 |
"Först slår du högt på backhand två gånger, sen kliver du in i banan och sen... |
Tennis är en komplex sport.
Det krävs bland annat bra
teknik, stark fysik och ett taktiskt kunnande.
Tyvärr har damtennisen en
regel som gör att spelarnas taktiska skicklighet inte väger så
tungt.
På WTA-touren är det
nämligen tillåtet med coachning och har så varit sedan 2009.
WTA skulle göra spelarna och
sporten en tjänst genom att förbjuda coachning.
Sannolikt kommer vi i
eftermiddagens Ericsson Open-final att få se Katerina Siniakova och
Laura Siegemund kalla in sina respektiva coacher på banan.
Jag
ska inte gå så långt som att säga att coachning förringar
spelarnas insatser men tycker att WTA gör ”sina” spelare en
björntjänst.
Extra
mycket så eftersom nio av tio coacher är män vilket sänder en
signal om att spelarna inte har förmåga att på egen hand hitta en
bra taktik.
Tennis är en sport kvinna
mot kvinna eller man mot man. Att lista ut hur man bäst ska använda
sina styrkor och utnyttja motståndarens svaghet är en del av
tjusningen.
”
Ska jag nöta högt på
hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer
på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar
svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor
och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara
lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en
fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad
som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar
slice.
Säkert
invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas
eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå
räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska
börja spela annorlunda.
Flertalet
spelare använder sig av coachning vilken tack och lov inte är
tillåten i Grand Slam-turneringarna utan just enbart på WTA-touren.
Världsettan
Serena Williams vill inte förbjuda coachning men använder sig inte
heller av möjligheten. Så här sa hon då jag intervjuade henne
under fjolårets Collector Swedish Open i Båstad.
”När
jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev
tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det.
Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda
på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet”.
Kloka
ord.
Men
majoriteten spelare på WTA-touren förefaller vara för coachning.
Måtte tillåtandet av coachning inte sprida sig till Grand Slam, till herrtennisen och framför allt: inte till juniortennis.