Dags att ladda batterierna

Idrottsvänner!

Challenge startade 19 januari i år och sedan dess har jag gjort ett inlägg minst varannan dag, ja, fram till i söndags alltså.

Men precis som med allt annat är kvalitet viktigare än kvantitet och istället för att hamna i ett slentrianskrivande väljer jag nu att ta några veckors uppehåll. Har några uppdrag vid sidan av tennisen som det är dags att ta tag i och dessutom blir det lite tid att ladda om batterierna för US Open, Davis Cup-kval, If Stockholm Open och annat som väntar i höst.

Vill här och nu passa på tillfället att tacka för ert intresse för bloggen, det har visat sig större än jag vågade tro på då den startade. Tack också för uppskattande ord.

Nu loggar jag av.

Loggar på 24 augusti.

Ha en fortsatt skön sommar.

Och håll serven!

Mvh

Jonas

Tycker Wallén fortfarande att han kom till ett dukat bord?

”Jag kommer till ett mycket fint dukat bord” - så sa Thomas Wallén då han just hade valts till ordförande i Svenska tennisförbundet. Det var i april.

I dag träffade jag honom i Båstad för att bland annat ta reda på om han håller fast vid de orden eller om han fått anledning att ändra sig.

Välkommen till den tredje delen i Challenge serie ”Duellen”.

Den krocken la grunden till Mikael Ymers EM-guld

Ännu inte fyllda 17 tog Mikael EM-guld i 18-årsklassen

Först: Ett stort och varmt grattis till Mikael Ymer som i dag tog EM-guld i 18-årsklassen.

Sedan: Tack och lov att EM spelades samma vecka som SkiStar Swedish Open.

Den kollisionen innebar nämligen att 16-årige Ymer förhindrades att ställa upp i ATP-turneringen i Båstad.

Då Mikael gick till final i Wimbledons pojksingel var det väldigt många som menade att han borde ha ett wild card till Båstad, ja, några sa till och med att det skulle vara tjänstefel att inte ge honom en friplats.

Jag invände bland annat här på Challenge mot det resonemanget och hade vidhållit åsikten om så Mikael förlorat sin första match i EM.

Okej, visst hade det varit bra ur marknadsföringssynpunkt för SkiStar Swedish Open att visa upp svensk tennis klart största juniorlöfte men det skulle absolut inte ha gynnat Mikael och hans utveckling.
Med all säkerhet hade Mikael fått ett wild card till Båstad-turneringen om det inte varit just för krocken med EM.

Att komma till Båstad och få några strögame i en turnering som fortfarande är flera nummer för stor honom är inte uppbyggande på något sätt. Ett junior-EM är en perfekt passande kostym. Mikael var på förhand en av favoriterna till titel och levde upp till förväntningarna. DET är uppbyggande.

Dessutom: Även om ett EM-guld med tiden lär få en mer undanskymd plats i hans prisskåp kommer det alltid att ligga där som ett bevis på en framgångsrik juniorkarriär – den betydelsen ska definitivt inte underskattas.

Mikael har tagit EM-guld i 14-årsklassen, silver i 16-årsklassen och blev i dag alltså förste svenske Europamästare för 18-åringar sedan Robin Söderling 2001.
Grattis igen!
Nu väntar nästa stora uppgift: lag-EM där Mikael Ymer självklart är svenskt ankare.

18-årig jättetalang kan få sitt genombrott i Swedish Open

Både Zverev, arrangören och publiken jublar. Foto: Fredric Berggren.

Världssjuan David Ferrer lämnade återbud.

Två svenskar föll i första omgången, den tredje i andra omgången.

Förstaseedade David Goffin hade ryggont och föll pladask direkt.

Det är mycket som gått emot arrangören av SkiStar Swedish Open i Båstad.

Men nu har en 18-årig tysk klivit fram som räddaren i nöden.

Inför välfyllda läktare säkrade Alexander Zverev karriärens andra semifinal på ATP-touren.

Han gjorde det genom att vända 0-1 i set och 2-4 mot Thomas Bellucci, den 41-rankade brassen som tidigare enkelt avfärdat såväl Elias Ymer som Christian Lindell.

Det finns alltid anledning att vara lite återhållsam i bedömningen av unga talangers framtid. Mycket kan ställa till det på den till synes utstakade vägen mot världstoppen.

Men visst ser Zverev ut att förutsättningarna som krävs för att bli en toppspelare. Han har redan ett stort spel och en rejäl verktygslåda och bollträffen är av det klockrena slaget. Med sina 198 centimeter har han också längden för att få ett högeffektivt vapen i serven.

Tysken inledde förra säsongen som 808 på rankningen och lät höra tala om sig då han gick till semifinal i 500-turneringen i hemstaden Hamburg.

Annars är det framgångar på Challenger-nivå som banat väg för klättringen till topp 100.

För bara ett par veckor sedan låg han 74 men rasade till 123:e plats då de 180 poängen från fjolårets Hamburg-turnering försvann.

Eftersom det var just den senaste rankningen som låg till grund för vilka spelare som direktkvalificerar sig till US Open måste Zverev kvala till årets fjärde Grand Slam-turnering.

Framgången i Båstad innebär att han återtar en plats bland de 100 främsta.

Alexander Zverev, ett år yngre ryssen Andrej Rublev och ett år äldre kroaten Borna Coric är i mina ögon de tre största framtidshoppen i skaran tonåringar som nu börjar låta höra tala om sig på olika nivåer. 19-årige Elias Ymer finns liksom ytterligare några straxt bakom.

Men för spelare i den åldern kan mycket förändras på kort tid. Plötsligt visar det sig att en inte har det lilla extra som krävs för att bli toppspelare medan en spelare som inte ansetts fullt lika lovande som de övriga är bäst i gruppen.

Alexander Zverev möter i lördagens Båstad-semifinal  33-årige spanjoren Tommy Robredo som gör sin 15:e start i turneringen.

Honom har svensk tennispublik sett mer än tillräckligt av.

Alexander Zverev är ett nytt fräscht ansikte och får han på söndag sitt stora genombrott genom att ta karriärens första ATP-titel  kan arrangören dra ett streck över eländet tidigare i veckan.

Att Zverev inte kan skapa lika stor fest som det var i förra veckans WTA-turnering Collector Swedish Open är en annan sak.

Va!? Fortsätter Swedish Open i Båstad ändå...?

I dag tog SkiStar Swedish Open slut.

Ja, inte formellt men i praktiken.

Utan en svensk kvartsfinalist är ju turneringen iskall.

För varför bry sig om utländska spelare?

Nej, jag är förstås ironisk.

Men efter Christian Lindells förlust i eftermiddags träffade jag ett antal personer som sa sig ha tappat intresset för fortsättningen av Båstad-turneringen där Elias Ymer och Markus Eriksson försvann i första omgången och Lindell i andra.

Okej, det är självklart att turneringen skulle varit betydligt hetare med en kvarvarande hemmafavorit och lika naturligt är att media kommer ägna turneringen mindre utrymme än hittills. Men därifrån till att Swedish Open ska betraktas som iskallt bara för att det inte finns någon svensk kvar är steget väldigt långt.

På torsdagen spelar 14-rankade David Goffin sin första match. 18-årige tysken Alexander Zverev är ett av sportens största framtidsnamn och framme i kvartsfinal efter överraskande seger mot Juan Monaco. Titelförsvarande Pablo Cuevas är kvar. Thomaz Bellucci – som tidigare i år tog sin fjärde grustitel och i Båstad enkelt avfärdat Ymer och Lindell – är mycket sevärd. Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz har större potential än många toppspelare och spelar på torsdagen för en plats i kvarten.

Att det ändå finns många som anser att fortsättningen av Swedish Open är ointresserant pekar på ett stort problem som turneringen har och som den delar med runt 40 av ATP-tourens drygt 60 turneringar.

Dessa 40-talet turneringar har 250-status och det är ytterst sällsynt att någon i toppkvartetten Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal, Andy Murray ställer upp i dessa mindre sammanhang.

Eftersom allt ljus faller på toppkvartetten i de största tävlingarna är spelarna bakom doldisar, inte bara för den breda idrottspubliken utan också för många tennisfans.

Här har den tourdrivande spelarorganisationen ATP en viktig uppgift och då inte minst med tanke på framtiden. Det gäller att profilera David Goffin och de andra toppspelarna bakom De Fyra Stora.

**

Då Belluzzi i dag slog ut Lindell med 6-3, 6-4 möttes flera av brassens missar med större applåder än då han vann välspelade bolldueller. Visst är det självklart att en hemmaspelare har starkt publikstöd. Så ska det ju vara. Jag är kanske gammalmodig men tycker att det är lika självklart att visa uppskattning för bra prestationer – oavsett nationalitet på spelaren som svarar för dem.

**

Förresten: Robert Lindstedt/Johan Brunström och Fred Simonsson/Jonathan Mridha är kvar i dubbel...

En förlust som kan dämpa haussen kring Elias Ymer

"Jag floppade", tyckte Elias Ymer

Elias Ymers snabba sorti i Båstad är på sikt nyttig – både för honom själv och för alla de som skruvat upp för höga förväntningar på 19-åringen.

”Jag trodde att han var mycket bättre än så här”.

Det sa en man på väg ut från läktaren runt centercourten där Sverigeettan just varit chanslös mot brasilianaren Thomaz Bellucci. Flera andra åskådare uttryckte också sin besvikelse över hemmafavoritens förlust.

Den har det goda med sig att alla nu förhoppningsvis inser att Elias Ymer visserligen är en lovande tonåring med framtiden för sig – men att den framtiden inte redan är här hur mycket svensk tennis än suktar efter en spelare som etablerar sig på ATP-touren.

Även för Elias blev matchen en läxa. Inte genom förlusten i sig utan därför att nu fick känna på hur det är att spela på hemmaplan med en enorm press på sina axlar, en press han skulle ha sluppit om det inte varit för haussen runt hans person.

”Jag floppade. Jag var inte där mentalt”, sa Elias på presskonferensen.

Han är rankad 133. Bellucci ligger 42:a på listan och är en klasspelare med fyra grustitlar på meritlistan.

6-4, 6-2 i en på grund av den hårda blåsten dålig match är absolut inget att säga om.

Ändå är även jag lite besviken på Elias Ymer.

Efter att ha tappat serven vid 1-1 i andra set blev han loj och till synes uppgiven.

Den inställningen vill man inte se från någon spelare.

Speciellt inte från en som fått wild card och som lockat storpublik.

**

Ännu mer besviken är jag på Jeremy Chardy :)

Nej, då men efter att ha tippat honom som slutsegrare i öppen turnering hade det ju varit kul om han i alla fall överlevt första omgången...

Ymer till Schweiz - för att träna med Roger Federer

Vem skulle inte jubla om han var i Elias Ymers kläder

Elias Ymer står inför sitt livs kanske största äventyr.

Efter SkiStar Swedish Open åker den 19-årige Sverigeettan på träningsläger – ihop med Roger Federer.

– Det är stort och ska bli jätteroligt att få lära av den bäste genom tiderna, säger Elias till Challenge.

Under Wimbledon fick det svenska framtidshoppet bolla in Federer inför en match och den 17-faldige Grand Slam-segraren gillade vad han såg hos Elias som nu ska sparra med världstvåan på ett tredagars läger  i Zürich.

– Det var Stefan (Federers coach Stefan Edberg) som frågade mig, berättar Elias som självklart inte behövde någon betänketid innan han svarade ja.

– Jag har två veckor ledigt efter Båstad. Roger är störst i historien och att få möjlighet att träna med honom är fantastiskt. När Stefan i Wimbledon sms:ade och frågade om jag dagen efter kunde bolla in med Roger kändes det både kul och nervöst.
–När vi stod där tänkte jag, shit här står jag och bollar med Roger Federer som jag sett på tv tusentals gånger.

Och hur känner du nu?

–  Det är inte nervöst längre, säger Elias Ymer som även om han ännu inte etablerat sig på ATP-touren börjar känna sig alltmer hemtam i miljön.

Men fortfarande kan han bli lite förvånad över vissa saker. Som till exempel då han kom till veckans Båstad-turnering där Ymer som hemmafavorit och framtidshopp är ett av dragplåstren. 

– Jag har varit här sedan jag varit liten och då drömde jag om att spela turneringen och att få vara i players lounge. Nu ser jag mig själv på affischerna här, säger han och ler.

Ymer har kvalat in i årets tre avverkade Grand Slam-turneringar och oavsett resultat i Båstad kommer han att tvingas kvalspela även till US Open. Efter sortin i Wimbledon spelade han två Challengers i hopp om att kunna klättra tillräckligt högt för att bli direktkvalificerad till årets sista Grand Slam-turnering men han fick inte ihop tillräckligt många poäng.

Den 133-rankade hemmafavoriten har en tuff lottning i Swedish Open där han på tisdagen möter Thomaz Bellucci, 41-rankad brasilianare som tagit samtliga sina fyra ATP-titlar på grus, senast i Geneve i år.

Visst är några av tennisens rötägg ruttnare än andra

Det finns en del rötägg på tenniscirkusen.

Men till dem räknar jag inte de som ibland blir så förbannade att de flisar racket eller vräker ur sig en harang av svordomar.

OK, det är inte snyggt men visar i alla fall på engagemang och matcher med spelare som har kort stubin kan alltid bjuda på något oväntat.

Nej, rötäggen är de som tankar eller uppträder respektlöst mot sin motståndare och dem har jag definitivt inget till övers för.

I dag fick vi se en sådan spelare på centercourten i SkiStar Swedish Open. Fransmannen Benoit Paire struttade nonchalant omkring i sin match mot slitvargen Markus Eriksson. Paire är många nummer för stor för Eriksson och ville verkligen visa det. Men inte genom att under hela matchen försöka spela så bra som han kan. Det fanns ändå några sådana perioder i matchen men främst ville Paire mycket demonstrativt visa att han hade råd att ta matchen med en axelryckning. Han visade det under ett antal bolldueller, mellan poängen och vid några sidbyten. Vid ett sidbyte brydde han sig inte ens om att sitta ner och vid ett annat fläkte han nonchalant ut sig på bänken.

Det var osnyggt och respektlöst.

Men annat var kanske inte heller att vänta från en spelare som har ett inte alls ogrundat rykte om sig att vara en tankare av rang (vilket vi såg i en Challenger seå sent som förra veckan).

Därför var det synd att Markus Eriksson inte tog första set som avgjordes i tiebreak där svensken mycket vårdslöst slog bort några forehands på Paires andraservar.

Likadant i andra set då Markus hämtade upp 0-3 till 3-3. Vid 30-30 slog han bort ytterligare en forehand på andraserve.

Det var hafsigt.

Mot spelare med Paires inställning gäller det att ta vara på sådana chanser eftersom det kan få dem att glömma ALLT vad yrkesstolthet heter.

**

Yrkesstolthet av bästa märke visade däremot kompisarna Christian Lindell och brasilianaren Joao Souza. Båda tyckte säkert att de hade fått drömlottning och hur stor betydelse de fäste vid matchen gick inte att ta miste på. Det blev en lång mental k(r)amp där brassesvensken såg ut att darra ihop när han skulle serva hem matchen vid 5-3. Vid 30-0 kom två dubbelfel som bäddade för Souzas break. Men hemmafavoriten bröt direkt och tog med 6-2, 3-6, 6-4 sin karriärs andra seger på ATP-touren. Den första kom i fjolårets Båstad-turnering.

Ymer, DC, WC, Hewitt, min favorit, tankning och lite mer

Han är min favorit till titeln i öppen turnering

Inte ens ett dygn efter att Johanna Larsson slog in matchbollen i Collector Swedish Open drar nästa

tennisfest igång i Båstad:

SkiStar Swedish Open med förstaseedade belgaren David Goffin i spetsen. Trots en 14:e plats på världsrankningen är han inget riktigt stort namn men mycket sevärd.

**

För att herrturneringen ska bli lika het som damturneringen krävs nog att en av de tre hemmaspelarna - Elias Ymer, Christian Lindell, Markus Eriksson- når minst kvartsfinal. Samtidigt är det att förvänta sig för mycket av de tre som gått in på wild card.

**

Jerzy Janowicz och Ernests Gulbis har större potential än många av tenniscirkusens mest namnkunniga spelare. Men de är också så hetlevrade att man aldrig riktigt vet vad som kan hända.

**

Det vet man inte heller när Markus Erikssons motståndare Benoit Paire är på banan. Fransmannen blandar stormatcher med läg..., eh, jag menar plattmatcher.

**

Paire mötte förresten Filippo Volandri i en Challenger i förra veckan. Tog första set med 6-1, slutade spela i andra (2-6) och gav upp vid 0-2 i skilje. Paire-Volandri är förresten en match som lär ge alla bookmakers kalla kårar.

**

Sveriges Davis Cup-lag möter i höstens division I-kval förloraren mellan Danmark och Spanien – ja, Danmark alltså för även om bollen är rund...

**

Grusspecialisten Christian Lindell tog förra året i Båstad sin första seger på ATP-touren. I dag inleder brassesvensken mot brassen Joao Souza. Här finns stora möjligheter för Christian försvara sin andraomgång.

**

Då Australien hemma vände 0-2 i DC-kvartsfinalen mot Kazakstan fick 34-årige Lleyton Hewitt matchhjälterollen. Eller fick, han tog den helt enkelt. 279-rankade Hewitt var inte nominerad i singel men sa att han med sin rutin från avgörande matcher var bästa valet och då fick 69-rankade 19-åringen Thanasi Kokkinakis snällt sitta på bänken.

**

Jeremy Chardy

Min favorit till titeln i SkiStar Swedish Open: Jeremy Chardy. Den 43-rankade fransmannen är seedad sjua och hans enda titel är från Stuttgart 2009. Motivering till tipset: Chardy har ett så enormt stort spel att det är en gåta att hans meritlista inte är fylld av tunga titlar. Förmodligen ligger en stor del av förklaringen i att han saknat såväl fysisk som mental styrka. Sakerna hänger ofta ihop och under coachen Magnus Tidemans ledning har fransmannen förbättrat sin fysik väsentligt. Chardy har varit i Båstad i drygt en vecka och är inspelad på underlaget och med bollarna.

**

Att tennis är en fascinerande sport där mycket handlar om psykologi får vi många exempel på. Bland annat då i Collector Swedish Open. Mona Barthel kom till turneringen med tio raka förluster bakom sig. Väl framme i Båstad dök alla positiva minnen från förra årets succé upp och med det kom storspelet. Johanna Larsson hade inför Collector Swedish Open inte vunnit på WTA-touren sedan i mars. Två månaders uppehåll på grund av skada följdes av fyra förluster. Då valde hon att spela en ITF-turnering, gick till final och kom till Båstad med självförtroende och fem matcher i kroppen.

Larssons titel är en stor seger även för svensk damtennis

Äntligen! Efter tre finalförluster tog Johanna första WTA-titeln.

I dag hittade vi två stora vinnare på centercourten i Båstad:

•Johanna Larsson som tog sin första WTA-titel.
• Svensk damtennis som gynnas på flera sätt.

Det är alltså många som har anledning att sända en tacksamhetens tanke till den snart 27-åriga norrländskan.

Själv klättrar hon till en plats runt 50 på världsrankningen men förklarade på presskonferensen att måndagens siffra på listan har underordnad betydelse.

Tacka för det. Efter förluster i sina tre tidigare WTA-finaler tog Larsson den där titeln som kan vara så förlösande och som får slut på eventuella grubblerier om att inte räcka till när det i finalen ska avgöras vem som lämnar turneringen som vinnare respektive förlorare.

Att visa att man har vad som krävs är något helt annat än att känna det.

Johanna tappade inte ett set i turneringen och gjorde självklart flera mycket bra matcher men hennes fantastiska kvartsfinal mot tredjeseedade Barbora Strycova är vad som främst finns kvar på näthinnan.

Det blev en wow-upplevelse för mig som tidigare inte insett att Johannas potential är så stor som den bevisligen är. Jag har sett henne som en grym fajter med ett för smalt register för att ligga runt 25-strecket och har tyckt att hon varit alldeles för defensiv.

Mot Strycova var även hennes backhand klockren, hon var stark ute i hörnen, visade variation och inte bara vågade utan också lyckades spela så aggressivt som krävs mot en spelare som Strycova. Johannas kickserve var redan tidigare av absolut högsta klass och när nu de andra bitarna föll på plats som mot Strycova kunde väl ingen ens gissa att hemmafavoriten ligger 72 på rankningen – det såg snarare ut som 22.

Larsson hade inte varit nöjd tvåa (från Challenge igår)

För att nå så högt på listan krävs spel på den nivån under längre tid och om Johanna klarar det får framtiden utvisa – nu har hon i alla fall visat att potentialen finns där.

Om hennes första WTA-titel kommit i en turnering av samma storlek utomlands hade den förstås gett lika mycket pengar och lika många poäng.

Men effekten av segern hade inte blivit tillnärmelsevis lika stor som nu.

Direktsändning i tv, radion sände, ett stort antal tidningar hade journalister på plats och Johannas triumf får mycket stor uppmärksamhet.

Det gynnar svensk tennis i stort och främst då damtennisen. Visserligen har den varit mer framgångsrik än svensk herrtennis sedan 2011 – då Robin Söderling spelade sin senaste match – men framgångarna har ändå inte varit av storleken att de gett riktigt genomslag. Visst är Collector Swedish Open en mindre turnering men om Johanna tagit en tyngre titel utomlands hade den inte kunnat få större uppmärksamhet än denna.

Bakom Johanna finns 19-åriga Rebecca Peterson – nådde första WTA-kvartsfinalen i Båstad - som är den klart mest lovande tjej Sverige haft på många år, bakom Peterson finns 20-årige Susanne Celik och bakom 31-åriga Sverigefyran Sofia Arvidsson finns ett stort antal unga spelare som i år gjort bra ifrån sig på ITF-touren.

I samma stund som Sverigeettan Larsson slog in matchbollen i finalen mot titelförsvarande tyskan Mona Barthel (6-3, 7-6) blev svensk damtennis hetare än på flera år. Nu kan vi få uppleva den spinoff-effekt som vi under åren sett så många exempel på inom svensk herrtennis. Peterson tar inom något år rygg på Larsson, Celik fortsätter sin klättring och bland spelarna bakom dessa visar någon vägen för de övriga.

Nej, jag har varit med för länge för att säga att det blir så.

Men det finns i alla fall förutsättningar för det.

Med sin seger fick Johanna Larsson oss till och med att för en stund glömma att Serena

Williams lyste med sin frånvaro.

Bara en av oss såg finalen

Samtidigt är det självklart att vare sig Johanna eller någon annan kan fylla luckan efter damtennisens största spelare genom tiderna. Den som påstår att det går kan inte ha andats ett ord av besvikelse då världsettan i torsdags tvingades bryta turneringen på grund av skada. Williams var dragplåstret och utan henne hade turneringen inte varit het redan på förhand. I en turnering med Williams i startfältet blir det ingen drömfinal utan henne.

Däremot hade en Båstad-titel för Williams inte alls betytt lika mycket för svensk tennis som Larssons seger gör.

Dessutom kan Collector Swedish Open nästa år locka med en titelförsvarande hemmafavorit.

Det kan bli guld värt – förutsatt att Johanna Larsson svarar för en stark första halva av 2016.

"Andraplatser räknas inte"

 Har nått tre av sina fyra WTA-finaler i Båstad. Foto: Karolina Brunström.

En tennisfinal är som en liten turnering för sig.

Vinnaren blir ihågkommen och förloraren sällar sig till skaran av alla de som förlorat i ett tidigare skede i turneringen.

Det är allt eller inget. Samtidigt som just detta är en del av tjusningen med tennis blir det lite orättvist mot spelarna eftersom andra idrottare kan höjas till skyarna efter andraplatser och ibland efter mindre framskjutna placeringar än så.

”Sverige tog VM-silver” löd rubriken en gång då ett svenskt lag förlorat en VM-final.

Tänk er rubriken : ”Larsson kom tvåa i Båstad” om hemmafavoriten Johanna Larsson förlorar söndagens final mot Mona Barthel i Collector Swedish Open.

Det är klart att dagens förlorare med lite perspektiv ändå kommer att känna sig åtminstone lite nöjd med att ha gått till final men förlusten svider ändå rejält i några dagar.

”Andraplatser räknas inte i tennis”, säger den snart 27-åriga Sverigettan inför sin karriärs fjärde WTA-final.

Det har blivit förlust i de tidigare tre. Portoroz 2010 och Båstad 2011 och 2013

”De gångerna har jag varit lite nöjd då jag nått finalen. Nu känner jag mig inte klar”, säger den 72-rankade Larsson.

I finalen möter hon 52-rankade tyskan Mona Barthel som vunnit tre av sina fyra WTA-finaler och då bland annat i fjolårets Båstad-turnering.

Det har alla förutsättningar att bli en bra final med härlig inramning.

Drömfinal?

Nej, i en turnering där Serena Williams varit med men saknas i finalen så får man nöja sig med det näst bästa och bättre alternativ än en hemmafavorit mot titelförsvararen finns förstås inte.

**

Stefan Edberg, Magnus Norman, Jonas Björkman, Fredrik Rosengren är några svenska coacher som får stor uppmärksamhet och också förtjänar den men det stora flertalet tränare jobbar i det tysta. En av dem är Johanna Larssons coach Mattias Arvidsson. Han är kunnig, seriös och hängiven och verkligen värd en Båstad-titel i dag.

Williams får behålla sina fyra miljoner kronor i startpengar

Lämnar Båstad i morgon Foto: Karolina Brunström.

Serena Williams fick runt fyra miljoner kronor för att spela i årets Collector Swedish Open.

Trots att hon bröt turneringen efter en match behöver världsettan inte betala tillbaka pengarna.

Hon anses nämligen ha uppfyllt avtalet genom att ställa upp på fler sidoevenemang än vad som från början fanns inplanerade.

Hon bröt turneringen i torsdags men har stannat kvar i Båstad några dagar och åker hem under söndagen.

Då Williams för två år sedan gjorde sitt första Sverige-besök fick hon 3.1 miljoner kronor i startpengar. Hon kom, sågs och segrade inför fullsatta läktare och Sveriges i mina ögon största tennisfest genom tiderna var ett faktum.

Visst har SkiStar Swedish Open och If Stockholm Open genom åren lockat i stort sett samtliga av herrtennisens största namn men bara välkomnandet Serena Williams fick för två år sedan visar vilken oerhörd dragningskraft hon har även utanför kretsen tennisintresserade.

Nu är det ändå inte succén för två år sedan som fått prislappen på henne att gå upp. Förklaringen är istället att dollarn blivit dyrare och att den snart 34-årige ikonen var inbokad på fler kringarrangemang än 2013.

Ytterligare sådana har det alltså blivit sedan hon avbrutit turneringen på grund av den armbågsskada hon känt av i flera månader och som i våras fick henne att bryta även WTA-turneringen i Rom.

Med tanke på att Serena Williams om drygt en månad inleder jakten på den US Open-titel som skulle säkra en Grand Slam kan man förstås tycka att hon borde ha tagit det säkra före det osäkra genom att lämna återbud till Collector Swedish Open.

Men hur hade det sett ut?

Hon hoppade av förra året på grund av sjukdom och ytterligare ett avhopp hade åsamkat Båstad-turneringen långt mer skada än att hon nu bröt turneringen.

Kanske resonerade Williams likadant och att det i hennes bakhuvud fanns en tanke om att armbågen inte skulle hålla i mer än någon match. Det har framförts en rad olika teorier om varför Williams hoppade av och när hon gjorde det var det plötsligt en rad personer som sa sig vetat att detta skulle inträffa. Sådana påståenden hade förstås kunnat anses som initierade – om de framförts INNAN hon hoppade av.

Hur som helst är det bara Serena Williams själv som vet hur det ligger till och jag har inget skäl att misstro henne.

Ytterligare ett avhopp från Williams hade inneburit att arrangören inte hade kunnat marknadsföra henne som affischnamn i framtiden. Eller ja, det hade man förstås kunnat men med vilken trovärdighet?

”Det ska fan vara teaterdirektör” skrev August Blanche i Ett resande teatersällskap och Collector Swedish Opens turneringsdirektör Nina Wennerström och alla hennes kollegor runt om i världen får ibland anledning att känna på motsvarande sätt.
Det finns inget skydd mot skador, sjukdomar, formsvackor, en dålig dag, tankningar eller vad det nu kan vara som gör att dragplåstren antingen inte dyker upp eller inte motsvarar förväntningarna.

Mr Helylle – Roger Federer – får mer i startpengar än någon annan och vill också göra rätt för dem. (Om det nu överhuvudtaget går kan man förstås ha olika uppfattningar om). Federer spelade så dåligt i en turnering att han på kvällen efter sin tidiga sorti ringde upp turneringsdirektören. Federer bad om ursäkt och erbjöd sig att stanna några dagar för att träffa sponsorer och fans.

Mr Skitstövel – Jevgenij Kafelniknikov - hade inga problem med att ta emot stora summor startpengar för att sedan tanka. Han är långtifrån ensam om det men gjorde det oftare än andra. I ATP-turneringen i Prag 1999 var tankningen så demonstrativt öppen att arrangören hotade att stämma ryssen om han inte betalade tillbaka de 950 000 kronor han tagit emot.

Så har Victoriastipendiet devalverats under 37 år

1979 delades Victoriastipendiet ut för första gången.

Till Björn Borg förstås efter hans segrar i Wimbledon och Franska mästerskapet?

Nope!

Men året därpå fick han det väl i alla fall efter sin femte raka Wimbledon-titel?

Nix?

1982 kan väl juryn ändå inte ha undgått att höra att 17-årige Mats Wilander svarat för en av Grand Slam-historiens största skrällar?

Jo, tydligen.

Borg, Wilander, Stefan Edberg och Thomas Johansson är inte bara singelsegrare i Grand Slam utan har mer gemensamt. Kring det pratar jag i dagens videoblogg:

Svensk tennis nästa stjärna presenterar sig i Båstad

Kvartsfinal nästa för Rebecca, Foto: Karolina Brunström.

Rebecca Peterson har alla förutsättningar att bli svensk damtennis största stjärna sedan Catarina Lindqvist –
världstia för 30 år sedan.

Jag påstår inte att Peterson kommer att nå de höjderna men tror att hon en dag når högre på listan än Åsa Svensson (28), Sofia Arvidsson (29) och Johanna Larsson (46). Sägas ska förstås att Sofia och Johanna fortfarande är aktiva och kan förbättra sina hittills bästa placeringar men jag tror ändå att de hamnar bakom Rebecca, nu 164 på listan.

Det är inte främst hennes kvartsfinal i veckans Collector Swedish Open som gör att framtiden ser mycket ljus ut. Det är hennes sätt att spela. På damtouren spelar nio av tio likadant. Det är flackt och hårt och alla är mer eller mindre bra när de får slå i höfthöjd.

Rebecca är betydligt allroundkunnigare än också flera av de mest namnkunniga spelarna. Med sina toppade slag kan hon tvinga motståndaren att slå i minst brösthöjd och där är det ytterst få som har styrkan som krävs för att orka stå emot. Det har vi sett exempel på i hemmafavoritens två första matcher i Båstad. Medan motståndarna för att få övertag i en duell måste satsa hårt och med små marginaler kan Rebecca med betydligt större säkerhetsmarginal bygga upp sina poäng. När motståndaren inte längre orkar hålla emot i en duell hamnar bollen runt servelinjen vilket ger Rebecca möjlighet att ta några kliv in och avgöra.

Sveriges tidigare Davis Cup-kapten John-Anders Sjögren som också coachade Mats Wilander har ett bättre tränaröga än de flesta. Jag såg Rebeccas match i dag mot 65-rankade och ett år yngre Katerina Siniakova ihop med ”Jonte” som verkligen gillade vad han såg från hemmafavoriten.

Det gjorde också åskådarna som bar fram tonåringen från Järfälla.

Hennes seger (7-5, 7-6) var mycket viktig och det ur två aspekter:

•Rebecca hade två matchbollar vid 5-4. När hon inte lyckades förvalta dem kunde matchen ha svängt. Rebecca berättade på presskonferensen att hon vid några tidigare tillfällen blivit för passiv då hon ska knyta till. Hade det skett ytterligare en gång och desssutom på hemmaplan och efter två matchbollar skulle sviterna av en sådan förlust förmodligen sitta i länge. För vad hade hänt nästa gång med segern bara några poäng bort? Och gången efter det? Sådana negativa trender kan sänka självförtroendet även hos den som är i grunden mentalt stark. Att Rebecca säkrade segern först i tiebreak var optimalt och kommer att hjälpa nästa gång hon hamnar i trångmål efter missade matchbollar.

•Efter Serena Williams uttåg hänger turneringens resultat på hemmafavoriterna och vid det laget hade Johanna Larsson ännu inte spelat.

Nu gjorde hon Rebecca sällskap till kvartsfinal vilket garanterar att festen i Båstad fortsätter även under fredagen – om än utan hedersgästen från USA.

Spekulationer och frågor då Williams drog sig ur i Båstad

Fejkade hon skada?

Hon borde i alla fall ha provat att spela.

Kommer hon tillbaka?

Frågorna och åsikterna var förstås många då Serena Williams i dag drog sig ur WTA-turneringen Collector Swedish Open i Båstad.

Jag sitter inte på svaren men vet i alla fall följande:

•Williams har dragits med en armbågsskada sedan i början på maj. Då förlorade hon semifinalen i Madrid mot Petra Kvitova vilket för övrigt är världsettans enda förlust under året. I den efterföljande turneringen i Rom drog sig Williams ur efter segern i första omgången. Hon ville inte riskera starten i Franska mästerskapet.

•Under varje träning i Båstad har den snart 34-åriga amerikanskan tagit sig åt armbågen och sett mycket bekymrad ut.

Skådespel? Inte en aning!

Man kan spekulera hit och dit och vitt och brett.

Jag har ingen som helst anledning att tro annat än att Serena Williams verkligen är så skadad att fortsatt spel i Båstad skulle riskera att förvärra skadan och med det försämra hennes chanser i US Open där hon kan säkra en Grand Slam.

Vem skulle sätta den möjligheten på spel för att möta Klara Koukalova i andra omgången i en liten turnering i Båstad?

Arrangören där är att beklaga liksom alla svenska tennisfans som bespetsat sig på att få se damtennisens bästa spelare genom tiderna.

Alla har anledning att vara besvikna.

Nja, inte riktigt alla ändå. Klara Koukalova drog nog en lättnadens suck. Hennes ett-öres-smällare till andraservar hade inte varit något att komma med mot världsettan.

Åskådarna på centercourten gav Serena Williams värmande applåder då hon berättade om skadan som satte stopp för spel.

"Ta bort coachningen" ! -Men Williams håller inte med

Williams använde sig av coachning i början. Foto: Karolina Brunström

Coachning under matcherna ska vara förbjudet – tycker jag.

Men får inte medhåll av vare sig Serena Williams eller Sverigeettan Johanna Larsson.

– Det är ju bra att möjligheten till coachning finns för den som vill ha det, säger Williams.

–Jag tycker att det är rätt så nice att ha coachning på banan, säger Larsson.

Coachning har varit tillåtet sedan 2009. Men bara på WTA-touren där spelarna får kalla in sin coach i ett sidbyte per set och mellan seten.

I min värld är det spelaren själv som ska lista ut vilken taktik hon ska ha. ”Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?

Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.

Men på damtouren belönas inte spelarnas taktiska skicklighet. När spelet går i baklås kallar spelarna istället in sin coach som talar om för adepten hur hon ska spela.

Jag ska inte gå så långt som att säga att det förringar spelarnas insatser men tror ändå att damtennisen skulle tjäna på att ta bort coachning. Vi ska komma ihåg att nio av tio coacher är män och att det alltså är män som kallas in på banan för att lösa de taktiska problem som damspelarna ställs inför.

På presskonferensen efter Serena Williams första match i Collector Swedish Open tog jag upp ämnet med amerikanskan som visserligen inte vill förbjuda coachning men inte heller använder sig av möjligheten.

– När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet, säger världsettan efter sin komfortabla seger mot kvalspelaren Ysaline Bonnaventure som visserligen tog bara tre game men ändå gjorde en respektlös WTA-debut.

Johanna Larsson använder ibland möjligheten att kalla in sin coach Mattias Arvidsson.

– Framför allt om man möter en spelare som man inte mött tidigare kan man vara osäker på hur man ska spela. Får man en dålig start eller inte är så bekväm där ute är det rätt så gott att kunna kunna kalla in coachen, säger Larsson.

Riskerar det inte att bli orättvist då toppspelarna har råd med de bästa coacherna medan andra spelare kanske har sin mamma eller pappa som coach?

– Nja, det är bra att coachning inte finns på ITF-touren för där är det fler spelare som inte har råd att ha coach överhuvudtaget. Men på WTA-touren har i stort sett alla spelare den tränare de vill ha och det gäller också flertalet av de som har en förälder som tränare, säger Larsson som i dag enkelt besegrade håglösa Richel Hogenkamp och på torsdagen möter  tyska framtidshoppet Anna Lena Friedsam.

Undrar hur det skulle kännas att vara Serena Williams här

"Intressant fråga - som jag hört tiotusen gånger". Foto: Karolina Brunström

Undrar hur det är att vara världsstjärna i en idrott och ständigt uppvaktas av journalister som ställer i stort sett samma frågor.

Klart att man skulle bli less efter ett tag.

Samtidigt blir man som journalist ibland less på en del idrottsstjärnor. De visar tydligt att de har noll intresse för frågorna och behandlar personen som ställer dem som luft.

Under mina snart 40 år – åh, vad tiden gått fort – som sportjournalist har jag förstås gjort en rad dåliga intervjuer och också träffat på ett antal stjärnor som skulle ha varit omöjliga att intervjua även om frågorna hade varit bra.

John McEnroe, Jevgenij Kafelnikov och Marcelo Rios toppar min lista över tennisens värstingar och jag kan väl framöver få återkomma med några ”katastrof-intervjuer” med dessa.

Listan över bästa intervjuoffer – varför heter det ”offer” förresten? – är Roger Federer. Han får intervjuaren att känna sig betydelsefull genom att verka så intresserad av frågorna att man kan tro att han aldrig fått dem förut. Men det har han förstås– tusentals gånger.

Tennisproffsen har - frånsett de där tre nämnda undantagen och några till – alltid varit lätta att ha att göra med och speciellt då de svenska som jag av naturliga skäl haft mest kontakt med.

Visst har det blivit lite turbulent några gånger då jag skrivit något som någon inte gillat och visst har några relationer varit frostiga under en tid men jag tror mig kunna säga att det ändå alltid funnits en ömsesidig respekt.

Hur kom jag då in på det här just i dag? Jo, i eftermiddags fick jag en intervju - finns här - med Serena Williams i Båstad. Hon ser veckan där som typ lite halvsemester efter två hektiska och omtumlande månader under Franska mästerskapet och Wimbledon. Alltså vill Williams helst av allt bara slappa mellan matcherna. Men några uppdrag utanför banan finns ändå på schemat.

I dag höll hon en kort presskonferens och gav sedan två korta enskilda intervjuer.

Hon gjorde det på ett mycket proffsigt och samtidigt pliktskyldigt sätt.

Då hon trött och lite sliten anlände till Båstad i måndags ville Williams ta det lugnt på rummet.

Men då stod träff med sponsorerna på schemat. Det är ju trots allt dessa som gjort det möjligt för turneringen Collector Swedish Open att få Williams i startfältet.

Med ett brett leende och smittande energi klev Williams inför stående ovationer upp på podiet. Av tröttheten syntes inte ett spår.

Så agerar ett proffs.

McEnroe, Kafelnikov och Rios skulle förstås bett såväl arrangören som sponsorerna att fara åt h-e.

Williams är skillnaden mellan vinst och förlust

Megastjärnan är på plats. Foto: Tove Kjeller.

För ett par timmar sedan anlände Serena Williams till Båstad.

Hon möttes vid hotellet av en stor samling fans som jublade då den nykorade Wimbledon-segraren steg ur bilen.

Haussen kring världsettans återkomst är större än då hon för två år sedan gjorde sitt första besök i det svenska tennismeckat.

Collector Swedish Open-arrangören gnuggar händerna. Serena Williams närvaro betyder fullt drag på biljettkontoret och att turneringen går med vinst. Utan den amerikanska megastjärnan i startfältet hade break even varit ett bra resultat. Sedan premiären i Båstad 2009 har nämligen flertalet upplagor redovisat förlust.

Det gör många WTA-turneringar runt om i världen. För en del blir räddningen ett så kallat combined event, alltså att en ATP- och en WTA-turnering spelas parallellt. Modellen har diskuterats även av Båstad-ledningen men skjutits på framtiden eftersom den i nuläget inte skulle vara praktiskt genomförbar. Det finns helt enkelt inte tilltäckligt många hotellrum för att den lilla idyllen i nordvästra Skåne ska kunna arrangera två stora evenemang samtidigt.

Ändå kan man säga att damturneringen i Båstad redan har en räddningsplanka i herrturneringen. Båda ägs av det franska medeiekonglomeratet Lagardére och en del av vinsterna i ATP-turneringen har använts för att täcka förlusterna i damturneringen.

På sikt är det förstås en ohållbar affärsmodell för Lagardére och även om snart 34-åriga Serena Williams säkert kan hålla som affischnamn i ytterligare ett par år löper den tiden ut förr eller senare.

Så vad göra?

De unga svenska spelarna sitter på lösningen. Kan 19-åriga Rebecca Peterson, ett år äldre Susanne Celik och i bästa fall ytterligare någon spelare göra Johanna Larsson sällskap på WTA-touren skapas förutsättningar för Collector Swedish Open att växa.

Turneringen ingår nu i den lägsta kategorin och ett steg upp skulle innebära en garanti om starkare startfält men också betyda att kostnaderna för prispengar ökar kraftigt. Utan flera svenska affischnamn skulle detta vara en riskaffär. Starka startfält med utländska toppspelare är ju inte liktydigt med publikrusning. Ekaterina Makarova är världsåtta, Carla Suarez Navarro nia och Angelique Kerber är tia – mycket starka spelare som ändå inte räcker till för att skapa hausse.

Swedish Opens drag att för två år sedan köpa in Serena Williams för 3.1 miljoner kronor är förmodligen en av de bästa affärer som gjorts på tenniscirkusen. Att Williams sedan trivdes till den grad att hon vill komma tillbaka är bonus.

Hennes återbud förra året blev ett kraftigt bakslag för turneringen.

Men inget ont som inte har något gott med sig: suget efter henne kunde inte ha varit större än nu.

Ymers förlust i finalen sved - men bara just för stunden

Bara 16 år gammal gick Mikael Ymer till final i Wimbledon.

Jättekul för honom och för svensk tennis.

Även om det förstås inte känns så just nu kanske det på sikt finns fördelar med att Mikael förlorade finalen mot ett år äldre kanonservaren Reilly Opelka (7-6, 6-4)

För vad hade hänt om Ymer blivit förste svensk att vinna Wimbledons pojksingel sedan Thomas Enqvist 1991?

Jag är rädd att det hade haussats upp i media. Självklart inte på ett fullt lika omdömeslöst sätt som skedde efter U 21-lagets EM-guld men tillräckligt mycket för att Mikael skulle få orimliga förväntningar på sig.

Det skedde med Daniel Berta då han 2009 blev Sveriges förste segrare i Franska mästerskapets pojksingel på 25 år. Berta fick stora rubriker, satt i tv-soffor, tilldelades wild card till SkiStar Swedish Open och pekades ut som arvtagare till Robin Söderling som samma år slog ut Rafael Nadal och gick till final på Roland Garros.

Vi ska ha i minnet att svensk herrtennis i Söderling då ändå hade en världsstjärna medan avsaknaden av en sådan i dag ökar risken för att unga spelares framgångar övervärderas – alla längtar ju efter ett nytt svenskt toppnamn på de stora scenerna.

Även om det inte var upphaussningen utan andra omständigheter som gjorde att Daniel Bertas karriär kom av sig innan den ens riktigt hunnit börja visar det på vilket förenklat sätt vi i media ofta beskriver saker.

Sanningen var ju bland annat att Daniel Berta hade ett begränsat register och att det inte blev någon riktig ordning med uppbackningen av killen som i dag är 22 år och som för tre år sedan nådde till 637:e plats på ATP-rankningen.

Man ska alltid vara försiktig med att dra växlar på juniorframgångar och då i synnerhet i en sport där de tidiga genombrotten blir allt mer sällsynta och där snittåldern för nykomlingar på topp 100 ligger på drygt 23 år.

Därför nöjer jag mig med att konstatera att:

•Mikael Ymer är en mycket stor talang med naturlig fallenhet för tennis vilket gör honom långt allsidigare än de rena träningsprodukterna.

•Han har bästa tänkbara träningsbas på akademin Good to Great där han coachas av Johan Hedsberg.

•I sin storebror Elias har Mikael en sporrande kompis och ledstjärna.

Sammantaget gör det att framtiden ser ljus ut för 16-åringen som nu ska ladda om till EM vilket avgörs samtidigt som SkiStar Swedish Open. Så de som tycker (jag har hört flera personer säga det under de senaste dagarna) att Mikael Ymer absolut måste få ett wild card till ATP-turneringen har inte något för det.

Tack och lov.

Låt grabben utvecklas i en takt som bygger på ett långsiktigt tänk.

Hjärtat och hjärnan inte ense inför Wimbledon-finalen

SvD i dag

Hjärtat klappar för Federer.

Hjärnan säger att Djokovic är knapp favorit.

Ett är klart: Eftermiddagens Wimbledon-final har alla förutsättningar att bli något alldeles extra.

Det är runt två år sedan jag sedan skrev jag att Roger Federer skulle stanna på 17 Grand Slam-titlar och vill i alla fall minnas att det var med reservationen förmodligen – schweizaren har ju slagit omvärlden med häpnad många gånger förr.

Men vi får gå tillbaka till sommaren 2012 då det skedde senast.

Föregående år hade varit Federers första sedan 2003 utan en Grand Slam-titel och han låg vid säsongens början drygt 5000 poäng efter världsettan Novak Djokovic på rankningen.

Med sin sjunde Wimbledon-titel återtog Federer förstaplatsen och passerade sedan Pete Sampras som tidernas meste världsetta.

Om vi jämför Federer och Djokovic från det att schweizaren för tre år sedan tog sin senaste Grand Slam-titel ser det ut så här:

•Federer har varit framme i en Grand Slam-final, fjolårets Wimbledon där han förlorade mot just serben.

•Djokovic har tagit tre Grand Slam-titlar och varit uppe i ytterligare fem finaler.

En markant skillnad alltså men så har världsettan också under de senaste säsongerna spelat i en division över de svåraste konkurrenterna Federer, Rafael Nadal och Andy Murray.

Samtidigt kan man förstås påvisa en svaghet i Djokovic finalfacit och då inte bara under den tidsperioden utan även sett till hans karriär i stort. Åtta vunna och lika många förlorade Grand Slam-finaler ger ju en fingervisning om att den 28-årige serben inte är de stora matchernas man.

Federer har 17-8 i finalfacit, är uppe i sin tionde Wimbledon-final och kan i dag bli förste spelare med åtta titlar.

Är det någonstans han ska utöka sin ledning på listan över spelare med flest Grand Slam-titlar är det självklart just på gräset. Med sitt breda register har den 33-årige schweizaren en fördel på gräs som är enda underlag där det fortfarande går att få utdelning på att spela serve/volley – en spelstil som ytterst få av hans konkurrenter behärskar. Innan han förra året anlitade Stefan Edberg som coach hade Federers spel överhuvudtaget utvecklats åt det mer passiva hållet vilket gång efter annan straffade sig mot i första hand Rafael Nadal. Federers försvar har alltid varit hans akilleshäl och i hans fall gäller verkligen det gamla begreppet ”anfall är bästa försvar”.

Tvåfaldige Wimbledon-segraren Edberg är en av tidernas främsta serve/volleyspelare och har vässat världstvåans offensiv betydligt. I årets tredje Grand Slam-turnering har Federer i flera matcher spelat minst lika bra som på storhetstiden och insatsen i semifinalen mot Andy Murray är utan tvekan en av hans bästa i karriären.

När Federer spelar så där avslappnat och ledigt som han gjorde då är det som om hans spel styrs av en autopilot. Alla bara flyter på. Hans serve har imponerat rakt igenom hela turneringen. Federer har tappat bara ett servegame på sina sex matcher och haft endast ytterligare tre breakbollar emot sig.

Djokovic har tappat fem servegame, haft sammanlagt 25 breakbollar emot sig och har överhuvudtaget inte lyst lika klart som sin finalmotståndare.

Men den 27-årige serben är en av tourens bästa returnerare och har i flera matcher mot Federer dragit upp tempot till en nivå där schweizaren inte hängt med vilket gjort att bristerna i försvarsspelet kommit i dagern.

Federer kommer med all säkerhet att få ett kompakt stöd från de 15 000 åskådarna runt centercourten. Men ska det och storformen räcka till en 18:e Grand Slam-titel?

Jag tvivlar.

Fotnot: Artikeln införd i dagens SvD.

Williams och Federer förstärker ålderstrend

Serena Williams har med sig en sjätte Wimbledon-titel i bagaget till Båstad

I dag blev 33-åriga Serena Williams damtennisens äldsta Grand Slam-segrare under proffseran.

På söndagen kan jämnårige Roger Federer bli Wimbledons äldste herrsegrare under samma period.

Utvecklingen i årets tredje Grand Slam-turnering är ett alldeles lysande exempel på den förändring tennisen genomgått på senare år.

Genombrotten sker allt högre upp i åldrarna vilket höjer snittåldern på topp-100-spelarna vilket i sin tur innebär att vägen till proffstouren blivit mycket längre för de unga talangerna.

De måste vara tålmodigare än sina företrädare och de måste också ha en betydligt större ekonomisk uthållighet. Allt fler riskerar att slås ut på vägen eftersom många av dem en dag tvingas inse att de inte längre har råd att försöka förverkliga proffsdrömmen.

Serena Williams och Roger Federers – båda fyller 34 år i augusti - fantastiska framgångar kommer förmodligen att förstärka rådande trend. Visst vet alla att Williams och Federer är unikum som inte går att kopiera men jag tror ändå att de kan sporra många spelare runt 30 års-strecket att förlänga karriären några år längre än vad som var tänkt.

Det kan få till följd att vägen fram för de unga talangerna blir ännu snårigare och därför är det önskvärt om tennisens största organisationer - ATP, WTA och ITF- hittar en lösning som resulterar i kraftigt ökade prispengar på ITF-touren.

Inför årets tredje Grand Slam-turnering snackades det mycket om de fem tonåringarna i herrarnas 128 man starka startfält. Inte så att någon trodde att Borna Coric, Elias Ymer eller någon av de övriga tre skulle gå långt men bara att det fanns en kvintett tonåringar var anmärkningsvärt.

Novak Djokovics coach Boris Becker var bara 17 år då han tog 1985 sin första Wimbledon-titel, han försvarade den året därpå och det är också senaste gången en tonåring lyft bucklan där.

På damsidan behöver vi inte gå längre tillbaka än till 2004 för att hitta senaste tonårssegrare i Maria Sjarapova som var bara 17 år då hon skrällde.

Kommer vi att få uppleva något liknande igen? Visst går allt i cykler men i dagsläget är det ändå svårt att föreställa sig att vi inom överskådlig tid ska få se en tonårssegrare i någon av de fyra största turneringarna.

**

På ATP-rankingen har nio av de 25 främsta spelarna passerat 30 års-strecket. På WTA-rankingen är det fem. 2011 års US Open-segrare Samantha Stosur, 31år, är en av dem och vi pratade just om ålder i dagens intervju- Stosur ger råd till unga talanger-  inför Collector Swedish Open som inleds på måndag.

**

Serena Williams förtjänar förstås alla superlativer efter sin fjärde raka Grand Slam-titel som hon tog i dag, några dagar äldre än vad Martina Navratilova var då hon 1990 segrade i Wimbledon. Nu har Williams 21 Grand Slam-titlar och behöver bara ytterligare två för att passera Steffi Graf och bli segerrikast under proffseran. Det blir hon. Även 21-åriga spanjorskan Garbine Muguruza är värd beröm för in insats i Wimbledon-finalen. Under åren har vi sett ett antal spelare klappa ihop mentalt i sina finaldebuter i dessa sammanhang. Muguruza var respektlös, orädd och där för att vinna. Riktigt kul att se.

**

Challenge 24 juni

Det är i mina ögon rätt och riktigt att Susanne Celik och Sofia Arvidsson får de två sista friplatserna

till huvudturneringen i Collector Swedish Open. Rebecca Peterson hade fått wild card tidigare och Johanna Larsson är direktkvalificerad. Det skulle både förvåna och glädja om kvartetten får sällskap av någon av de fem hemmahoppen i kvalet som inleds på söndagsförmiddagen.

**

Roger Federer kan på söndagen ta sin 18:e Grand Slam-titel och bli äldste Wimbledon-segrare under proffseran (Arthur Ashe var 31 år då han segrade 1975). Schweizaren har imponerat mer än finalmotståndaren Novak Djokovic på vägen fram och i semifinalen mot hemmahoppet Andy Murray handlade det om skolbokstennis.

**

Mer inför herrfinalen kommer i morgon på Challenge där jag självklart också reflekterar över 16-årige Mikael Ymers titel/final i Wimbledons pojksingel.

Lindstedt och Melzer bryter - spännande par i Båstad

Ett stabilt DC-par som gör debut ihop på ATP-touren

Två svenska dubbelveteraner gör debut i SkiStar Swedish Open – ja, som par alltså.

Robert Lindstedt och Johan Brunström utgör sedan flera år ett stabilt dubbelpar i Sveriges Davis Cup-lag men har aldrig spelat tillsammans på ATP-touren.

Det är kanon att de nu beslutat sig för att göra det. Genast ökar intresset för dubbelturneringen i Båstad.

Jag tror bestämt att dubbeln skulle få högre status om det bildades fler nationspar och om antalet partnerbyten minskade. Tog upp ämnet på Challenge - Så kan dubbeln få ett lyft- under Franska mästerskapet där bara 17 av de 58 direktkvalificerade paren utgjordes av landsmän.

Johan Brunström har under första halvan av säsongen haft nio olika partners

och trefaldige Wimbledon-finalisten Robert Lindstedt har haft sex olika.

Tyvärr blir SkiStar Swedish Open deras enda ATP-turnering tillsammans eftersom deras rankning inte räcker för direktkvalificering.

Efter Båstad kommer Lindstedt att kampera ihop med 29-årige britten Dominic Inglot. Det bara några månader långa samarbetet mellan Lindstedt och Jürgen Melzer är nämligen över. Österrikaren har för Lindstedt uppgett att han ska lägga av efter Wimbledon medan rykten gör gällande att han tänker spela dubbel i par med Philipp Petzschner, tysken med vilken Melzer för fem år sedan finalbesegrade Lindstedt/Horia Tecau i Wimbledon.

Lindstedt kommer efter Båstad att spela i par med 29-årige britten Dominic Inglot.

Mycket talar för att den 38-årige veteranen innan dess lagt en 19:e titel till samlingen i vilken det redan finns tre Båstad-titlar.

Tre år yngre Brunström har fem titlar och är regerande mästare i Båstad där han i fjol segrade i par med Nicholas Monroe.

Williams suveränitet skapar brett intresse för damtennis

En seger från 21:a Grand Slam-titeln

Hon har 70-8 i matchfacit mot de övriga topptiospelarna.

Hon har inte förlorat mot stjärnkollegan Sjarapova sedan 2004.

Hon har aldrig förlorat mot Paris-finalisten Lucie Safarova.

Jag förstår absolut de som menar att Serena Williams överlägsenhet tar bort spänningen i damtennisen – för så är det ju.

Men när samma personer hävdar att damtennisen i och med detta är ointressant håller jag absolut inte med.

Blev 100 meter ointressant när enda frågan var vem som skulle komma tvåa efter Usain Bolt?

Försvann intresset för golf när Tiger Woods dominerade som mest?

Tappade vi lusten att kolla på herrtennis under Roger Federers storhetstid?

Nej, nej och nej.

Det är ju en ynnest att på plats eller framför tv:n få följa några av de största idrottsprofilerna genom tiderna.

Serena Williams har sina egna nerver som enda motståndare och snart 34 år dominerar hon sporten kraftfullare än kanske någonsin tidigare. Genom sin särklass står hon ständigt i fokus och blir ett känt namn även för personer som inte är så idrottsintresserade men som fascineras av individer vilka svarar för unika prestationer.

Det är guld värt för damtennisen. Att Serena Williams nästa vecka kommer till Båstad för att spela Collector Swedish Open känns på ett sätt nästan overkligt. Turneringen är en av de minsta på WTA-touren och kan visa upp den största stjärnan, dessutom för andra gången på tre år och då ska man komma ihåg att Serena Williams ytterst sällan spelar denna kategori turneringar.

Några exempel på världsettans storhet:

I dag tog hon sin 27:e raka seger i Grand Slam-sammanhang. Hon har förlorat en match i år. Hon har 70-8 i matchfacit mot de övriga spelarna på topptio-spelarna där Maria Sjarapova är den enda med fler än en seger mot amerikanskan.

Så här ser det ut.

2. Petra Kvitova: 5-1.
3. Simona Halep: 5-1.
4. Maria Sjarapova: 18-2.
5. Caroline Wozniacki: 10-1.
6. Lucie Safarova: 9-0.
7. Ana Ivanovic: 8-1.
8. Katerina Makraova: 4-1.
9. Carla Suarez Navarro: 6-0.
10. Angelique Kerber: 5-1.

Då blir förstås 20-rankade överraskningen Garbine Muguruza en munsbit i lördagens final?

"Serena Slam" och"Grand Slam"? Det där hörde jag inte

Nja, det är kanske inte så säkert ändå. Den 21-åriga spanjorskan slog sensationellt ut Williams i fjolårets Franska mästerskap och tvingade fram ett avgörande set då de i början av året möttes i åttondelsfinal i Australian Open.
Visst finns en risk att Muguruza likt många andra finaldebutanter i dessa stora sammanhang kommer att drabbas av stora skälvan men det kan också hända Williams.
Hon har allt att förlora.
Vid seger tar hon karriärens andra ”Serena Slam” (fyra GS-titlar i följd) och behöver i höst ”bara” vinna US Open för att bli första spelare att ta en Grand Slam sedan Steffi Graf 1988.
Försätter Williams de möjligheterna mot en spelare som Muguruza kommer det att svida djupt och länge.
Så fort någon under Wimbledon nämnt ”Serena Slam” eller Grand Slam för världsettan har hon sagt att hon inte ens vill tänka på någon av sakerna.
Det om något visar hur stor betydelse hon fäster vid dem.

Stämpeln som dumdryg diva svider säkert mer än böter

Nick Kyrgios fick i dag böter för sitt uppträdande i förlustmatchen mot Richard Gasquet.

Den 20-årige australiern bötfälldes dock enbart för att ha svurit och inte för att han demonstrativt skänkte bort ett game i andra set.

För det kunde Kyrgios ha fått böter på 20 000 dollar eftersom han bröt mot Internationella tennisförbundets (ITF:s) regel att en spelare ska göra sitt bästa för att vinna en match.

Det gjorde Kyrgios definitivt inte - i det gamet.

Borde han då inte ha fått dryga böter?

Jag är kluven. Att Kyrgios uppträdde barnsligt, oproffsigt och respektlöst råder ingen tvekan om men vi har under åren sett exempel på spelare som klarat sig undan böter trots att de tankat i ett set och ibland i en hel match.

Sådana blunders kan i sig förstås inte rättfärdiga att Kyrgios klarade sig undan. Men frågan är om tankning i ett game är liktydigt med att spelaren inte gör sitt bästa för att vinna matchen. Att den 29-rankade australiern inte gjorde ens minsta antydan till att försöka vinna det omtalade gamet är solklart men är inte heller representativt för hans insats i stort.

Okej, andra set var över på 24 minuter och ja, Kyrgios uppträdande då lämnade mycket i övrigt att önska men det handlade i mina ögon ändå inte om en uppenbar tankning.

Samtidigt är det förstås närmast skrattretande att Kyrgios klarade sig undan med 2 000 dollar i böter samtidigt som Gasquet fick 3 000 dollar i böter då han i ilskan slog sönder racket.

Böterna märks inte ens i någon av spelarnas plånböcker men jag hoppas att den massiva kritik Kyrgios fått både svider och fungerar som en läxa.

Men det är upp till honom och hans närmaste omgivning att hantera saken.

Om Kyrgios varit åtminstone halvmogen skulle han självklart bett om ursäkt redan på presskonferensen men istället förstärkte han med sin spydiga attityd bara bilden av sig att vara en dumdryg diva.

Allra hårdast är kritiken mot honom i Australien, den fantastiska tennisnationen som under åren fått fram mängder av stjärnor och några av sportens största gentlemän.

Sedan har det förstås funnits några undantag. Ärke-rötägget Pat Cash är självklart det främsta. Han var så illa omtyckt i hemlandet att Mats Wilander och Stefan Edberg hade ”hemmaplan” i Australian Open-finalerna mot Cash. Bernard Tomic går mer i Cash än i till exempel gentlemannen Rod Lavers fotspår och detsamma verkar bli fallet med Kyrgios.

Eller så växer fjolårets sensationsman - till kvarten efter skräll mot Rafael Nadal - så småningom upp. Men att döma av vad han säger nedan kan det komma att ta sin tid:

Apropå Pat Cash: Han är inbjuden till SkiStar Swedish Open för att spela uppvisningsdubbel med andra slocknade stjärnor. Förra året var John McEnroe där. Jeff Tarango 2016?

**

Jag lider med Serena Williams. I dag tvingades hon i tre set höra till Victoria Azarenkas skrik och i semifinalen måste hon lyssna till Maria Sjarapova. Ur hälsoperspektiv en mardrömslottning för världsettan. Men annars en drömlottning. Hon har nu 17-3 inbördes mot Azarenka och har vunnit 16 raka matcher mot Sjarapova efter ryskans senaste seger – 2004!

Dimitrov söker coach igen

Det började så bra i Stockholm för Dimitrov/Rasheed

Världselvan Grigor Dimitrov bryter med coachen Roger Rasheed.

Deras samarbete inleddes under If Stockholm Open hösten 2013 där Rasheed fick se sin nye adept ta karriärens första ATP-titel.

Dimitrov, som innan dess ingick i akademin Good to Great och då hade sin träningsbas i Stockholm, tog tre ATP-titlar förra säsongen då han också var i semifinal i Wimbledon och kvartsfinal i Australian Open.

Första halvan av årets säsong har det gått betydligt tyngre för den 24-årige bulgaren. Två semifinaler i 250-turneringar är hans bästa resultat på ATP-touren och åttondelsfinalen i Australian Open är främsta notering i Grand Slam. I Franska mästerskapet föll han direkt och i Wimbledon blev det respass i tredje omgången.

Murray kan lära av Ymer - skotten dras med juniorlater

""Ååååh, nu slog han serveess igen"

Andy Murray är en fantastisk tennisspelare – och en tråkmåns på banan.

Hans minspel och kroppspråk påminner om en bortskämd junior som surar så fort det går honom emot. Killen fyllde 28 år i maj men har ännu inte gjort sig kvitt juniorlaterna efter förlorade poäng då han blänger på och/eller gapar något till sitt team på läktaren.

Det är bedrövligt att se.

Den skotske världstrean kan ju uppträda moget. Det visade han under sina två år med coachen Ivan Lendl som innan de inledde samarbetet gjorde klart att han inte tolererade att bli utstirrad eller utskälld av sin adept.

Det tog skruv.

Murray blev av med gamnacken och tog under Lendls ledning två Grand Slam-titlar och OS-guld.

När Murray nu fallit tillbaka i gamla synder är det hans coacher Jonas Björkman och Amelie Mauresmo som måste försöka få sin adept att ändra attityd. Självklart har det funnits saker – till exempel att utveckla Murrays offensiva spel - som stått högre upp på dagordningen men ju längre tid som går desto svårare lär det bli för Björkman/Mauresmo att förändra den hetlevrade skottens attityd.

"Vad ropade han nu då?"

När jag i dag såg Murray gnälla och muttra över Ivo Karlovic fantastiska servande – 29 servess – tänkte jag tillbaka på kroatens första match i turneringen. Då slog han 42 ess. Inte med en min eller gest visade motståndaren tecken på uppgivenhet utan peppade istället sig själv mellan poängen. Det var moget och proffsigt och spelaren fråga är nio år yngre än Murray. Så visst har skotten på den punkten en hel del att lära av Elias Ymer.

**

Måndagen andra veckan är den kanske häftigaste under Wimbledon. Efter söndagens traditionella vilodag går turneringen in i sitt slutskede och just måndagen bjuder en lång stjärnparad i såväl herr- som damturneringen.

I dag fick vi bland annat se:

•Serena Williams spela stabilt efter djupdykningen i tredje omgången mot brittiska ettan Heather Watson. Världsettan besegrade sin storasyster Venus och möter i kvarten tidigare världsettan Victoria Azarenka. Williams leder 16-3 inbördes och har inte tappat set på deras tre tidigare möten på gräs. Men vitryskan har varit nära seger i årets två tidigare möten, hade matchboll i Madrid och 1-0 i set och 4-2 i Franska mästerskapet.

•Titelförsvarande Novak Djokovic förlora de två första seten mot sydafrikanske veteranen Kevin Anderson. Den serbiske världsettan brukar ha råd att starta matcher lite på halvfart men har det inte på tisdagen. 2-2 i set då spelet ikväll bröts på grund av mörker. Segraren möter i kvarten fjolårets US Open-segrare Marin Cilic.

•Kanadensaren Vasek Pospisil vinna ytterligare en match i skiljeset. Tre av hans fyra matcher har gått till fem set. 56-rankade Pospisil är ende oseedade kvartsfinalist och frågan är om han har krafter kvar till mötet med Murray. Är kanske tur i oturen för Pospisil att han och Jack Sock är utslagna i dubbel. Titelförsvararna föll mot John Peers och Jamie Murray, Andy Murrays yngre bror.

•Gilles Simon slå ut världssexan Tomas Berdych i raka set.

•Stanislas Wawrinka ta sin fjärde raka 3-0-seger. Belgaren David Goffin pressade schweizaren till tiebreak i de två första seten men det var ingen överraskning att Goffin kom till korta. Han har 1-18 i matchfacit mot topptio-spelare.