Elias Ymers insats ska ses mot hans förutsättningar

Det tog stopp direkt i Wimbledon för Ymer

Wimbledondebut.

Orutin på gräs överhuvudtaget.

En kanonservande motståndare.

Tillsammans gav dessa tre faktorer 19-årige Elias Ymer mycket dåliga förutsättningar i mötet med Ivo Karlovic.

Just därför tycker jag att Sverigeettan – trots förlusten – gjorde en klart godkänd insats i sitt första framträdande i vad många anser vara den finaste och mest prestigefyllda Grand Slam-turneringen.

Allra mest imponerade:

•Elias sätt att hantera debuten. Mer rutinerade spelare har anfäktats av nervproblem i sin Wimbledondebut men det är som om Elias trivs med tuffa uppgifter och växer med dem. Han är en matchspelare i ordets rätta bemärkelse och jag tror att vi många gånger framöver får se Elias Ymer loj och föga imponerande på träningarna inför en turnering för att sedan lyfta då allvaret börjar.

•Den positiva attityden. Under åren har vi sett många spelare muttra ilsket och/eller slå ut med i armarna i uppgivna gester då de knallar mellan serverutorna i Karlovics servegame. Trots den 211 centimeter långe kroatens 42 ess höll svensken modet uppe och peppade sig själv mellan poängen. Mycket starkt av en spelare som är i åldern då många får gamnacke när det tar emot och när det inte heller ges en möjlighet att spela sig in i poängen.

Elias har ringa erfarenhet av grästennis på proffstouren. Han föll häromveckan mot Dudi Sela i en Challenger och vann förra veckan sina tre kvalmatcher i Wimbledon mot beskedligt motstånd.

Mötet med Karlovic – som vann med 6-7, 6-2, 6-4, 7-6 - fungerade däremot som värdemätare och underströk vad vi sett tidigare: att Elias måste förbättra sin andraserve.

Åter ska vi påminna oss om att killen är bara 19 år och har gott om både tid och utrymme för

183 centimeter vs 211 centimeter

utveckling.
Att han i år kvalat in i tre Grand Slam-turneringar på lika många olika underlag – hardcourt, grus och gräs – vittnar om allroundkunnighet men min känsla är i alla fall att han kommer att nå sina bästa resultat på grus.

Vad hade hänt i dag om Elias utnyttjat den enda breakboll han hade? Det kan vi förstås bara spekulera i men klart är i alla fall att han i det läget- 2-2 i andra set - hade möjlighet att sätta rejäl press på sin 25-rankade motståndare. Karlovic räddade breakbollen med – just, det, ett ess.

Det låg liksom i luften att orutinerade Ymer skulle tappa sitt efterföljande servegame och när det skedde förändrades matchbilden.

Ursvagt lag-SM ger ingen bra (tv)-bild av svensk tennis

Vadå Wimbledon!? Det spelas ju faktiskt ett SM i tennis den här veckan.

Har du missat det? Ingen skada skedd.

Lag-SM i Sundsvall kan möjligen gå till historien som ett av tidernas sämsta SM och det är ju ingenting man vill komma ihåg.

Titta här:

Ingen av de 19 bästa svenska herrarna är med. Bäste spelare på plats i Sundsvall är rankad 1 785.

Ingen av de åtta bästa svenska damernas ställer upp. Bästa spelare är rankad 648.

Är det verkligen värdigt ett Svenskt Mästerskap?

Jag tycker inte det och tror definitivt inte att svensk tennis drar någon som helst nytta av att vara med bland de 38 idrotter som finns med under SM-veckan  – kanske snarare tvärtom.

Grundtanken att höja seriens status och öka intresset för den är naturligtvis bra. SVT sänder från SM-veckan och här finns alla möjligheter att nå ut på ett sätt som svensk klubbtennis annars inte är i närheten av.

Men när den möjligheten dyker upp gäller det också att ta tillvara på tillfället.

Den eller de som fixade in tennis på SM-veckan borde också ha tagit ansvar för att svensk tennis visat upp sig från en starkare sida än vad som är fallet i Sundsvall.
Växjö TS mångårige ordförande Åke Magnusson sätter fingret på problemet i sin blogg"En bra möjlighet med förhinder" 

**

Första dagens spel i Wimbledon bjöd inte på några stora sensationer.

**

19-årige Elias Ymer gör på tisdagen – start 12.30 – Wimbledondebut mot 17 år äldre kroatiske kanonserven Ivo Karlovic.

**

Förutom Elias finns ytterligare fyra tonåringar med i det 128 man starka startfältet. Eller rättare sagt, det fanns ytterligare fyra. Efter första dagens spel är nämligen sydkoreanen Hyeon Chong och australiern Thanasi Kokkinakis utslagna. Däremot gick den yngste i kvintetten vidare. Alexander Zverev – 18 år och 83 dagar – besegrade Teymuraz Gahashvili med 9-7 i skiljeset efter att ha brutit blankt i sista gamet. Thomas Johanssons 18-årige adept Borna Coric går liksom Ymer in i turneringen på tisdagen.

**

Tidigare världsettan Lleyton Hewitt fick wild card till sitt 17:e och sista Wimbledon som fick ett oväntat tidigt slut för honom. Efter segrar i deras fem tidigare möten föll den 34-årige australiern i en fyra timmar lång rysare mot ett år yngre Jarkko Nieminen. I nästa omgång lär även den sympatiske finländarens sista Wimbledon vara över, nu väntar nämligen världsettan Novak Djokovic. Hewitt avslutar sin karriär efter nästa års Australian Open och Nieminen väljer också att sluta på hemmaplan, ja, så nära hemmaplan som möjligt i alla fall. Han tar avsked i höstens If Stockholm Open.

**

Gammal är äldst. 37 år och 100 dagar är tysken Tommy Haas turneringens äldste spelare. Efter segern mot Dusan Lajovic ställs han nu mot Milos Raonic.

**

Sverigeettan Johanna Larsson spelar fjärde match på tisdagen. Motståndare: amerikanskan Christina McHale.

Sofia Arvidssons 20:e titel värmer lite extra i hjärtat

Sofia Arvidsson tog sin första ITF-titel sedan februari.

Ibland blir man extra glad när en spelare lyckas.

Det värmer liksom i hjärtat.

Precis den känslan infann sig i dag då veteranen Sofia Arvidsson spelade hem sin 20:e ITF-titel.

Tror jag delar den känslan med väldigt många spelare, tränare, ledare och andra runt om i tennis-Sverige.

Det har naturligtvis inget med 21-åriga Malin Ulvefeldt att göra. Hon kvalade in, var turneringens stora överraskning, nådde genom finalen karriärens i särklass största framgång, kommer att klättra enormt mycket från sin 1056:e plats och har många år framför sig.

Det har inte Sofia. Hon har haft det motigt i några säsonger och det har snackats i korridorerna:
"Hur länge orkar hon hålla på"? "Hon borde nog lägga av snart."

Ingen vill se en omtyckt veteran i fritt fall.

Den 31-åriga halländskan är av den där annorlunda typen som går hem i alla läger och som ingen har någonting ont att säga om. Jag tror att Sofia skulle haft en ännu bättre karriär om hon varit egotrippad och så tjockhudad att hon inte brytt sig om hon skaffat sig en del ovänner på vägen fram.

Å andra sidan hade väl då ingen utom Sofia och hennes närmaste brytt sig när hon lagt en i själva verket ganska oansenlig titel till samlingen.

Turneringen i Helsingborg ingår i den tredje lägsta kategorin på ITF-touren och för en spelare som varit rankad 29 och har två WTA-titlar hamnar titeln ganska långt ner på meritlistan.

Åtminstone sett till status.

Men sett till övriga värden placerar Sofia Arvidsson den säkert högre eftersom hon genom att bryta den negativa trenden förhindrat fortsatt ras på rankningen och istället klättrar rejält från sin blygsamma 341:a plats.
Det räcker för att värma.

Ulvefeldts höjdpunkt inte vardagsmat för Arvidsson

Ulvefeldt vs Arvidsson. Fotot från Helsingborgs TK:s hemsida

För 21-åriga Malin Ulvefeldt innebär söndagens ITF-final i Helsingborg karriärens hittills största match.

För hennes tio år äldre motståndare Sofia Arvidsson kunde finalen vara vardagsmat.

Men trots 19 ITF-titlar är det förmodligen inte den känslan Arvidsson har. Hon kom till turneringen med fem raka förluster och hade inte vunnit en match sedan början på april.

Sådana negativa trender sår tvivel hos vilken spelare som helst. Extra mycket så kanske hos den som tagit två WTA-titlar och som varit rankad 29 i världen men plötsligt inte vinner en match ens på ITF-touren.

Där är Sofia alltså ute efter sin 20:e titel och den första sedan februari i år. Framgången i 25 000 dollar-turneringen i Helsingborg ger i sig inte ens en fingervisning om att 341-rankade Arvidsson skulle vara på väg att ta tillbaka en plats på WTA-touren men sänder ändå en positiv signal som kan bli viktig för fortsättningen.

En spelare på 30 + som legat på så hög nivå som Sofia gjort och som faller allt längre ner på listan tappar så småningom självförtroende, tålamod och motivation om det inte kommer påminnelser om att potentialen finns kvar.

Förhoppningsvis är Arvidssons trendbrott början på en riktigt rolig andra halva av säsongen.

Kvalspelaren Malin Ulvefeldt är självklart veckans stora skräll. Rankad 1056 har hon 13 landsmaninnor framför sig. Snacka om att Ulvefeldts framgång blir en sporre för bland andra dem.( Ta Cornelia Lister till exempel. Hon tappade bara fyra game mot Ulvefeldt då de tidigare i år möttes i kvartsfinal i en ITF-turnering i Båstad). För två år sedan var Malin Ulvefeldt uppe i två finaler i 10 000 dollar-turneringar men på högre nivåer har hon aldrig tidigare gjort sig gällande.

Jag har skrivit det tidigare och gör det igen:
Små internationella turneringar på hemmaplan är guld värda för de unga talangerna och bara denna säsong har vi sett ett antal exempel på det.

På 10 000 dollar-nivån i Båstad tog 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson en titel och var uppe i ytterligare en final och 16-årige Mikael Ymer tog sin första titel i dessa sammanhang. I förra veckans 25 000 dollar-turnering i Ystad segrade Rebecca Peterson och i Helsingborg kvalade två 17-åringar in och gjorde därefter ytterligare fem hemmaspelare sällskap till andra omgången.

Som grädde på moset en final mellan två svenskor.

Bäst att du blundar, Elias!

Karlovic dukar upp för servefest mot Ymer

"En bild säger mer än tusen ord".

Och visst räcker det med att kolla in fotot här intill för att förstå vad som väntar 19-årige Elias Ymer i hans Wimbledondebut.

Bollarna som ligger framför Ivo Karlovic gör det av en anledning:

att visa hur många ess den 211 centimeter långe kroatiske monsterservaren slog då han i förra veckans kvartsfinal i Halle satte nytt världsrekord i antal ess i en tresetsmatch.

45!

På andra sidan nät stod världssexan Tomas Berdych. Tjecken blev allt mer uppgiven under matchen och stundtals såg det nästan komiskt ut då han knallade mellan serverutorna utan en möjlighet att returnera Karlovics kanonservar.

”Det hjälper att slå ess eftersom man då slipper att spela volley”, var Karlovic inte alltför djuplodande analys sedan han med ett ess förbättrat det världsrekord han satte i fjolårets ATP-turnering i Zagreb.

Den 36-årige kroaten har slagit 9 613 serveess under karriären, 570 färre än ledande Goran Ivanisevic men ser vi till skillnaden i antalet spelade matcher blir bilden en annan.

Ivanisevic slår i snitt  11.3 ess per match. Karlovic 18.8.

Borträknat serven är Karlovic en relativt begränsad spelare men jag håller definitivt inte med dem som påstår att han lever enbart på serven. Med den som vapen att lita till har Karlovic råd att ta risker som returnerare och hans grundspel är inte så bräckligt som ibland påstås.

Då Karlovic  i 2007 års If Stockholm Open-final besegrade Thomas Johansson slog kroaten 27 ess men han förvaltade också hälften av sina sex breakbollar.

Titeln i Stockholm är en av Karlovic sex och att en av dem kommit på grus visar – liksom 25:e-platsen på rankningen - att killen kan mer än att serva.

Ska Karlovic gå förbi Ivanisevic??

Han har i år besegrat två topptio-spelare, förutom Berdych i Halle även världsettan Novak Djokovic som är en av tenniscirkusens bästa returnerare. Det skedde i kvartsfinal i säsongöppningen i Qatar. Karlovic hade inte en breakboll emot sig och bröt serbens serve en gång i skiljeset.

Så vad kan vi då hoppas av Elias Ymer?

Ja, främst att han håller modet uppe då han knallar fram och tillbaka mellan serverutorna utan att ha fått känna på bollen. Elias egen serve är inte av klassen att han lär kunna spela sig fram till ovissa tiebreak och hur mycket hjärtat än klappar för honom kan jag inte se hur Skara-sonen ska överleva första omgången.

Fast bollen är ju rund och i fjolårets Wimbledon föll Karlovic – trots 32 ess - i första omgången mot 107 -rankade kanadensaren Frank Dancevic.

**

Sverigeettan Johanna Larsson gör sitt sjunde Wimbledon och vi får gå tillbaka till 2008 för att hitta hennes enda seger på gräset där. Med sina yviga svingar har hon svårt att hävda sig på underlaget. Amerikanskan Christina McHale får ändå anses vara en hygglig lottning för den 72-rankade svenskan som ligger nio platser efter McHale på listan.

**

Gammal är äldst. 31-åriga Sofia Arvidsson överraskade då hon i dag besegrade 19-åriga Sverigetvåan Rebecca Peterson i kvartsfinal i ITF-turneringen i Helsingborg. Överraskade gjorde också 21-åriga Malin Ulvefeldt som kvalat in och nu är framme i semifinal. Mycket starkt!

**

Rätt ska vara rätt och tack för att Challenge har så många kunniga och engagerade läsare. I går skrev jag att Michael Russell har världsrekord i antal klarade Grand Slam-kval. Det stämmer i och för sig men signaturen Johan upplyser om att även Frank Dancevic klarat fyra Grand Slam-kval i rad. Året var 2011. Tack Johan!

Han har världsrekordet som Ymer INTE vill behöva nå

Michael Russell klarade fyra Grand Slam-kval i följd

Elias Ymer har ett världsrekord inom räckhåll.

Men han vill helst inte försöka att nå det.

Låter det märkligt?

Jo, visst behövs en förklaring.

Inför Elias kvalfinal i Wimbledon började jag kolla gamla resultatlistor för att se vilka spelare som gått igenom flest Grand Slam-kval i rad.

Ringde också vännen och tennisoraklet Johan Porsborn vars hjärna är av den där imponerande sorten som inte bara samlar in information utan också lyckas behålla den.

Mycket riktigt mindes Johan att amerikanen Michael Russell - i sitt försök att få wild card till ett If Stockholm Open-  skrev på sitt ”cv” att han hade världsrekord med fyra klarade Grand Slam-kval i följd.

Mitt bläddrande i resultatlistor och Porsborns letande i minnet gav inget annat resultat så Russells fyra i svit får väl anses gälla som världsrekord till dess det eventuellt dyker upp någon extrem kalanderbitare och påvisar annat.

Elias Ymer har efter dagens kvalfinalseger i Wimbledon tagit sig igenom tre Grand Slam-kval i följd och kan alltså i US Open tangera Russells världsrekord.

Men det rekordförsöket vill Elias förstås helst slippa genom att hinna klättra så högt på rankningen att han inte behöver kvala utan för första gången blir direktkvalificerad till en Grand Slam-turnering.

Nu 133-rankade Ymer förlorade i första omgången i såväl Australian Open som i Franska

Kan slippa kvalspel i US Open

mästerskapet och bättre gick det inte för Michael Russell då han 2000 kvalade in i Wimbledon och US Open. Efter kvalframgången i påföljande års Australian Open gjorde han även där sorti i första omgången men i Franska mästerskapet fick den då 122-rankade amerikanen till det rejält. Äventyret slutade först i åttondelsfinal mot brasilianaren Gustavo Kuerten som sedan försvarade titeln från 2000 (då han finalbesegrade Magnus Norman).
**
Precis som Ymer gjort i år kvalade Julian Reister 2013 in till de tre första Grand Slam-turneringarna.

**

Fredagens kvartsfinal mellan Rebecca Peterson och Sofia Arvidsson garanterar en svensk semifinalist i ITF-turneringen i Helsingborg. Malin Ulvefeldt kan se till att det blir två men har redan överträffat förväntningarna.

**

Sent grattis till Pablo Figueroa som nyligen tog sin 100:e titel på svenska vinter/sommartouren.

Elias Ymer levde upp till förväntningarna i kvalet

Klar för tredje Grand Slam-turneringen i rad

Genom att kvala in i Wimbledon har Elias Ymer infriat förväntningarna.

Ytterligare segrar hamnar förmodligen på bonuskontot.

Skriver förmodligen eftersom vi först efter fredagens lottning vet vem Elias kommer att ställas mot i sin Wimbledon-debut.

Även om det naturligtvis kan bli en spelare som Elias har på papperet bra chanser mot är det troligare att motståndet är av kalibern att det krävs en skräll för att 19-åringen från Skara för första gången ska nå andra omgången i en Grand Slam-turnering.

I Australian Open hade han en tacksam lottning men föll i fem set mot 92-rankade japanen Go Soeda och på gruset i Paris blev det 0-3 mot 43-rankade Lukas Rosol.

Sverigeettan har efter dagens kvalfinalseger (6-1, 7-6, 6-7, 7-6 mot argentinaren Guido Pella 9-0 i matchfacit i Grand Slam-kval och det tillhör definitivt inte vanligheterna att en spelare klarar tre raka kval i dessa sammanhang.

Det blir förhoppningsvis inget fjärde kval för Elias i höstens US Open där hans rankning i bästa fall kan räcka till direktkvalificering. Han ligger nu 133 på listan, har redan försäkrat sig om 35 nya poäng i Wimbledon men har under juli bland annat 20 poäng att försvara i SkiStar Swedish Open där han förra året tog sin första seger på ATP-touren.

Eftersom jag inför kvalet tippade att Elias Ymer skulle förvalta sin gynnsamma lottning på bästa sätt är jag inte överraskad av de tre segrarna men däremot imponerad av sättet på vilka han tagit dem.

I dag fick vi ett nytt bevis på att Elias har det där som gör honom till en så stark matchspelare.

Bakom segersiffrorna döljer sig bland annat:

•Att Elias låg under med 2-5 i andra set där han bröt tillbaka till 4-5 och sedan vann tiebreak med 7-3.

•Att Elias vid 3-4 i fjärde set hamnade i 0-40-underläge i egen serve och redde ut inte bara det utan också bröt till 5-4.

•Att Elias höll nerverna under kontroll trots att han vid 5-4 inte servade hem segern. Jag har under åren sett åtskilliga mer rutinerade spelare rasa ihop fullständigt då de inte tagit tillvara på sådana lägen.

Det är fantastiskt starkt av en så orutinerad spelare att krångla sig ur krislägen.

Händer det en eller två gånger kan det förklaras som tillfälligheter men att Elias gjort det  åtskilliga gånger visar på stor mental styrka.

Unga svenskor inger hopp - och historien ger perspektiv

Kajsa Rinaldo Persson slåss för en kvartsfinalplats. Foto: Bengt Helmersson

Det mest positiva i veckans ITF-turnering i Helsingborg är inte att sju av de elva startande hemmaspelarna nått andra omgången.

Bäst av allt är nämligen att snittrankningen för dem är 20.2 år.

Detta väcker visst hopp om att Sverige inom bara några år ska kunna ha fyra, fem spelare som etablerar sig på WTA-touren – vilket i sin tur skulle innebära svensk damtennis bredaste topp genom tiderna.

Observera att det står visst hopp. Det av anledningen att Sverige under några tidigare perioder haft till och med fler heta framtidsnamn än nu utan att det blivit en spets att tala om.

Till exempel var det så i början på 1990-talet då det bakom världstjärnan Catarina Lindqvist och de två övriga topp-100-spelarna Maria Strandlund Tomsvik och Cecilia Dahlman fanns en uppsjö av unga talanger som tycktes ha kapacitet att gå långt.

Men det visade sig att alla utom en saknade vad som krävdes. De nådde visserligen framgångar i mindre sammanhang men bristerna i slagregistret, fotarbetet, inställningen, den ekonomiska uthålligheten, förbundsstöd, eller vad det nu handlade om i de olika fallen förhindrade fortsatt klättring.

Bara Åsa Svensson slog sig in på WTA-touren där hon tog två titlar och nådde 28:e plats på rankningen.

Under en följd av år var Åsa ensam svenska på proffstouren och detsamma gällde hennes arvtagerska Sofia Arvidsson innan hon fick sällskap av Johanna Larsson – som nu försvarar de blågula färgerna på egen hand.

Med tanke på hur det sett ut genom åren ska vi alltså inte dra några höga växlar på den just nu ljusa situationen.

Samtidigt bäddar den självklart för optimism och det är ju inte fel att i alla fall hoppas.

Även om 31-åriga veteranen Sofia Arvidsson i ITF-turneringen i Helsingborg bröt en fem matcher lång förlustsvit är jag övertygad om att hon ursäktar påståendet att det med tanke på framtiden för svensk damtennis är främst ungdomarnas framfart som glädjer. (Borträknat Sofia är snittrankningen på de kvarvarande svenskorna 18.5 år)

•17-åringarna Ida Jarlskog, Julia Rosenqvist och Kajsa Rinaldo Persson spelar på torsdagen om en plats i kvartsfinal och det i en 25 000 dollar-turnering där de enligt sin rankning inte hör hemma.

•21-årige Malin Ulvefeldt - som i likhet med Jarlskog och Rosenqvist kvalat in – har också en kvartsfinal för ögonen.

Det skulle vara mycket anmärkningsvärt om någon i den kvartetten skräller igen medan det finns anledning att ha större förväntningar på 20-åriga Sverigetrean Susanne Celik som redan har en titel i en 25 000 dollar-turnering.

Rebecca Peterson är självklar ledstjärna bland framtidshoppen

Störst press ligger naturligtvis på Rebecca Peterson som förra veckan segrade i 25 000-dollar-turneringen i Ystad och nu är ute efter sin tredje raka final i denna kategori turneringar. Redan för två år sedan tog den 19-åriga stockholmskan två titlar av samma storlek och förmodligen hade Rebecca redan nu passerat denna nivå om det inte varit för handskadan som ställde till det för henne i fjol.

Att Rebecca Peterson snart ser till att den svenska representationen på WTA-touren dubbleras är jag övertygad om och därefter hakar Susanne Celik på.

Vem av de unga talangerna kan göra dem sällskap om fyra, fem år eller kanske något tidigare eller något senare än så? Någon? En, två, fler?

Åter räcker det med en tillbakablick i historien för att inte våga sträcka sig längre än till konstaterandet att det i alla fall finns fog för optimism.

”Bara” det är ju kul.

Här är spelarna som bör få wild card till Swedish Open

Vem ska ha wild card?

Varför fick just dessa spelare en friplats?

Varför nobbades de här?

Inför i stort sett varje turnering blir det debatt kring arrangörens val av wild card.
Rubrikerna här intill är bara                              

några exempel och fler lär vi få inför sommarens två Båstad-turneringar.     
Eftersom Collector Swedish Open inleder festen i det svenska tennismeckat tänker jag här resonera kring wild card-frågan i WTA-turneringen.

Fast resonera är kanske fel ord. Det handlar mer om att motivera de i mina ögon givna valen av de spelare som ska få de två återstående friplatserna sedan självskrivna Rebecca Peterson på tisdagen fått den första. 

Bäddat för WTA-debut i Båstad

1. Susanne Celik. Den 20-åriga Sverigetrean borde ha fått wc redan förra året men valdes då bort trots att hon utvecklats mycket starkt och det utan något förbundsstöd att tala om. Efter världsettan Serena Williams återbud trodde jag att Celik skulle få wild card och med det göra debut på WTA-touren.  Men arrangören sa sig vilja fylla åtminstone en liten del av luckan efter megastjärnan med en namnkunnig spelare. Valet föll på - Alize Cornet! Ingen brydde sig om att hon var där och ingen höjde på ögonbrynen då fransyskan föll i första omgången. Men den blundern är historia. Allt fler har fått upp ögonen för Celik som sedan en tid ingår i SOK:s satsning. Hon är självklar för ett wc och får hon inte ett kommer jag efter Båstadveckorna att promenera hem till Stockho..., nåja, till tåget i alla fall.

Veteran och publikfavorit

2. Sofia Arvidsson. Hon är 31 år och rankad 341. Är wild card inte avsett för unga talanger som får en möjlighet att skaffa sig erfarenhet? Vissa hävdar att det är enda syftet med wc. Jag håller inte med utan tycker att friplatser också kan ges till äldre spelare som gjort mycket för sporten men som av en eller annan anledning rasat på rankningen.

Få spelare har varit så värdefulla för svensk damtennis som Sofia. Den sympatiska halländskan tilldelades häromåret en utmärkelse av Internationella tennisförbundet (ITF) som med det visade sin uppskattning för svenskans mångåriga lojalitet mot Fed Cup. Arvidsson har sina bästa år bakom sig men är ändå Sverigefyra.

Med sin stora potential har hon utan tvekan större förutsättningar att hävda sig i den tuffa konkurrensen än spelare som är med för att se och lära. För den kategorin spelare är ofta kvalet bästa skolan.

Att Sofia vid några tillfällen underpresterat i Båstad är mest kuriosa eftersom hon nu kan spela utan den press som ibland hämmat henne. Hur det går för henne i veckans ITF-turnering i Helsingborg ska inte heller vägas in i wc-beslutet – det är ju inte Arvidssons dagsform som ska ge henne en friplats i Collector Swedish Open.

Så ser alltså jag på saken och då med utgångspunkt att arrangören har tre wild cards att dela ut vilket sker nio gånger av tio. Det finns fyra wc. WTA har bestämt att arrangören ska ha två och att ett ska reserveras för en spelare som ligger topp-20 spelare/varit världsetta eller tagit en Grand Slam-titel eller en av WTA-tourens tyngsta titlar. Det är ytterst sällsynt att en sådan spelare dyker upp och det ska ske veckan efter Wimbledon är osannolikt. Det innebär att arrangören får disponera tre wild card.

Den fjärde friplatsen då?

Jo, den går till den spelare som på rankningen ligger närmast efter den sist direktkvalificerade.

En märklig regel eftersom spelarna på den nivån inte har något att tillföra turneringen. Naturligare skulle vara att arrangören får förfoga över även detta wc.

Ymers sätt att förvalta sin drömlottning är styrkebesked

Elias Ymer har nu 8-0 i facit i Grand Slam-kval

Han kvalade in i Australian Open på hardcourt.

Han kvalade in i Franska mästerskapet på grus.

Nu är 19-årige Elias Ymer bara en seger ifrån huvudturneringen på Wimbledons gräs.

Just det faktum att Sverigeettan i alla fall på denna nivå hävdar sig på alla underlag visar en allroundkunnighet som lovar gott för framtiden.

Samtidigt ska man självklart ha i minnet att den 133-rankade Skara-sonen har mycket kvar att bevisa på gräs och att han haft beskedligt motstånd i sina två första kvalmatcher i årets tredje Grand Slam-turnering. Där har han ställts mot sämre rankade spelare som dessutom är lika ovana vid grässpel som han själv är.

Men det är en sak att ha önskelottning och något helt annat att förvalta den och i synnerhet då för en ung och orutinerad spelare som Elias. Inte minst sett till hans ringa erfarenhet är också sättet han vinner matcherna på ett styrkebesked.

I första kvalrundan mot 189-rankade Thomas Fabbiano vände Elias setunderläge och hade i slutskedet nerverna bättre under kontroll än sin sju år äldre motståndare.

I dagens match mot 273-rankade Boy Westerhoff (7-6, 7-5) räddade Elias en setboll i egen serve i tiebreak där han inte lyckades förvalta sina två setbollar i holländarens serve men själv servade hem setet vid 9-8.

I andra set hade Ymer matchboll vid 5-4 och när ett sådant tillfälle rinner en ung spelare ur händerna finns alltid risk för gamnacke.

Så även om Elias Ymer så här långt gjort vad det fanns anledning att förvänta sig har han samtidigt lämnat flera styrkebesked.

Guido Pella föll nyligen mot Ymer

I kvalfinal väntar argentinaren Guido Pella, rankad 99 och seedad trea i kvalet men på gräs ändå inte

alls av samma kaliber som flera av de andra kvalfinalisterna. Inför kvalet hade den 25-årige sydamerikanen spelat bara två matcher på gräs och förlorat båda. Då Ymer nyligen tog sin första titel på Challengertouren ( på grus i Caltanissetta, Italien) kvartsfinalbesegrade han just Pella i en jämn tresetare.

Det finns alltså anledning att hysa gott hopp om att Elias Ymer tar plats  i det 128 man starka startfältet i vad många anser vara den mest prestigefyllda turneringen i Grand Slam-kvartetten.

17-åringarnas skrällar visar på vikten av hemmatävlingar

Julia Rosenqvist skrällde i Helsingborg

Det pratas ofta om vikten av små internationella turneringar på hemmaplan.

Ändå är det bra att då och då få konkreta exempel som mer i detalj visar på hemmatävlingarnas betydelse.

Sällan får vi så lysande exempel som de 17-åringarna Ida Jarlskog och Julia Rosenqvist i dag gav i ITF-turneringen i Helsingborg.

Ingen av dem ligger på världsrankningens 1000-bästa-lista och 25 000 dollar-turneringen ska vara flera nummer för stor för dem. Bara genom att kvala in överträffade Julia och Ida förväntningarna och att båda i dag tog sig till andra omgången – efter segrar mot 335- respektive 452-rankat motstånd - är inget annat än mycket sensationellt och enormt glädjande.

Deras framgång sporrar andra unga svenskor som i matcher och/eller på träningar håller jämna steg med Ida och Julia.

”Kan de så kan jag” är ett tankesätt som vid åtskilliga tillfällen gett spinoff-effekt i svensk tennis när en eller par par spelare plötsligt når resultat som de tidigare inte varit i närheten av.

De två skrällarna kunde inte ha kommit lägligare. Förra veckans 25 000 dollar-turnering i Ystad blev ju främst en påminnelse om hur oerhört lång väg flertalet svenska spelare har kvar innan de etablerar sig på denna ändå inte speciellt höga nivå (25 000 dollar-turneringar utgör den tredje lägsta kategorin på ITF-touren där de minsta tävlingarna har 10 000 dollar i prispengar och de största har 100 000).

Idas och Julias skrällar skapar inga genvägar ens för dem själva och vägen framför dem är fortfarande lika lång men den psykologiska betydelsen av sådana här överraskningar ska inte underskattas.

Sett till bredden överträffar hemmafacit i Helsingborg redan det som uppnåddes i Ystad.

iChallenge 17 juni

Där föll åtta av de tio hemmaspelarna i första omgången, Susanne Celik försvann i andra medan 202-rankade Sverigetvåan Rebecca Peterson stormade fram till sin sjunde ITF-titel.

Att det fanns elva ”vakanta” platser i Ystad-kvalet vittnar om att många coacher och ledare runt om i landet inte riktigt insett vikten av hemmatävlingar. Det borde vara självklart med fulla startfält i kvalet där unga spelare som inte håller måttet i alla fall får värdefull erfarenhet.

I kvalet i Helsingborg fanns tre vakanta platser. Ett steg i rätt riktning men inte mer än så.

Elva svenskor spelar i huvudturneringen där Sverigetrean Susanne Celik programenligt gjorde Ida Jarlskog och Julia Rosenqvist sällskap till andra omgången. På onsdagen går ytterligare fyra svenskor med Rebecca Peterson i spetsen in i turneringen.

Fördel Williams mot Spieth i deras jakt på en Grand Slam

Jordan Spieth har i år segrat i US Masters och US Open...

... Williams har segrat i Australian Open och i Paris

Serena Williams och Jordan Spieth är halvvägs till en Grand Slam.

Jag tror att damtennisens suverän har större möjligheter än Spieth att förverkliga drömmen.

Den 33-åriga amerikanskan är skyhög favorit i de två Grand Slam-turneringar som återstår, närmast då Wimbledon som drar igång på måndag och där Williams är ute efter sin sjätte titel. 

Sedan återstår ”bara” en sjunde US Open-seger för att världsettan ska bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att under en säsong ta samtliga de fyra tyngsta titlarna.

Största hotet mot Williams kommer som vanligt från henne själv. Med tanke på hur nervöst amerikanskan under de senaste åren spelat när hon ska knyta ihop stora matcher är frågan om Williams står pall för trycket om en Grand Slam ligger i potten i US Open-finalen.

Precis som är fallet med Roger Federer har Williams tappat mycket av sin mentala styrka på senare år. Kanske hänger det delvis ihop med att de inne i slutskedet av sina karriärer inte kommer att få så många fler möjligheter till tunga titlar. Ja, det gäller förstås i synnerhet Federer men förr eller senare kommer det även att dyka upp spelare med kapacitet att detronisera Williams.

Golfens världstvåa Jordan Spieth tycks inte anfäktas av svaga nerver men så har den 21-årige amerikanen också åtskilliga år på sig att spela hem fler Majors.

Natten mot måndagen svensk tid bärgade han i US Open sin andra raka Major och därmed är Spieth sjätte spelare genom tiderna som är halvvägs till en Grand Slam (senast var det Tiger Woods 2002). Bara en spelare har lyckats vinna samtliga fyra Majors en säsong. Det var Robert ”Bobby” Tyre Jones jr som 1930 segrade i US Open, British Open och i de brittiska och amerikanska amatörmästerskapen.

De två sistnämnda tävlingarna har ersatts av US Masters och PGA-mästerskapen.

Spieth var tidigare i år ohotad i US Masters men upplösningen i US Open blev desto mer dramatisk. Dustin Johnsons treputtade på sista hålet där han hade såväl segern som ett omspel mot Spieth inom räckhåll. Det är inte första gången Johnson viker ner sig i slutet av en Major och minnena lär väl tyvärr dyka upp i hans huvud även nästa gång han får segervittring.

Sådan känner ett antal spelare under en Major och Spieth har betydligt fler yttre hot än vad Serena Williams har. Förhoppningsvis kan världssexan Henrik Stenson blanda sig i slutstriden i British Open som avgörs 16-19 juli.

Den veckan spelar förresten Serena Williams i Collector Swedish Open i Båstad – kanske med en 21:a Grand Slam-titel på meritlistan.

Ymer vidare i Wimbledon

Elias Ymer är klar för andra omgången i kvalet till Wimbledon. Sverigeettan besegrade alldeles nyss italienske grusspecialisten Thomas Fabbiano med 4-6, 6-3, 6-4. Avgörandet kom då Elias bröt till 5-4 i skiljeset.

Det var Ymers första seger på gräs under proffskarriären men så spelade han också sin första gräsmatch som senior så sent som i förra veckan. Då blev det förlust i en Challenger mot israeliske veteranen Dudi Sela som vann i tre set.

19-årige Ymer har en tacksam lottning i Wimbledon-kvalet och möter spelare som är lika ovana vid grässpel som han själv är. Närmast väntar tio år äldre Boy Westerhof som nått sina framgångar på Future-nivå. Holländaren är 273:a på världsrankingen där han för tre år sedan nådde sin hittills bästa placering (201).

Gynnsam lottning för Ymer i årets tredje Grand Slam-kval

Elias Ymer är ett oskrivet kort på gräs

Elias Ymer fick en på papperet tacksam lottning i kvalet till Wimbledon.

Den 19-årige Sverigeettan inleder mot sju år äldre italienske grusspecialisten Thomas Fabbiano som är rankad 186 och som ännu inte vunnit en match på ATP-touren. Fabbiano gjorde gräsdebut på proffstouren för bara någon vecka sedan då han i en Challenger i England föll i andra omgången. Den 173 centimeter långe italienaren har denna säsong spelat på tenniscirkusens alla nivåer utom i huvudturneringen i Grand Slam. Han har tagit tre Future-titlar (totalt 12), spelat 13 matcher på Challenger-touren (semi som bäst), kvalat in till Masters-turneringen i Rom och spelat kval i såväl Australian Open som Franska mästerskapet.

Att det är en bra lottning för Elias Ymer betyder inte just mer än just så. Elias är själv ett oskrivet kort på gräs och gjorde precis som Fabbiano sin proffsdebut på underlaget för bara någon vecka sedan, också det i en Challenger i England. Elias föll då i tre set mot rutinerade israelen Dudi Sela.

Ymer har tidigare i år kvalat in till såväl Australian Open som Franska mästerskapet och hans lottning i kvalet till Wimbledon är inte värre än att han har goda chanser att gå in i huvudturneringen även där.

Betydligt tuffare lottning fick grusspecialisten Christian Lindell som i sin karriärs första match på gräs möter John Millman. Den 118-rankade australiern har tagit fem Challenger-titlar och sju Future-titlar varav en på gräs. Lindell har under de senaste åren utvecklat sin serve som definitivt är ett bra vapen på gräs. Men det går ändå inte att se hur han med sina yviga svingar och sitt grusanpassade rörelsemönster ska kunna hävda sig på gräset.

Förvånar inte om spelare ballar ur US Opens sista dag

Jordan Spieth har sin andra raka Major-titel inom räckhåll

Kommer Jason Day hålla sjukdomsbesvären i schack?

Tar Jordan Spieth sin andra raka Major-titel?

Kan Henrik Stenson blanda sig i slutstriden på allvar?

Det är upplagt för stor dramatik då US Open avslutas på söndagskvällen.

Golf är alltid ett mentalt prövande spel och extra mycket har spelarnas psyken testats i den 115:e US Open-upplagan. Den bara åtta år gamla linksbanan Chambers Bay var hårt kritiserad redan innan tävlingen och efter tre dagars spel finns det nog ingen i startfältet som tycker att valet av bana är lyckat. Visst ska Major-banor vara extra krävande på flera olika sätt men det är ju inte detsamma som att greenerna ska vara i så dåligt skick som är fallet i årets andra Major.

Att tongångarna ändå inte varit speciellt hårda beror på att spelarna riskerar böter om de uttalar sig på ett sätt som anses alltför nedlåtande.

Men tre dagars spel på Chambers Bay har självklart slitit hårt på spelarnas psyken och ingen blir väl förvånad om någon av dem tappar huvudet under avslutningsronden inför vilken vi har en toppkvartett på fyra under par.

•Australiern Jason Day föll ihop under den andra rundan då han drabbades av svår yrsel. Day har under en tid haft problem med synen och balansen.

•Jordan Spieth segrade i överlägsen stil i US Masters och har en fördel på Chambers Bay eftersom hans caddie Michael Greller efter åtskilliga rundor på banan kan den utan och innan. Att Spieth är den ende i toppkvartetten – där också Dustin Johnson och Branden Grace ingår – med en Major-titel på meritlistan kan också visa sig vara till hans fördel.

Just bakom toppkvartetten hittar vi bland andra Louis Oosthuizen som väl tycktes avsågad redan efter sin inledande 77-runda men som spelat mycket stabilt de två senaste dagarna och är en av fyra spelare på ett under par.

Henrik Stenson – som efter första dagen var i ledning på fem under par – ligger delad nia på ett över. Självklart kan den 39-årige världssexan blanda sig i toppstriden men då krävs förmodligen (inget är säkert på Chambers Bay) att han får en bättre inledning än den han hade på tredje rundan.

Inför årets andra Major intervjuade jag Stenson som till skillnad från en del konkurrenter inte ville bedöma banan förrän han spelat den.

Efter två rundor sa han så här om greenerna:

”Det är som att putta på broccoli”.

Världsettan Rory McIlroy höll inte med:

”Det är mer som blomkål. Greenerna är inte så gröna som broccoli är”.

Härligt syrlig kritik.

Men frågan är om det stannar vid det efter söndagens avslutning.

Någon spelare anser kanske att det är värt böter att få tala fritt från hjärtat.

Stenson om utdömda banan: "Det är ett intressant val"

SvD idag

”Det här kommer att bli en fars”, säger Ian Poulter.

 Britten är en av många spelare som redan på förhand dömer ut Chambers Bay där US Open inleds på torsdagen.

Henrik Stenson nöjer sig med att säga:

–Det är ett intressant val av bana på ett US Open.

Sen tillägger han:

- Ska man göra en bra tävling gäller det att ha en så positiv inställning som möjligt till banan.

Inför årets andra Major fick SvD en intervju med den svenske världssexan som gör sitt nionde US Open med fjolårets delade fjärdeplats som bästa resultat.

Årets tävling kommer inte att likna någon av de 114 tidigare upplagorna. Det är nämligen första gången US Open avgörs på en linksbana. Den byggdes så sent som 2007, ligger i delstaten Washington i nordvästra USA, är mycket ondulerad och har stora höjdskillnader. På nionde hålet är det 35 meters höjdskillnad från övre tee.

- Arbetsnamnet på banan har varit en links med steroider och ja, det är väl ganska passande, säger Stenson som är tacksam för att han redan i månadsskiftet april-maj inspekterade banan ihop med sin caddie Gareth Lord.

 – Vi spelade den inte utan gick runt med wedge och putter. Det är bra att göra så på en ny bana eftersom man får ett bättre intryck av den än om man spelar.

Och vad kände du?

– Att det kommer bli mycket tufft och att många svåra utmaningar väntar.

Förutsättningarna passar Henriks spel och mentalitet.

- Det är som med Gunde Svan. Han tittade ut genom fönstret, konstaterade att det var skitväder och sa ”Gott, det är ingen annan än jag som gillar det här”. Jag är likadan, det är bara att ta på sig gnetarmössan och gå ut och slita.

Ändå ser Stenson ingen anledning att ha några högre förväntningar på sig själv. Efter influensan som gjorde att har var långt från sitt bästa jag i US Masters följde kräksjuka och efter det ännu en influensa.

– Jag tappade både momentum och träningstid under våren och är inte i fas ännu. Även om det är stora tävlingar framöver måste jag ha tålamod och se allt på lite sikt. Jobbar jag på bra nu kanske jag kan spela kanonbra på PGA-mästerskapen, säger han.

Problemet är att det är svårt att hitta tid för träning och den får istället klämmas in i ett redan fullspäckat scehema.

–Jag har ett dilemma där. Ligger jag inför en tävling på fem på en tiogradig skala lägger jag mycket energi på träning och utveckling för att komma upp i sju eller åtta. Det blir en intressekonflikt mellan det kortsiktiga och långsiktiga.

 En som enbart kan tänka långsiktigt är 15-årige Cole Hammer som är tredje yngste US Open-debutant genom tiderna.

– Det är fantastiskt. Vilken sporre det här är för honom. När jag var 15 år hade jag väl fem i handicap och åt gröt för att växa till mig. Vi ser att det kommer fram yngre spelare och det är en naturlig utveckling, säger 39-årige Stenson.

Hur skulle det vara att gå i samma boll som Hammer?

 –Jag skulle ju kunna vara hans farsa. Man får ge lite uppmuntrande ord och så. Den yngste jag spelat med är nog Rory (McIlroy, SvD:s anmärkning). Han var amatör då och 16-17 år.

I dag är nordirländaren 26 år, världsetta, innehavare av fyra Major-titlar och kanske inte minst med tanke på att runt 40 procent av världens linksbanor finns på Irland får McIlroy hållas som favorit.

Väder och vind kan komma att öka svårighetsgraden på Chambers Bay.

–Blir det bra väder kan det bli den lägsta vinnarscoren någonsin i ett US Open. Blir det regn och blåsigt vet man inte hur det slutar på den här banan, säger Henrik Stenson.

Fakta:

Yngsta US Open-spelare genom tiderna:

Cole Hammer, 15-årig debutant

Andy Chang, 14 år och sex månader (2012)

Tadd Fujikawa, 15 år och fem månader (2006)

Cole Hammer, 15 år och 10 månader (2015).

Topp-tiospelare utan Major-titel

( 6): Henrik Stenson, Sverige 

(7): Dustin Johnson, USA

(8) Sergio Garcia, Spanien

(9) Ricke Fowler, USA

(10) Jason Day, Australien

Fotnot: Artikeln var införd i dagens SvD.

Svensk damtennis växer - men inte så att det knakar

Susanne Celik och Rebecca Peterson klättrar. Foto: Arthur Sixtenson.

Det går framåt för svensk damtennis - sakta men säkert.
På den senaste WTA-rankningen finns sex svenskor bland de 500 bästa – bland vilka det tillkommit en per säsong sedan 2011.

Jag har gjort jämförelsen mellan listorna i mitten på juni respektive år och kan bland annat konstatera att årets säsong är den enda med bara en svenska bland de 200 främsta.
Detta faktum motsäger ändå inte påståendet att utvecklingen går åt rätt håll. Under många år stod hoppet till enbart Sofia Arvidsson som senare fick sällskap av Johanna Larsson och bakom dessa var det under en period mycket tunt.

Nu har 31-åriga Arvidsson halkat tillbaka – förhoppningsvis tillfälligt – men samtidigt är flera unga spelare på väg fram.

Främst handlar det om 19-åriga Rebecca Peterson (som i dag blev klar för kvartsfinal i ITF-turneringen i Ystad) och ett år äldre Susanne Celik.

Förhoppningsvis kan någon av dem - eller någon av de andra unga spelarna för den delen - få ett sådant där stort och snabbt lyft som Elias Ymer fått på herrsidan. Två klarade kval i Grand Slam och så en Challenger-titel som gav 41 platsers avancemang vilket innebär att han har en topp-100-plats inom räckhåll.

Missförstå nu inte. Först som sist ska ju sägas att svensk damtennis under de tre senaste säsongerna skördat betydligt fler och större framgångar än herrarna. Damerna har under den perioden också haft minst en topp-100-spelare medan herrarna saknat representant bland de 100 främsta på ATP-listan sedan Robin Söderling rasade ut i juni 2012.

Sett i det perspektivet står sig svensk damtennis alltså redan stark men vad jag efterlyser är det där lilla extra som förvandlar en doldis till kändis. Efter denna – kalla den gärna politiskt korrekta - utvikning går jag tillbaka till de senaste årens utveckling på damsidan.

I juni 2011 var 63-rankade Larsson och 71-rankade Arvidsson enda svenskor bland de 500 bästa. Samma tid året därpå hade Hilda Melander anslutit, ytterligare ett år senare tillkom Sandra Roma, hon var borta i juni förra året men då hade istället Peterson och Celik tagit plats och när de nu fått sällskap av Ellen Allgurin ser det ut så här: Inom parentes avancemang (+) eller tillbakagång (-) jämfört med motsvarande tid förra året:

Rebecca är klar för kvartsfinal. Foto: Arthur Sixtenson

72: Johanna Larsson, 26 år, (+9)

202: Rebecca Peterson, 19 år, (+37)

270: Susanne Celik, 20 år, (+36)

338: Sofia Arvidsson, 31 år, (-209)

369: Ellen Allgurin, 21 år (+395)

471: Hilda Melander, 23 år, (-78)

Med andra ord: ganska lovande.

Likadant vid en titt längre ner på listan: 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson är Sverige-sjua (578) och skuggas av ett år äldre Jacqueline Cabaj Awad (594).

Sammantaget ger denna bild anledning till åtminstone försiktig optimism.

Jag tycker att främst Peterson men även Celik har kvaliteter som ska räcka för att göra Larsson sällskap på topp-100. Hur högt de kan nå där är däremot alldeles för tidigt att sia om. Har under åren sett många spelare som verkar ha fått ut max av sin potential då de ligger 70-80 men som plötsligt lyfter mot betydligt högre höjder.

Spelarna bakom topptrion då?

Ja, Sofia Arvidssons stora kapacitet känner vi till och i hennes fall är det enda frågetecknet hur länge motivationen finns kvar om inte resultaten kommer.

Vad gäller de yngre spelarna kan vi mest bara hoppas att de har allt som krävs för att klara den mycket långa vandring som ligger framför dem som en dag vill försörja sig som tennisproffs.

Hur långt det är dit för flertalet svenska spelare ser vi i veckans ITF-turnering i Ystad. Det är en 25 000 dollar-turnering och alltså betydligt hårdare konkurrens än i de två 10 000-turneringarna som tidigare i år avgjordes i Båstad.

Kajsa Rinaldo-Persson, 17 år

Kajsa Rinaldo Persson skrällde rejält där med en titel och en final.

I 25 000-dollar-turneringen tog hon ett game mot femteseedade fransyskan Mathilde Johansson som för tre år sedan var i final i WTA-turneringen Collector Swedish Open men rasat till 232:a plats.

Tio hemmaspelare fanns med i huvudturneringen i Ystad.

Bara Rebecca Peterson och Susanne Celik överlevde första omgången.

I dag föll även Susanne medan Rebecca spelade sig fram till kvartsfinal.

Ymer föll i gräsdebuten

Inte oväntat förlorade Elias Ymer i sin gräsdebut på proffstouren.

Andraseedade israelen Dudi Sela vann med 4-6, 6-4, 6-3 i Challengern i Ikley.

Efter söndagens Challenger-titel på grus i Italien hade den 19-årige Sverigeettan bara en dag på sig att ställa om till gräs och det fanns därför ingen anledning att ha stora förhoppningar på honom. Sett till förberedelserna gjorde Elias ändå en ok insats i en match som inte nådde någon höjd att tala om. Han fick bra utdelning på förstaserven och sin tunga forehand men var samtidigt sårbar på sin andraserve.

Noterbart 1: 30-årige Sela tog en skadetimeout vid 4-3-ledning i skilje och det var som om Elias då kom ur rytmen. Han tog bara en poäng på de två sista gamen.

Noterbart 2: Ymer räddade nio av de 14 breakbollar han hade mot sig, Sela räddade fem av åtta.

Nu har Elias Ymer drygt en vecka på sig att bli mer hemtam på gräset inför Wimbledon-kvalet.

I dag gör hete Elias Ymer gräsdebut på proffstouren

Här spelar Elias Ymer sin första gräsmatch på proffstouren

Det är mycket Elias Ymer nu.

Men så är den 19-årige Sverigeettan också het efter söndagens Challenger-titel i Italien.

Denna vecka spelar Elias en Challenger i England och det är tvära kast för honom.

Från grus till gräs.

Även om det sedan ett antal år inte är lika stor skillnad mellan underlagen som förr handlar det ändå om en ganska svår omställning och i synnerhet då om gräsbanan inte är sliten.

Dagens match i Ilkley mot andraseedade och rutinerade Dudi Sela utgör faktiskt Ymers gräsdebut på proffstouren.

Under juniorkarriären spelade han tio matcher (6-4) på underlaget, senast i Wimbledons pojksingel för två år sedan då han föll i första omgången mot tysken Alexander Zverev, nu rankad 81 och i likhet med Elias klar för sommarens SkiStar Swedish Open i Båstad.

Elias Ymers ringa erfarenhet av grässpel kan kanske till en del kompenseras av det stärkta självförtroende som följde med titeln i Caltanissetta.

Dagens motståndare, 30-årige Dudi Sela, är rankad 85 och var för sex år sedan i åttondelsfinal i Wimbledon där han vunnit bara en match på sina fem senaste starter.

 **

Norman vill dela äran med många andra

Vem ska äras för Elias snabba klättring på rankningen där han på en vecka gått från 171 till 130? Självklart är det först och främst hans egen förtjänst. Men utöver det? Det kan ligga nära till hands att lyfta fram Elias nye tränare Galo Blanco som förklaring till lyftet men det skulle vara att göra det alldeles för lätt för sig. Blanco har sin absolut sin del i det men vad vi ser nu är huvudsakligen resultat av det arbete Elias la ner under sina år på akademin Good to Great. Att Elias kunde slå sig in där berodde i sin tur på utvecklingen han gjorde under tränaren Per Erik Granaths ledning i Lidköping. Att Elias då var han en talang kan tillskrivas Dan Eklund som i flera år tränade Elias och hans yngre bror Mikael i Skara...

Allt annat än osökt kommer jag med detta in på den krönika Magnus Norman skrev på Good to Greats hemsida sedan Magnus höjts till skyarna då hans adept Stanislas Wawrinka spelade hem titeln i Franska mästerskapet. Det är kloka ord som vittnar om stor ödmjukhet.Här Normans reflektioner efter Paris-succén

Ymer tar jättekliv i jakten på tonåringarna på topp-100

Challenger-titeln i Italien är en milstolpe i Elias Ymers karriär

Elias Ymer har tagit upp jakten på den kvartett tonåringar som har en plats på 100-bästalistan.

Tack vare Challenger-titeln i Italien klättrar den 19-årige Skara-sonen 41 placeringar på världsrankningen.

Ymer ligger 130 på listan som kom ut i dag.

Plötsligt har vi fått hopp om att åter få se ett svenskt namn bland de 100 främsta på ATP-rankningen. Nu befinner sig Elias i skiktet där ytterligare en Challenger-titel förmodligen inte skulle räcka till ännu ett jättekliv. Ribban har nämligen höjts.

För att gå in på 100-bästa-listan lär det krävas flera stora framgångar på Challengertouren eller motsvarande poängskörd i en ATP- eller Grand Slam-turnering.

Segern i Italien gav Elias 125 poäng. En finalplats i en 250-turnering- som till exempel SkiStar Swedish Open eller If Stockholm Open - ger 150 poäng och en semifinal ger 90 poäng.

I Grand Slam-turneringarna ger en tredjeomgång 90 poäng och en åttondelsfinal 180 poäng.
Med tanke på att Ymer rankades 171 förra veckan kan en jämförelse med argentinaren Guido Pella – som Elias besegrade i kvartsfinal i Caltanissetta – åtminstone ge en fingervisning om vad som krävs av svensken. Men det är som sagt bara en fingervisning eftersom Pella under första halvåret haft fler rankningspoäng att försvara än vad Ymer har under andra halvan.

Pella var rankad 175 vid årets början och är i dag siste man på 100-bästa-listan. Han har i år tagit två Challenger-titlar, varit i ytterligare en final och i en semifinal. På ATP-touren har framgångarna lyst med sin frånvaro för argentinaren som visserligen kvalade in i 250-turneringen i Sao Paulo men föll direkt.

Det finns i dag fyra tonåringar – fler än på sju år – bland de 100 främsta:

41: Boran Coric, Kroatien, 18 år.

70: Thanasi Kokkinakis, Australien, 19 år.

76: Hyeon Chung, Sydkorea, 19 år.

81: Alexander Zverev, Tyskland, 18 år.

Elias Ymer lämnar tonåren tionde april nästa år.

I dag bröt Elias Ymer svensk tennis sex år långa titeltorka

Elias Ymer klättrar rejält på rankingen efter första Challenger-titeln

Sex års titeltorka på Challenger-touren är över för svensk tennis.

Alldeles nyss slog 19-årige Elias Ymer in matchbollen i finalen i Caltanissetta, Italien.

Segersiffrorna mot tre år äldre amerikanen Björn Fratalengo skrevs till 6-3, 6-2 och Sverigeettan klättrar nu upp på sin bästa rankning i karriären.

Titeln är Sveriges första på Challengertouren sedan mars 2009 då Robin Söderling tog sin fjärde seger i denna kategori turneringar. Det skedde i Sunrise där Robin ställde upp för att få matchträning inför de förestående turneringarna på ATP-touren där han var rankad runt 25 och sedan länge ett etablerat namn.

Startfältet höll hög klass. Turneringen avgörs mellan Masters-turneringarna i Indian Wells och Miami och många spelare som åkt ut tidigt i Indian Wells väljer att spela i Sunrise. Sämst rankade spelare Robin besegrade låg 70 på listan och han finalslog 22-rankade Tomas Berdych.

Titeln stärkte svenskens självförtroende och det var som om just den turneringen blev en mental vändpunkt för honom. Även om Robins heta humör även tidigare främst varit en styrka hade det vid åtskilliga tillfällen ställt till det för honom.

Efter turneringen i Sunrise kontrollerade Robin Söderling sitt humör på ett helt annat sätt och med det blev han betydligt mer komplett. De stora framgångarna lät inte vänta på sig och bara några månader senare gick han till final i Franska mästerskapet.

En motsvarande utveckling kommer naturligtvis inte Elias Ymer att ha eftersom han inte befinner sig på samma nivå.  Han var rankad 171 inför turneringen och går nu in bland de 140 bästa. Med tanke på att Skara-sonen aldrig tidigare varit förbi kvartsfinal i Challengers går det inte av titeln dra slutsatsen att han plötsligt vuxit ur den kostym som han just fyllt ut.

Men det kvittar och detsamma gäller faktum att Elias frånsett i semifinalen mot 69-rankade Albert Ramos-Vinolas mött spelare som har ungefär samma rankning som han själv.
Såväl i kvartsfinalen som i den drygt tre timmar långa semifinalen  tvingades han till tre set och med tanke på att Elias inte är van att spela så här många matcher på en vecka hade väl ingen blivit förvånad om han fått en reaktion i finalen.
Men nej, han bestod provet på bästa tänkbara sätt.
Så även om han kvalade in i Australian Open och Franska mästerskapet och trots att han vann två matcher i 500-turneringen i Barcelona håller jag dagens Challenger-titel som Elias Ymers största framgång i karriären.

Williams coach samarbetar med en ny svensk akademi

SvD i dag

I september slår en ny svensk tennisakademi upp portarna.

Det är KLTK som står bakom projektet vilket drivs i samarbete med överlägsna världsettan Serena Williams coach Patrick Mouratoglou.
- Samarbetet kommer bland annat bestå i spelar- och tränarutbyten, säger KLTK;s sportchef Rickard Billing till SvD.
Billing tror och hoppas att akademin kommer att göra stor skillnad.

– Svensk tennis är inte längre världsledande och vi vill vara en av de aktörer som bidrar till att ändra på detta.

KLTK söker en utländsk chefstränare.

– Under svensk tennis storhetstid var det många länder som ville ha svenska tränare. Nu är det vi som behöver influenser utifrån. Det är nästan bara vi i Skandinavien som inte producerar spelare. Vi söker därför en tränare med erfarenhet att ta sig an 12-13-åringar och utveckla dem till toppspelare.

Fem, sex namn finns på önskelistan men inget av dem är känt utanför en trängre krets.

Det behövs nämligen inte.
- Vi har under många år haft som mål att starta en akademi . Vi var länge inställda på att ha en sponsrad akademi. Men om vi haft en sponsor skulle det nästan ha varit nödvändigt med en känd tränare eftersom man då måste lägga in även kommersiella värderingar. Vi är lyckligt lottade som inte behöver det.

Nu finansieras verksamheten- som har en budget på drygt fem miljoner kronor per år – av runt tio donatorer.

– De vill inte vara offentliga och har inget annat motkrav än att vi genomför det här projektet, säger klubbens generalsekreterare Mats Låftman.

Akademin i Kungliga hallen kommer att ha emot 10-12 juniorer från tolv år och uppåt och i anslutning till hallen byggs ett campus med bland annat skolsal och övernattningsrum.

Serena Williams coach Patrick Mouratoglou driver sedan 1996 en av världens mest erkända akademier och detta är första gången Mouratoglou samarbetar med en annan akademi.

– Vi har aldrig tidigare arbetat med partners eftersom vi är mycket måna om vårt varumärke, men när jag fick ta del av KLTK:s ambitiösa planer beslöt vi oss för att göra ett undantag, säger Mouratoglou.