Självskriven Bragdmedaljör - men juryn överraskar ibland

Björkman kan ge Murray träningspass framför tv:n

Dagens SvD

Britternas långa väntan på en Davis Cup-titel är över.

Allt tack vare en skotte.

Världstvåan Andy Murray är hela örikets stora idrottshjälte efter Storbritanniens finalseger borta mot Belgien.

Om inte förr så borde även alla de engelska tennissnobbarna nu ta Murray till sitt hjärta. En del gjorde det redan då Murray för två år sedan blev förste brittiske Wimbledon-segrare på 77 år. Men det fanns fortfarande de som inte ville ta den hetlevrade stjärnan från Dunblane till sitt hjärta.

Murrays uttalande ”Jag hejar på alla lag utom England” inför fotbolls-VM 2006 retade upp många och hans popularitet sjönk i många kretsar då han i förra höstens folkomröstning uttryckte sitt stöd för sidan som röstade för ett självständigt Skottland.

Det har ofta skämtats om att engelsmännen sett Murray som en av sina egna då han vunnit men efter förluster beskrivits som ”den där skotten” och även i skämt kan det ju finnas en del allvar.

Om tongångarna blir de samma efter DC-finalen får framtiden utvisa men Andy Murray kunde definitivt inte ha gjort mer för att vinna respekt och kärlek.

Fram till igår var John McEnroe och Mats Wilander enda två spelare som sedan Elitdivisionens införande 1981 vunnit samtliga sina åtta DC-singlar under en säsong. Nu har de sällskap av den 28-årige världstvåan som säkrade Storbritanniens första DC-titel sedan 1936 – den tionde totalt - då han inför de 13 000 åskådarna i Flanders Expo Arena i Gent besegrade hemmalagets etta David Goffin med 6-3, 7-5, 6-3.

Murray stabila spel i helgens två singlar och hans dominans i dubbeln imponerade stort men det är ändå hans attityd som gjort störst intryck på mig.

Normalt är han en gnällspik med negativt kroppsråk men här var det knuten näve och positiv inställning från första till sista boll.

Apropå den ja, den fantastiska matchbollen blev en bra sammanfattning på skottens stora krigarhjärta och efter den avgörande lobben sjönk Murray tårögd ihop på banan där han sekunderna senare låg underst i högen av jublande lagkamrater.

Det skulle inte förvåna om Murrays coach Jonas Björkman säger åt sin adept att inför nästa säsong ägna några timmar framför tv:n. Där kan Murray genom att se sina matcher i finalen få svart på vitt hur mycket större pondus och hur mycket mer mental styrka han utstrålade jämfört med hur det brukar se ut.

Förhoppningsvis innebär inte årets triumf att Andy Murray blir mätt på Davis Cup. Utan honom har britterna nämligen ett lag som skulle stå sig slätt i Elitdivisionen där Japan väntar i nästa års första omgång.

Många toppspelare pratar om att Davis Cup har stor betydelse för dem men det återspeglar sig inte i deras medverkan i den anrika turneringen. Vissa år går de – precis som Murray gjort i år – all-in för att få en Davis Cup-titel på meritlistan men när den väl är där stillas hungern.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Idrottspsykologen ger hopp om bot mot gummiarmen

Jenny Edner

Mental styrka kan vara skillnaden mellan seger och förlust – inte bara för Federer, Williams, Djokovic, Sjarapova och de andra proffsen utan på alla nivåer.

Den där gummiarmen kan ställa till det rejät och har en tendens att komma tillbaka nästa gång vi står inför ett avgörande ögonblick.

Kan man då inte bli av med gummiarmen en gång för alla?

Challenge tar idag upp frågan med idrottspsykologen Jenny Edner som jag träffade i Salk-hallen där hemmalaget och gästande GLTK spelade oavgjort – ett resultat som räckte för att göteborgslaget i praktiken är klart för final mot regerande mästaren Fair Play. Inför sista omgången är GLTK en poäng före Tabergsdalen som avslutar mot obesegrade suveränen Fair Play medan GLTK avslutar mot Lidköping som i dag säkrade nytt kontrakt.

Har Elitserien en framtid eller dags att begrava den?

Slutstriderna i årets Elitserie blir mycket spännande.

På damsidan är Fair Play obesegrat och med två omgångar kvar slåss Salk och GLTK om den andra finalplatsen. Lagen möts på söndagen i Stockholm.

Även i herrarnas Elitserie återstår två omgångar. Fair Play, Salk, heta nykomlingen Solna och regerande mästaren Upsala TK – så ser toppkvartetten ut. På onsdag tar Fair Play emot Upsala och i Salk är det bäddat för prestigematch då klubbens mångårige tränare P-O Lindquist återvänder – nu i rollen som Solna TK:s lagkapten.

Spännande – javisst.

Men är Elitserien viktig för svensk tennis eller skulle den gagnas av att pengarna lades på något annat?

Och är de utländska spelarnas medverkan bra eller dålig?  Det går självklart att förstå klubbar som ger blygsam ersättning till utländska spelare för att överhuvudtaget få ihop lag. Men att satsa stora pengar på utländska spelare i syfte att vinna serien? Är det viktigaste att ta SM-guld eller ska Elitserien främst utgöra en del i hemmaspelarnas utveckling?

Challenge har träffat KLTK:s sportchef Rickard Billing som här ger sin syn på saken och förhoppningsvis blåser liv i debatten om Elitseriens vara eller inte vara.

Feststämning och oro inför helgens DC-final i Belgien

SvD idag

Terrorhotet mot Belgien sätter självklart sin prägel på helgens Davis Cup-final.

Spelarna har extra bevakning dygnet runt och de 13 000 åskådarna kommer att kroppsvisiteras vid insläppen på Flanders Expo Arena i Gent.

På grund av terrorhotet anlände Storbritanniens fixstjärna Andy Murray och hans lagkamrater till Gent ett dygn senare än planerat.

Sedan i måndags har de spelat in sig på grusbanan där britterna kan ta sin första Davis Cup-titel sedan 1936. Sker inte det får Belgien i sin första final sedan 1904 äntligen namnet inpräntat i en av idrottsvärldens mest kända segerbucklor.

Förhandssnacket kretsar främst kring världstvåan Andy Murray och de flesta tror att den 28-årige skotten måste vinna båda sina singlar och dubbeln i par med ett år äldre brorsan Jamie för att Storbritannien ska ta sin tionde titel.

Jag är ännu mer nyfiken på 20-årige Kyle Edmond. Han är rankad 100 och tog för några veckor sedan en Challenger-titel på grus i Argentina. Men han är omeriterad i större sammanhang – vunnit två av sina 14 matcher på ATP-touren - och gör DC-debut. Alla DC-debuter är intressanta eftersom det finns en stor ovisshet kring hur spelaren ska reagera. Många har klappat ihop mentalt under pressen att spela inte bara för sig själv utan också för sitt lag och sitt land.

Att debutera i en final ökar svårighetsgraden till en nivå att det förmodligen inte finns en spelare av likvärdig klass som skulle vilja vara i Edmunds kläder i helgen.

Å andra sidan kanske de avvundas honom efteråt. Genom åren har vi sett en rad doldisar som varit oskrivna kort inför en DC-match men som rest därifrån som firade nationalhjältar.

Edmund har absolut ingenting emot att belgarna valt grusunderlag och detsamma gäller Murray som i år har 15-1 i matchfacit på underlaget.

Den hetlevrade skotten har vunnit samtliga sex DC-singlar under året och kan bli tredje spelaren sedan World Groups införande 1981 med åtta singelsegrar.

Först var John McEnroe som 1982 förde fram USA till slutseger. I kvartsfinalen mot Sverige besegrade han Anders Järryd och efter en dramatisk maratonmatch även Mats Wilander. Året därpå var det just Wilander som vann samtliga sina åtta singlar men det räckte inte ända fram utan Sverige föll i bortafinalen mot Australien.

Belgisk tennis har under åren skördat stora framgångar – på damsidan. Världsettorna Justine Henin och Kim Clijsters överskuggade ständigt sina manliga kollegor och segrade i Fed Cup 2001 där laget fem år senare var uppe i ytterligare en final.

Finallaget i DC är till tre fjärdedelar identiskt med det som för tre år sedan spelade ner Sverige i division I. Kvar är nu 16-rankade David Goffin, Steve Darcis och Ruben Bemelmans. Den sistnämnde är överraskande nog uttagen i singel istället för Darcis som avgjorde semifinalen mot Argentina men varit borta på grund av skada sedan han tvingades bryta Stockholm Open.

Mycket talar ändå för att mer rutinerade Darcis får förtroendet om det blir en femte och avgörande match på söndag.

Båda lagen har haft hemmaplan i sina tre tidigare matcher under året match där belgarna inledde med seger mot ett Schweiz utan Roger Federer och Stanislas Wawrinka.

Intresset för finalen är enormt i de båda länderna men visst blandas feststämningen med oro för terrorattentat.

**

Belgiens väg till final: Schweiz 3-2 (h), Kanada 5-0 (h), Argentina 3-2 (h).

Storbritanniens väg till final: USA (h) 3-2, Frankrike (h), 3-1Australien (h) 3-2.

**

Idag: David Goffin-Kyle Edmund, Ruben Belemans-Andy Murray.

Lördag: Steve Darcis/Kimmer Coppejans-Andy Murray/Jamie Murray

Söndag: Goffin-Murray, Belemans-Edmund.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Kollektiva bestraffningen är en skamfläck för friidrotten

Det är illa ställt med rättssäkerheten i friidrott.

Internationella friidrottsförbundets (IAAF:s) beslut att stänga av alla ryska friidrottare från internationella tävlingar kommer förhoppningsvis att få efterräkningar.

De ryska idrottare som aldrig testat positivt men nu tvingas leva med stämpeln som fuskare borde ha möjligheter att få upprättelse på juridisk väg.

Att rysk idrott under många år haft stora problem med dopning är ingen nyhet och det var väl ingen som utbrast ” Va, det kan väl ändå inte vara sant” då det avslöjades att det förekommit systematisk dopning inom rysk friidrott.

Men innebär systematisk dopning då att ALLA ryska friidrottare varit dopade? Naturligtvis inte. Men låt säga att så ändå skulle ha varit fallet, varför har då inte alla ryska friidrottare lämnat positiva dopningsprov?

Är IIAF:s och antidopningbyrån Wadas dopningstester verkligen så otillförlitliga att bara en bråkdel av alla ryska fuskare åkt fast? Om så skulle vara fallet kan vi  bara föreställa oss hur många dopade friidrottare det finns totalt.

För det är väl ingen som tror att det bara är ryssar som dopar sig. Och vad hade förresten hänt om systematisk dopning avslöjats i ett annat land. Hade omvärldens accepterande av kollektiv bestraffning varit lika stor då?

Jag tror inte det.

Det är bra att IAAF och Wada tar krafttag mot dopning. Men man ska börja i rätt ände och det är att avslöja och bestraffa friidrottare som dopat sig – inte att stänga av rena friidrottare på grund av att de tävlar för ett visst land.

Idrottsstjärnor slår ett slag för nytt skolprojekt i Afrika

Här kan du läsa mer om stiftelsen

Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Norman, Johanna Larsson, Robert Lindstedt, Anders Järryd, Marcus Allbäck – där sex av alla de idrottsprofiler som ställde upp på den Pro-Am som Zelmerlöw & Björkman Foundation idag arrangerade i Salk-hallen i Stockholm.

Challenge var på plats och träffade Jonas Björkman:

Inte rimligt tro att Djokovic ska dominera så här 2016

Femte titeln och den fjärde i rad i ATP-finalen

Det finns många sätt att beskriva hur överlägsen Novak Djokovic är sina konkurrenter.

Här några:

•Nästan 8 000 poängs ledning före Andy Murray som för första gången slutar en säsong som tvåa.

•Tre av fyra möjliga Grand Slam-titlar.

•Sex av nio Masters-titlar och ändå avstod han Rom-turneringen.

•Fler titlar (11) än Murray (4) och Roger Federer (6 ) tillsammans.

Ja, det går förstås att i det oändliga rabbla siffror som visar att Novak Djokovic spelar i en helt egen division.

Det såg vi också då han på söndagskvällen blev förste spelare i historien med fyra raka titlar i ATP-finalen.

6-3, 6-4 mot Federer och det blev inte ens spännande.

I matchstatistiken sticker en siffra ut: Djokovic 84 procent vunna poäng på andraserven. Av 19 slagna andraservar vann Djokovic 16. Mot Federer!

För att säga som ungdomarna: ”Det är sjukt” eller ”Det finns inte”.

Världsettan slutar säsongen med 82-6 i matchfacit och egentligen finns det bara en sak som talar emot att han ska dominera lika stort under 2016: Att det inte borde vara möjligt.

Orkar han hålla motivationen på samma höga nivå?

Vad händer med det nu orubbliga självförtroendet om han plötsligt åker på en skrällförlust?

Det är lätt att bli så förblindad av en spelares dominans att man tar för givet att den ska fortsätta i åtminstone ytterligare ett år. Så var det Federer på hans storhetstid och med Rafael Nadal då han var som bäst.

En dag bryts förtrollningen och så kan ske med Novak Djokovic redan nästa säsong.

Vem som ska hota honom?

Där blir i alla fall jag svaret skyldig.

Därför är detta mästarmöte mer kittlande än de andra

Tennisens argaste rivaler möts ikväll i O2-arenan i London

Federer vs Djokovic.

Det finns inget mästarmöte som kittlar lika mycket som just detta.

Två förklaringar:

•De har inte mycket till övers för varandra.

•Åskådarna står på Federers sida.

Detta tillsammans skapar den där lilla extra nerv som höjer temperaturen.

Även om spelet kan vara nog så bra i möten mellan Federer och Nadal eller mellan  Djokovic och Murray finns i dessa matcher en ömsesidig respekt som ger mötena en vänskaplig karaktär.

Nej, jag menar definitivt inte att det handlar om vänskapsmatcher utan att stämningen mellan spelarna är så bra att de efter matchbollen kramar om varandra vid nät och utbyter hedersbetygelser.

Federer och Djokovic har mötts 42 gånger och vid bara några enstaka tillfällen har de avvikit från mönstret att efter matchen nöja sig med en kort handskakning (särskilt tydligt då Federer förlorat).

Tennis är en gentlemannasport men jag tycker att det ofta är alldeles för välkammat och skulle välkomna en mer oborstad spelare som rör om lite i grytan. Dessutom skulle detta öka möjligheterna att locka en ny grupp åskådare till tennis, de som är allmänt idrottsintresserade men inte riktigt förstår att uppskatta själva spelet fullt ut och tycker att det saknas en McEnroe i dagens topptennis.

Problemet för spelarna/sporten är de hårda reglerna. Minsta lilla utbrott och svenske toppdomaren Mohamed Lahyani eller någon av hans kollegor delar ut varning.

Mina tankar kring det där utvecklar jag i ett framtida inlägg, nu tillbaka till kvällens drömfinal.

Båda spelarna fick i går en lätt resa i semifinal:

Djokovic hade inte en breakboll emot sig mot Rafael Nadal. Genom att gå obesegrad genom gruppspelet underströk spanjoren att hans lyft under hösten inte varit en tillfällighet. Men insatsen mot världsettan visade att Nadal fortfarande har mycket jobb framför sig om han under 2016 ska slåss om förstaplatsen på rankningen.

Federer besegrade landsmannen Stanislas Wawrinka i en anmärkningsvärt medioker semifinal. Världsfyran Wawrinka verkade inte alls så tänd på uppgiften som man tycker att han borde ha varit. Frånsett i gruppspelsmatchen mot Andy Murray och i andra set mot David Ferrer har den 30-årige schweizaren varit blek. Tänker då inte bara på hans spel utan på hans uppträdande i stort. Det måste vara mycket frustrerande för hans coach Magnus Norman som själv var en slitvarg av gigantiska mått och som lagt ner mycket arbete för att få sin adept att bli en kämpe.

Roger Federer är ute efter sin sjunde titel i ATP-finalen, Djokovic har fem titlar och kan bli den förste i turneringens 46-åriga historia med fyra titlar i rad.

Federer har 22-21 inbördes, senaste segern kom häromdagen i gruppspelet och att Djokovic på presskonferensen sa att han gav bort segern gjorde ju inte att de båda kom närmare varandra.

Djokovic har vunnit fyra av deras sju möten i år då Federer stått för hälften av serbens totala antal förluster.

Det är bäddat för några timmars fantastisk underhållning.

Precis som det var förra året – då Federer tvingades lämna wo på grund av ryggskada.

Åskådarna kan bli en viktig faktor i finalen. Den 34-årige schweizaren kommer att bäras fram av publiken och för Djokovic gäller det att slå dövörat till.
Börjar han hyssja åskådarna blir det etter värre för honom.

Terrorhot påverkar DC-final

Nästa helgs Davis Cup-final mellan Belgien och Storbritannien kan komma att skjutas upp.

Orsaken är oron för terrorattentat mot arenan Flanders Expo i Ghent.

Terrorhotnivån i Bryssel har höjts till högsta nivå, tunnelbanetrafiken är inställd och flera av helgens planerade fotbollsmatcher har ställts in.

Även om hotet i nuläget är riktat mot just Bryssel bedöms Davis Cup-finalen i Ghent vara ett mycket tänkbart mål för terroristattacker.

- Vi känner oro över att terrorhotet höjts men fortsätter planeringen för att DC-finalen ska spelas, säger Internationella tennisförbundets (ITF) ordförande David Haggerty.

Även om matchen spelas kommer brittiske världstvåan Andy Murray och övriga spelare att märka av terrorhotet. Spelarna kommer att få rigorös bevakning dygnet runt och visitationen av åskådarna blir betydligt noggrannare än normalt.

Wawrinka var sitt rätta jag - Murray föll utan gamnacke

Vilken fantastisk förvandling Stanislas Wawrinka genomgått i ATP-finalen.

Den slokörade insatsen i första gruppspelsmatchen mot Rafael Nadal är historia och kom inte att påverka schweizarens äventyr i O2-arenan i London.

För bara några minuter sedan säkrade världsfyran nämligen en semifinalplats genom att besegra hemmafavoriten Andy Murray med 7-6, 6-4.

Wawrinka servade vid 5-3 för första set men tappade serven och setet gick till tiebreak där hemmafavoriten hade 4-2. Då kom fem raka och grova missar.

Detta är Wawrinkas tredje raka slutspel och han har vid varje tillfälle gått vidare från gruppspelet för sedan falla i semifinal.

2013 var det Novak Djokovic som satte stopp för honom och ifjol blev landsmannen Roger Federer för svår i en mycket dramatisk och omtalad tresetare där Wawrinka hade fyra matchbollar och upprördes av vad han ansåg osportsligt uppträdande från Federers fru.

Just Federer väntar i lördagens semifinal och gäller med 17-3 inbördes självklart som klar favorit.

Noterbart från kvällens match: Murryas coach Jonas Björkman och de andra i skottens team bänkade sig mycket högt upp i arenan. Syftet var att den hetlevrade världstvåan skulle hålla fokus bättre än normalt. Murray är en gnällspik som ofta faller tillbaka i juniorlater då han låter sin ilska och frustration gå ut över teamet. Han skriker okvädningsord och visar med miner och gester vad han anser om Björkman & Co (sägas ska att han efter matcherna är djupt ångerfull).

Ikväll såg vi inget av de där laterna.

I andra set låg Murray under 2-5 med dubbelbreak, spelade sig upp till 4-5 där han brände två breakbollar.

Att han i det läget knäckte racket är inget att säga om.

Åtminstone ser jag mycket hellre en spelare som knäcker racket och snabbt återfår fokus än en som med gamnacke och plutläpp slänger bort några game.

Om matchen slutat annorlunda i det fall Murray fått spy ut sin ilska över teamet får vi aldrig veta.

Men att han uppträdde mycket bättre än normalt står utom allt tvivel.

Dessutom hade förlusten något gott med sig för honom: Nu får han mer tid att ladda och förbereda sig inför nästa helgs Davis Cup-final där Storbritannien borta mot Belgien kan ta sin första titel sedan 1936.

Kvällens svenska coachmöte följs av ännu ett i semifinal

Har hans adept hittat toppformen?

Som spelare möttes de sju gånger.

Ikväll ställs de för första gången mot varandra som coacher.

Jonas Björkman vs Magnus Norman.

Segraren får gå en coachmatch mot Stefan Edberg...

Vi svenskar är vid det här laget så vana vid att att ha framgångsrika tenniscoacher att vi lätt glömmer bort att Sverige vad gäller herrtennis skulle vara en vit fläck på ATP-kartan idag om det inte vore för just coacherna.

Stefan Edberg kan ikvälld lugnt bänka sig bland de 20 000 åskådarna i 02-arenan i London. Roger Federer är ju redan klar för semifinal och säkrade förstaplatsen i sin grupp då han på torsdagen besegrade Kei Nishikori.

Funderar hans adept på DC?

Djokovic kom tvåa i gruppen och möter i semi Rafael Nadal som säkrat förstaplatsen i andra gruppen.

Vem får han sällskap av? Andy Murray eller Stanislas Wawrinka?

Det är så öppet att jag inte skulle våga sätta en slant på någon av dem men det finns ändå en faktor som kan få betydelse.

Nästa helg leder Andy Murray det brittiska Davis Cup-laget i bortafinalen mot Belgien. Där kan Storbritannien ta sin första DC-titel sedan 1936 och finalen är gigantiskt stor i öriket – och för Murray.

DC-finalen spelas på grus, Murray kommer att spela både singel och dubbel vilket kräver att han är i både fysiskt och mentalt topptrim.

Om det inte spelats ATP-final dena vecka hade Murray haft en träningsdos anpassad för att vara på topp nästa veckoslut.

Nu finns istället risk att han denna vecka får en så stor urladdning att batterierna inte hinner bli fulladdade till DC-finalen.

Det skulle förvåna om inte dessa tankar finns i Murrays bakhuvud och att det kan påverka hans inställning och motivation – omedvetet.

Vid vinst ikväll möter han Federer i morgon och vid seger även där ställs han i söndagens final mot Djokovic eller Nadal.

Tolka nu inte detta som att jag menar att Murray tänker vika ner sig lättvindigt men det skulle vara oerhört imponerande om skotten veckan före det som kan bli både hans första och sista DC-final är beredd att köra slut på sina krafter i en turnering som visserligen är mycket viktig men som han ändå lär komma att spela ytterligare många gånger.

Såväl Murray som Wawrinka har blandat och gett i sina första två matcher och egentligen var det först i hans andra set mot David Ferrer som världsfyran hittade rätt rytm.

Eftersom de inte mötts på två år säger den inbördes statistiken - 8-6 till Murray -  lika lite som att Wawrinka gått segrande från deras två senaste möten.

Apropå inbördes: Magnus Norman vann sex av sju möten med Jonas Björkman. Sägas ska att fyra av segrarna kom då fyra år äldre Björkman hade sin storhetstid bakom sig samtidigt som Norman vid dessa fyra tillfällen inte var sämre rankad än elva och som bäst låg trea.

Duon behövs i Elitserien - Pim-Pim "slog ut" Federer

Fyra respektive etta på Sverige-rankningen.Foto: Bengt Helmersson

Fjolårsfinalisten Helsingborgs TK har det på papperet kanske starkaste laget i damernas Elitserie.

Men det återspeglas inte i tabellen.

HTK är utan poäng efter de tre första omgångarna och har endast nykomlingen ATL efter sig.

Även om Helsingborg inte kommer att kunna blanda sig i toppstriden kan klubben få stor inverkan på den.

Se här:

Regerande mästaren Fair Play, överraskningen GLTK och Salk har full pott.

Då GLTK besegrade HTK saknade skånelaget överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och fyran Sofia Arvidsson.

Då seriens storfavorit Fair Play i tisdags utklassade HTK med 6-0 spelade Larsson/Arvidsson endast en dubbel.

Då Salk om en vecka möter HTK borta kan det mycket väl bli så att såväl Larsson som Arvidsson spelar singel vilket skulle minska stockholmsklubbens chanser avsevärt.

Inför serien meddelade HTK att Larsson och Arvidsson ska spela en del matcher och eftersom deras medverkan efter tre av sju omgångar inskränkt sig till en dubbel är chansen – eller risken sett ur Salk:s perspektiv – stor att de spelar kommande onsdag.

Jag hoppas att det blir så.

Ju fler matcher de största namnen är med i desto bättre för serien och för svensk tennis i stort. Johanna Larsson är med sin 55:e plats på rankningen Sveriges enda singelspelare på topp 100, hon tog i somras titeln i Collector Swedish Open och är en förebild för unga talanger.

Att dessa får möjlighet att se henne live är viktigt och det betyder också mycket för spelare i de andra elitserielagen att få mäta krafterna med Johanna.

Sofia Arvidsson var under många år svensk damtennis största stjärna men har rasat på rankningen. Med sin 314:e plats är hon ändå näst bästa svenska i Elitserien eftersom Rebecca Peterson och Susanne Celik inte spelar för klubbar i högsta serien.

SvD i tisdags

Dessutom är Arvidsson i likhet med Larsson ett välbekant namn som unga talanger ser upp till.

Det är också mycket viktigt att Elitserien kan visa upp Sveriges bästa spelare om den ska uppmärksammas i media.

Därför är det bara att hoppas att bröderna Elias och Mikael Ymer (båda har dragits med skadeproblem under hösten) spelar en del matcher för sitt Salk vilket definitivt skulle öka förutsättningarna för mer än små blänkare i riksmedia.

Så här långt är det en 33-årige föredetting som blivit mest omskriven. Men så är tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson också ett namn som även de utanför den trängre kretsen känner igen.

När jag häromdagen frågade SvD:s sportchef Marcus Alexandersson om han ville att min tisdagskrönika skulle handla om Roger Federer och dennes mål att ta en sjunde titel i ATP-finalen eller om ”Pim-Pims” comeback i serien tvekade Marcus inte en sekund.

Dagen efteråt ringde en allmänt idrottsintresserad vän och sa: ”Va, finns det en Elitserie i tennis?”

Så visst har de kända namnen stor betydelse.

Nadal klar för semifinal då Wawrinka tog skön revansch

Fysiskt tunnare men också bättre än på länge

På onsdagskvälllen säkrade Rafael Nadal en semifinalplats i ATP-finalen i London.

Det skedde i samma stund som världsfyran Stanislas Wawrinka tog första set mot David Ferrer.

Wawrinka vann med 7-5, 6-2 och fredagens möte med hemmafavoriten Andy Murray avgör vem av dem som gör Nadal sällskap till semi.

Jag var kritisk till Wawrinkas oinspirerade insats i hans första gruppspelsmatch mot just Nadal. Mot dennes landsman stämplade den 30-årige schweizaren igår kväll inte bara in på jobbet för att markera närvaro utan slet verkligen. Inledningsvis var det uppförbacke mot den bollsnåle spanjoren som vid 5-4 servade för första set. Wawrinkas break då var förstås nyckelgamet efter vilket världsfyran stadigt höjde sin nivå och stundtals spelade så där skönt avslappnat som han gör i sina bästa stunder.

Murray har 8-6 inbördes mot Wawrinka men anmärkningsvärt nog har de inte mötts på drygt två år vilket gör att följande statistik är mest kuriosa: Wawrinka vann båda deras möten 2013, Murrays senaste triumf kom ett år tidigare och skotten har 1-0 inomhus på hardcourt.

I dag avgörs det vem som följer Roger Federer till semi från den andra gruppen. Allt talar för att det blir överlägsne världsettan Novak Djokovic som har 20-2 inbördes mot Tomas Berdych. I detta fall är siffrorna inte kuriosa. Serben har vunnit årets tre möten, sju i rad och Berdych senaste seger kom våren 2013 på gruset i Roms Master-turnering Berdych har i år ökat säkerheten i sin forehand genom att ha mer topspin men hans register är fortfarande så begränsat att Djokovic kan utnyttja luckorna.

Så här är läget i gruppen inför dagens avslutande gruppspelsmatcher Djokovic-Berdych, Roger Federer-Kei Nishikori:

1. Federer 2 segrar (4-0 i set)

2. Djokovic 1 seger (2-2).

3. Nishikori 1 seger (2-3) 

4. Berdych 0 seger (1-4)

Edberg hyllades i London

Edberg hyllades av de 20 000 åskådarna i 02-arenan i London

Tidigare världsettan Stefan Edberg hyllades kväll i London.

Edberg fick ta emot den speciella ring som International Tennis Hall of Fame förärar sportens största namn.

Ceremonin hölls i O2-arenan där den 49-årige svensken är på plats för att coacha världstrean Roger Federer till dennes sjunde (!) slutspelsseger.

Själv kvalificerade sig Edberg till nio slutspel, tog titeln 1989 och var uppe i ytterligare en final och i tre semifinaler.

Han tog under sin karriär sex singeltitlar i Grand Slam, två i Australian Open, i Wimbledon och i US Open. Han var uppe i ytterligare fem Grand Slam-finaler, bland annat då i Franska mästerskapet 1989. Totalt spelade västervikssonen hem 41 singeltitlar och han var världsetta i 72 veckor.

Precis som Federer gjorde sig Edberg känd som en mycket stor sportsman och då han avslutade karriären beslutade ATP att döpa om sitt Fair Play-pris – som Stefan tilldelades fem år i rad - till Stefan Edberg Sportsmanship Award.

Federer i semi och Djokovic kan inte tvätta bort stämpeln

Hade inte bara Roger Federer emot sig ikväll - heller

Roger Federer blev ikväll förste spelare att kvalificera sig för semifinal i ATP-finalen i London.

Med 7-5, 6-2 tog han sin tredje seger för säsongen mot överlägsne världsettan Novak Djokovic – som förlorat bara sex matcher i år.

Det är bara att låta sig imponeras av den 34-årige schweizaren och samtidigt kan jag faktiskt inte låta bli att tycka lite synd om Djokovic.

Han har bortaplan var han än spelar utanför Serbien och extra tydligt blir det just i matcher mot omåttligt populäre Federer. Bland de 20 000 åskådarna i O2-arenan fanns ett hundratal som gav Djokovic högröstat stöd men i övrigt fick världsettan mest artiga applåder medan poäng till Federer möttes av jubel.

Djokovic är van vid att det är så. Ibland har han tappat koncepterna och med gester eller miner visat vad han tyckt om åskådarnas uppträdande vilket bara förvärrat situationen för honom.

Ikväll höll han sig lugn och det var klokt.

De två kan mycket väl mötas i söndagens final – det var mitt förhandstips och det står fast – och då har Djokovic definitivt inte råd att möta större motstånd än normalt från åskådarna.

Vad ska man då säga om att det ser ut som det gör för honom?

Visst kan man säga ”som man bäddar får man ligga” men samtidigt ska ingen behöva lida för gamla synder i all evighet.

Djokovic uppträdde i flera avseenden såväl osportsligt som respektlöst under sina första år på touren och det verkar tyvärr som om stämpeln sitter kvar trots att han sedan några år ansträngt sig för att tvätta bort den.

Revanschsugen Wawrinka

Challenge i går kväll

”Jag hade en dålig dag på jobbet”.

Så förklarar världsfyran Stanislas Wawrinka sin slätstrukna insats mot Rafael Nadal i ATP-finalen i London.

Vi som såg matchen undrade om om den 30-årige schweizaren var sjuk eller skadad eller om han vaknat på fel sida.

Det handlade alltså om det sistnämnda.

”Många små saker var inte bra. Det var absolut en dålig match.Förhoppningsvis kan jag få ihop det igen och vara redo för nästa match”, säger Wawrinka som på onsdagen möter spanjoren David Ferrer.

Båda förlorade i första gruppspelsmatchen men har ändå möjlighet att gå vidare till semifinal från gruppen där Nadal och hemmafavoriten Andy Murray i morgon ställs mot varandra. Vid seger slutar Murray för första gången i karriären en säsong som världstvåa.

Seriefin... - nej, men möte mellan fjolårsfinalisterna

Läget inför kvällens matcher

Inför damernas Elitserie tycktes det bäddat för tidig seriefinal i tredje omgången:

Regerande mästaren Fair Play mot fjolårsfinalisten Helsingborg.

Men nej, visserligen möts lagen ikväll men en blick på tabellen visar att det bara är ett av dem som infriat förväntningarna under serieupptakten.

Med överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och Sverigefyran Sofia Arvidsson har Helsingborg seriens kanske starkaste lag – på papperet alltså. Men vilka namn som står där kvittar förstås så länge de inte spelar.

Såväl Johanna som Sofia har saknats i de två första matcherna och klubben hade från början räknat med dem först i fjärde omgången.

Men efter fjolårsfinalistens oväntat svaga start skulle det inte förvåna om åtminstone en av dem spelar då Fair Play kommer på besök ikväll.

Apropå det: Inför serien skrev jag att klubbarna bakom Fair Play – som är överlägset vad gäller marknadsföring av egna klubben och serien – inte gör några eller i bästa fall bara halvdana försök att ta rygg på Fair Play.

Det var en orättvis beskrivning och jag ber om ursäkt för den.

Till exempel har Lidköping genom åren gjort sig känt för starkt arrangörsskap och Helsingborg hårdsatsar för att skapa fest kring sina hemmamatcher. Det är bland annat inmarsch till musik, presentation av spelare och domare, där finns programblad, mingelkväll för sponsorer och minst 16 bollkallar och åtta linjedomare – i enhetlig klädsel.

Så även om Fair Play står i en klass för sig finns det klubbar som tar rygg och ju fler som gör det desto större blir förutsättningarna för att Elitserien ska få ett lyft. Trots att den sett till sportslig standard håller nog så hög nivå som många förstadivisioner i andra idrotter är Elitserien i tennis nästan bortglömd av media – åtminstone på riksnivå – och den har också svårt att locka storpublik.

Att skapa en så stark klubbkänsla bland medlemmarna att dessa ser det som naturligt att följa sitt lags hemmamatcher på plats skulle vara ett stort steg i rätt riktning.

Kvällens matcher (se bilden) inleds före en tv-sänd stormatch och det är väl möjligt att många föredrar att stanna hemma och ladda inför den. Det kan bli en riktig rysare. Hjärtat säger ett och hjärnan säger ett annat. Federer-Djokovic...

Något felades Wawrinka - utklassad av Nadal i London

Att Rafael Nadal besegrar Stanislas Wawrinka är i sig inte anmärkningsvärt.

Det hade han nämligen gjort i 13 av deras 16 tidigare möten inför kvällens match i ATP-finalen i London.
Men sättet på vilket den 30-årige schweizaren förlorade ikväll gör i alla fall mig konfunderad.

Det var som om något felades honom.

Då han tappade serven till 3-5 i första set gick luften ur Wawrinka.

Efter det var han energilös, ofokuserad och irriterad.

Eftersom han rörde sig mycket dåligt kom Wawrinka gång efter annan fel till bollen och radade upp oprovocerade missar.

Jag vet inte om världsfyran besvärades av skada eller sjukdom - var så fallet ska han inte heller kritiseras - eller om han vaknat upp på fel sida. Gäller det sistnämnda uppträdde han respektlöst mot publik, tv-tittare, sponsorer och sitt team där coachen Magnus Normans uppmuntrande ord från läktaren inte hade någon effekt.

Rejäla bakslag drabbar alla spelare ibland men det är sällsynt att de viker ner sig på detta sätt i en match av så stor betydelse som denna hade.

6-3, 6-2 till spanjoren som förlorat tre av deras fyra senaste möten men nu alltså fick en oväntat lätt resa i sin första gruppspelsmatch.
I samma grupp tog hemmafavoriten och världstvåan Andy Murray tidigare ikväll sin femte raka seger (6-4, 6-4) mot David Ferrer.

Lagtävlingar en härlig krydda i de individuella idrotterna

SvD idag

Det är alltid något speciellt med landskamper i individuella idrotter.

Ibland blir det lite extra speciellt.

Som i helgens Fed Cup-final mellan Tjeckien och Ryssland.

Där kom avgörandet i den avslutande dubbeln då hemmaduon efter stor dramatik i 02-arenan i Prag såg till att tjeckiskorna försvarade fjolårets titel och tog den nionde i historien.

Där tändes också en stjärna som ”stal” rubrikerna från två av damtennisens största namn.

Visserligen är Karolina Pliskova rankad elva men hon är ljusår från berömmelsen som sjätterankade landsmaninnan Petra Kvitova och ryska världsfyran Maria Sjarapova åtnjuter.

Ja, 23-åriga Pliskova står normalt i skuggan även av nionderankade landsmaninnan Lucie Safarova och hade gjort så också i helgen om Safarova – finalist i årets Franska mästerskap – inte tvingats lämna återbud på grund av sjukdom.

Pliskova var inställd på att följa matchen från bänken men kastades istället in i hetluften. Hon gjorde FC-debut så sent som i början av året och hade inför finalen bara två singlar bakom sig i dessa sammanhang.

Det var liksom upplagt för att hon skulle vara den svaga länken och att megastjärnan Maria Sjarapova i ett av sina sällsynta Fed Cup-framträdanden skulle bärga Rysslands femte titel och den första sedan 2008.

Sjarapova besegrade programenligt Pliskova första dagen och gav också Ryssland ledningen med 2-1 då hon igår tillfogade Kvitova hennes blott tredje förlust på de 26 senaste Fed Cup-singlarna.

Då klev Pliskova in i bilden.

Hon kvitterade till 2-2 genom seger mot ryska tvåan Anastasia Pavlychenkova och säkrade ihop med Barbora Strycova titeln då paret vann den avgörande dubbeln mot Elena Vesnina/Pavlychenkova (4-6, 6-3, 6-2)

Att ryska kaptenen Anastasia Myskina i sista stund valde att spräcka det förhandsnominerade paret genom att sätta in Pavlychenkova istället för Ekaterina Makarova ihop med Vesnina är besynnerligt. Visserligen har Makarova på grund av skada inte spelat match sedan US Open i september men om  hon nu ansågs vara ett så osäkert kort skulle hon inte ha varit med i truppen. Hon är en bättre dubbelspelare än Pavlychenkova och har två Grand Slam-titlar ihop med Vesnina.

Nu fick Pavlychenkova gå in i den avgörande dubbeln en halvtimme efter det att hon försatt möjligheten att avgöra finalen.

Maria Sjarapova led på bänken. Trots två singelsegrar blev det ingen triumf för den 28-åriga ryskan som sedan debuten 2008 spelat bara fem matcher. I de fyra tidigare har det handlat om första omgången.

Förlusten i finaldebuten kan i bästa fall göra henne sugen på revansch nästa år.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD.

Stark comeback av Pim-Pim "Spelet kommer bli bättre"

Pim-Pim står inte på en pall men mäter 198 centimeter

Puh!

Vilken makalös tennissöndag vi har fått vara med om - ändå är den inte slut.

Herrarnas elitserie har haft premiär, Tjeckien har tagit sin nionde Fed Cup-titel efter 3-2 hemma mot Ryssland, ATP-finalen i London har startat, Johan Brunström har ihop med dansken Frederik Nielsen tagit parets tredje Challenger-titel i höst och bröderna Ymer har mötts i kvalet till en Challenger i italienska Brescia. Inte nog med det; senare ikväll spelar Rebecca Peterson dubbelfinal ihop med Julia Glushko i ITF-turneringen i Scottsdale.

Snacka om välfyllt smörgåsbord för alla tennisälskare och enda problemet är att vi inte hunnit vara med över allt.

Själv startade jag dagen i Salk-hallen för att se Salk mot Lidköping i Elitseriepremiär, 5-1 till hemmalaget där det självklart var Joachim ”Pim-Pim” Johansson som väckte mest nyfikenhet. Han gjorde ingen besviken. Jo, en förstås: motståndaren Robert Rasmussen. Men trots utklassningen uppskattade kanske också Robert att han i andrasingeln fick känna på hur det är att möta en tidigare världsnia. (Se intervjun med "Pim-Pim" nedan).

Vidare till Solna där ”tennisens Åshöjden” gjorde debut i Elitserien inför välfyllda läktare. Det blev succé för den lilla förortsklubben som efter segrar i de fyra singlarna vände 0-2 mot KLTK.

Efter det bar det hem för att se slutet på Fed Cup-finalen där reserven Karolina Pliskova blev matchhjälte då tjeckiskorna vände 1-2.

Önskar att jag också hunnit med att se då Fair Play inledde serien med seger mot GLTK och då regerande mästarna Upsala TK premiärbesegrade Helsingborg men ja, hur gärna man än vill hinna med allt så går det inte.

*

Mikael Ymer tog första set med 6-3 och låg under med 1-5 då han tvingades ge upp mot storebrorsan Elias i kvalet i Brescia. Problemen i höften har kommit tillbaka för Mikael. Det är bara att å hela tennis-Sveriges vägnar önska ett snabbt tillfrisknande.

Elias har allt tryck på sig i mötet mellan Ymer-bröderna

Tidigare i veckan spelade de för första gången i samma Challenger.

I dag möts de för första gången i en Challenger.

Det handlar om kval i italienska Brescia där 19-årige Elias Ymer och hans två år yngre bror Mikael slåss om en plats i kvalfinal.

De är inte bara syskon utan också bästa kompisar som alltid stöttar varandra men båda har berättat att det under åren ibland gått riktigt hett till då de spelat match på träningar.

Så är det ju med syskonkärlek.

Självklart ligger det lite extra prestige i detta deras första möte på högre nivå. (Elias vann med 6-4, 7-5 då de våren 2014 ställdes mot varandra i andra omgången i Båstads Future).

Pressen vilar på Elias axlar. Han är storebrorsan som alltid legat steget och har en otacksam uppgift då han nu ska visa att han fortfarande är bäst i familjen. Mikael har allt att vinna och ingen kommer ens höja på ögonbrynen om han förlorar.

Jämför vi de bådas resultat som 17-åringar har Mikael en mer imponerande meritlista. Genom att i år ha tagit sin första Future-titel, varit i final i Wimbledons pojksingel, blivit Europamästare för 18-åringar har han nått större framgångar än vad Elias gjorde i motsvarande ålder.

Fotnot: Mikael och Elias spelade tidigare i veckan en Challenger i Bratislava. I sin debut på denna nivå kvalade Mikael in i huvudturneringen där både han och Elias föll i första omgången.

Här är tennisens Åshöjden - laddat för debut i Elitserien

I morgon, söndag, är det dags för herrarnas Elitseriepremiär.
Challenge har hälsat på hos en spännande nykomling som gjort en fantastisk resa.

Zlatans undersåtar i media kryper åter inför sin Herre

De många fega svenska fotbollsjournalisternas underdånighet mot Zlatan Ibrahimovic är rent genant.

Som alltid finns det enstaka undantag. Rakryggade Olof Lundh är ett av ytterst få men så blev det också ett fasligt liv då han för en tid sedan ställde en fråga som inte behagade Ibrahimovic.

När Zlatan i går sa att det är han som satt Sverige och Frankrike på kartan var det bara ett i raden av exempel på att mannen överskattar sin egen person till den grad att det tyvärr inte känns riktigt friskt. Det tyder istället på att han har en grandios självbild. Med tiden lär det bli bli ett problem - för honom alltså. Att många av de svenska fotbollsjournalisterna saknar kurage att kritisera eller åtminstone ifrågasätta detta eller något av Zlatans tidigare egotrippade utspel är något annat och sett i ett större perspektiv betydligt allvarligare.

Trovärdigheten försvinner och journalisterna blir en skock fjäskande hejaklacksledare.

Tack och lov är det inte så överallt.

”Zlatan Ibrahimovic har storhetsvansinne”, skrev franska L´Équipe efter Zlatans uttalande i går.

Tidningen följer svensken på nära håll i PSG men journalisterna tummar inte på sin integritet.  De skildrar och tycker till om vad de ser och hör. Deras svenska kollegor uppträder som undersåtar vilka tänker mer på att vara sin herre till lags än på sina läsare.

En svensk tidning tyckte ändå att Zlatans uttalande på något sätt borde uppmärksammas men det skedde utan att tidningens fotbollsskribenter riskerade att hamna i onåd hos Ibrahimovic. Istället citerades vad ansedda L´Équipe skrivit och det konstaterade att Zlatans uttalande väckt uppmärksamhet i Frankrike.

En annan svensk tidning berörde inte ens uttalandet utan uttryckte mest oro över att Zlatan hostade på presskonferensen och skrev ”orden hamnade i skymundan – för problemen” (hostningarna alltså, min anmärkning).

Jisses!

Men var det alltså ingen svensk fotbollsjournalist som tyckte att Zlatans uttalande visade på en märklig verklighetsuppfattning ? Reagerade ingen på att han med sitt uttalande visade förakt mot de många svenskar som gjort långt betydelsefullare och mer uppmärksammade insatser än honom för att ”sätta Sverige på kartan”?

Jo, det är klart att det var många som reagerade. Men de tordes inte säga eller skriva något om det.

När Zlatan lagt av drar de nu slickande fotbollsjournalisterna garanterat in sina tungor för att istället berätta hur Zlatan EGENTLIGEN var och hur det EGENTLIGEN gick tid på Zlatans tid.

Problemet för dem är att det inte är så många som bryr sig – då.

Ymer är nominerad till pris - Norman och Stenson ratas

Elias Ymer är en av fyra som kan få "Lilla bragdguldet

Kors i taket: en tennisspelare har ”slunkit igenom nätet” då Svenska Idrottsgalans jury nominerat

årets kandidater.

Ja, ursäkta ironin men vi är ju inte vana vid att utövarna i en av världens största sporter anses hålla i konkurrensen med skidåkare, skidskyttar, curlingspelare och andra.

Men nu finns i alla fall Elias Ymer bland de fyra kandidater som är nominerade i kategorin Årets nykomling & Lilla Bragdguldet. Den 19-årige Sverigeettan har under 2015 bland annat svarat för bedriften att kvala in i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.

Han har konkurrens av friidrottaren  Khaddi Sagnia, fotbollsspelaren Stina Blackstenius och volleybollspelaren Isabelle Haak.

Det här med att välja ut vilka idrottare som ska nomineras är självklart en svår uppgift. Det finns inget rätt eller fel och det ligger i sakens natur att en rad idrotter tycker att just deras favoriter blivit förbigångna.

Coach som fått sin adept bli stjärna

Men ibland blir det ändå så uppenbart uppåt väggarna att man kan ifrågasätta juryns kompetens.

Avsaknaden av Magnus Normans namn på listan över kandidater till utmärkelsen Årets ledare är ett sådant exempel. Men egentligen kommer det inte som en överraskning. Normans namn fanns ju inte med heller förra året då hans schweziske adept Stanislas Wawrinka tog titeln i Australian Open. I år segrade Wawrinka på gruset i Paris efter sensationell finalseger mot överlägsne världsettan Novak Djokovic. Under Magnus Normans ledning har Wawrinka etablerat sig på topp-tio-listan där han nu är fyra. Men dessa stora framgångar bevekar inte juryn som nominerat Islands förbundskapten Lars Lagerbäck, U 21-landslagets förbundskapten Håkan Ericson, längdskidlandslagets förbundskapten Rikard Grip och simlandslagets förbundskapten Ulrika Sandmark.

Att juryn ratat golf från alla de sex listorna är minst sagt anmärkningsvärt.

Henrik Stenson är världssexa som bland annat försvarat sin titel i Europatourens finaltävling och slutade tvåa på Europatouren efter dåvarande världsettan Rory McIlroy. Visst borde Stenson ha en plats bland de fyra i kategorin Årets manlige idrottare där kandidaterna nu är fotbollsspelaren Zlatan

Golfens världssexa

Ibrahimovic, boxaren Badou Jack, orienteraren Jonas Leandersson och längdskidåkaren Johan Olsson.

Stjärnskottet David Lingmerth har klättrat från 169 till 41 på världsrankningen och segrade i The Memorial Tournament, en av de mest prestigefyllda tävlingarna på PGA-touren. Men det räcker i juryns ögon alltså inte för att konkurrera med Ymer & Co.

Anna Nordqvist är världstolva och har tre topptioplaceringar på de fem största turneringarna. Juryn har i kategorin Årets kvinnliga idrottare nominerat Charlotte Kalla (längdskidåkning) , Frida Hansdotter (alpint), Sara Sjöström (simning) och Sofia Mattsson (brottning).

Men som sagt: det finns inget rätt eller fel utan sådana här listor grundar sig på subjektivt tyckande – precis som det här inlägget.

"Pim-Pim" överraskar igen - gör comeback i Elitserien

Tillbaka. Foto: Katarina Appelgren

Tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson gör comeback – i Elitserien.

Den 33-årige kanonserven från Södertälje förstärker stockholmsklubben Salk:s lag i Elitserien som startar på söndag.

- Det ska bli fantastiskt kul och jag hoppas kunna tillföra lite både på och utanför banan, säger ”Pim-Pim” till Challenge.

”Pim-Pim” har inte spelat match sedan Stockholm Open för två år sedan då han fick wild card till kvalet och där inte tappade ett set på sina tre matcher. I huvudturneringens första omgång utklassade han Alejandro Falla för att därefter förlora mot kanadensiske världselvan Milos Raonic.

– Viktmässigt är jag klart bättre förberedd nu och jag har gymmat några gånger, säger ”Pim-Pim” som betonar att han inte har några planer på att göra comeback på proffstouren.
– Nej, nej, jag är tränare numera men att spela serien är annorlunda och ett sätt för mig att ge tillbaka något till klubben.

I dag genomförde han sitt första egna träningspass på drygt två år och imponerade stort på såväl klubbkamraterna som på lagkaptenen Yerko Müller.

– Jo, det kändes riktigt bra och det är bara att hoppas att också kroppen gör det i morgon.

Hur många matcher räknar du med att spela i Elitserien?

– Det kan jag inte svara på. Först och främst slåss jag om en plats i laget. Jag har ju inte en aning om hur många matcher jag orkar så det är bara att vänta och se.

”Pim-Pim” är en överraskningarnas man. Han har lagt av och gjort comeback flera gånger.

2006 hade han inte spelat en match på ATP-touren på drygt ett halvår. Rankad 690 slog han i Stockholm Open ut världstvåan Rafael Nadal i raka set och gick till semifinal.

Jag har ett speciellt minne från hans comeback 2011. Efter drygt ett års uppehåll var ”Pim-Pim” tillbaka i Davis Cup-laget till matchen mot Ryssland.  Det blev succé. Han besegrade Teymuraz Gabishvili med 3-0, Sverige vann och med Robin Söderling och ”Pim-Pim” i singlarna och Robert Lindstedt/SimonAspelin i dubbeln hade Sverige ett lag som skulle kunna slåss om titeln.

Men lyckan blev kortvarig.

SvD i mars 2011

Visserligen bestämde sig ”Pim-Pim” för att göra en satsning och för att börja plocka rankingpoäng ställde han upp i en Future i Schweiz. SvD-fotografen Lars Pehrson och jag åkte dit för att i ord och bild skildra när Joachim Johansson började vandringen tillbaka till världstoppen.

Han vann sin första match och när vi dagen efter skulle käka lunch bad ”Pim-Pim” att vi istället skulle komma upp på hans hotellrum.

Då han berättade att han skulle lämna wo i andra matchen och bestämt sig för att lägga av skrattade Pehrson och jag, övertygade som vi var om att ”Pim-Pim” skämtade.

Men det var inget skämt.

”Jag har inte roligt då jag spelar så nu är det slut”, sa han.

”Pim-Pim” gjorde sitt senaste framträdande i Elitserien för fyra år sedan och hans återkomst bör bädda för publikfest i Salk-hallen på söndag då hemmalaget tar emot Lidköping.

En Ymer ute och en går in

Slovaken Lukas Lacko blev som väntat för svår för Mikael Ymer då den 17-årige Sverigefyran i dag gjorde debut i en huvudturnering på Challengertouren.

Lacko vann med 6-4, 6-2 i första omgången i Bratislava men Ymer hade sina chanser i första set. Han lyckades då förvalta bara en av sina sex breakmöjligheter medan 121-rankade Lacko utnyttjade båda sina.

Den 28-årige slovaken har som bäst legat 44 på rankningen och har nio Challenger-titlar på meritlistan. Förlusten till trots kan Mikael vara nöjd med att han i sitt första försök lyckades kvala in till en turnering på en nivå där han sett till sin 615:e plats på rankningen ännu inte hör hemma.

På onsdagen går 19-årige Elias Ymer in i turneringen där han gör comeback efter runt en månads uppehåll på grund av axelskada. Elias möter 36-årige tjecken Radek Stepanek som var världsåtta 2006, idag är rankad 219 och som förlorat i första omgången i samtliga de fem Challengers han spelat i år.

DC-spel eller Swedish Open? Ymer & Co kan tvingas välja

Svensk herrtennis stora affischnamn

Ett reservbetonat svenskt Davis Cup-lag eller ett Skistar Swedish Open i Båstad utan affischnamnet Elias Ymer och
de andra bästa svenskarna.

Ett av dessa alternativ blir verklighet nästa sommar – OM Sverige i mars besegrar Ryssland i Davis Cups första omgång.

OS i Rio ställer nämligen till det ordentligt för en rad nationer under 2016.

Så här ser det ut i juli:

•250-turneringen i Båstad spelas samma vecka som Hamburgs 500-turnering på grus och 250-turneringen på gräs i Newport.

•Samma vecka spelas fredag-söndag också kvartsfinalerna i Davis Cups Elitdivision och i division I där Sverige hör hemma. Vid seger borta mot Ryssland i mars har Sverige under Båstad-veckan hemmamatch mot framflyttade Holland.

DC-lagen spikas vid torsdagens lottning och det innebär att Ymer och de andra måste vara utslagna ur Swedish Open senast på onsdagen för att kunna vara med i DC-matchen.

Dessutom: Till torsdagens lottning får bara två spelare bytas ut i den fyramannatrupp som nominerades tio dagar tidigare.

Ponera att DC-kapten Fredrik Rosengren då nominerat bröderna Elias och Mikael Ymer i singlarna samt Robert Lindstedt/Johan Brunström i dubbel och att alla fyra är kvar i Swedish Open på onsdagen...

Hur man än vrider och vänder på saken är det upplagt för stora problem som inte går att lösa så att båda parter får optimala förutsättningar.

Och vad föredrar spelarna? Att spela ATP-turneringen där de kan dra in en ansenslig summa prispengar – några av dem får också startpengar – och poäng eller Davis Cup där det handlar om ”bara” ära.

Risken är uppenbar att Sverige måste ställa upp med ett B-lag mot holländarna vilket i sin tur skulle innebära att möjligheten att avancera till kval till Elitdivisionen i praktiken går upp i rök.

Nu är det förstås långtifrån säkert att krocken inträffar. Sverige slår ur underläge i första omgången mot Ryssland och blir det förlust kan ett ovisst ödeskval vänta svenskarna även nästa år.  (Så blir fallet om Holland besegrar Ryssland).

Mesta mästarnas comeback lockade ett 30-tal åskådare

Ikväll startade damernas Elitserie.

Mesta mästarna Salk åkte för två år sedan ur Elitdivisionen men tog steget tillbaka direkt och hade ikväll hemmapremiär mot Näsbypark TK.

Stockholmsderby alltså och med tanke på att även gästernas supporters hade nära till matchen kan man tycka att det borde ha varit bäddat för publikfest.

Challenge begav sig till Salk-hallen för att skildra stämningen:

Fair Play överlägset bäst - åtminstone utanför banan

Cornelia Lister pryder omslaget

I dag inleds Elitserien i tennis.

Damerna är först ut och på söndag är det dags för herrarnas premiär.

Jag korar segrare redan nu: Fair Play Tennisklubb.

Nej, det sportsliga avgörs självklart på banan och jag syftar istället på klubbarnas olika sätt att marknadsföra såväl den egna klubben som Elitserien.

Vissa gör det inte alls, andra bara lite halvdant men Fair Play går all-in.

Sällsynt vältajmat damp Fair Play Magazine i dag ner i brevlådan.

Magasinet är på 83 (!) sidor.

Där finns bland annat en intervju med Jonas Björkman, en artikel om idrottsmedicin, allt om klubbens spelare och Björn Borg är en i raden av profiler som under vinjetten ”We love tennis” förklarar sin kärlek till sporten.

Jag har inte räknat antalet annonser men de är mååååånga och det råder ingen tvekan om att Fair Play är ett starkt varumärke även i näringslivet.

2006 bildades Fair Plays företagsnätverk och med runt 130 företag är det ett av de snabbast växande nätverken i regionen.

Ordföranden Mats Nilsson, klubbchefen Janne Immonen och alla andra som drar sitt strå till stacken för att göra Fair Play till ett föredöme i svensk tennis kan stolt sträcka på sig.

Vågar vi hoppas att åtminstone någon annan klubb nästa år ska försöka ta rygg på Fair Play?

Djokovic spelar i egen liga

Djokovic har ett makalöst bra facit under 2015

Världsettan Novak Djokovic har spelat 15 turneringar i år.

Facit: tio titlar och ytterligare fyra finaler.

Inget snack alltså om att den 28-årige serben spelar i en helt egen liga.

I dag blev han förste spelaren i historien att under samma säsong ta sex Masters-titlar.

I finalen i Paris besegrade Djokovic jämnårige skotten Andy Murray och det var faktiskt första gången sedan Stefan Edberg 1990 besegrade Boris Becker som de två bäst rankade spelarna gjorde upp om Paris-titeln.

Med siffrorna 6-2, 6-4 säkrade Djokovic sin fjärde titel – tredje i rad – i turneringen och underströk med detta sin suveränitet.

Se bara:

•Han har segrat i tre – Australian Open, Wimbledon och US Open - av årets fyra Grand Slam-turneringar. På Roland Garros blev det finalförlust mot Stanislas Wawrinka.

•Han har tagit titlarna i sex av de nio Masters-turneringarna. Djokovic stod över turneringen i Madrid och finalföll i Cincinnati mot Roger Federer och i Montreal mot Murray.

•Han har vunnit 27 av sina 31 matcher mot konkurrenterna på topp-10.

•Han har 78-5 i matchfacit.

Ja, det räcker väl så för att beskriva Novak Djokovic särklass under 2015 som kan bli hans segerrikaste säsong någonsin. Även 2011 tog han tio titlar och det rekordet slås om serben triumferar i ATP-finalen i London som inleds om en vecka.

Var kom då Djokovic enda lilla bakslag under året? Jo, i säsongspremiären i Qatar där han föll i kvarten mot Ivo Karlovic.

Bröderna Ymer skrev historia när Mikael kvalade in idag

Kvalade in i debuten på Challengertouren

Mikael Ymers fantastiska höst fortsätter.

Den 17-årige Sverigefyran kvalade alldeles nyss in i Challengerturneringen i Bratislava vilket innebär att bröderna Ymer skriver ett nytt kapitel historia.

För första gången återfinns både Mikael och två år äldre Elias i samma startfält på en så här hög nivå, den närmast under ATP-touren.

Att Mikael lyckas kvala in i sin debut på Challengertouren är verkligen ett styrkebesked men vi ska ändå ha i minnet att den 615-rankade svensken i bara en av sina tre kvalmather mötte en bättre rankad motståndare (390-placerade tjecken Michal Konecny i andra kvalomgången).

För bara några minuter sedan slog Mikael in matchbollen i kvalfinalen mot 1024-rankade Vitally Sachko (6-3, 6-2) det är bara att låta sig imponeras av Skara-sonens framgångar under hösten.

•Han gjorde stark och respektlös debut på ATP-touren då han i Stockholm Open pressade tyske stjärnskottet Alexender Zverev.

•Han var både segerorganisatör och matchhjälte då Sveriges Davis Cup-lag genom segern mot Danmark höll sig kvar i division I. Mikael besegrade första danske ettan Frederik Nielsen och avgjorde landskampen med seger i den femte och avgörande matchen mot Christian Sagsgaard.

En sevärd orankad doldis

Skönspelande Julie Gervais

En 24-årig spelare som saknar rankning och tvingades kvala till den lilla ITF-turneringen i Djursholm

– kan det verkligen vara något att se?

Ja, definitivt!

Fransyskan Julie Gervais har klockren träff, skön tajming och spelar så avslappnat att man kan tro att hon har vilopuls i sina matcher.

Så varför spelar hon då på denna nivå?

Jag blev nyfiken på Gervais då hon häromdagen utklassade Emma Ek med 6-0, 6-2 och det var inte främst siffrorna som imponerade utan sättet som fransyskan spelade på.

Åkte hem och kollade in hennes meritlista. Den var kort och föga imponerande. Sommaren 2009 nådde hon sin hittills bästa ranking – 924. Hon har vunnit 15 av de blott 28 matcher hon spelat i karriären.

Åkte i dag tillbaka till 10 000 dollar-turneringen i Djursholms TK för att träffa Gervais och få veta varför hennes karriärer sett ut som den gjort.

– Jag var skadad i sex år. Det var skador här och här och här, sa hon och pekade på i stort sett varenda kroppsdel.

Och nu?

– Jag är frisk och skadefri sedan ett år.  Jag slutade med laktos och vitt bröd och sedan jag slutade med det har jag inte haft några problem med skador.

På sina två matcher i kvalet släppte hon två game, på sina två första matcher i huvudturneringen tappade hon fem och i dagens kvartsfinal blottades en svaghet då det visade sig att hon är mycket beroende av att styra bollduellerna.

Det blev ändå vinst med 7-5, 6-1.

Jag har inte en aning om Julie Gervais denna vecka tar sin första ITF-titel eller om hon en dag ska lyckas försörja sin på sin tennis.

Oavsett vilket har hon under veckan bjudit på både bättre och vackrare tennis än vi är vana att se på denna nivå.

Fotnot: Fanny Östlund blev med en plats i kvartsfinal bästa svenska.