnt med - men ändå förlorar - mot långt bättre rankade motståndare.

Elias besegrade i dag estländske veteranen Jürgen Zopp med 6-2, 6-4 och räddade den enda breakboll han hade emot sig. I söndagens final väntar  år äldre tjecken Adam Pavlasek som är rankad 120 pch som vunnit deras två deras tidigare möten – förra säsongen- på Challengertouren i raka set. Båda spelarna har var sin Challengertitel från förra året på meritlistan. Ymer har 1-0 i finalfacit, Pavlasek har 1-4.

Ali Ghelem: ”The mobility is the foundation to everything”

Ali Ghelem

Challange meets Ali Ghelem who worked with Robin Södering during his career.
 Ghelem says that junior should have better balance between physio- and tennistraining.
In 2012 Ghelem started 1080 -  a testprogram with the purpose to learn more about the individual athlete which is necessary to create effective individual programs.
Click on the link below to see and hear Ghelem talk about 1080, much more regarding physiotraining and why Novak Djokovic is a rolemodel.
 "How to develop a great tennis athlete? Pro tour experience shared by Ali Ghelem. "
Thanks to Peter Holmertz for the translation.
Fotnot: Minnesgoda läsare känner säkert igen inslaget. Och visst, det publicerades på Challenge redan för ett par veckor sedan. Efter det har ett stort antal utländska läsare hört av sig. De kan läsa de skrivna inslagen med hjälp av google translate men det var förstås inte till någon hjälp här så därför  har Peter Holmertz textat inslaget på engelska.

Elias Ymer klar för semifinal

...och visst gjorde han det

Elias Ymer är klar för semifinal i Challengerturneringen i Barletta, Italien.

För bara någon minut sedan fullbordade den 20-årige Sverigeettan vändningen mot fem år äldre portugisen Gastao Elias.

4-6, 6-3, 6-4 och Ymer visade mental styrka, inte bara genom att vända setunderläget utan också då han höll sitt avslutande servegame blankt.

Att vid 5-4 stå inför möjligheten att säkra sitt näst bästa resultat på Challengertouren innebär att det inte är att ”bara” hålla serven. Nerverna kan komma i dallring och då inte minst hos en spelare som tidigare fallit bort just i kvartsfinal vid fem tillfällen och vars resultat i år i alla fall inte varit på nivån att självförtroendet är orubbligt starkt.

I lördagens semifinal väntar rutinerade estländaren Jürgen Zopp.

Blek och vek världsfyra blev ingen värdemätare för Nadal

Två segrar från att ta tillbaka Kungakronan i Monte Carlo

Under deras tre år långa samarbete har Magnus Norman haft många anledningar att vara stolt över sin

adept Stanislas Wawrinka.

I dag var inget sådant tillfälle.

Istället fick vi i kvartsfinalen i Masterturneringen i Monte Carlo ett trist exempel på hur den schweiziske världsfyran ser ut från sin sämsta sida.

Att han förlorade med 6-1, 6-4 mot Rafael Nadal är i sig inget att säga om. Sättet han gjorde det på lämnar mycket i övrigt att önska.

Om Wawrinka är sjuk kan det förklara den bleka insatsen men ursäktar ändå inte uppträdandet under större delen av första set som var över på 27 minuter. Att han vid 1-3 knäckte racket över knät är inget att uppröras över, det kunde till och med ha varit ett bra tecken – OM han med det gjort sig kvitt frustrationen över sorlet från restaurangen, en missad smash i öppet läge (då han kunde ha satt Nadal under press i ett av dennes första servegame) och allt annat som fick världsfyran att spela utan fokus.

Men nej, frustrationen var kvar och i några lägen spelade Wawrinka närmast demonstrativt dåligt.

Tack vare den mentala uppryckningen i andra set räddade han i alla fall ansiktet. Men visst skulle det vara intressant att höra vad Magnus Norman – som inte är med i Monte Carlo – har att säga till sin adept om första set.

Klar förbättring i andra alltså men Wawrinkas för dagen tröga fotarbete gjorde att han gång efter annan kom fel till bollen och därför radade upp oprovocerade misstag.

På förhand var mötet mellan fyran och femman på rankningen höjdpunkten bland fredagens kvartsfinaler men den blev en rejäl antiklimax och utgör därför inte heller någon riktig värdemätare på formen hos historiens främste grusspelare som 2012 tog sin åttonde och senaste seger i Monte Carlo.

Stundtals såg den 29-årige spanjoren lika säker och kraftfull ut i sitt pumpande från baslinjen som han gjorde på storhetstiden men nej, jag vågar i alla fall inte dra några växlar på hans seger.

I semi väntar världstvåan Andy Murray som släppte bara två game mot Milos Raonic.